Senaste kommentarerna i forumet

16 veckor WOW!

/Berra

Du får mig att skratta här vid datorn, Dompa! :-)

Får man önska sig en färg på Pianorow? I så fall önskar jag mig blå med vita knutar.

Kram!
/H.

flyter det så många sköna positiva ord genom forumet och jag blir så glad av att läsa om alla framgångar och de första stapplande stegen in i nykterheten. Och jag kan också känna en äkta glädje över de som kom på ide'n och sjösatte detta forum !

Men !! Ibland blir jag så frustrerad över att ni alla inte är nåbara för kramar !! Några av er har jag fått förmånen att få träffa och krama i verkliga livet men ni är så många som är värda att kramas och som jag "bara" kan skicka en cyberkram till !

Så ta emot en jättelik cyberkram från mig till er alla !!!!

Det är ni som gör forumet levande, sträck på er och känn er stolta !

Du behöver inte vara rädd att du är mindre karl för det!

Tack för din påminnelse...ångesten över fyllegrejer..och jag vet ju...jag KAN inte hantera det längre utan det blir tokerier..

Ja, en svacka idag men NU njuter jag min nykterhet!

Tänk att sitta här full just nu och svamla,ringa några idiotiska samtal som jag sen inte minns och då är det det MINST pinsamma jag gör..

De där svackorna..de går ju över!!

TRÖTT? Ja
LEDSEN? Nej, jag har ju forumet!

TACK!!

Liljakramar!!

Hej vännen! Hittar inte din tråd? Visst har du en tråd? Har du ringt? Det är nog viktigt att du gör det. Jag förstår precis vad du tänker. I fortsättningen kommer det att finnas där att läsa när du söker annan vård. Men det kommer ju även att ske om du i värst fall inte söker hjälp...i värst fall åker in för ngt alkoholrelaterat akut! Det finns "Sammanhållen journalföring", men du kan avgöra till vissa delar om vad som ska spärras. Då syns det att det finns spärrade uppgifter men de får bara nödöppnas vid mkt allvarliga fall. Typ medvetslöshet. Så är det meningen det ska fungera...givetvis kan man inte lita på det då det är människor som jobbar i vården. Läs om patientdatalagen; www.1177.se och datainspektionen.se/lagar-och-regler/patientdatalagen eller regeringen.se/sb/d/10671.
Men är det inte det viktigaste att du får hjälp? Nu låter jag kanske dum, men du verkar vara en fantastisk kvinna och jag vill inte se dig kasta bort ditt liv. Du är så nära nu. När du har handen på avtryckaren ;-) eller har du redan hunnit ringa? Var stolt över att du söker hjälp. Vi andra är ju imponerade. Skämmas för att du är sjuk? Finns inte! Kram/R

Holktypen heter Alkoholk! Nu ska jag leta på ÄnnuEnVindåre. Tack/R

att läsa era kommentarer ! Jag blir så glad över att läsa det !!

Jag har en vän som tagit ett herrejössesåterfall nu där hon gjort bort sig rätt skapligt (tycker hon, jag har absolut hört värre) men hennes berättelse om den ångest hon nu genomlider kryper under huden på mig och skrämmer mig. Jag lider med henne samtidigt som det ger mig en kraftig påminnelse om mina ångestdagar och de var inte roliga.

Dit vill inte jag tillbaka !!

Njut mina vänner av er nyvunna nykterhet och känn in dagen idag !!

Ps Äsch, ser ut som värsta moralgubben har skrivet men så var inte tanken :-) Det ligger så nära hjärtat nu så jag var tvungen att skriva ner det. Ibland tar känslorna över :-) Ds

Jag hoppas verkligen att balansen kommer. Nu tänker jag att jag alltid kommer längta efter vinet när jag kommer hem. Kommer jag aldrig kunna dricka normalt ett glas vin till maten på lördagkvällen. Behöver få berättelser att det går och att det går över. Mår dock inte så krassligt som igår./ Vinelina

När jag var här i somras (och sen "försvann") hade jag heller ingen egen tråd och inte fattade jag systemet riktigt heller, jag skrev hur som helst hos alla.

