Senaste kommentarerna i forumet

Vad händer vännen? Ser lite konstigt ut i din andra tråd. Raderar du den? Varm kram V.

ska skriva ner på förhand vad du vill säga på vårdcentralen... och så tar du det med dig så att du säger hur det är! Hoppas helgen blir uthärdlig och helst att den blir riktigt bra!
Understöder Addes råd: skriv, skriv, skriv... / mt

Den får man visst aldrig släppa. Det är läskigt tycker jag, att det efter så pass lång tid som 9 år fortfarande finns risk att trilla dit igen.

men, som du säger,det finns en mening med alls som sker, gäller bara att se den meningen. En annan mening kan ju också vara att vi inte skall ta varandra för givna.

Skönt att höra att dina vänner bett om hjälp och tar sig upp på banan igen!

Hoppas du får en skön helg!

Känner så väl igen det där med att vara en flyktdrickare - en flykt från att ta tag i sådant som behövs tas tag i (livet!). Allt som tidigare dövats med alkohol får nu fritt spelrum. Och, detta är ju på både gott och ont men jag tror verkligen att Adde är något på spåret när han talar om spöken som lyfts fram i ljuset - väl där så är de oftast inte så läskiga. Sover vi på saker och ting som vi har funderat igenom riktigt ordentligt så kommer där oftast en lösning till oss på morgonen.

Jag är duktig på att älta och att grotta i sådant som hänt. Precis som du säger kan jag ju inte ändra på det som varit. Men, istället för att älta och ömka kan jag älta och försöka lära mig något: "jaha, varför gick det sådär då, vad hade jag kunnat göra istället? ja men då gör jag så nästa gång då" Lite förenklat men jag hoppas du förstår vad jag menar. Spökena ska verkligen fram, det duger inte att låta bli att tänka på sakerna utan ut med det bara, titta på det och släpp det sedan och vandra vidare.

Kram från mig!

Kalla, skriv !! Det är en underbar väg att få ur sig gammalt skit som en nynykter går och släpar på. Du måste tömma den där ryggsäcken som du fyllt med massor av skräp genom åren och här på forumet kan du tömma den. Jag tror nog vi pallar med för vi alla har nog liknande spöken som vi en gång dödat genom att lyfta upp dem i ljuset.

åker bergochdalbana när sånt här händer.

Först en väldig ilska för att de gör såhär mot mig, sig själva och alla andra som tror på dem.

Sen en väldig sorg när jag inser hur de mår och att det ÄR en sjukdom.

För att till sist övergå till en väldig glädje när jag förstår att de klarat sig igenom och det viktigaste av allt : De har bett om hjälp !! OCH fått den !!

Och efter ett tag inser jag att även jag inte på nåt sätt är vaccinerad mot alkoholen och det har de påmint mig om på ett väldigt smärtsamt sätt.

Jag blir påmind och faktiskt lite rädd att jag ska glömma eller bli för självsäker. Jag måste vara ödmjuk för det jag har och det jag kommer att få om jag sköter om mig själv. Jag friskar upp gamla rutiner som jag slarvat med och ökar mitt mötesgående för att få avlastning för mina tankar och få nya tankar som leder mig rätt i mitt fortsatta liv som nykter alkoholist. Och på så sätt ger deras återfall nån nytta till oss andra som kanske varit snubblande nära.

Det finns en mening med allt som sker, det gäller bara att se den meningen.

Tack bra mannen!

Hoppas hunden inte blivit helt chockad och att det är lika bra med denne som det verkar vara med dig :-)

Ha ha, där fick du mig Adde :-) Men jag är lika lugn som alltid ändå ;-)

Jäkligt tungt i övrigt för din del förstår jag, måste innebära en enorm psykisk påfrestning. Håller alla tummar och dylikt i hopp om bästa utgång.

