Senaste kommentarerna i forumet

Jag försöker dagligen tänka på en ganska så viktig sak...
"Åger" jag mitt eget liv nu?
Jag värderar det varenda dag, och funderar på om jag har min egna kontroll...

Det handlar inte alltid om alkoholen, utan om jag har tillräckligt med eget mandat att få göra precis det jag vill...
Och när jag får göra detta, trivs jag med det då?
Jag hatar när andra kör och stressar mig, men jag hatar också att ha ingenting att göra...
Denna helg har jag vikt åt grabben, och har således inget annat jag "måste", urskönt!...

Jag hade gjort en lista med saker vi kunde hitta på idag med 6-7 saker...
Han valde äventyrsbadet, men hey hey, då måste du ta med dig en vän sa jag..
Fassan taggar snart de femtio, och pallar inte tempo-el-gigante i vattenruschkanor etc.
Så han tog med sig kusinen...
Och vilken skön dag, allting skedde på barnens villkor, ingen stress, inga grinigheter...
Fick egen tid att lägga mig i solariet, tog med en hundring och berättade för grabbarna att allt jag ville ha var en slät kopp kaffe,
och resten fick de slösa bort på vad de ville, och så blev det, inga moraliska förpliktelser där inte...
På vägen hem fick de välja vad de ville ha på en gigantisk familjepizza, vilket vi hann att klämma i oss precis innan melodifestivalen.
Sedan i soffan hejade vi på våra tre egna favoriter, ingen av dem vann, men vi hade skoj under tiden...
Därefter tittade vi på en "grabbig" film, Jackass den senaste rulle, och vi skrattade och ömsom hulkade.

Just i detta då, så for tankarna igenom mig, har jag kontrollen över mitt liv, mår jag bra just nu...?
Och det kände jag, jag hade en bra och mysig kontakt mellan mig och grabbarna, och en välbehaglig rysning gick igenom min kropp...
Att för stunden upptäcka att jag har ett bra liv, och att jag ska lägga denna händelse på hyllan för goda minnen..
Åldern har ingen betydelse, inte min pappagestaltning heller, utan vi bara fanns där för varandra...

Och så tänkte jag på det jag skrev här på tråden strax innan, vad skulle ha hänt om jag valde att dricka alkohol...?
Jo jag skulle ha försvunnit in i mitt inre med mitt rus, och även rent fysiskt inte vara i deras närvaro..
Önskat mig bort ifrån den tillvaron jag hade, och tänkt vilken j*vla looser jag hade varit i detta barnvaktande...!!!

Så jag har upptäckt en annan sak med mitt nyktra leverne...jag måste börja acceptera mitt "tråkiga" liv...
Och få finnas i mitt detta nu, och lära mig trivas med det, men det är väl sådana saker man får ta tag i igen,
eftersom det verkar som om man "hade glömt bort" sitt egna gamla liv man hade innan man började dricka..

Där kanske det ligger en ännu större utmaning med att förbli och hålla fast vid sitt egna löfte...
Detta är mitt nuvarande liv, och det finns ingen, absolut ingen...reträtt till det gamla alkohliserade livet kvar längre...
En skön känsla i sig självt, ja ni vet ju hur det skulle te' sig, det är bara att läsa mitt förra inlägg...

Och jag trivs med att leva i nu'et och i verkligheten, och avsaknaden av bitter ånger har jag ingen längtan till heller...

Därför trivs jag med en nykter lördagskväll...

/Berra

Som vanligt när jag läser dina inlägg så hittar jag den kraft jag så väl behöver. Gnällde alldeles nyss på en annan tråd hur tråkigt jag har och att jag inte har några vänner...Hallå baby (alltså jag själv) jag är ju nykter och kan göra allt jag vill!! Och det är skönt att ha tråkigt.