Nu funkar hjärnan lite bättre och jag har skapat min egen men det spelar ju ingen större roll, huvudsaken man skriver!

Ja, första dagarna är tuffa...dag 5 har jag oftast gett upp och hinkat i mig nåt så klara en vecka och du kan känna en viss grundbalans tror jag..

Skriv här ofta och ta hjälp.

Man stärks av hjälpen och man stärks av att kunna stötta andra!

Håll i!
/Lilja

4 månader då du varit ensam i skallen och nervsystemet fått reparera sig?
Snyggt och starkt jobbat!!

Känner igen det där stöd-drickandet du beskriver, att redan grundat med något då andra tror att NU börjar man dricka...

Njut av våren nisse

Njut av din nykterhet som du kämpat dig fram till.

Rätt väg!!

Liljakram

Om jag dricker nu-imorgon eftermiddag, HUR stor ska inte ångesten vara, och att jag brutit 6 veckor..

HALT är bra!!

Tack!

Jag är klart LEDSEN och TRÖTT.

Nu ska jag dricka lite svart te..

Kramar i vårsolen!

Jag kör på det Adde skrev på min tråd H A L T ,skall vi se om jag kommer ihåg hungrig, arg,ledsen eller trött måste bli ett MVG. Mycket bra att pränta in i huvudet. Sen är det ju detta eviga krig med den lille f.n i huvudet, men man får inte låta honom vinna.

Och även om man en kort stund skulle må bättre, så skulle man ju ångra ihjäl sig dagen efter och det kan det ju inte vara värt,Kram Kalla

Jag läser här varje dag och begrundar; Annelie60, kalla, underisen, nisse-1, adde, ännuenvindåre med flera med flera.
Härliga hejarop under allas kamp med den förb-e flaskan!

Jag började alltså min tråd för 6 veckor sen med hur blir man nykter.

Tycker nu jag fått många svar på HUR man blir nykter..
1) man fattar ett beslut om att alkoholen börjar förstöra hela ens liv och känslosystem och den fysiska hälsan

2) man vänder sig utåt för hjälp; forumet här, AA, alkoholterapeut

3) man erkänner för någon nära vän att vinet tar för stor plats och att man vill avhålla sig

4) man fattar bara beslutet i korta steg, kanske bara timme för timme, annars blir det för svårt, Inget "ska aldrig mer dricka" då är risken stor att falla

5) I andras berättelser (framförallt här på forum) inser man att man inte är så djäkla unik. Historierna är olika men förfallet är lika. Kampen, viljan att sluta, fallet tillbaka, dividerandet med sig själv.Det ger en stark känsla av gemenskap

6) Man kapitulerar inför alkoholen typ" kan jag inte hålla upp nu måste jag ta antabus eller nåt annat

Och jag har jobbat hårt i 6 veckor med att skaffa mig dessa redskap.

I helgen blev jag sjuk. Har försökt återhämta mig men känner mig helt vimsig idag. Svår Värk och hög feber har fått mig ur balans.

Idag känns det. Jag saknar flaskan. Känner mig ensam, trött och sliten.
BLev less av att bli så sjuk när jag ville se framemot hälsa och dessutom på nykter kaluv.

Men jag ser mig själv utifrån, att jag tycker lite synd om mig själv, lite självömkan typ "jadu lilla LIlja, du kämpar du gumman och nu blev det DETTA också, hur mycket ska du orka..."

Nästa mening kan gott bli "när allt känns så dåligt kan du lika gärna ta dig några glas vin, det för varken till eller från när grundkänslan är så kass nu..känns värken lite mindre"

Är det nån som känner igen sig??

Hur gör ni då för att avstå och inte ramla ner i självömkans träsk (=dricka) och ta ett återfall??

Några tips??

Kramar till er alla ute där!
And be careful...

/Lilja

till dina 16 veckor :-)

16 veckor utan alkohol.
Tänker mycket tillbaka på hur jag drack innan, så många gånger jag drack mig asfull.
Oron jag hade, tänk om det inte räcker till en fylla.
Allt smygdrickande som när vi var på semester och när hustrun var i duschen så hann jag hälla i mig två starköl snabbt för att sedan lugnt sitta och smutta på vinet när hon kom ut.
Och hur många gånger har jag inte behövt fylla på Aalborgs jubileumsakvavitflaskan där hemma bara för att jag har halsat direkt ur den, 42% gjorde ju så gott.

