Senaste kommentarerna i forumet

jag kommer att hejja på er : )
Pappan, att vara nykter på nyårsafton kommer att ge dig gott självförtroende inför din fortsatta resa. Det går, om du ger dig f.n på det! Ska bli kul att följa dig här på forumet. Läs och skriv - det är till stort stöd.
Och Fenix, kul att se att du är tillbaka.

Hej, kommer att vara bortrest några dagar, men vill haka på din resa och även andras inpå det nya året.
Musiker själv, och har aldrig gjort något bra onykter men mkt bra nykter. Visst är det så.
/Fenix

Tack så mycket :). Är helgerna som är mitt stora problem. Är inte ofta som jag druckit i veckorna.
Hoppas på att kunna få "resesällskap" av någon eller flera här! Jag bjuder på biljetten ;)

Två dagar är en bra början!
Önskar dig all lycka på din resa!

Segaletta.

Har varit många tankar idag. Mår bättre idag och ångersten efter helgens överkonsumtion börjar släppa. Då kommer givetvis tankarna på att "det är nog inte så farligt i allafall". Så vansinnigt dumt jag vet. Inser ju att alkoholen har blivit mitt stora umgänge sista åren. Väljer ofta bort att umgås med vänner, bara för att jag vill kunna dricka hemma för mig själv utan att någon har några synpunkter på hur mycket jag dricker.

Jag hittar hela tiden anledningar till att dricka. Exempelvis att jag som musiker blir mer kreativ och skriver bättre musik om jag har alkohol i kroppen. Jag har hittils under mina 38 år inte skrivit något av kvallite när jag har druckit. Är konstigt hur man/jag fungerar. Vet ju så väl att jag lurar mig själv genom att hitta på saker som rättfärdigar att festa.

Nu har jag nyårsafton framför mig. Men jag har gett mig fan på att den ska firas i nyktert tillstånd. Vill och tänker göra mig själv stolt!

Är det någon av er här på forumet som har några bra tips som man kan ta till när suget kommer?

Kram på er! /TP

är en befrielse.

Jag tycker inte om jul och jag gör allt för undvika att dras med i skiten. Men är man gift med en som går bananas med allt vad jul heter så är det inte så djävla lätt att hålla det borta. Det går helt enkelt inte att komma undan hur gärna jag än vill. Trodde det skulle lugna ner sig när ungarna flyttade hemifrån och vi skulle kunna bete oss som vuxna igen men i helvete heller.

Och av nån för mig helt obegriplig anledning så ska julen "firas" hemma hos oss.

Min energi äts upp, jag dräneras fullständigt på sinnesro och för första gången i mitt nyktra liv har jag umgåtts med tankar om att supa skallen i bitar.

Jag missade ett extra AA-möte igår, visste inte exakt klockslag, men var på ett lunchmöte idag. Och återigen blir jag påmind om hur lika vi är. Tänk när folk är ärliga och talar ur hjärtat hur man då kan höra sina egna ord talas av andra, hur många det är som far illa av julen på olika sätt. När jag funderar på hur sött och fint och puttinuttigt det ska vara utåt sett och hur mycket kaos det är inåt så kommer ju frågan hur vi har lyckats få det att gå så snett.

Varför har det blivit så fyllt av måsten ??

Jag bor ju i det här huset och har inte så stor chans att sova någon annanstans men till nästa år, om det inte blir en seriös ändring, så kommer jag att åka bort.

Jag fick ett sms på julafton av en kär vän, det lyste upp min dag och jag är väldigt glad för den tanken som blev en handling. Många gånger är det ljusår mellan tanke och handling men denna gången blev det så rätt. Jag är väldigt tacksam för den hälsningen.

Nu har jag ett maffigt jobb med att bygga upp min självkänsla igen och återgå till ett, förhoppningsvis, bra liv. Jag kommer att gå väldigt regelbundet på möten för att suga åt mig av den erfarenhet och kunskap som finns där och som jag vet lyfter mig till normal tillvaro med en egen självkänsla. Jag kommer att fira min "födelsedag" i mitt nyktra liv utomlands och jag ska besöka AA i en närbelägen ort för att känna att jag är "hemma" oavset i vilket land jag befinner mig.

