Senaste kommentarerna i forumet

"man sover gott på den!" !!!! Är det inte meningen att man ska dricka den ?!

F'låt :-)) Jag kunde inte låta bli :-))

Nu när allt känns positivt och känslan att människovärdet ditt stiger, behåll den känslan och se sedan till att försöka ta till dig det: DU ÄR BRA! Man växer som människa när andra ser en men det är också viktigt att se sig själv, att kräva att bli sedd och respekterad på något vis.

Låter lite luddigt och jag vet inte om jag kan förklara riktigt men jag tycker mig märka att ju bättre något är, desto bättre blir det. Ett exempel: folk som har gott om pengar lyckas ofta få dem att växa ännu mer medan det inte är lika lätt för en som har lite. Om jag känner mig glad och trevlig, kanske till och med går omkring och småler - då får jag leenden tillbaka till och med av folk jag inte känner. Om jag har piffat extra mycket och känner mig snygg - då får jag uppskattande blickar. Fast, jag kanske skulle behöva det mer när jag känner mig som mest nere. Tyvärr är det nog så att det är lättare att sparka på en som ligger. En människa som mår dåligt och visar det, medvetet eller inte, drar inte till sig det positiva. Sorry, lite bluddrigt blev det visst. Hej svejs!

Läst och blev glad...det går att leva ett "normalt" liv alltså :)
Kram

...det är ju det som är livet! "först så går det upp, så går det ned så går det upp" (vet inte vilken men det där är en rad ur nån visa, kommer just inte ihåg så mycket mer.

Men, visst är det så att det är både för- och nackdelar med att uppfatta allt dåligt som skett. En sak att hålla i huvudet är då detta: "det är inte hur man har det utan hur man tar det". Alltså, att försöka ha en bra inställning till allt som sker, t.ex. i mitt fall att vid motgångar inte tänka "att det var ju själva fasen att detta skulle hända nu också!!!" (och sen händer nästa, och nästa och nästa grej medan magen och humöret blir allt surare) utan istället lite mer "hoppsan, vad hände nu då, hur ska vi lösa det här?"

Förresten, gick det att sova efter chokladen? Om inte är mitt tips att dricka något som är varmt men gärna utan socker, typ te eller varm äppelmust, för socker gör ju också att man blir piggare. Eller vet du vad som är jättegott? Välling! Å det var länge sedan jag drack det, har nästan glömt bort!! Gyllenhammar har en "vuxenvälling" som heter Gyllenmust, det är havre i, jättegod och man sover gott på den!

Om fem minuter ska jag väcka avkomman min, imorgon får de sova ut. Liten reflektion; Nu har jag varit spiknykter i exakt en vecka. Vad tyckte jag om det? Bra - för jag har uppfattat allt som har skett. Dåligt - för jag har uppfattat allt som skett. /R

Så fint Mulletant... Såg att Mr Pianoman även han skrev om Ronja + familjen hennes och Stigsdotter svarade att Astrid skrivit så mycket klokt. Det är så sant. Inte behöver man djupa konstiga italienska filmer när man som jag har en halv hyllmeter med Astrid Lindgren hemma. Kanske ska jag, Plantan, lillkillen och hunden ägna förmiddagen åt dem! Du ska veta att även jag följer dig och hejjar på ditt nya friska liv! Klistra gärna fina texter om frånvaro, jag skulle uppskatta det. Ha en fin Mulledag! /R

vill bara tala om att också jag följer dig och hejar på dig! Om frånvaro finns några fina texter, kanske jag klistrar in nån till dig under helgen. Det är tomt när något saknas, "fattas mig", sa Ronjas papppa Mattis. / mt

Ja Lelas, kanske är hon det...eller han. Svettig dag men jag har tagit tillvara på Stigsdotters tips om varm dryck. Varm choklad, två muggar. Kanske kan jag få sova inatt? Iaf tröttheten är enorm. Saknaden efter den vackraste kvinnan än värre. Men jag ska ge sömnen ett ärligt försök. Tack för alla inputs, jag bejakar dem. En dag hoppas jag kunna ge tillbaka. En trött, nerdopad (av varm choklad) och tacksam/R
PS; det finns ett italienskt uttryckt (säkert felstavat) som sammanfattar vad jag känner för min fru; "Sento tua mancanza" vilket betyder mer "jag känner av din frånvaro" än vad det betyder"jag saknar dig". Det gör skitont att vara ensam, men detta har jag har själv bäddat för.