Känns skönt att slippa allt smygande, jag vet ju att jag inte kan dricka alkohol.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Har aldrig varit på ett möte hos Länkarna men den punkten har betytt mycket för mig, så jag vill gärna gå på ett möte någon gång.

Lycka till med er nykterhet.

Och då blir jag Vinnarlina!!

Tillsammans blir vi starka. Tillsammans kämpar vi på ett steg i taget. Vi ska fixa det här för vi har allt att vinna!

har ju knappast infunnit sig som ni förstår, utan snarare tvärtom. Idag gjorde nattens svettningar återbesök mitt under pågående möte och plötsligt kände jag mig som en utomjording. Ni är inte som jag och jag är inte som ni. Fy fn hur hamnade jag här? Jag har ingen tragisk ryggsäck eller nåt. Jag bara inte stod ut med vardagen. Så otacksam jag varit. Det är inte alla som är välsignade med vardag. Skönt att höra att dag 1 var värst och att du, Annelie börjar känna av lugnet och att tankarna rör sig kring annat. Vi kämpar tillsammmans och jag hoppas jag får stanna här i din tråd. Orkar inte skapa någon egen, inte nu iaf. Trivs bra här. Hur länge har du hållit upp Underlsen. Tänk att du är där att få känna att du skulle gjort det tidigare. Vatten går det åt./ Vinelina

Pianorow tror jag blir fantatstiskt. Hoppas på diverse sångare som hyresgäster :)

Kram på´re!

Skönt att sötsuget släppt, men håller med dig hellre fet en full. Nu kämpar vi lite till, kram Kalla

Jag blir så glad av att höra att det går bra för dig och att det är ok med barnen. Önskar dig och dina barn all lycka i världen. Du är så stark som har tagit tag i allt, så nu knallar vi vidare med ett steg till/Kramar och styrka Kalla

Tänk att man oroar sig så jäkla mycket för allt när man väl bestämt sig för att bli nykter, det är väl nu man skall vara så stolt över sig själv. Man tar ju tag i sina problem och gör livet så mycket bättre för sig själv och alla andra. Så nu tycker jag att vi sträcker på oss och säger till oss själva "äntligen har jag fattat ett klokt beslut och det är jag jäkligt stolt över".
Kramar,styrka och stolthet Kalla

Du är så söt så man dör. Miljonprogramsholkar :).

Själv sitter jag här som en annan självmordsbombare, med handen på avtryckaren. Som i mitt fall är en telefon med numret till beroendemottagningen inknappat.

Blir det idag jag ringer? Vet inte hur töntig man kan bli i att hitta på ursäkter men jag oroar mig för journalen. Att alla anställda på varenda jämrans vårdcentral i all framtid kommer att läsa och klassa mig som alkis. Man får inte direkt bättre vård och bemötande som alkis. Huuuuu.

Trevlig måndag önskas alla kamrater här!

Från en DeppDåre

Jag hade bulimi i min ungdom. När jag slutade dricka för snart två månader sedan drabbades jag av ett våldsamt sötsug. Har stått med huvudet i skafferiet och fullständigt vräkt i mig godis. Då tänkte jag "here we go again"... Nu kommer jag att få bulimi istället eller bli smällfet... Fast jag tyckte ändå att det var bättre att vara fet än full. Men nu har sockersuget dämpats tcak och lov.
Kram Nynykter

Jag beundrar dig för den ofattbart starka vändning du gjort med ditt liv. Inte många skulle kunna resa sig igen efter att ha varit så i botten som du. Du är en sann hjälte!

Jag har funderat och tänkt så mycket under mina två första nyktra veckor. Tänkt på att alla vi som trillar dit och fastnar i beroende, vilka små och svaga människor vi är. Men sen funderade jag lite till. Alla vi som har haft oturen att födas med en genetisk risk att trilla dit, som varit där och sen lyckas avstå trots att det är så förb-t svårt, det är ju vi som är starka och beundransvärda. Jag är stum av beundran över alla som verkligen lyckas, hurra vad ni är bra!