Det ger mig styrka.

till dig Vana !!

tack.Jättesmart att lägga refigera som favorit.God Jul

femte barn............

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article8318473.ab

Finaste själar,
jag önskar innerligt alla en varm och lycklig, lugn och
fridfull jul! GOD JUL!
Stora kramar!!!

för den lilla motvilliga kramen Viktoria !!!

Här kan du redigera : https://www.alkoholhjalpen.se/kommentarlista Jag har lagt den sidan som en favorit uppe i verktygsfältet så det är lätt att komma åt den..

Ändringsfunktion?!

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Tack för den påminnelsen Adde!

Summering dan före dan:
En galen svärmor som ringt 4 ggr idag, och fem gånger igår och talar i tungor typ, jag fattar helt enkelt inte vad kärringen vill...
En tjurig syster som tycker att jag prioriterar "fel" ang en sak jag förklarat att jag inte har råd att delta i just nu.
En mamma som är "besviken", på vad är som vanligt oklart...
Vet inte hur jag har lyckats med allt detta, men efter att ha läst ditt inlägg slog det mig att jag nog inte äger ett enda av ovanstående problem (fast jag måste börja kolla nummerpresentatören mer frekvent innan jag svarar i telefonen)
Är inte den kramiga typen, men kostar på mig en julkram till dig Adde : )

före dan..............

Jag var och handlade julmat idag. En syssla jag trivs med och som jag vanligtvis utför i vår lilla familj. Idag går det betydligt lättare än då jag var aktiv alkoholist, då var fokus på att komma hem fort som f-n så jag kunde smaka på julspriten. Vad det nu var för speciellt med julspriten eftersom den var tvungen att avsmakas. Den också.

Jag kan tjuvkika lite på folk och se hur de beter sig, korta snabba gester, tryck fram kundvagnen, helst ställa den så den spärrar utrymmet för andra så de får ett avstånd till andra människor, slita åt sig sakerna, vara lite sur mot personalen som inte har tänkt på att just den kunden är här idag. Jag ser att många mår väldigt dåligt och jag tycker att det är enormt skönt att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta. Jag träffar andra alkisar eller anhöriga, vi stannar upp i all röra och står och kramas, njuter av det lugn och glädje vi förmedlar till varann. Jag kan se att folk tittar på oss och funderar men det bjuder vi "kramisar" på för vi har en egen liten hemlis som gör att vi mår så bra.

Hustrun glider in på bolaget under dagen och köper sin vinglögg som hon vill ha och som hon vill bjuda våra gäster på. Det är helt ok för mig för det är jag som är alkis och inte hon. Jag kan påminna mig den där speciella känslan av att vakna bakfull på glögg, i brist på annat. Urkass i magen och en makalös huvudvärk.

Jag är definitivt ingen vän av julen och allt vad den innebär, jag försöker bara hänga med och engagerar mig så lite som möjligt. Jag tycker det är skönt när det över. Jag brukar gå på ett öppet AA möte på jul- eller annandagen och det är verkligen som att komma hem ! Det är en familjär stämning och det är inte bara jag som tycker det är skönt att få slippa alla måsten och få sätta sig ner i trivsam miljö och få sinnesro. Det är en oas av stillhet och värme som skänker så mycket livsglädje att jag önskar fler får uppleva det.

Jag fick ett julkort från en vän i gemenskapen som jag inte haft kontakt med på flera år. Jag ringde och tackade honom och vi pratade lite om livet i allmänhet och alkoholen i synnerhet. Han berättade att efter 6,5 år i nykterhet så valde han att dricka igen. Tyvärr så blev jag inte överraskad för han gjorde aldrig de där förändringar i livet som jag tror är ett måste för att få en stabil nykterhet. Däremot så blir hans återfall en allvarlig påminnelse för mig att jag aldrig får glömma vem jag är, var jag kommer ifrån. Den dag jag tror att jag är frisk från min sjukdom så kommer jag att börja dricka igen.

I kväll ska jag fuska lite och redan nu bestämma mig för att i morgon ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. Jag ska åka in till shoppingcentret i morgon och sätta mig centralt med en kopp kaffe och flina lite elakt åt alla som stressar förbi !!!

