skrev Berra i medberoende

alltid utgå ifrån sig själv, och vad JAG känner...

Ingen kan komma och säga att så känner du inte!

Vi har alla rätt att berätta om våra känslor, och ingen kan säga att de stämmer eller inte...

Sen är det naturligtvis upp till den som får höra dem att lyssna till dem eller inte...

men om någon säger att jag känner mig rädd när du dricker, så kan de inte ta bort den känslan genom att säga något annat...
Där kan de nog bara förändra det genom handling, tror jag...

Den som säger att ingen ska behöva vara rädd när jag dricker, den ljuger nog för sig själv tror jag...
kanske inte så mycket genom sina handlingar, utan hur man som person förändras, det kan vara skrämmande...

Se på barnen, de kan inte säga vad det är som är själva "felet", det är känslan att mamma eller pappa har förändrats som är problemet...
Det är rädsla, oavsett vad de andra säger..

/Berra


skrev Lelas i medberoende

Hej igen!
Ja, det är inte enkelt, det du har framför dig.

För det första: alla alkoholister är i första hand individer, så det som har funkat för någon annan anhörig kanske inte alls funkar för dig. Men, några gemensamma punkter finns nog ändå...

- Det är ingen idé att diskutera med honom när han är onykter. Även om det är just då som du egentligen vill prata med honom, så kommer det inte att funka. Ett tips kan vara att skriva ner det du vill säga till honom när han har druckit, så att du minns det, men vänta med att säga det tills han är nykter.

- Anklaga inte. Jag vet att det som man allra mest vill är att säga saker som "du din j-la idiot, hur kan du vara så dum?" och sånt... men försök att låta bli det. Alkoholisten är proppfull av ångest oavsett, du behöver inte förstärka det.

- Utgå ifrån dig själv... Det är ju en klassiker, men det är sant. Tala om hur du själv känner, hur du upplever er situation, hur du mår när han dricker, att du oroar dig för framtiden. Det gör att han inte behöver gå i försvar, och kommer ha lättare att lyssna på vad du har att säga.

- Var beredd på att han kanske inte alls vill kännas vid problemet. Det ingår i sjukdomsbilden hos alkoholister att inte själv inse sina problem, utan förneka dem in i det längsta. Därför kommer du antagligen att behöva ta det här samtalet många gånger framöver...

- Ställ inga ultimatum (typ "dricker du igen så lämnar jag dig") innan du verkligen är beredd att genomföra det. Att ställa ultimatum och sedan inte genomföra det, är att långsamt flytta fram gränsen för vad du accepterar - och det kommer att göra det hela värre, utan tvekan.

Tja, det var några tankar så här i all enkelhet, från en som varit i samma situation... Lycka till - det går att ta sig igenom det här! :-)
/H.


skrev tekla i medberoende

Jag behöver lite tips på hur jag ska göra.
Jag känner att jag vill prata med honom om att jag inte vill ha det så här längre.
Hur gör jag det på ett bra sätt??

Tankarna bara snurrar och snurrar och det känns inte som det finns nån ända på det,
jag vill, jag vill inte, men .............. alla dessa men som dyker upp.......

Det känns som om han bara fortsätter som vanligt och allt runt omkring ska vara som vanligt också.

Och snart är det fredag igen ......................


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

fler goda beskrivningar om vinsten med att leva nykter! Kan också rekommendera Torrdocka! Glad vår! / mt


skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...

... vad ska man säga?
Du är verkligen upplyftande Berra, för du tänker efter och får ned det på papper. Och du gör det bra! För rätt många år sedan började jag läsa en blogg på nätet skrivet av en kvinna som kallade sig Torrdocka. Hon hade också en makalös förmåga att formulera sig kring sin alkoholism. Det slutade med att hon efter fem års nykterhet gav ut sina inlägg i bokform på eget förlag. Billigt nuförtiden att göra sådana prylar, och jag köpte boken i digital form. Kollade just nu, och hon har låtit sin blogg ligga kvar, suveräna reflektioner från sina första nyktra dagar 2005 till sista inlägget 2010. Gå in där alla ni som törstar efter inspiration i stället för alkohol. Och Berra, jag ser fram emot din bok i framtiden, glöm inte att spara alla dina inlägg någonstans.
/Fenix

Här är adressen till Rakels blogg,
http://torrdocka.blogg.se/


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

du gör mig lite rörd...

