Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ny på tråden o har gjort några inlägg... Hade min senaste fylla i torsdags kväll...
Har inte så mycket som nosat på en flaska (förutom Coca Cola :-) sen dess!
Jag känner mig glad o motiverad, men i bakhuvudet sitter en STOR rädsla för att
jag ska trilla dit igen!
Jag ringde för första gången en kontakt, "O" på fredagen å grät floder o fick ur mig all
ångest. Jag ringde honom idag igen o berättade att helgen gått bra och att jag kände
mig glad. Det första han sa var "- Se nu till att smida medan järnet är varmt och ta dig
till ett möte (AA)! Slappna inte av, för då är det lätt att tänka att det var inte så farligt"

Först blev jag nästan lite sur för att han inte var stolt över mig! (knäppt va!?) men i nästa
stund förstod jag PRECIS vad han menade! För visst har jag gjort det förut, det jag gör
nu! Lovat o lovat mig själv att det ska bli skärpning... Men det är bara att bita i det sura
och inse att jag kommer ALDRIG mer att kunna dricka alkohol! För jag kan inte hantera
det... Det blir bara fel varenda gång... Precis som en del av er andra så ringer man, sms:ar
och hittar på annat fanstyg på fyllan... sen sitter man med världens ångest dagen efter
och vet inte vad man sagt och gjort.

Nu sitter jag med en liten son hemma och är mammaledig. Min största rädsla är att
han ska bli tillräckligt gammal för att förstå vad mamma gör! Jag SKA klara det här,
och tänker gå på mitt livs första AA-möte på torsdag... För den här gången tänker jag
inte trilla dit igen!!!

För mig funkar det ganska bra också att köra med "ursäkter" bara för dagen, som att jag inte känner för det, mår lite illa, orkar inte... Eller helt enkelt inte röra glaset.

Din resa blir ju ett mycket bra tillfälle att jobba med dina egna demoner, innan du tar tag i andras reaktion.

För mig är fienden verkligen det första glaset, eller den första klunken. Innan jag tar den så gillar jag verkligen inte tanken på alkohol och har förmågan att välja bort det. Synd (eller kanske bra att det inte tog längre) att det tagit 15 år att förstå det bara.

I slutändan känner jag också stort värde i att agera efter mitt eget beslut, jag vet att om någon blir allt för jobbig med frågor så är jag beredd att säga ifrån och rakt ut säga att jag själv bestämmer vad jag dricker. Tråkigt om man skall behöva hamna där, har bara gjort det en gång, men det är skönt att tänka att jag står upp för mitt beslut, och att i slutändan bryr jag mig inte om vad andra tycker om mitt beslut.

Det är bra att mentalt förbereda sig för andras "vad tråkigt du är" och sådana kommentarer. Jag har som regel att aldrig ens kommentera det första gången någon säger det, utan ser vad som händer om jag helt enkelt pratar om ngt annat.

Men jag tror på att hålla låg profil, bara säga nej tack om någon frågar, inte röra glaset om någon ställer fram det, säga att jag inte orkar om någon frågar varför, och prata om annat när någon säger jag är tråkig.

Jag funderar också på hur jag ska säga till omgivningen. Kanske att jag kör en vit månad. Det är ju ganska vanligt. Jag kommer dock vara bortrest med familjen ett par veckor, så då blir det inget umgänge med kompisar, så då slipper man det. Där finns istället lockelsen att ta en glas gott vin till en vällagad måltid. Det blir min utmaning kommande tid. Problemet är att det aldrig blir ett glas, utan att vi (jag) tömmer flaskan och jag har alltid druckit mer än min sambo, trots att vi "delat" på flaskan.

Jag blev väldigt inspirerad av din tråd här. Är i samma ålder. Sambo och barn.

Jag har inte berättat för någon, tyvärr, att jag slutat pga min problem.

Däremot vet mina närmsta vänner och kollegor om att jag slutat tills vidare, men jag har inte angett någon orsak direkt. En del kanske fattar, men ingen säger varken bu eller bä.