Ha en bra helg alla och fundera lite på den här sidan, varför den behövs : http://www.vitjul.se/

God Jul !!

Ni är underbara!!!

och vilken fruktansvärt bra artikel, fint skriven och lätt att ta till sig...
fast egentligen vill jag inte ta in det, acceptera att det är så...
för det gör ont, och tårarna kommer.
att det är en hemsk tid för många barn vet vi...
frågan är vad jag kan göra för att hjälpa eller förändra?

Stora stora kramar!!!
/kristin

Märta... Det gör ont att läsa, gör ont att förstå att det är så vanligt....
Kram från Mie <3

I dag skrev jag till aktuell journalist på Expressen. Artikeln gör ont, den skrämmer, men det här är så många barns vardag, så många barns förväntan inför jul. Äntligen vågar en kvällstidningsjournalist ta upp barnens perspektiv, på riktigt och seriöst, spegla det som många av oss här på forumet och många på tuvaforum vittnar om. Artikeln är smärtsam så jag vill sända ut en liten varning. Men du som orkar, läs den, vi måste värna om varandra lite mer.

Styrkekramar Märta

http://www.expressen.se/nyheter/1.2261532/socionomen-de-har-barnen-beho…

På många plan är vi stora,starka, förnuftiga & kloka.
Samtidigt som vi är små,svaga & förvirrade.

Störst del är vi stora & starka , vi måste bara tillåta oss att vara små & svaga oxå för att få en balans.
Det går längre & längre mellan gångerna vi faller & vi reser oss snabbare efteråt.

Sakta men säkert blir våra liv våra igen.

Stor kram från Mie.

Vilka fina ord! Ja vad vet man? Bara att man inte vet.
Jag fick osökt upp mina associationer när min man dog utan förvarning i en hjärtattack, helt oväntat.
Alla tankar, om jag bara, om jag............alla om.
Skuldkänslor oxå så klart, hade jag kunna rädda honom, om bara.
Det jag lärt mig e de gamla talesättet "lev som om varje dag e din sista", på ett mer insiktsfullt sätt. För vad vet man?
Att vara rädd om de man älskar, ha ett vänligt ord till alla man möter.
Att man inte har "råd" med fjuttigheter, osämja, slösa på energi på fel saker.
Det gör ont i mig att se nu i jultider, detta jagande på att köpa, köpa, köpa, är det månne ett surrogat för tid, omtanke o kärlek?
Hur många barn ska fara illa under denna jul?
Hur många tänker på gamla Svea som knappt kan gå ut, av rädsla för snö o halka?
Undrar hur hennes önskelista ser ut i år?
Kanske högst upp : ett besök? någon som handlar åt henne? en medmänniska som tar sig tid för en fika? ett telefonsamtal?

Till er alla fina önskar jag er sinnesro i julklapp!

Kram

Vet du, vi ska igenom ett helt varv, ett helt år där vi skapar nya mina minnen innan vi kan börja släppa taget helt. När jag läser om din oro, hur du förhöll dig till honom och alkoholen så känner jag hur min ångest kommer krypande. Precis så hade jag det. Alla dessa anklagelser och hot bara för att man bad om lugn och ro, att han inte skullle dricka så mycket. Alla dessa lögner kring alkoholen, då var jag förvirrad, nu kan jag se hur patetisk han var. Och det du känner nu inför julen, det är en del i läkandeprocessen och helt naturligt, även om det är smärtsamt. Håll ut Lillablå.

Jag fick inte heller någon kärlek eller bekräftelse, allt var på hans villkor. Det var bara att förhålla sig till det också. Det är mycket i oss som ska läka, det tar tid och helger som jul, påsk, midsommar blir särskilt svåra då de är förenade med kärlek, gemenskap, familj, sammanhållning. När jag läser på tuvaforum så är det mycket ångest och sorg som kvinnor går igenom just nu inför julen.

Jag är inte med på facebook men du kan nå mig via en e-post som jag skapat tillfälligt och använder som en sluss till min riktiga mail, marta_moen@spray.se skriv dit så svarar jag dig så fort jag kan. Jag hoppas du får ett bra möte i kväll vännen. Själv ska jag träffa min goaste vän som tog med mig på alla dessa teraputiska hundpromenader i våras och somras, vi har inte setts på så länge nu på grund av jobb, föreningsliv, födelsedagar och annat som ständigt skapar alla dessa måsten. Vi ska tända ljus och bara ta oss tid att prata. Det känns så gott.