Tack igen...

/Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

så vansinnigt bra Berra du borde skriva en bok eller nåt.Duvet jag läser mycket o vissa författare har förmågan att ta med mej till en värld av bilder...i mitt huvud samtidigt som jag läser.>o det gjorde jag här,jag såg svågern osv.....o kunde känna den härliga känslan när du primäröppnade landet....du har förmåga att sätta ord på det du upplever,verkligen bra läsning fylld av din härliga energi.


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Jaja, så var påsken över för i år, och nu gör jag som jag brukar, jag summerar den...

Ett alltmer viktigare inslag i min vardag, att slutsummera helgen, och värdera den, så här i efterhand...
Vad var bra?, och vad var mindre bra?
Ett sätt för mig att reflektera över det som ganska nyligen har passerat i mitt liv...

Okey, vad var mindre bra då, för att ta det dåliga först...
Med alkoholen så fick jag lite halvtaskiga vibbar på Påskafton vid lunchen...
Det stora gänget satt ute och åt jättegod hemlagad lunch som innehöll precis det man önskar av en påskalunch...
På bordet stod ju också snapsglasen, och en av de anhöriga som vi var hemma hos, hade väldigt bråttom med just dessa...
Det var ett väldigt tjatande om just "..att nu tar vi den!!", och så gick det väldans fort för just denne mannen...
Allt färre hängde på snapshetsen, och det var ju också han som sedan utmärkte sig, lite väl pinsamt i mina ögon (om det hade varit jag..)
Det tjatades på ungdomarna, och lajjades med småbarnen (så de var nästan lite skrämda), och ett evigt tragglande om samma tjötande...
Min ena systerdotter nämde efter ett tag, det är inte Läkerolen who makes people talk!, det är spriten!

Och för att bara nämna en uppmärksammad sak som jag såg just vid detta tillfälle, alkoholen klumpar inte ihop människor!
Den delar på dem...
För de som har druckigt mycket alkohol, och de som har druckigt mindre (eller inget alls..),
de sätter sig med de som är likaledes i sitt tänkande, fulla för sig, halvpackade för sig, nyktra för sig så att de kan prata samma "språk"...
Detta var helt uppenbart vid detta tillfälle, jag såg grupperingarna helt öppet!

Så iväg på nästa "fest", eller påskmiddag om man hellre så vill säga det...
Hos den andre svågern väljer man att vara lite mera "fin i kanten", det är mycket mera påjobbat/kostad mat, viner och uppdukning.
Där handlar det bara om att man börjar med bubbel och slutar med en GT istället under en mycket längre tid...
Men det slutar med att svåger fyllsomnar framför TV'n precis som han alltid gör, och alltid har gjort...
Visst han har lagt ner massor av jobb på käket och är säkert helt slut när det börjar bli sent, men varför?
Sakta glider vi iväg under natten, temperaturskillanden är hela 19 grader mot när vi kom, så vi fryser den första milen i bilen...
Barnen är trötta och har sovit i soffan brevid svågern och sitter nu med trötta ögon på väg hem genom natten...

Jo jag är lycklig för att vi kan lämna hela grejen, vi slipper disken, och all gammal fylla...
Vi kommer hem till ett mörkt hus, som lyses upp under någon kvart, men sedan somnar tryggt utan något som helst fyllslag...
Vi vet att imorgon vaknar vill alla friska och fräscha, och kan glädjas oss en ny morgon med fågelsång och en alltmer växande solvärme...

Vad gjorde vi?, jo vi packade ihop lite snabbt och primäröppnade på landet, i med båten, fram med studsmattan och kratta tills blåsorna blev för stora...
Sedan njöt vi i fulla drag av det dygn vi hade tillsammans med myskväll i ett litet ruggigt och fuktigt sommarhus, och sedan i strålande sol dagen efter..
Vi gjorde allt det där som vi längtat efter under hela vintern, nu sög vi in vartenda droppe av soljus vi kom åt...
Det svider i skinnet, och värker av blåsor i händerna, men jag är f*n lycklig...