Sen kommer ju alla andra, alla kollegor som jag inte är särskilt nära, och som jag alltid har festat mycket med... Jag har helt enkelt inte rört de glas som serverats, bett om extra mineralvatten och tackat nej när nån vill handla i baren åt mig.

Det är det sistnämnda som ställer till mest strul då människor verkar ovana, och ta lite illa upp, när man inte vill ha det "roliga" dom bjuder på. Och allt snack hur dom minsann inte vill vara utan att "unna" sig lite ibland.

För mig blir effekten av DROGEN alkohol tydligare och tydligare ju mer jag tänker på det, och hur svårt det är att skilja på vad drogen säger, och vad individen säger.

Kul att läsa om din helg. Starkt jobbat i Idre. Förstår det svåra i att folk undrar. Hur har du gjort, sagt till alla att du slutat dricka, eller låter du dem bara märka det? Vill försöka göra samma resa som du.

Njae, det är väl inte för mycket begärt? Det är kanske klen tröst just nu, men det kan ändra sig fortare än man tror. Helt plötsligt korsars ens vägar av nån person som stannar till och som man lär känna. Kanske kommer man fram till att man ska fortsätta åt samma håll.

Det där med musik. Jag lyssnar mycket på Antony and the Johnssons när jag behöver kraft eller tröst.
http://www.youtube.com/watch?v=CImsEJHYyv4 (mycket smärta i hans texter, men ändå ger det hopp tycker jag.)

Sen är jag väldigt svag för Ebbot och han har gjort lite med en grupp som kort och gott heter Trummor och orgel.
http://www.youtube.com/watch?v=-87aKxh6wJc&feature=related

Du kanske inte alls gillar detta, men det var ett litet tips såhär på söndagskvällen.
Lycka till med flytten! Hoppas det blir bra.
Kram! /R

Dag 40, helgen gick bra.

Hundratals tokfulla människor överallt, och jag klarade stå emot bra. Tänkte på hur mycket mer jag vill vara med mitt barn en med alla dessa 40+ onyktra och så.

Men så mycket snack ändå om varför jag inte dricker... En person tog tillbaks drinken när han märkte att jag inte drack av den han bjudit på.

Men sen å andra sidan några som också märkbart uppskattar att man är nykter.

Bra helg ifallafall!

Brukar i och för sig inte dricka så mycket i veckorna, kanske en gång (utöver helgerna då, då jag in princip alltid dricker vin till maten och ibland nåt mer), men ska ändå börja räkna vit dagar (i sträck). Den första imorgon. Faran är ju att när man får distans till fyllan och ångesten så glömmer man det jobbiga och så kör man på och det blir samma sak igen. Därför som jag gick med i det här forumet. Sätta lite press på mig själv, och kanske få lite tips. Tänker försöka vara nykter på obestämd tid, men siktar på en månad.

Det är sant. Ska lägga mig snart. Var tvungen att sitta och jobba lite.

det som hindrar att du sover ? Kroppen läker bra i vila !

Vill bara gå och lägga mig. När man sover känner man inte så mkt ångest.

Tråkigt att läsa om ditt återfall Polaris, men jag hoppas att du inte ger upp.
Jag förstår precis din ångest, och känner igen det här med att hata sig själv. Sitter själv dagen efter en fest där det återigen kändes som att jag var fullast. Mitt problem är att jag har så svårt att kontrollera mitt drickande när jag väl dricker. Häller i mig. Slutar inte. Nu funderar jag på om sättet är att helt enkelt sluta dricka helt.

Jag känner igen mig kan jag lova. Detta är något man inte vill uppleva. tyvärr upplever jag det för ofta. sitter just nu med ågren o bakfylla.
Något vaknade nu inom mig o vill ha en öl som blir tio. skall göra allt för att mota bort den tanken.
Skulle oxå vela gå ut o frysa som en vanlig människa, tyvärr är jag för dålig för det idag

Ha de gott
Polaris

just om ångesten och bakfyllan på min tråd.