Kram

<3

hade ett trivselberoende och trivselsug just efter matlagningsglaset när jag bestämde att det är slut på vindrickandet. Jag saknade hela situationen några veckor men det går lika bra med nåt annat att smutta på medan man rör i grytorna. Har haft ett antal intressanta upptäckter i mitt ca 3 månader långa solidariska avstående från alkohol. Alla upptäckter har hittills varit positiva. Förvånansvärt positiva!!! även om jag druckit sparsamt. Det finns många fina smaker för en finsmakare:) Ha det bra / mt

så här inför helgen. Hoppas att du har det bra.... vore kul om du återvänder till gemenskapen här. Åtminstone med en liten hälsning. Allt gott / mt

fick ta del av dina tankar Berra! / mt

också haft magsjuka men lindrigare variant. Skönt att det är över och nu kan du njuta av lite extra choklad:) Fascinerande att läsa dina takar om att duga och passa in på kalaset, jag känner igen mig ska du veta. Så bra att du sa ja!!! Jag ska komma ihåg dig nästa gång jag tvekar om jag passar in och vara modig som du! Kanske du har skrivit om varför du lärt dig välja bort redan som barn.... jag har inte koll på alla trådar ännu. Hur som helst, en seger att du besegrat din rädsla den här gången. Önskar dig en härlig helg, du vet "att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora livet". Fint att du valde livet! Kram / mt

fy tusan och hans trogna tjänare vilken vecka det har varit...
magsjuka och allt vad det innebär... idag har varit första dagen
sedan i söndags som jag faktiskt kunnat göra nåt mer än att
hämta ett glas vatten eller en skorpa i köket, eller mig här framför
datorn och läsa ett inlägg eller två, att svara har varit för mycket...
Men nu har det vänt! och jag är så himla glad att jag förhoppningsvis
slipper stoppa huvudet i holken på många år, det är 11 år sen sist,
och det får gärna gå lika många eller fler tills nästa gång!

Tog mig ut en sväng tidigare, var tvungen att handla lite... mötte en
gammal arbetskamrat, oj så sliten hon var idag... hon har cancer i
lungsäcken, det är obotligt, hon har mellan 2 och 5 år kvar att leva,
och nu var det nåt med hjärtat också... hon vet vad jag gått igenom
men honom, vi har pratat rätt öppet om alkoholen, jag vet att innan
hon fick diagnosen hade hon rätt mycket ångest som hon dämpade
med alkohol, och nu är hon där igen, enligt vad hon sa... och jag vet
inte hur jag ska hantera det!
Tror jag sa nåt i stil med att oj, det var ju inte bra, men jag förstår dig...

för vem är jag att komma med pekpinnar? vem är jag att tala om för
henne vad hon ska göra eller inte göra? jag var tydlig med att hon inte
fick nån kram idag eftersom jag har varit sjuk, men att jag finns 7 min
bort promenadvägen... hon skulle till sin dotter nu ett par dagar, för
att få vila lite från allt... men hur hjälper jag bäst?

jaja...

I morgon ska jag till en mindre ort i Sverige, hälsa på en god vän som
fyller 30. Kalas! Ser inte fram emot det, samtidigt som jag ser fram emot
det massor! Enklaste och smidigaste utvägen hade varit att skylla på att
jag inte är pigg än, och stanna hemma... men nu gjorde jag som min
kbt:are sagt: tvärtom! Jag sa JA till Kalas, och jag sa JA till en annan vän
när jag ändå var i den delen av landet... Det innebär en del oro, VILL de
verkligen att jag ska komma, kommer jag att kunna tillföra nåt till kalaset,
kommer jag passa in, se tillräckligt fin ut, motsvara förväntningarna, och
tänk om de tycker att jag stannar för länge på söndagen?!

Men det kan också innebära att jag nästa gång vågar säga ja med en gång,
utan att leta orsaker att smita undan och gömma mig, jag kanske träffar en
prins på tåget, jag kanske hittar en riktig vän för livet i den där lilla staden
långt hemifrån... och framför allt sa jag faktiskt ja!

Kommer ihåg en gång utanför syslöjden när jag var liten, måste varit på
mellanstadiet... en klasskamrat frågade om vi skulle leka efter skolan, men
jag sa nej, det var liksom lättare... slapp undra om hon skulle komma, eller
om hon bara skulle strunta i det, om hon skulle ha kul, eller över vad vi skulle
kunna göra... lättaste just då var att säga nej...

Nu ska jag äta lite choklad, har inte ätit en bit på hela veckan, och DÅ mina vänner,
DÅ har jag verkligen varit dålig... =D

Kram och Go Helg på er!
/k

..och inte vilken helg som helst, en gräsänklings-helg...

