Senaste kommentarerna i forumet

@zalkin Så härligt det låter!!!!! You go man! 🩵

@Vinäger Det är jag som ska tacka! Tackar också för dina fina ord till mig! Du vet vad jag finns om du vill läsa. Även om jag är lite sämre på att uppdatera just nu då min mamma drabbats av Lymfom så fokus är liksom cancerbehandling - men noll fokus på alkoholen iaf 😌😅. Må bäst! ❤️ Kram!

@vår2022 Hahahaha!!! Som du säger "där finns inget att hämta". Om man inte vill landa i dyigt vatten och göra sällskap med en sönderrostad plåtbehållare med oklar kemikalie i botten. 😂 Solklart!

Måla om. Både min bästa och bästa! Hatar att bo i en byggarbetsplats men det är alltid värt det i slutändan. Sist om du minns målade vi om hallen - som har tio dörrhål allt som allt. TIO! Visste inte att man kunde ta hjälp av AI men vad kan AI inte? Vi köpte färg från Klint och är supernöjda! Det blir nog Klint nästa gång också 🥰. Makens ena dotter pluggar till målare nu (YES!!!) så när det blir dags för vardagsrummet så kanske jag kan ta en veckas semester och komma hem till nytt vardagsrum!? 😌

Med mamma, peppar-peppar, går det över förväntan faktiskt! Dvs inga "konstiga eller jobbiga" biverkningar utan enbart de förväntade och de är vi ju beredda på. Hon kom tillbaka hit i fredags och i veckan ska vi följa upp med blodprover och förhoppningsvis få datum för kurstart nr 2. Just nu gungar vi framåt i en ganska skön vardag där mamma är väldigt behjälplig på hemmaplan och samtidigt mår så pass bra att hon är ute och promenerar långa stunder. Vi får ta det som det kommer men vilar gott i att allt är bra just nu. Just det: vi ska till perukmakaren på onsdag också. Sen ska jag på konferens to-fr. Men det blir ändå säkert bra 👩🏼‍🦰.

Hoppas du får en skön söndag med planer och hundar och gubbe 👴🏼. Stor kram ❤️

Stort tack alla, för fina hälsningar och ord. 1 år känns sååå bra❤️🙏
Blev en magisk kväll igår med mycket musik, dans toppat med line dance vilket var kul att både spela och lära sig dansa "Bar Song (Tipsy)" lyssna på den. Ha en fin söndag gänget!

@JoLi @Spoix90 Det låter som att ni kämpar på riktigt bra! Hur har ni haft det i helgen? Har ni någon strategi eller tanke inför veckan?
@Bubbelmorsan tack för påhejande i min egen tråd, som jag hann läsa igår morse innan hela tråden försvann 😅 Det är ju tekniska problem här på sidan och jag antar att jag drabbades av det. Hade ändå funderat på att skapa en ny för jag var inte nöjd med rubriken. Får se hur jag gör. Hoppas att din härliga rensningshelg framskrider enligt plan.

Hej Blenda och vad trevligt att du delar dina erfarenheter. Jag känner mig nästan trygg i nån slags nyktert växande kontrollerad synk mellan inkomster och utgifter. Jag menar på känslomässiga planet lever jag faktiskt lyckligare genom att släppa på måsten & ska:n i livet. Det är värdefullt! Å’ 24 timmar/dygn, där är det ändå lika fördelat för fattig som för rik. 🤗

@vår2022 tack för inputen 🙏❤️ Ja så kan det nog vara. Så var det definitivt förut, då mådde jag inte alls bra efter jag hade slutat och hade svårt att förstå all positivitet, även om jag försökte vara positiv och låtsas må bra. Det som ffa mest är nu är dessa sug som förvrider tankar och känslor. Bara att stå ut och se det som en del av processen. Hörde om sensitisering som skett och att sug därför är så lättriggade. En dag I taget och inte ge upp är enkla och bra ledord, då känns det inte lika oöverstigligt.
Kram ❤️

@Carisie Nä, jag ska se till att du aldrig kan komma ikapp för ingen av oss ska sladda ner i diket igen!😁. Där finns absolut inget att hämta!

Jag har lekt med ChatGPT i helgen gällande färgkombinationer. Vi ska måla och fräscha upp lite väggar i huset och jag har fått fina förslag på kombinationer. Har inte matat in foton men funderar på att göra det för att få se förslag på hur det kan se ut. Ska även idag pyssla med lite annat smått och gott efter den dagliga hundpromissen🐕🐕.