Lycklig över att jag har ett liv som jag har lärt mig att uppskatta, och som jag varje helg har lärt mig att summera...
Lycklig över att det alltid hamnar på ett plus i livsenergi och livsåskådning...
Lycklig över att jag varje morgon tänker som Adde skriver, idag ska jag inte förstöra mitt liv med alkohol, så får vi se vad jag tar för beslut med morgondagen!

Så lever jag mitt liv en dag i taget, och det funkar väldigt bra...

Mitt liv lever jag på helgerna, jag har återfått min tydliga livslinje, och har uppskattat vad livskvalite' är...

Mitt liv är INTE att dricka alkohol, och då funkar det för mig...

Tja Bah!

/Berra


skrev tekla i medberoende

för tipset det ska jag göra


skrev Lelas i medberoende

Hej Tekla!
Vi är många som läser, och som delar dina erfarenheter!

Börja med att läsa omkring bland trådarna, både i den här delen av forumet och i delen "Förändra sitt drickande" där
alkoholister själva berättar sina historier. Jag har tyckt att det har varit skönt att läsa hur alkoholisterna tänker, det har
gett mig insikter även om mitt eget medberoende.

Välkommen hit - det här är en utmärkt plats att "börja sätta ord på sitt liv och sina känslor"! :-)

/H.


skrev Gäst i Alkohol min älskarinna

Bra jobbat och vilken supermotivation du har! Jag gillade din reflektion om "En utmaning om hur gör jag livet intressant utan alkoholgenvägen.". Jag ska se om jag klarar av att följa ditt goda exempel? /K


skrev Adde i Nu börjar min resa!

ANDRA sitter INTE med en öl i solen !!

Och inte heller alla grannar !!

Det blev i alla fall jag varse efter en tid i nykterheten.


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Hej alla vänner.
Så härligt att gå in och läsa alla inlägg man får ny kraft, visserligen behöver jag en spark och rejäl dos av mod.
Hålla mig från ölen har inte gått, fast jag varit och fått campral, dom första dagarna åt jag som ordinerat provade till och med att dricka på dom en söndag. Kände ingen glädje alls av ölen så jag slutade efter en öl. då blev man stolt.
Sen glömde man och ta medvetet eller inte vet jag ej.. då kom man på sig själv tänka på jobbet att nu funkar ölen jag har ju inte ätit campral idag. efter jobbet for bilen till bolaget, måndag tisdag onsdag torsdag likförbannat orka man jobba fast ångesten härjade som värst. längtade bara till kl4 och öl.
Är så himla rädd, men efter två tre dagar nykter börjar tankarna att det inte är nå farligt med lite öl, tänk va gott o sitta i solen o njuta SOM ALLA ANDRA.Me jag försummar min son allt bara jag får öl. bokar till och med av påskmiddag med släkten bara för att få börja dricka öl halv tio nu i söndags. kunna inte vänta till fem på kvällen, grabben besviken att vi inte gick. sådan ångest o rädsla.
Nu har man värsta årstiden framför sig sol o värme och alla grannar sitter o myser. jag vill oxå mysa.

Hur skall jag vakna upp. har lovat mig o omgivningen 111gånger att ta en nykter månad, vill verkligen det elller vill jag det?
Vilken tanke är den rätta jaget. den dagen efter eller den som tycker om öl

Kram på er alla o lycka till med era nyktra liv


skrev mulletant i Vägen vidare

det är gott att dela glädje och smärta. ... med någon som VET från insidan.
Jag är totalt övertygad om var jag står så mitt ställningstagande är helt självklart. Det stämmer också för mig att det blir lättare för varje gång. Jag har behövt tiden för att komma till insikt och nå min egen botten.
Vi hade ett smärtsamt "möte" inatt som slutade i .... ja .... kanske man kan kalla det uppgiven samvaro vilket är helt tillräckligt. Jag hoppas vägen idag blir ljus som vårvädret.
En vidsynt och otraditionell präst utbrast i vårrusig glädje en gång för länge sen "Tussilago i dej och tussilago i mej" - den ger jag till idag och tackar för livsbilden! Kram / mt


skrev mulletant i Div åsikter eller...?