Denna ågren kan driva mig till vansinne, är det bara jag som får ågren. hur är det för er andra om ni kommer ihåg eran sista fylla. var ju ett tag sedan för er. Och det är roligt att se att det går att klara detta. hade ni ågren. Var det jobbigt för er. hur tog ni hand om ågren..
jag är glad att jag inte blir sugen på öl när jag har ågren o ångest, det förvärrar nog det så blir det hundra gånger värre när man vaknar upp ur ruset.
Vad som fick mig svag för öl igår var nog vädret, låter sjukt va.
Min alkoholiserade sida mobiliserade alla krafter för att få lite öl. Solen sken grabben var glad o var ute o körde fyrhjuling. allt var tipp topp. jag mådde kanon både kroppsligt o mentalt. troligen för man varit nykter sedan förra torsdagen(8 dagar). Det lär man fira med en rejäl fylla.
Kommer inte ihåg något efter 4 öl. inte ett minne.
Vilken idiot man är. tänk om det hände grabben något i skogen när han var ute o körde, vad fan tänker man med. Ölen gick före min pojkes säkerhet, är det ok.
Nä jag är rädd för mig själv eller rättare sagt mitt andra jag är jag rädd för. hur skall man kontrolera det? kan jag någonsin det?
Kommer inte ihåg om jag berättade att jag var iväg för några månader sedan på Gävle Berondecenter, jag hade beslutat att få vård. Men det gick bra tills jag blev insläppt där. men dom låste dörrarna så man kunna inte komma ut eller in om man inte bad om det. Det blev för mycket för mig. jag lider sedan många år av social fobi. klarar inte av att vara på ställen med massor av folk o inlåst. dom fick släppa ut mig.
Då kontaktade jag läkaren min o fick hjälp till psykolog. så nu har jag dom två o vända sig till.Läkarn förklara att dom har låst för att folk skall få känna sig trygga o anonyma,ingen risk att några springer in där om det är låst..
Men stödet o hjälpen jag har nu är ok. skönt att kunna prata o få stöd. men det känns ändå som det fattas nå.
Jag vill så gärna o helhjärtat få hjälp, detta förstör mitt liv o många andras. samtidigt som jag tänker så är det någon liten djävul som ser till att jag saknar mina öl.. skall jag aldrig få mysa i solen med dom.. hur sjukt är det.

Sköt om er
Polaris

Viktoria roligt att se du tänker på mig, Tyvärr har det gått åt skogen. Jag höll mig nykter tills igår.
vet inte men det är väl ett framsteg att man klara det ända tills igår, jag försöker förfina mitt drickande. låtsas att det inte hände.
Men nu sitter jag här med en ÅGREN jag får leva med i några dagar, jag han självklart med att skicka sms hit o dit o skämma ut sig. ringa vänner o vara full o dryg. Fan vad jag hatar mig själv.. nu är det bara börja kämpa igen,,jobbigt jobbigt.
Ni alla andra värkar klara detta galant,, varför kan inte jag+
Ha nu en skön söndag alla hopa

Polaris

jag är så glad att jag slipper ångestfrysa !!

Den här kylan går det att klä sig mot men den andra sitter så ända in i märgen. Och det finns bara 2 vägar ur den : Ta en återställare eller vänta ut den. Jag har provat båda.

Det är inte kul att tvinga ner en sup på morgonen och känna att den åker expresshiss upp i igen för att bara spruta ur munnen, fy faaaan ! Den dyra spriten !! Men ner skulle den. Jag lärde mig att en klunk starköl först jämnade vägen så att säga. Sedär ! Ett gratistips såhär på morgonkvisten !!

Att vänta ut den var väl inte heller någon hit. Jag var väl inte sådär jätteaktiv när ångesten var som värst kan jag inte påstå. Jag var nyligen magsjuk med illvilliga bakterier i magen som fixade tömning på alla sätt och vis. Jag blir ju rätt slut av sånt men det är ju bara förnamnet på hur jag mådde i bakfyllan. Hur konstigt det än kan låta så spyr jag gladeligen när jag är nykter !!! Bara vetskapen om att det en "normal" magsjuka gör att glädjen infinner sig ! Ni som aldrig har upplevt en rejäl bakfylla kan nog ha svårt att sätta sig in i hur jag känner men jag antar att ni andra som varit i samma sits nickar lite förläget instämmande !