Nu förväntar ni er gammalt groll och någon som spyr galla över livet som suger alltjämnt...

HAHA, lurad!

Är inte ett dugg nere för tillfället, har haft hela TVÅ dagar där ingenting stöter sig med mig...
Det rullar alltså på, och dessutom bra...'

Vadandetta då'rå'?

Just nu så ler livet åt mig, jag mår jättebra för tillfället...

Hur ska jag förklara???

Jobbet, ja'rå, varför???

Jag har slagit mig ihop men en nyanställd (förvisso ung och ganska så söt) tjej...
Vi jobbar ihop med ett projekt på nästan heltid, och det är verkligen tajt...
Nu tror ni att jag är smått förälskad, fy dig!, inte alls..

Men om jag ska försöka förklara, så är det så här...
Hon har bara hunnit jobba ett par månader, och har ingen aaning om vem Berra är,
hon har alltså inga som helst förutfattade meningar om mig som firmans slagpåse, ingen har hunnit berätta det för henne, och hon behandlar mig med helt vanlig vettig människovärdig respekt.

Jag känner mig glad för att "någon" inte skiter i mig och behandlar mig som en vanlig kollega.
Vi jobbar ihop och löser ett ganska så stort problem som tar väldigt lång tid att utvärdera,
det är knöligt men roligt, och vi gör ett ganska så bra resultat ifrån oss...
Jag har alltså fått "ledigt" från mina vanliga pöblar och är utlånad till en annan grupp.

Och jag bara växer som människa, blir glad och t.om visslar på jobbet, hejjar på andra...
Känner mig för tillfället stark och har suttit i två möten som jag normalt hatar, men har varit delaktig och faktiskt lett ett par gånger..
Detta kan låta fundamentalt urlöjligt, men det är stort för mig.
Jag vill bara bevisa att jag kan få leva om de ger mig ett utrymme..

Bilen krånglar och ekonomin haltar något, men det bekommer mig inte för tillfället,
just nu måste jag bara få njuta av ett problemfritt liv, och jag bara älskar det...

Har gjort en del pin'tji grejor, och gått förbi min chef direkt till VD'n i ett förbättringsförslag per mail, jag vet inte vad han har sagt om mig, men vill visa att jag kan, och jag är beredd att gå förbi de som sätter käppar i hjulen för mig, får se vad reaktionen blir på detta...
Känner jag honom rätt så kommer det att bli ett j*vla liv, men det kommer bara att rätta min farhågor att det är han som har ställt till det, och inte jag..
Tänker dra det så pass långt att att ska få falla på eget bevåg, om han sätter sig emot det..

Det kan bli en personlig motgång, men jag är nog lite smartare än vad han vill utge mig för,
på jullunchen så jag hur min chef följde VD'n i hans fotspår och smörjde sitt egna krås,
och då var det inte mat jag menade, utan mer betoning på smörjning..

Livet är fortfarande inte rättvis, men jag lever ett liv jag kan stå ut med,
och tack till den lilla flicksnärta som är bara hälften så gammal som mig,
men som gav mig chans att visa vem jag egentligen är, en duktig medarbetare som finns....

Vet att jag fortfarande identifierar mig med mitt yrkesval, men det är min proffesion...

Och ingenting är så pass lyckat att jag kan lura mig att fira detta med att anta att alkoholen kan hjälpa mig att fira i medgång, tanken har slagit mig, men förnuftet har återigen segrat...

Jag är inte tråkigt, jag bara lever..!

/Berra

Tack, ja jag har också utvecklat ett alkoholberoende ...har börjat förstå det nu...kan liksom smådricka under en hel helg...vill ha den där ångestdämpande känslan men ej jättefull....ibland tänker jag liksom vad gör folk om de ej dricker....sista året har det blivit typ 3-4 dagar utan, bara ett par glas vin e väl ok eller ?? sen e det dags igen....inga direkta konsekvenser ännu men vet att det kommer....levt en liv med alkohol sen jag va liten....nu känns det som jag e på väg att bli en alkoholist själv på gamla dagar ;) skämt o sido....nu vill jag ändra mitt leverne och livs stil först och främst för hälsan skull....och det e ju ej gratis med alkohol heller....hoppas detta forum kan hjälpa mig och er alla....tillsammans ja det behövs...kram tebax...