Frugan och dottern har dragit iväg till Riga med andra kär...kvinnor för en SPA-helg.
För ett par år sedan betydde detta obegränsat med pizza donken kina-käk och naturligtvis
en platta pilsner...
Sedan när man var mätt och berusad så skulle det här gå's på lokal minsann...
Slänga sina lurviga med småtjejerna på golvet, drägla och vara allmänt ohyfsad...
Mölja i sig en fyllburgare på vägen hem, med snöslask långt över de frusna fötterna i ett par lågskor...
Vakna till ett inferno av skitiga kläder, uppsyltade dojjor och resterna av en förfest med disk och fimpar...
Allting som verkade så "kul" igår, ser mest ut som en svinstia idag, och fattig är man också..
Undrar hur mycket stålar man brännde på kortet igår då, jag som har som regel att aldrig supa upp mer än det
finns pengar på fickan, men regler och regler...?
Det enda som är säkert när man är på fyllan är...att det inte verkar finnas några som helst regler...

Sen jäklar gäller det att jäkta undan och hyfsa till allt innan frugan kommer hem...
Och hon frågar hur min helg har varit..."jorå!, lugn typ..!"
Tänker mycket på Povel Ramels "gräsänklingsblues", ja visst stämmer den..

OCH ALLT DETTA ÄR BARA EN DRÖM!!!
en dålig dröm som inte längre har någon substans, that's history folks!

Det är inte så, inte nu längre...
Jag är fri från mina alkohol-tvångstankar, och där jag redan kan "se" resultatet innan det ens skedde...
Skillnaden är att det inte ens skedde, jag kan backa tillbaka bandet och det har ...liksom aldrig hänt..
Men jag har i mitt minne ändå lyckats uppleva det, men också "rättat till det igen"...
Ja..jo det har ju hänt, men det var länge sedan, många år sedan, och det är numera gammal historia...

Skillnaden är att jag inte "tvingas" in i det igen, jag är fri att välja min egna väg idag...

Och det gör jag...

Och ni frågar då istället, vad ska du göra i helgen då???

Jo jag ska vara med min 13-åriga son, på hans villkor, vi ska också ha en myshelg på far/son-sätt...
HAN ska få bestämma vad vi ska göra, och håller det sig bara inom rimliga ramar...så kör vi!
Hade jag druckigt så hade jag glömt bort honom, helt och hållet...och det skäms jag över..

Men ingenting...ingenting är försent för att inte ändra på...

Därför ser jag fram emot en helg, utan någon som helst form av alkohol..
..för relationen till mina närmaste och käraste "ägodelar"...
Ägodelar som kan säga ifrån sig sin relation till mig, om jag fortsätter att missbruka deras förtroende...

Ingenting är viktigare än kärleken till sina närmaste, låt inte alkoholen spjälka sönder den..!

Nu ska jag fortsätta att längta efter "min" helg, bara timmar kvar...
Fredagar skapar så mycket "pirr" i kroppen ändå, eller hur?

/Berra

Det är ni det, och så Magnus förstås, som skrämde bort ryssen!
=)

Loligt!
/Fenix

och ha en bra dag själv !

..så lät min magister i högstadiet, snubben som aldrig kunde uttala "rrrr".
Kanske låg det något dialektalt i det, men det lät roligt när han ropade på La's i klassen...
Vi har som jag berättat tidigare ett par asiater på jobbet som absolut inte kan uttala bokstaven mellan p och s,
den bara finns inte, och går inte heller att lära dem...
Jag brukar skoja med dem och säga "..jaha du menar..." och sedan säger jag ordet som det stavas..

Å så tänkel jag, ..ska det vala så svålt att läla sig...

Ja, hur lätt var det att låta bli att tänka alkohol då?
Som finns i så jättemånga sammanhang i Sverige, och nästan allt är förknippat med festliga tillfällen,
då man ska få ha det roligt...
Och dricker man inte alkohol, så har man det inte roligt då, är det så man ska tolka det baklänges?
Och den som sticker ut ifrån mängden, gudbevars är han en utstickare då, ett offer?
Kraven på en som vågar säga nej till det dåliga får nästan alltid gå i försvarsställning,
för att han inte tillåter sig själv duperas av just alkoholen...

Vänd på problemet, vem har inte haft dåliga erfarenheter av alkohol?
Alla måste ha haft någon dålig erfarenhet av just alkoholen, inte fungerar den alltid som det är tänkt...

Alla håller oftast ett stort avstånd till någon på jobbet som är förkyld och snorig, för att inte riskera bli smittade själva...
Varför?, jo för att de har haft dåliga erfarenheter av att bli just förkylda och snoriga...
Man blir inte sjuk alla gånger man har träffat någon annan som är just sjuk...men man tar inga risker, eller hur?