Hoppas det går bra med din mamma och att du får tid för egen återhämtning. Kram❤️

@fooliehutten - jag säger Amen till det. Har också räknat hit och dit i uttagsplaneraren och samma dag som det var möjligt började jag ta ut hela min allmänna pension. (Jag behöll dock mitt företag och behöver dryga ut kassan med lite uppdrag ibland, tills tjänstepensionen kan kicka in, och det är förstås lyxigt att kunna göra så.)
Att jobba flera år ytterligare för att maximera den allmänna pensionen var inget alternativ. Skillnaden blir för liten, även om jag lever länge. Och om jag dör tidigt vore det en ren förlust. Jag omfamnar det lilla livet, har tid för mina hobbies och allt man kan njuta gratis av. Lappar och lagar, konsumerar minimalt. Bra för både klimat och min själ, men vi är ju alla olika.

@Sattva Härligt att du nu landat i nya lägenheten och att den är fin och fräsch. Slippa stress och kunna packa upp i lugn och ro. Jag planerar att måla väggar i huset som behöver en uppfräschning och planerar att göra det under julledigheten. Du får googla på hur du ska koppla upp wifi mm eller fråga dina barn, de brukar kunna lösa tekniska saker bättre än oss😁. Skönt också att kunna få rutin i träningen igen och laga mat.

Ha det så gott!❤️

Vi är fortfarande tillsammans men jag vill ha lite distans från honom med tanke på allt som har varit men han vill att vi ses mer än vi gör. Jag ville inte träffa honom i helgen då han drack så ville undvika att han kom förbi men då var det SMS terror istället. Vill vara tillsammans med honom samtidigt som jag har svårt att tro på att det kommer bli bra med hans drickande och om vi flyttar ihop igen kommer det troligen bli likadant igen så hur mycket ska man orka. Vi har två små barn ihop och de behöver också träffa sin pappa.

Har inte skrivit i den här tråden på tre månader. Glömt bort den lite även om jag alltid fyller i kalendern här inne. Den avrapporteringen är bra. Viktig.

Jag tycker egentligen att det går bra. Mår bra av alla glas jag hoppar över. Har inga anteckningar här om när det var ”som värst”. Å andra sidan räcker det att se mer klarsynt på vänners relation till alkohol för att reflektera ”jag brukade också vara så där”. Reflekterar. Ser deras cava svepas som vatten innan betalningen med servitrisen hunnit gå igenom.

Reagerar inte längre på att jag går förbi Systembolaget. Tänkte på det igår när jag gick förbi en och såg den långa lördagskön. Räknade inte efter ”hur mycket som finns hemma för att klara helgen”. Gick bara förbi och tyckte det var befriande. Jag var inte en del av det. Minns när ”en spontan promenad planerades så att den råkade vara förbi ett öppet systembolag innan stängningen”. Eller en gång när jag var ”tvungen” att åka och köpa en ny kudde en måndagskväll. För att Hemtex råkade ligga bredvid systemet. För det skäms jag.

Det finns såklart alkohol hemma men jag bryr mig inte att uppdatera lagret. Det är så skönt. Det står en öppen flaska rött på bänken. Den får bli sås. Tömmer den inte för att det inte, ja ni fattar. Stressen finns inte hos mig. Nästan så att den stärker mig. Att jag tänker ”jag är så oberoende nu att den inte utmanar mig”.

Men några saker och situationer skaver lite. Den sociala biten ”när det ska vara något i glaset”. När jag inte orkar vara den med vatten. Det går bättre. Jag styr om middagar till luncher. Ändrar AW till promenader. Tänker allt mer på att begränsningen att göra något socialt utan alkohol- inte ligger hos mig.

Jag försöker välja min glas. Det blev 5 i fredags. Nu ett ganska ovanligt tillfälle. Skulle kanske ha tackat nej till fördrinken. Och borde bett om te efter maten. Jag hade nog mest ett invant beteende i det aktuella sammanhanget. Men jag stängde inte festen som för ett år sedan.

Till slut. Den stora dräneringen som fortfarande finns. Som jag skriver om i den andra tråden om att vara Anhörig.
Det finns inget ljus i horisonten. Ständigt hans kaotiska relation till alkohol. Jag distanserar mig. Bär på en oventilerad sorg att min man alltid kommer alkoholist.