Jag är väldigt tacksam för att jag idag slipper ångesten och att jag har ett val att göra, helt frivilligt, varje morgon.

Idag ska jag nog ut och frysa som en vanlig människa !!

Ha en bra dag !

Underbar musik...
http://www.youtube.com/watch?v=hG2UFvji6xk
och texten är underbar... fast ledsen...

sitter hemma, väntar på att tvätten ska ha torkat klart nere i
tvättstugan, packar lite där, pysslar lite där, läser lite i min bok
och läser lite på forumet.. Rastlös. med stort R.

och lite ensam.
ska flytta nästa helg. till en annan tom lägenhet.
ensam.
jag vill ju inte vara ensam!!!
jag vill ha en hand att hålla i, en väntande kram att hämta närhelst
jag önskar, ett par ögon att fastna i, två andra tassande fötter mitt i
natten, någon att le i samförstånd med...

inga dåliga krav, va?
ja, jag vet, en sak i sänder, tålamod, och allt det där...
men vad gör man under tiden?
kidnappar en väns barn, hälsar på mormor, snor brorsans bil och
åker till ikea och trösthandlar, tänder ett ljus, packar lite till, planterar
om blommorna, läser och skriver till er, och lyssnar på underbar musik...

ge mig gärna ett eller ett par tips på musik som kanske inte är fullt
så ledsam och påminnande.... hjälp mig bryta sinnesstämningen!
Tycker om er alla, och nej, jag har inte druckit en droppe idag heller! =)
kramar!
/k

Det känns sååå skönt att det finns andra med samma problem
(inte att jág tycker det är kul att folk har problem!)
Men man kan lätt känna sig ensam eftersom det inte pratas om sånt här öppet...
Jag mådde så dåligt igår att det kändes lite som om botten var nådd på sätt
och vis... Så med darrande hand o massor av nerver ringde jag en kontakt
per telefon! Det är första gången. Och så fort han svarade så brast det för
mig och jag grät rakt ut... Det var precis som om jag i den stunden insåg och
erkände för mig själv att jag har allvarliga problem!

Jag är så innerligt less på detta jäkla ångestfyllda liv!
Mannen jag pratade med (kan kalla honom "O") behöll lugnet
och stöttade mig otroligt! Det var en otrolig känsla att sätta ord
på det som tyngt en så länge... Att få ur sig alla hemligheter, som
man jobbat så hårt för att dölja. Man blir ju väldigt bra på att ljuga och
hitta på alla möjliga ursäkter för att kunna dricka :-(

Efter ett långt samtal, hade jag fått både stöd, tips och råd om träffar
att gå på i närheten där jag bor. Det känns väldigt läskigt att gå till
ett möte, men det är ju också ett steg som gör att man liksom
"stänger" möjligheter för sig själv att trampa snett igen...

Jag ska ta en dag i taget o försöka hålla kontakt med människor här
på forumet. Igår var en vit dag och det blir det idag med!

Kram

Har också haft det precis som du, Lilla jag. Ångesten är total. du är så välkommen här, till vårt lilla hörn av cyber...

lilla du
känner så väl igen mig i dina rader
din ångest
din förvivlan
din tro om att det går att dricka ett glas för att det är "gott"
jo just det ,vi vet ju alla hur det slutar
i tårar,ågren,rädsla o avsky inför sig själv
vakna med bultande hjärta
vad gjorde jaG
vad sa jag
hur kom jag i säng
såg nån av ungarna mig ragla
det värsta av allt är ju att ens barn får se sin mamma full
usch,,
jag har tre barn,15,13,o fem år
har nu inte druckit på några månader
men är ödmjuk o försiktig
tar en dag i taget
äter också ssri,o de funkar ju väldigt dåligt ihop med alkohol
man blir ju galen,,,,
o du har rätt,,man mår så mycket bättre efter en tids nykterhet
vad är det då som får en att falla åter o åter,,,
lömsk är den,,alkoholen,maktfull
men det hjälper att skriva lite här få lite stöd,en rad av nån som förstår
här dömer ingen någon
tusen kramar till lilla du
Måne

Det är precis så mitt inre tänker! Jag är duktig, jag klarar detta! Och när detta är över är jag ju SJÄLVKLART värd flera glas vin.............