Men med alkoholen håller man inga avstånd, där låter man sig övertalas gång på gång....

..och mixade man dessa två grejor med varandra, så skulle det kanske låta så här...

Kom igen, klart du ska med och ta dig en förkylning!
En liten host kan du väl ta..?
Vill ni ha slemhosta eller torrhosta till köttet ikväll?
Kan jag få en 6:a slem on the rocks?, har du en skvätt ifrån årgången med fågelinfluensan?
Man kan visst köra bil på bara en liten liten snuva?

..det låter sjukt (!) eller hur, men ändå så känns det så fånigt nära verkligheten..
Okey, ingen har väl någon roligt upplevelse med att vara sjuk heller?

Men för den som inte kan hantera alkoholen, så får den heller ingen rolig upplevelse...
Å andra sidan så stärker någon förkylning då och då ens immunförsvar, men alkoholen har inga positiva sidor....för mig

Så jag tar hellre en rejäl influensa, än en bakfylla...

Bakfyllan är bara ett bevis på att jag ännu en gång har missbedömt min situation, och inte klarat av det som förväntades av alkoholen.
Att få ha det trevligt och roligt, även dagen efter...

Är jag trött på att vara sjuk, så håller jag mig borta ifrån de andra som är sjuka...
Är jag trött på att vara fyllsjuk, så håller jag mig borta ifrån alkoholen...
Samma villkor, men alkoholen smittar inte på avstånd, så länge korken är på så händer ...ingenting...

Tänk att du har en förkylning buteljerad på flaska, där har du en bit av kontrollen...

Lite vardagsfunderingar på en Torsdag, i vålat avlånga land Svelige, på väg mot vålen..

/Bella

du är inne i en process
bara att fortsätta
du gör det bra
denial

Översatte en av de fantastiskt obegripliga krylliska rubikerna. Det handlade om att kolla in nya frisyrer. Kände att det inte var prio1, även om jag behöver klippa mig. Däremot kanske dags att skaffa en ryssmössa med den här vintern som aldrig tar slut:-)
/Fenix

Smaken. Det eviga pratet om att öl/vin/snaps är gott...

Ordet gott inser jag mer och mer missbrukas, för en smak är inte god eller äcklig, du kan inte tillskriva ett glas vatten eller öl att det är gott eller inte. För det varierar.

Ett glas vatten när du är törstig är gudasänt, precis som det femte glaset vatten kan få dig att kräkas. Allt beror på vad kroppen signalerar för behov.

Ändå tror folk på allvar att smaken på vinet är det som är anledningen till att dom dricker när dom lagar mat.

Jag känner mig förvånansvärt målmedveten fortfarande. Den oro jag hade förut, hur ska man ha kul osv utan spriten, är nu istället en känsla av utmaning. En utmaning om hur gör jag livet intressant utan alkoholgenvägen.

Jag tror mycket bygger på att jag aktivt varje dag läser här och tänker på just vad alkoholen gör med människor, och de tillfällen jag pratat med människor i verkligheten som med näbb och klor försvarar sitt drickande.

Men, jag har fått sting av saknad, när jag romantiserar och saknar dekadensen, att släppa helt och säga åt världen att dra åt helvete. Känslan kommer tillbaks om hur skönt det är att ge efter för sina begär.

Min morgon i morse var dock en bra påminnelse. Jag vaknade i morse och insåg att jag druckit igår, att mina 65 dagar nu var nere på noll. Direkt tänkte jag att nu måste jag skriva här, börja om, hur kunde jag vara så dum. Ångesten var tillbaks.

30 sekunder senare börjar vekligheten komma tillbaks, vänta jag är hemma, det är en vanlig dag, jag har bara drömt. Jag drömde alltså om ett återfall, och ångesten var verklig i nån minut, för att sedan bytas ut mot världens frihetskänsla.

Så än så länge är valet lätt att inte dricka.

Intressant det du skriver om att välja, och vara nöjd med det man har, exakt så har jag börjat tänka mer och mer också. Det smittar av sig på allt i livet, och på hur man mår.

Men alkohol upptar fortfarande mycket av mina tankar, jag analyserar hur beroendet fungerar, hur samhället agerar, hur mina vänner dricker, om jag ska hälla ut det som står i skåpet, om jag ska dölja eller skylta med mitt ställningstagande, om vad droger gör med viljan och huvudet, om varför jag är en allt eller inget människa, om avskyn kring drogen, om allt allt allt. Så på något sätt har det fortfarande ett grepp om min hjärna. Jag är lite rädd att släppa det greppet, för tänk om jag då dricker igen?