Dompa-vännen!

Vad härligt det är att läsa hur du kämpar! Alltså, jag menar ju inte att det är kul att du tycker att det är jobbigt, såklart... men det finns en beslutsamhet och en vilja i din kamp - och den är fantastisk!

Håll ut - det tar tid att börja se alla de där fördelarna med att vara nykter... men de kommer!

Kram!
/H.

PS. Gud är god. ;-)

Vad bra att du tagit beslutet att sluta, nu har du klarat de värsta dagarna. Det blir lättare och lättare, det har gått bra idag också, kände idag glädje över att jag är nykter och slipper vakna bakfull. Det är bra att behålla den känslan för när man varit nykter en tid ( räcker med en kort tid) så börjar man inbilla sig att man inte har så stora problem, och att man nog klarar att dricka normalt. Fast jag så väl vet att jag inte fixar det, jag är alkoholberoende, så kommer ändå den känslan ibland. Då tänker jag på allt jag gjort i fyllan och då har det gått över. Nu kan det bara bli bättre, vi kämpar tillsammans.
Kram på dig

även i dag Maria42, min 3 dag utan alkohol....är beroende antar jag...vill i alla fall ej dricka mer...känns som det bara blir mer och mer och rädd för att det går åt skogen helt...Styrka och kram

till Mm, katterna och Fransiscus efter ett intensivt dygn. Haft det bra men längtat hem - på ett gott sätt. Drack vin till middagen igår, för första gången på över 13 månader. Smakade inte särskilt gott, nej, fast det var väl valt. Vi hade talat om det tidigare, Mm och jag i ett annat sammanhang att det kändes helt ok för honom att jag dricker så det var lätt att välja det som var bekvämast. Jag drack 1½ glas, kände mig lätt påverkad -det var inte behagligt. Inget jag har behov av att uppleva för att förgylla livet längre. De som drack fler glas blev markant påverkade även om alla skötte sig. Det var ett dygn med intensivt och disciplinerat arbete.

Har ibland tänkt att jag ska skriva om Fransiscus som flyttade in vårt hem hösten 2010, ett par månader före mitt uppbrott. Jag hörde om en utställning av ikoner och gick dit med en god vän. Beslöt att köpa en ikon och valde med omsorg. Det blev Fransiscus som förmedlar frid till hemmet, PAX HUIC DOMUI. Han tog lite tid på sig men han är en medhjälpare genom att finnas här i övre hallen. Han är ganska viktig för mig. Hans närvaro är följden av ett medvetet val och en konkret handling. / mt

Jo visst var den törstig. Trots att jag vattnat den som alla de andra växterna. Men när jag körde ner fingret i jorden insåg jag att just denna planta var storkonsument. Det borde jag ha fattat. Nu har hon fått sitt, lyckliga f... Kvällspromenader kör jag varje kväll. Dels har jag en hund, dels brukar jag försöka lura (från tv och video - en vanlig promenad väger lätt) med mig en av ungarna för att få prata lite. Dricka ngt varmt är nytt. Jag brukade ha is i whiskyn för att somna ;-) ikväll blir det varm choklad till både mig och ongar, värt att testa. /R

kul - tycker jag också:) / mt

Vet du vad den nog är? Precis som vissa andra av oss så är den nog lite törstig ;-)

Har du provat med kvällspromenader och att dricka något varmt innan du går och lägger dig? Sömnen kommer så småningom ska du se, man ska inte fokusera för mycket på det bara, det kan lätt bli en "grej" om du förstår vad jag menar, själva tanken hindrar en från att sova.

Kul att du tyckte den var bra, jag har tänkt läsa den andra boken också men har inte kommit till skott ännu.

Det är sant, Pianomannen, man måste utsätta sig för att kunna akta sig. Ska tänka mer på Ronja, där var många klokskaper i Astrids böcker!