Kram till ett knytte från ett annat :-)

Tack du finaste!
Tack!

Känner mig som lillaskrutt...
nu borde man ta skutt av julglädje och fröjd,
men mina fötter blir bara tyngre och tyngre...

förra julen var mormor dålig, vi trodde alla att
det skulle bli hennes sista... jag pyntade och pysslade
hemma hos honom och fixade adventskalenderpaket till hans
barn, vi bakade pepparkakshus, jag köpte julstjärnor och
hyacinter, och jag trodde att nu blir det MYS!
Icke..

mormor tog sig igenom julen, och nu, 94 år gammal, ska vi
fira ännu en jul hemma hos henne... men jag var ledsen och
nere, för hennes skull och över alla förväntningar... och
jag trodde att jag kunde söka tröst hos honom, men jag fick
bara kalla handen: skärp dig, sluta gnäll!

julen gick bra, de första dagarna, sen märkte jag mer och mer
hur han var rätt berusad varje kväll... och så råkade jag ju
gå in i garaget och hitta alla tom-burkar och flaskor och ett
par gömda fulla vinare.. och så var skiten igång...

och allt var mitt fel.
kontrollerande kärring med sjuk inställning till alkohol...
näbbig och otrevlig, inte deppig, men gnällig... och så länge
jag var sån tänkte han ignorera mig, tills jag blev gladare...

3 månader höll jag ut... han vägrade se att han drack för mycket.
allt var fortfarande i mitt huvud, jag var sjuk...
och han blev mer och mer manipulerande, och argare och argare,
och jag blev räddare och räddare..
för att han skulle sluta dricka i garaget, var jag tvungen att
sluta med mitt, sluta fråga hur han mår, eller var han varit,
eller vad han gjort... sluta följa efter honom från rum till
rum, sluta be om en kram, sluta kräva närhet... vilket jag inte
tror att jag någonsin gjort, jo, jag har frågat hur han mått,
men det är en naturlig fråga för mig, jag vill veta hur mina nära
mår...
vi slutade kramas, för utan mitt initiativ blev det inga kramar..
han gick aldrig och la sig samtidigt som mig, han skulle bara...
vi slutade prata, för jag vågade inte fråga honom något alls av
rädsla för att det skulle vara fel fråga...

och mycket av min oro satt i mig, säkert... jag vet att jag kom
hem sent en kväll, alla sov, jag lämnade bara lite kvar på toa-
rullen men orkade inte hämta en ny... och på morgonen när han
gick upp låg jag i sängen och var orolig för hur han skulle
reagera, om han skulle bli arg eller... men inget hände.. han
kunde lika gärna blivit arg, eller fällt en taskig kommentar, men
så sårbar som jag var kunde jag inte se klart på nåt...

jag vill aldig ha det så igen.
och ändå sitter jag här framför skärmen och har en fet klump i
magen, oron över den här julen och allt... varför? det är ju
bara min familj!!!

ska gå på ett al-anon-möte ikväll... och jag hoppas att jag vågar
prata, och jag hoppas att de andra får en syl i vädret...

Märta, tack för dina fina rader...
önskar att jag kunde åka till din kyrka och lyssna till dig...
vill du kan du skicka ett meddelande till min facebook och tala
om var du befinner dig, så kanske jag kan låna en bil, sitta längst
bak i kyrkan och bara vara...

stora kramar til oss alla!
/k

Fina vän, det är okej att ha skruttdagar då ingenting blir som man tänkt sig. Jag unnar mig såna, gör det du också. Tänker på när jag läser det du skriver att det finns så många måsten. Måste hinna med, måste förverkliga, måste fixa, måste glädja och glädjas, måste, måste måste...... Men du, ibland har vi nog med att räcka till för oss själva.