Människan föds fri och överallt är hon i bojor
Jean-Jacques Rousseau
fooliehutten spånar i sin nattmössa 😴:
Hej alteregon, trist att det är knepigt på din arbetsplats. Har du kollat upp dina siffror på ”Min pension”? Jag är samåldrig med dig och kommer strax att börja ta ut privat- och tjänstepension. Vid 64 börjar jag plocka ut % från allmänna. Nallar under tiden också av mitt sparande, ”men hellre snålt ett tag och ’stjäla’ av mig själv än att dräpa mig hos en rälig arbetsgivare” tänkte jag och sa upp mig. Har även en partner som jobbar ihop strån till stacken och lite slattar kvar från A-kassa. Du skrev att du måste jobba åtminstone till 66? Men hur stor skillnad blir det egentligen på pensionen mot om du går nu? Jag har räknat min pension till förbannelse på utagsplaneraren och konstaterat att: visst blir det lägre pension per månad om jag går tidigare men tar jag inte ut fullt från början så blir det inte så stor skillnad när jag väl tar helpension. Visst kliver jag ner några kronor men den ”stora slanten” på pensionskontot påverkas inte så mycket om jag sliter några år till. Nu vet jag inte hur det är för dig, men jag tänkte för flera år sen att jag ville gå vid 64, märkt som jag var av Beatles dänga ”When I’m 64”. Nu är jag ute i hyfsat god tid och har börjat släppa tanken på arbete. Hursomhelst har det varit skönt rent mentalt att ställa in sig på sin plan. Jag har aldrig riktigt trott mig bli rik på pensionen, men det ska inte hindra mig från att leva rikt liv i nykterhet när jag väl blir ”statsanställd” på heltid. Jag kommer att minska utgifterna även efter den löneförhöjning nykterheten gett. Helt kostnadsfritt får jag också ut så mycket fint i tillvaron. Häpnadsväckande många gratis intryck gick mig helt förbi under alkoholepoken. Mitt enda orosmoln är att stadiet jag går in i känns så definitivt, men jag jobbar på att gilla läget. Det är som det är med tiden. Så slå dig fri från bojorna käre alteregon och börja tänka pension, det är också gratis åtminstone under tiden du leker med tanken i utagsplaneraren.
”…will you still feed me, when I’m 64?”
🥱☕️

Tack 🙏

@Ny dag Jag tänker att du behöver inte ha tagit ett återfall bara för att du inte har skrivit på några veckor, men det skulle kännas bra om du bara skrev en rad. Jag vet att du har mycket med din mamma.

Kram ❤️

@Antonia Ja, jag är socionom. Här där jag bor och i grannkommunerna är det inte så många jobb utannonserade, tyvärr. Fast, jag kan tänka mig att det kan vara så på andra orter. Kanske större städer🤔

@Andrahalvlek ❣️ Det är helt ok! Jo, jag kan tänka mig att det är olika beroende på vilken organisation man jobbar i att det kan vara annorlunda om man arbetar inom kommun, landstinget el statligt. Min man arbetar inom kommunen, jobbar tre dagar i veckan. Han är 70 år. Jag vet inte om det är skillnad när det gäller kön. Jobbar män längre än kvinnor el tvärtom eller beror det på vilket yrke man har haft🤔

@Sattva❤️ Om det dyker upp ngt som verkar intressant då tänker jag söka. Som socionom tänker jag att livserfarenhet är betydelsefullt likaså yrkeserfarenhet.

På mitt arbete har vi fyra psykologer varav en är föräldraledig. En av dem har redan fått nytt jobb resterande tre har sökt nya jobb. Det här är ett resultat av en chef som inte vågar ta sitt ansvar. Det här är också ett resultat av långa väntetider där psykologer känner sig ifrågasatta. De här är också mina kollegor som jag känner mig närmast i relation i synnerhet en av dem. Det här gör mig SÅ ledsen och förtvivlad🥲

Har känt mig så ledsen den senaste tiden eftersom jag känner ingen förbättring. Även om jag är traumatiserad och utmattad så undrar jag hur länge ska jag vara så här trött?!?!Är det arbetsmiljön som även den påverkar mig väldigt mycket? Min man tog min dotter som exempel. När vi satt på utskrivningssamtalet sa läkarna att man kan börja må sämre om man är inlagd för länge på psykiatrin. Jag tänker att det handlar delvis om miljön. När jag träffade läkaren förra gången bad jag om att bli sjukskriven heltid en el två veckor men hon trodde inte att det skulle påverka min trötthet. Jag känner att jag kopplar inte riktigt av, att min rehabplan inte fungerar och chefen kommer på torsdag.
Det finns ju många här på forumet som har kanske mått som jag, vad har ni för råd t mig, vad skulle ni ha gjort?