Nu börjar helgen och jag tycker dom är ganska jobbiga, under veckan rullar allt på men helgerna är så kopplade till att dricka. Har mått lite dåligt av allt som hänt under de senaste åren, har ju dövat det med alkohol förut men nu väller alla känslor upp. Jag tycker det är jäkligt svårt att hantera den stressen för det som hänt har ju hänt och det kan jag ju inte ändra på.
Har så dåligt sammvete för många saker och det skapar en väldig stress och att man känner sig väldigt deppig. Det har gått 48 dagar nu och först mådde man jätte bra, så fallet hit var enormt känns det som. Har ju alltid varit en flykt drickare, dvs all stress och olustiga känslor botas med alkohol och nu när den är borta känner jag mig helt vilsen ibland.
Lider med min man som är så naiv att han trodde att detta skulle bli en lätt resa, men inser att mitt problem är inte alkoholen utan att jag vill fly livet. Alkoholismen är en konsekvens av flykten från livet och nu är jag livrädd att fastna i något annat. Skall till vårdcentralen på måndag, skall försöka säga detta då, men brukar bli så himla käck när jag träffar läkaren.
Förlåt att det blir lite virrigt i dag, men hjärnan känns som en centrifug.
Men tar ett steg till även om det är ett myrsteg i dag/ så kram och styrka till er alla

Tionde helgen står för dörren. Börjar få nya vanor känner jag. Hunden har fått lära sig ett nytt koncept, nämligen kvällspromenad. Den orkesnivån hade jag inte förut. Pannlampa och reflexväst på.

Hur går det för PiL och ni andra på tråden? Ska vi arbeta oss igenom helgen tillsammans och vara lite extra aktiva?

jag haft flera vänner som valt att livet av sig efter ett återfall så blir jag så rädd när jag hör om det innan jag vet att de är på banan igen.
Den ena vännen nu gjorde som h*n är skolad till och knallade direkt iväg till ett aamöte och lastade av sig skamkänslorna. Nu försöker h*n få lite hjälp med nån form av kortare behandling. Den andre vännen , som är nynykter, har det kämpigare eftersom hon även använder tabletter. Hon kommer också att få proffshjälp så snart hon är avgiftad.

På sätt och vis är jag tacksam att de tar "mitt" återfall dvs påminner mig om att jag måste göra saker som är bra för mig. Jag får aldrig glömma vem jag är, min historia är min framtid. Livet kan vara dystert och plågsamt ibland men det blir aldrig bättre om jag väljer att supa.

Till dig PiL vill jag bara säga : Ta det lungt :-))

Vi alkisar vill gärna att livet ska flyga fram och att det är vi som är piloten, så är inte fallet men det krävs lite övning att inse det. För mig tog det ett år :-) Fortsätt skriv direkt från hjärtat så kommer de andra snart att fylla i din historia och delningarna tar fart igen.

Sköt om er och tänk lite på vad ni gör är ni snälla.

fundering om stiltje här på forumet. Och om återfall:(

Minns första gången jag funderade över rörelsen här - som jag nästan vill beskriva från stiltje till storm, faktiskt ja. Som livet. För den som har stöd och hjälp av att läsa och skriva här tror jag att envishet och uthållighet är bra... Att inte tro att man är färdig och att inte ge upp. Det har skrivits om att vara beroende av forumet - det är jag gärna så länge jag har ett liv irl. Också.

Det jag tycker mig ha sett ett antal gånger är den inledande, nästan euforiska lyckan över att hitta människor som "vet och förstår" och hur det sen avtar och människor försvinner. Jag minns att jag frågade Adde första gången jag "kände" det här... Nu när jag tolkar in sådant önskar jag att människor ska hålla ut, lite längre och lite till. Ha tålamod att vänta ut tider av stiltje.

De senaste dagarna har jag funderat mycket över mitt skrivande här, min känsla av att det är en trygg plats har varit i gungning. Det aktualiserar vad jag vill lämna ut och hur människor tolkar varandra - speciellt hur andra tolkar mig... Jag väljer ändå att fortsätta både läsa och skriva, det är viktigt för min egen skull. Forumet har varit så viktigt för mig och några av människorna här har haft en avgörande betydelse för var jag är idag. Mitt nya år ska få vara ett år. / mt

berättar Adde men jag väljer att tolka som Lisamari.
Ta hand om dig! Kram / mt

Instämmer med föregående talare till 110%.