alltför många, långt fler än man kan tro, människor som av olika skäl går under mitt i välfärden. Det är angeläget att de inte bara får försvinna "i tysthet" som någon som bara försvann... Alla efterlämnar spår ... Vi betyder för varandra. God fortsättning på påskhelgen! / mt


skrev Adde i Div åsikter eller...?

flera år sedan så hittade en bekant till mig en ung flicka totalt utslagen i källaren på sitt hyreshus. Jag kommer inte riktigt ihåg hennes ålder men nånstans mellan 20-25 år var hon. Han fick in henne på avgiftning och det vanliga "göd"köret innan de släppte ut henne igen. Han tog henne under sina vingars beskydd och hjälpte henne till både NA och AA och det gick så bra, så bra. Efter ca ett år så träffade jag denna tjej första gången och hon var ett sprudlande knippe energi och människokärlek, så härlig att prata med, så härligt spontan och fylld av livslust. En fröjd att se och uppleva !! Min bekant som varit med på hennes resa i nykterheten var lika glad och uppfylld och såg livet lysa.

Så tog hon ett återfall.

Hon hittades medvetslös och vårdades en lång tid på intensiven och var väldigt nära att lämna vårt jordeliv. De hittade tabletter, narkotika och alkohol i henne.

Det visade sig att hon fått hjärnskador av sitt återfall och hade förlorat tal, minnen, känslor mfl saker som vi förknippar med en levande människa.

Hon blev en levande grönsak.

Min första reaktion blev naturligtvis en stor sorg och jag tyckte i början synd om henne. Det gick efter hand över i en ilska över hur hon svikit oss som fanns runt henne och som hade glatt oss så mycket över hennes tillfrisknande. Vi kände oss svikna trots att vi vet att det är en sjukdom. Jag fick på ett tragiskt sätt se och uppleva vad jag skulle göra mot mina anhöriga och vänner om jag skulle välja att ta ett återfall. För jag har ett val, ett val att göra det som är bra för mig eller att strunta i det och göra mig själv och mina vänner en otjänst.

Jag som är inskolad i 12-stegsprogrammet har dessutom en fördel : Jag kan alltid få hjälp, oavsett när det krisar på dygnet och oavsett vilka helger det är, så finns det vänner i gemenskapen som ställer upp på mig och hjäper mig OM jag ber om hjälp. Bara vetskapen om det gör att jag känner mig trygg i min nykterhet.

Jag har som nykter alkoholist så många fördelar som en "vanlig" människa inte har om jag väljer att göra det jag ska göra för mitt eget mående. Jag har ju ett fantastiskt skyddsnät och jag har alltid möjlighet att prata med någon om det som rör mitt innersta så att jag får tillbaka min sinnesro om världen runt mig gungar lite.

Min unga kvinnliga bekant kommer inte att bli återuppstånden och det finns inte nån kille som får henne att kasta rullstolen.

Och jag vill INTE på villkorsvis tillbaka till mitt gamla liv så jag väljer att vara nykter just idag oavsett vad som än händer.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Nej Adde, jag åt den aldrig. Såg själv nu hur roligt jag formulerade mig. Önskar er alla en bra fortsättning på påskhelgen.

Kram Märta


skrev mulletant i Div åsikter eller...?

betraktelse! Tack Adde.! Påskglädje! / mt


skrev Adde i Div åsikter eller...?

är min bästa tid !

Hänger kanske ihop med att jag tog mina första stapplande steg i nykterheten just under våren. I mitten av februari åkte jag hem från Nämndemansgården och skulle försöka hitta mitt nya liv. Jag var fruktansvärt rädd, osäker och förvirrad inför det som andra hade pratat om, som jag enbart hade hört talas om. Och det skulle jag nu själv få möta !!

Jag kom hem rätt sent på kvällen, ensam, hustrun hade jag träffat när hon kom till Gården dagen före för att göra sin Familjevecka. Ensamheten skrämde mig.

Dagen efter gjorde jag som de hade sagt åt mig att göra : Jag gick på mitt första AA möte alldeles själv !! Självklart parkerade jag ett kvarter bort och smög fort som en liten mus genom dörren till lokalen så att ingen skulle se mig ! AA blev mitt naturliga stöd i tillvaron där jag lade grunden för mitt fortsatta liv. Jag gick minst 3-4 gånger i veckan första året och även ibland även på både lunch- och kvällsmöten samma dag. Någonstan inuti mitt sinne förstod jag att gör jag så som "de gamle" hade gjort före mig så skulle även mitt liv bli bra och förhoppningsvis skulle även jag få titeln "gammal" !