Varm kram❤️

@Sattva Tänker att jag skulle haft precis samma problem som du med wifi mm om jag flyttade in själv i ett nytt boende😉

Vilken resa du har gjort det senaste året eller det gått längre sedan din ex-man flyttade? Du känns så modig och grundad. Saker och ting faller på plats. Härligt!

Allt gott t dig💝🍁Kram 🤗

@eling Bra att du skriver av dig, det brukar lätta på trycket. Har du läst ”Jag tycker det är tungt nu” av Karin Adelsköld? Jag har bara läst artiklar om den, men det verkar vara uppskattad. Hon beskriver sin kamp mot alkoholism, med fokus på ångesten, fyllebråken och den ständiga kampen för att inte dricka. Hon beskriver insikten om att alkoholen blivit både en krycka och en livlina, och hur hon arbetar för att hålla sig nykter. Hon skriver att hon hade varit vit i fem månader och ingenting hade blivit som hon tänkt sig. Hon hade lyssnat på en massa poddar om det fantastiska nyktra livet och hur bra man skulle må när man tog bort alkoholen. Men hon mådde bara sämre och sämre. I dag förstår hon att hon hade abstinens, men då drog hon inte den slutsatsen. Hon berättar om när hon till slut kände acceptansens om att vara alkoholist som förlösande lättnad. Att det är en dom, men ändå en frihet att slippa förhålla sig till alkohol varje dag. Hon behöver bara förhålla sig till att hon inte ska dricka.

Så kanske handlar det om en långdragen abstinens du känner och som gör det jobbigt för dig. Att alkohol upptar mycket av dina tankar. Tror också som Karin skriver att det handlar mycket om acceptansen för att man är alkoholberoende, att den behöver landa ordentligt. Och att det finns motivation och en stark vilja till förändring. En dag i taget och att inte ge upp räcker långt!

Du kämpar på så bra!💪❤️

@Surkärring Jag upplever att som nykter är jag mitt autentiska jag och har en kontakt med mina äkta och sanna känslor och behov. Även att självkänsla stärks och funderingar kring hur jag vill ha det i mitt liv och vad jag vill fylla det med.

Ingen direkt partyprinsessa längre, men den gav mig mest ångest efteråt för det var alkoholen som förvandlade mig. Jag trodde att jag var mig själv då, men kontakten med mig själv suddade alkoholen bort. Idag är den spralliga kvar, men i en annan skepnad och beteende, ett autentiskt spralligt jag och jag får inte ångest av det. Inget fyllebeteende eller bråk längre, istället bra samtal som ger något och leder vidare.

Som nykter kommer du att hitta svar på dina frågor och du kommer att kunna hantera det som behövs så mycket bättre. Allt är möjligt! Kram❤️

@zalkin Hipp hipp hurra! Grattis till 1 år🥳. Med ett nyfiket utforskande blir livet så mycket roligare och intressantare. Det nyfikna utforskandet av alkohol ledde till ett djupt mörkt dike och som du skriver, ett utsugande av livslusten. Fantastiskt av dig att göra en helomvändning och påbörja ett nytt nyfiket utforskande av ett liv i nykterhet och allt annat positivt som man kan ha i det livet.

Ha en fortsatt fin resa och nyfikenhet i år 2❤️

@Hoppfulla tack! Du har rätt, jag måste bli bättre på att prioritera mig själv.

@Rike ja, när jag läser mitt eget inlägg inser jag ju att jag nog lurar mig själv. Och att jag ju inte kan bestämma vad och hur mycket han ska dricka. Jag kan bara bestämma vad som är ok för mig, och fatta mina beslut utifrån det och vad som är rätt för mig. Tack för dina tankar.

Sättet som jag umgås med min man har förändrats.
Mitt liv förändras. Vårt liv.
Vi sitter inte längre uppe och lyssnar på musik till sent på kvälarna, vi ser inte film eller går ut på samma vis, nu när jag inte dricker. Visst kan vi se ett avsnitt på Netflix och visst är det ok att han dricker öl till maten, till tvn, till datorspelet.. men jag blir trött och lägger mig vid 21. Det finns ingen anledning att sitta uppe, jag sover hellre.
Förr blev jag glad och energisk (ända tills jag blev sur och trött) när vi delade en flaska vin. Nu är jag mest ganska ok i humöret, mest lite trött och inte så sprudlande..
Ikväll hörde maken om nån konsert som hans vänner skulle på. Självklart frågade han om jag ville med, det tackar jag för, men.. nä inget band jag lyssnar på så varför hänga där och titta på när de dricker bärs. Det känns inte så meningsfullt. Tycker han blir lite pinsam när han är full. Vill verka stilig och charmig, men svajar, fumlar och kommer med konstiga skämt.
Lite tråkigt, kan jag tycka. Drygt, till och med..
Han tycker säkert det är tråkigt med.
Vart tog partyprinsessan vägen, liksom..?
Han säger inte det, men han väljer ju att dra ut m vännerna, han väljer att pimpla öl. Kylen är full av hans flaskor.. Så nog kan jag gissa,vad han tänker..