Jag är själv relativt ny som mer frekvent besökare, men är det inte en ovanlig stiltje här på forumet sedan några dagar tillbaka? Eller det kanske brukar vara så periodvis?

God sen kväll och natt på er alla!

Beundrar dig verkligen som orkar dela med dig och stötta och jag kan bara tänka mig vilken frustration det är många ggr.

Det är så skrämmande att det överhuvud taget alltid hela tiden finns en risk för återfall oavsett hur lång nykterhet man har.

Hoppas dina vänner hittar tillbaka, men det kanske du menade när du skrev båda har brutit.

Var rädd om dig
Kram
Lisamari

känner jag av det hemska med alkoholen och vad den gör med oss.
2 vänner har tagit återfall :-((
En med över 9 år i nykterheten och en relativt nynykter.
Båda har brutit men det känns så djävla tragiskt att greppet aldrig släpper.
Fan :-((

Nice!

Zlatan lär inte ha laddat med laxmiddag igår, snarare en halv kilometer taggtråd till frukost och lika mycket till lunch :-)

Kan inte minnas när han var så het senast, jäklar vad han slet och var överallt. Sekvensen på övertid är ju bara underbar, ställningen är 4-0, han är så sliten men tar löpningen ändå. (Och blir med rätta duktigt förbannad när han inte får bollen...)

I övrigt gillar även jag Barca utan att direkt hålla på dom.

..jag har slutat räkna nyktra dagar eftersom jag till slut inte visste om jag skulle börja om varje gång jag misslyckats och hur mycket alkohol som räknas som "misslyckande" etc :) Jag arbetar bara med att hålla mig på rätt spår, köra ett mantra om nykterhet. Jag vet ju att jag är på väg dit och då spelar det ingen roll i slutet hur många dagar jag höll. ?
Stigsdotter, jag tror att du fixar utmaningarna du har framför dig. Ställ inte för höga krav på dig själv. Gå på din magkänsla, gör det som känns bra.

Hoppas ni lyckas tala till varandra, och, ännu mer, lyssna på varandra!

bra dag på mitt jobb och hemma. Idag kan det bli ungefär hur tungt som helst, svåra saker som ofrånkomligen måste tas omhand.

Jag har fortsatt läsa framåt i min medberoendetråd och känner vilka tider jag har varit "närmare livet" och vilka dagar som bara rullat iväg. Utbytet på forumet har varit en del av "nerven". Utbytet och min förmåga att vara öppen utåt och inåt. Skrivandet bidrar till att öppna mina spjäll.

Igår talade jag med den terapeut jag besökte för lite mer än ett år sen. Det var i helt andra ärenden men jag berättade hur bra det gått och att man KAN förändra sitt liv. Fenix gratulerade viktoria till två års nykterhet och önskar att hon finns kvar, att de som blivit nyktra är ett hopp för dem som kämpar på. Så har det varit och är för mig också. / mt

Kom ihåg att det inte går att straffa någon annan genom att supa till. Däremot kan man visa nästintill omänsklig styrka genom att avstå. Idag är vi nyktra!

Bäste Dompa, det känns som ni har en del att prata om.

Naturligtvis över en kopp te eller en Ramlösa eller två :-)

Best wishes.

Hoppas allt är väl med dig! Kram/R

Jo lite tyst har jag varit. Allt är bra tillvida att jag har hållt mig nykter. Men allt är även lite stressigt. Om några timmar kommer den förlupna hustrun hem, efter drygt två veckor. Var av de sista veckorna på charter, dit hon bjöd med sig sin vinvännina och drack upp barnens -och våran egen- semesterkassa. Ungarna alldeles till sig för hon ska komma hem. Jag? Visst har jag saknat henne men jag vet inte...Vad vill jag? Hur blir det nu? Mycket spökar i huvudet. Tankar jag inte kan sätta ord på. Därav tystnaden. /R

Blomsterkvasten och chokladen drog igång andra processer än jag hade räknat med. Självklart kunde ju inte frun veta att jag hade tänkt se fotboll. Så det blev fin laxmiddag och sen en film. Kanonfin kväll. Men ikväll ska jag försöka se en match.