Jag har alltid jobbat, min fru gick hemma. Nu har hon ju flytt hemmet och jag är sjukskriven för stress - läs alkoholism. Så nu går jag här. Fixa mat, tvätta och på iväg barnen till skola och aktiviteter fixar jag. Även städningen är ok, inte topp, men ok. Men det är småsakerna. Nu plockar jag dussintals blad från från golvet varje dag. En växt som som står i fönstret som jag inte ens har sett förut. Har jag köpt denna planta? Varför? Varför är inte plantan glad? Mycket underligt händer när nykterheten snubblar in. Jag skrev snubblar med flit, för jag ramlade verkligen in i den. /R

Har läst din tråd och även om andras sömnlöshet. Men en sak fattar jag inte. Sockerdippen man får när man slutat supa förklarar min ångest, men min sömnlöshet. Ska man inte bli pigg av socker, man hör ju jämnt om hyperaktiva ungar som missbrukar socker. Nu när jag inte tillför socker/alkohol borde jag ju bara sova??? Men jag antar att det tar ett tag för kroppen att komma ifatt? Nåja, har bestämt att bara härda ut, förr eller senare så somnar jag. Väl? Det blir bara så djävla jobbigt med vardagen. Vi bor på en liten ort och är bra beroende av bilen. Nu är jag rädd för att sätta mig bakom ratten. Min omdömmesförmåga är ej på topp. Konstigt nog upplevde jag aldrig någon tvekan att sätta mig bakom ratten alla dessa mornar jag körde bakfull till jobbet!!! Fan, vad man lurar sig själv. Men nej, det blir varken tabletter eller alkohol idag. Mina ungar har bara mig, så det får bli en trött, grinig farsa istället för den glada whiskypappan som var snäll mot dem men sarkatisk mot frun.
/R

...tänker jag på Ronja Rövardotter. Hon kunde inte akta sig för älven om hon inte var vid älven. Och kunde inte får respekt för helvetesgapet om hon inte kollade vad som var farligt med det.
Ibland måste jag utsätta mig för folk som dricker och tillgängligheten av alkohol, för att kunna akta mig för det. Det dricks i vid väldigt många sammankomster idag, och jag kan inte skydda mig från det. Men jag kan vara förberedd och lära mig hantera faran.

...tipsade du mig om. "Ur vulkanens mun" när jag hade det svårt med makens surande.

Nu har jag läst fortsättningen på historien; "Anna och Mats bor inte här längre" och om du inte redan har läst den. Så gör det! Kanske kan den hjälpa dig, kanske har jag helt fel, men när jag läser om Anna så "ser" jag dig.

Ha det gott/Mannagryn

Sov jag jättedåligt, men blev bättre andra veckan och nu känns det som jag kan sova jämt, nykter sedan 1 jan. Håll ut det blir bättre, det är en övergångsperiod, bättre att få utskrivet ngt att sova på om det blir ohållbart än att dricka för att få sova.
Kram!

Nu har jag varit nykter i sex dygn. Jag läser andras euforiska hyllningar till nykterhet. Och visst känner även jag vissa fördelar. Men det känns som oviktiga landvinningar. Jag luktar bättre, jag är mera med... Men tvärtemot vad många andra beskriver att de känner så tycks min ångest bara ÖKA av nykterheten. Jag antar att det beror på att inget i min "vanliga" värld finns kvar. Jag kan inte gå tillbaka till jobbet just nu och se hur eller vad som en nykter Dompa skulle kunna känna. Jag är låst just nu. Med socialen, kommunen och framför allt en olycklig unge. Min yngste son har tagit sin mors flykt från hemmet oerhört hårt. I skolan blir han mobbad och vägrar gå dit. Ett par dagar var det bra, men nu är vi tillbaka på ruta ett. Givetvis går min lille kille före alla mina behov och jag försöker vara en pappa som finns där, tror jag lyckas någorlunda, men han vill ha sin mamma. Om Gud är god så finns hon här igen om en vecka och innan hon kommer eller inte så är vi låsta där. Sedan mina egna krämpor. Det där sovandet som många alkoholister vittnar om, det tycks inte passa in på mig. Jag är vaken dygnet runt, max tre timmars sömn per natt. Man kan tro att nykter sömn är mer värt än fyllesömn och det tror även jag, rent fysiskt. Men hjärnan då? Jag känner att den måste få vila snart...
Jag skulle bara vilja sova. Är det någon annan som sover sämre/mindre när ni har nyktrat till? /R

Nykter sådan läggs till handlingarna, varit en bra dag. Kul på jobbet, ikväll legat i sängen och sett på tv med 16-åringen, myst och småpratat. Får njuta av sådana stunder nu, det ger lycka.
Styrkekramar till er alla!