Tja partyprinsessan byttes iaf ut till någon som slutat fyllebråka.
Som inte längre tar dåliga beslut på fyllan och sen har ångest för dem.
Som nu tar halvkassa beslut istället, kan se nyktert på saken och rätta till tokigheter utan panik.
Någon som har lite mer pengar kvar måndag morgon.
En som kan köra och hämta barn eller föräldrar när som helst om det behövs.
En som kan ta hunden i bilen tidigt på morgonen för en tur till skogen (och slipper räkna timmar tills det är säkert att köra).

Det har skett en förändring hos mig, och den är fortfarande pågående. Det är ok.
Jag tror jag kan trivas med den jag ser mig utvecklas till.

Min oro är att min man inte är på samma plats som jag. Och jag vet inte om han kommer att vara lika ok med mig, eller jag med honom, om det är såhär olika vi är, när vi inte umgås i sällskap av alkohol.

Det är svårt att föreställa mig en separation men jag tänker oftare på, drömmer oftare om "mitt eget".
Att ha ett eget krypin, där bara jag och mina grejer finns.
Mitt lugn och ro.
Inga öl i kylen.
Jag längtar efter egentid.

Har länge känt att alkohol inte längre ger mig ett skit. Jag blir alltid full, och fort går det. Och ändå kan jag få i mig mer eller mindre en hel box på några få timmar. Och ändå hamna i säng vid 21-tiden. När fan jag drack allt det där har jag sällan en aning om, jag drack väl bara 2-3 glas!? Eller?! Känslan när man känner på boxen på morgonen och inser att man måste tillbaka till bolaget igen... Men den här gången handlar jag en box som ska räcka hela helgen, eller hur?! Tills man känner på boxen dagen efter och historien upprepar sig. Tog tillslut tag i det för ca 2 månader sedan och sökte hjälp. Fick en läkare som inte dömde, tog en massa prover och det visade sig att jag hade en massa vitaminbrister och en påbörjad nedåtgående resa för levern. Fick campral utskrivet men det gav mig inget annat än jäkligt dålig hy. Att levern börjat protestera, att min man aldrig fick egentid med mig på kvällarna eller att dottern börjar komma upp i ålder och se förbi barnögonen att allt inte står rätt till verkade inte min hjärna förstå. Så jävla besviken på mig själv. Så jag tog kontakt med vården igen. Den här gången fick jag naltrexon utskrivet. Berättade även om min sinnessjuka pms som många gånger gör mig helt handlingsförlamad när det kommer till självkontroll så fick även antidepressiva utskrivet. De två tillsammans gör just nu underverk. Första gången jag tog naltrexon blev jag rejält "drogad" jag var yr, trött och kände mig hjärndöd hela dagen. Det har fortsatt på liknande sätt fast minskar för varje dag. Nu är det mest tröttheten som hänger kvar. De antidepressiva håller mig på en balanserad nivå utan överdrivna dippar som triggar hjärnan att vilja dricka. Så 10 dagar in och det går okej. 16-18 är det absolut värsta tiden men fan jag har klarat det. Nu ska jag försöka ta mig förbi julen och nyår och kanske vi äntligen kan lyckas bli gravida igen och återgå till det liv vi hade innan jag tyckte att en box med vin var viktigare än min och min familjs framtid. Har även börjat träffa en psykolog även om jag inte riktigt har kommit på vad jag ska göra där, men det får tiden utvisa.

@cthd Vad roligt att du tittar in igen och grattis till dina alkoholfria dagar🥳 men framförallt till din nya insikt, att du har slutat och dricker inte alkohol längre. Jag kan känna igen mig i det, det liksom bara föll på plats och landade i hela mig.

Låter spännande med ”sober coach” och att du vågar vara du. Jag tror att när man vågar vara sann och ärlig med sig själv så släpper skammen. Att man känner självmedkänsla och möter sig själv med värme och förståelse istället för självkritik och dömande. Att man har acceptans för sina misstag och istället lär sig av sina misstag och får nya erfarenheter.

Fortsatt lycka till på din fina resa❤️