Och ja om vi tänker krasst på det så självklart. Men. Skulle det vara så självklart om vi pratade om någon som ville belöna sig med kokain? Nej.

Ärligt talat tänker jag inte så hemskt mycket just nu. har hållit det på armlängds avstånd genom trots. Vill inte gör alla (mig också) besvikna. Men det är tufft såklart. :) Hade väl inte varit här annars.

kram

alkisar har en "underbar" förmåga att kunna rida ut de flesta stormar utan att ta till flaskan. På något konstigt sätt mobiliserar vi all kraft på det vi har för händer just då och fixar det mest kaotiska tillstånd.

Men ! Efteråt ! Då ska vi belöna oss själva och nöjt sjunka tillbaka för att koppla av ! Och vips kommer den där lilla fan tillbaka och vill belöna oss på det sätt som vi nästan alltid gjort. Vi har garden nere, lojt tillbaka lutade och helt plötsligt så smakar en pilsner eller ett litet glas vin så satans bra !!

Jag har tappat räkning på hur många gånger jag gått på den minan !! Efter en hektisk arbetsperiod, efter mina föräldrars frånfälle, efter en nykter semester ja, ett antal stökiga tillfällen i livet.

En sak i taget och, framförallt, egen tid som jag disponerar helt själv är mitt egna recept nuförtiden. Och en förtröstan om att det mesta brukar reda ut sig utan min direkta inblandning och oro. Inser ju att det är lite knepigt när vi pratar transplantationer !! Men jag kan ju alltid lägga tilltron i min läkares händer och lita på att han kan det där bättre än jag !

Jag önskar er lycka till med era, för tillfället, röriga liv och ha en tro på att det blir bättre !

Verkar som om alla har det mer eller mindre svårt just nu. Man orkar inte slåss på alla fronter nej, man stupar i säng klockan 8 (alltså man somnar efter man läst sagorna för barnen :( ) Jag har också mycket nu, (tyvärr) är kärlekslivet så lågt prioriterat just nu att DET bara flyter på. Men nu innan sportlovet (och sen innan påsklovet osv) är det full rulle på jobbet. Dessutom ligger min pappa på sjukhus och jag testas och testas för att kunna donera organ till honom. *suck* Varför verkar det som om allt ska hända på en och samma gång? Barnen är rädda för att morfar ska dö (de får inte besöka honom eftersom de drar hem det ena efter det andra från dagis/skola och infektionsrisken är ju så stor) och det är mycket frågor och oro hemma.

Jag har tyvärr inga råd att ge alls till er andra som också kämpar med annat utöver alkoholen, men jag tänker på er massor! :)

Kram
Sussie

Jag sitter med gråten i halsen å är bakis sen igår... Jag har gång på gång sagt till mig själv att jag inte ska dricka över huvudtaget!!! Men lik föbannat så tänker jag "Äsch... Jag klarar VISST att bara dricka ett glas för att det är gott!"... Men det GÖR jag inte!!! Slutar alltid med att jag dricker massor o får minnesluckor o helsike... Nu sitter jag med en liten bebis hemma och är mammaledig... Jag har så fruktansvärt dåligt samvete så jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag har hållit upp i omgångar och då har jag mått så himla bra! Känt att det är så skönt att slippa ångest för saker man sagt och gjort i fyllan. Jag sårar min man (fast han vet inte om det) och jag är så rädd att jag inte ska få bukt me det här innan min bebis blir såpass gammal att han förstår va mamma gör... Och jag är rädd för att bli sjuk av mitt beteende! Äter mediciner (SSRI) och fick ta blodprover när jag provade ut dem,,, visade sig att mina levervärden var dåliga! och jag VET att det beror på alkoholen... jag är så himla rädd för vad som kommer hända! rädd för mig själv... Snälla hjälp mig nån!!!