Att komma så långt som du har gjort på din resa är häftigt, har läst igenom din tråd och sett hur du vacklat, ramlat omkull och sedan rest dig. Du har kommit långt som vet vad du inte vill göra, det är förutsättning för att kunna göra bra framtidsval. Låt din examen vara så länge, du finns i LADOC och kan ta ut examen när som helst. Nu ska jag berätta en hemlis om mig, jag är utbildad studievägledare och har arbetat inom akademin i många år (det är sant). Jag tycker du ska vänta tills du vet vad du vill använda den till, just nu blir den bara ett ok och förenat med ännu fler krav och förväntningar på dig. Dessutom kommer arbetsförmedlingen att tvinga dig söka ekonomijobb om du tar ut examen och skulle bli arbetslös. Kan vara värt att tänka på.

Julen ja, den kan vara så känslomässigt svår. Själv fick jag så mycket stryk förra julen och det var sån vidrig fylla så för mig handlar det om att ta mig igenom ett nålsöga i år. Men jag måste för att få bra jular framöver. Jag kommer att vara ensam på julafton i år, jag har valt det själv. Jag vill en egen jul utan alkohol, tjafs, krav eller våld, jag vill landa i det känslomässiga som åter har rört till det för mig. Jag har en tuff vecka bakom mig men nu börjar resa mig igen.

Jag ska fira jul med min dotter på onsdag, det blir kvällsmys och julklappar. På torsdag ska jag köpa mig en fin julklapp. På julafton ska jag sova länge, äta frukost i sängen, spela vackra julsånger och mysa med kattfröken. Sen ska jag gå en långpromenad, hem och ta ett varmt bad. Därefter ska jag äta något gott , titta på Karl Bertil Jonssons jul och öppna min klappar. På kvällen ska jag träffa mina goa körvänner och sjunga på midnattsmässan i vår domkyrka. Ingen alkohol, inga bråk, inget våld, ingen hysteri. Det blir julefrid i år för mig, jag tar kommandot över mitt liv igen. Jag önskar dig allt gott, var skruttig en stund, du kommer tillbaka, precis som jag.

Styrkekram Märta

Idag är en dag.
en hemsk dag.
en dag jag helst skulle varit utan...
sov kass, kom inte till ro igår, och vaknade efter ett par
timmar, redan vid halv fem, och det var lögn att somna om.

kass dag.
och jag avskyr julen...
glömmer det varje år, får för mig att jag längtar och att
det ska bli kul och mysigt och vill baka kakor och göra
godis och hitta de perfekta julklapparna, men ju närmare vi
kommer, desto sämre mår jag...
krav, förväntningar, allt ska vara perfekt, jag ska vara
perfekt, och det är en omöjlighet.

och det enda min far önskar sig i julklapp, är att jag hämtar
ut min examen. och jag VILL INTE. jag har gått en ekonomisk
utbildning, den är klar, men jag har inte tagit ut min examen.
åkte utomlands och studerade när jag var klar här hemma, hade
tänkt ta med de kurserna i min examina, men sen väl hemma igen
gick det käpprätt åt helvete, gå direkt utan att passera gå,
snarare direkt i fängelse. sjukskriven i två år.
och jag vill inte söka jobb inom ekonomi. VILL inte...
det tar emot i hela min kropp!
och därför vill jag inte heller hämta ut min examen. Inte nu.
och inte för att någon annan vill det.
kanske sen, en annan dag, men inte nu...

jag inser att det kanske är smart att ta ut den, det är ju lätt
gjort, men jag vill inte.
och mamma står i mitten, hon vill att jag tar ut examen, men mest
för att pappa vill det, och för att behålla husfriden...

har försökt förklara att jag inte vill ha nåt med den där examen
att göra, jag vill inte jobba med det, aldrig igen... förknippar
ju det med att må skit, att inte duga, att inte klara jobbet, att
bara känna oro och ångest...

och jag vet att det blir ett samtalsämna på jul. mamma blir orolig
för att pappa ska bli upprörd, eller att det ska bli bråk...

och dessutom har jag missat min tid hos min kbt-agent...
sämsta dagen att göra ett sånt misstag, ett sånt fatalt misstag...
dömer mig extra hårt idag...

nu blev det så där långt igen, behövde skriva av mig tydligen...
Stora kramar!
/k

http://events.maildirect.se/30/Show.aspx?AccountId=907fcc25-67e5-4354-b…

så bara finns den där..