" men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt."

precis så är det...
Tänk om man kunde lära sig att uppskatta livet...NÄR det inte är så j*vligt...

Om lugnet blir tråk, ska man då söka upp bråk?

Hur ska man någonsin lära sig att uppskatta ett glas iskallt vatten,
om man hela tiden önskar att det vore en kall starköl...

Man behöver lite av en tankeverkstad, innan bitarna börjar falla på plats...

God Torsdag på dig Adde och alla andra på forumet....

/Berra

Hej alla.

Tack för alla underbara inlägg! Jag känner ett stort hopp inför framtiden. Med mig själv som huvudperson! Nu har jag ett digert jobb framför mig men med hjälp ska jag fixa det.

Ni hjälper mig varje dag!! Tack alla kära!!

Kram

Helene

då ordningen återställd och ryssen förpassad dit han hör hemma.

Är det inte så vi levt en stor av våra liv ? I kaos och total oordning i tron att det inte går att förändra. Och likheterna är större än så : När vi ber om hjälp så får vi hjälp ! Även mot ryssen !!

På olika vägar har jag blivit uppmärksammad på Looptroop Rockers nya album som heter "Professional Dreamers" " "Dedicated to everybody who's set their mind to living their dream "

Och ja, naturligtvis fastnade jag för den ! Och JA !! Jag lever min dröm idag ! Jag har möjlighet att göra i stort sett vad som faller mig in, självklart inom vissa ekonomiska begränsningar, men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt.

Jag är väldigt tacksam för att jag har fått ett öppet sinnelag och kan/törs leva mitt liv på ett annorlunda sätt mot tidigare.

Allt detta bara för att jag inte tar det första glaset ! Tänk så det kan bli !!

och alla hans j*vla crap-spam...
F*n för honom och hans j*vla hackande på VÅRAT forum!!!

Jag skulle vilja printa ut vartenda inlägg han har lagt upp, och fylla hans ändtarm med dom..

Nä!, jag är inte bitter...bara j*vligt förbannad..

/Berra

ja ryssen har kommit

Hej! :-)

Jodå, livet är gott. Jag känner mig fortfarande lite tilltufsad av förra veckans bakslag, men jag kommer mig.

Jag var och pratade med min samtalskontakt idag på förmiddagen och det var skönt. Han är bra - han har en förmåga att ställa frågor till mig som är så mitt i prick. Idag pratade vi ju naturligtvis om att jag reagerade så starkt på att maken hade dolt att han snusade och vad det kan tänkas betyda.

Till exempel så frågade han mig om jag anser att det inte får finnas några som helst hemligheter i en relation och var jag tycker att gränsen går för vad som är att ha en hemlighet. Det är klurigt... för det handlar om vad de eventuella hemligheterna handlar om... tror jag.

Jag är inte alls den svartsjuka typen, vilket kanske är tur eftersom maken har väldigt många nära kvinnliga vänner. Jag ser inga problem i att han inte berättar allt om vad han gör när han umgås med dem, och jag oroar mig inte över att han kanske träffar dem utan att jag vet om det.

Men när det nu däremot handlade om någonting som har med droger att göra så blev jag fullständigt punkterad av att inte få veta. Så inom det området klarar jag inte av att han har hemligheter. Eller ja - jag vet inte alls vad han pratar om när han är på behandlingshemmets träffar eller vad han och kuratorn pratar om. Och det känner jag inte heller något behov av. Så det är ju inte heller så att jag måste veta varenda detalj som har med hans rehabilitering att göra...

Så, vad var det då som gjorde att jag reagerade så starkt? Det kanske egentligen inte är på temat hemligheter utan snarare på temat beteendemönster? Hm...

Ja, ni märker ju... jag har inte tänkt färdigt på det här utan det mal omkring i skallen, och kommer väl att fortsätta med det ett tag. Hur som helst så är jag tacksam över att jag har en klok och varm samtalskontakt som lotsar mig genom det här. Han är guld värd.

/H.

hoppas livet är gott mot dej. Kramar / mt

att också du Adde är med i motståndet! Vi är många som behövs! Kram denna soliga, blåsiga dag när våren känns i luften/ mt