Någonstans i min förvirring insåg jag också att jag var tvungen att radikalt ändra mitt liv, en helomvändning krävdes, inga halvmesyrer dög. Jag lyssnade och lärde och idag är jag så tacksam för att jag lade min grund så stabil jag någonsin kunde. När det krisar i livet så har jag alltid möjligheten att återvända till de kunskaper jag skaffade mig i början och reda ut stormarna. Jag har lärt mig att prata om mig själv, att få ur mig det som är skämmigt och som ligger och skaver i mitt huvud. Jag har lärt mig att jag inte på något sätt är ensam i min situation oavsett vad den än gäller.

Att upphöra med alkoholen är inget problem, det är det enklaste som finns. Men att inte återvända till den trösten, det är svårt !

Jag har inte på något sätt förbjudit mig att använda alkohol, det har varit, är, viktigt för mig att inse att jag har ett val om hur mitt liv ska se ut. Genom att ta ett beslut varje dag så har det varit så mycket enklare att handskas med mitt liv, jag har inte haft någon press på mig att göra några storverk. Jag har idag en fantastisk frihet att forma min vardag och göra det som är bra för mig och det största av allt är nog att jag har lättare att umgås med folk utan att behöva påtvinga dem mina åsikter och fördomar. Jag är också väldigt lycklig över att som en bonus inse att kärlek mellan människor oavsett ras och kön är något helt underbart !!
Jag lär mig så ofantligt mycket av alla människor jag möter, alla har en historia att berätta, alla VILL berätta bara jag är beredd att lyssna.

Jag har gjort mitt val idag och jag har tänkt att njuta av dagen i dag med alla mina sinnen. Njuta av en fantastiskt fin vårdag, känna den pånyttfödelse jag kände som nynykter, dra i mig varenda liten vårdoft och verkligen se den lilla blomman som bryter igenom ut i friheten.

Så som jag själv gjorde en gång i tiden !

Ha en Glad Påsk !!


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

...långfredagen är INTE längre än alla andra dagar, den är precis 24 timmar lång, så det så...
Men däremot så "räckte" den väldigt länge, hann med massor av grejor i trädgården, hela dagen...

Ett litet impuslivt umgänge med våra bästa kompisar vid grillen blev det också av, tzatziki, fetaost, potatisgratäng och köttbitar med zebraränder på...
Jättegott, vi envisades med att sitta ute tills varken infravärme eller fleeceplädar funkade längre...
Sedan satt vi hopkurade alla 8 i hörnsoffan och kollade familjefilm, käkade glass och drack riktigt varmt kaffe...

Det slutade med att JAG körde deras bil hem så att deras ungar slapp gå mitt i natten, och så gick jag hem istället...
Hellre att en går, än fyra tänkte jag...
Jo det var frivilligt, jag var inte trött och en nattlig promenad var faktiskt ganska uppfriskande...
Men jag skulle ha blivit förbannad om de hade tagit det för givet, jag gör det bara om jag har lust...

Känner efter....och upptäcker att den här långfredagen blev min, jag hade kontrollen hela tiden...
Jag är nöjd med dagen, och kommer om några veckor ha områdets absolut grönaste gräsmatta, de ordnade jag med idag...
Varje ledig dag har jag åstadkommit storverk, jag har jobbat flitigt med vad det än må vara, för att jag både kan och vill...
Imorgon ska jag bara njuta av dagen och vara med våran släkt på båda sidor...

Dagens absoluta storverk var och förblir, att jag lät alkoholen vara, så får jag behålla mitt liv i värdig form...

Tjing Alla!

/Berra


skrev mulletant i Alkohol min älskarinna

vara glad och fira sina segrar lika ofta genom att hitta på olika alkoholfria sätt att belöna sig! oj det blev en lång mening! Långfredagsmening! / mt


skrev Gäst i Alkohol min älskarinna

att det uppstår återfallssituationer ett par ggr om dagen...när jag skulle haft anledning att vika in på systemet för en dunk vin.