Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Tack fina ni, så fint skrivet. Det är svårt, det jag tycker att VaraFrisk och förövrigt alla andra av oss ska göra. Sluta jämföra, vara här och nu, tycka om oss själva och göra det vi vill, inte det som vi tror att andra förväntar sig. Skitsvårt! Jag firar nu påsk med min närmaste familj och jobbar med det hela tiden. Delegerar sånt som jag annars hade gjort eller deltagit i själv till sambon. Jaja, hen får inte välja men hen gör otroligt lite om jag inte ”beordrar”. Hen har inte fattat att påsken inte gör sig själv, relationerna och traditionerna fixar sig heller inte själva. Och de är viktiga!
Hens mamma är här också så henne tycker jag att hen ska ta hand om. Så det så! Hen ska se till att hon känner sig välkommen och mår bra. Men där får jag ”tvinga”. Hen ser inte vad som behöver göras för att andra ska trivas.
Å så till den känsliga frågan påsksnapsen. Har vänt och vridit på den. Ska jag eller ska jag inte. Snaps till sillen har ju tidigare använts just för att maten är så fet. I julas drack jag äppelcidervinäger (utspädd) istället. Den här gången tog jag lite snaps. En 3-4. Räckte hela lunchen och till alla visorna. Jag hade ingen lust att mecka med äppelcider istället. I övrigt var det a-fritt. Jag tänker inte att jag är botad och har ingen lust att hålla på att räkna och trassla med glas, men jag tänker att om jag inte drabbas av ett galet begär nu eller några dagar senare vet att jag kan vara en sån som är väldigt sparsam vid sällsynta tillfällen. Som min svärmor. Jag mår bättre utan alkohol, men just såndär mat mår man kanske lite bättre av med, men då får det ju vara just ett glas och inget mer.
Så jag tänker fortsätta att inte vara rädd för alkohol, men verkligen, verkligen ha respekt. Typ medicinera magen men inte själen.
Att dricka kontrollerat... nja... det är nog inte så jag ser på det heller. För mig kan alkoholen aldrig mer drickas för avslappning eller öka kulet eller när jag är nedstämd. Det får bli så. Och det tog en del vånda att bestämma sig och att stämma av med dotter och sambo. För de ska inte bli galet oroliga för att det börjar om om jag tar en liten snaps. Så grundförutsättningarna är ett enstaka mycket begränsat tillfälle. Jag tänker förövrigt fortsätta att räkna månader. Så det så!

@Sisyfos, ja nu får du en ny erfarenhet att studera. Själv har jag förhoppning om att kunna dricka vid sällsynta tillfällen.
Men sålänge jag känner ett starkt sug för att ”stå ut” som t e x som när vuxna sonen kommer med en ”överraskning” till påskbordet som skall tillagas i vårt minimala kök på landet och ställer allt upp och ned i två dagar samtidigt som jag behöver förbereda allt annat, och maken går i hans försvar och menar att jag är otacksam och dum. Då krävs det en jädra JÄRNVILJA för att inte ta ett STORT glas vin för att få bort irritationen.
Närvaropodden, gjorde sin nytta då.
Tack för tipset ! 💚🐣💛

Sisyfos, du är så genomklok på alla sätt så jag vet att du gör det rätta för dig! Själv har jag inte druckit snaps på hundra år o gillar inte spritsmaken. Har inte fattat att det är för maten man tar en snaps. Men så gillar jag inte riktigt jul/påskmat nåt vidare, den ligger kvar i evigheter i magen...Går den ut snabbare med snaps? Nåja, det kommer jag aldrig få erfarenhet av i vilket fall☺ Man är olika och måste göra sina olika val! Du har alltid varit tydlig med att du inte är absolutist o jag tycker inte man behöver vara det, huvudsaken är att man lever livet sant mot sig själv😍

Grattis till dina sju månader@Sisyfos👏🏻
Du är så himla bra så det är inte klokt 💪🏻
Så är det helt enkelt! Inte bara för nykterheten utan alla dina kloka ord🙏🏻

Kram❣️

Från en som inte fattar så mycket (andra sidan). Sitter och läser lite här för första gången. Det verkar vara så oehört komplicerat det här med alkoholen. Min spontana tanke blir ju att om man vill avstå från alkohol varför inte skippa sillen eller vad det kan vara, om man nödvändigtvis måste ha alkohol eller äppelcidervinäger till. Eller är problemet egentligen att man vill och inte vill dricka? Ska fortsätta läsa lite här, kan nog lära mig en del men förstår att det är en förfärlig kamp ni utkämpar. Tacksam för att jag slipper det.

Grattis S, lite sent men inte desto mindre. Inspirerad och imponerad är jag av dig, din klokskap och dina insikter. Läste med hög igenkänning om din påsk, så jäkla svårt är det för en projektledare att gå ner i arbetstid, i realtid. Hit the ground running var det kanske Obama som sa och inte för att jämföra påskplantering med presidentskap... men några likheter finns helt klart.
Vi får lära oss nya grejer här, av varandra! Viktigt och värdefullt. Samlargruppen som jag ibland tjatar om, den som vi behövde tillhöra för att överleva på savannen, den har inte spelat ut sin roll.
Kram och tack 🤩

@gros19
Det är svårt att förklara. Det är svårt att förstå sig själv. Det jag tänker att man faktiskt måste förstå är att det finns skillnader. Jag är rätt övertygad om, efter att ha läst här många år, att det finns olika typer av beroenden och olika grader av beroenden, så att utgå ifrån att problematiken och lösningarna ser likadana ut är ibland lite provocerande.
Nu kommer du från anhörigsidorna och där beskrivs ibland de personer som lever i total förnekelse angående problemen. Där förmedlas ibland en väldigt onyanserad bild och det är klart att förnekar man problemen och skjuter över ansvaret på andra så kanske det inte finns så många nyanser.
När jag skriver att jag prövar att dricka så är det efter noga övervägande och en vetskap om att jag inte kommer att drabbas av ett oöverstigligt begär efter mer. Skulle inte chansa med det nu. Sen kan vissa säkert bli provocerade av att jag testar, men det är deras problem.
Jag tänker att båda sidor kan ha lite ödmjukhet inför varandras problematik. Det är lätt att ha åsikter om hur andra borde agera när man inte har hela bilden.
Nu skriver du här på forumet i egenskap av mamma och i en situation som ingen mamma borde behöva uppleva och vill kanske ha svar på frågor om varför. Men jag tror inte det finns nåt enkelt svar på varför man dricker.
En anledning till att jag drack vet jag var min järnbrist. Det känns rätt obegripligt nu men järnbristen tror jag gjorde det svårt att fokusera och också svårt att kontrollera sitt agerande. Låter kanske som en bortförklaring i någras ögon, men jag tror att många härinne som faktiskt känner igen känslan av att inte riktigt bestämma själv.
Jag gissar att det finns likheter mellan beroende och besatthet och jag tror helt utan belägg att vissa får en kick av alkohol, medan andra medicinerar annat för att få en balans. Tycker att det låter utmärkt nu att din son börjat meditera. Jag tror att vissa av oss behöver skapa ett lugn, kanske hör din son dit.
Tack Majaela för din hälsning i min tråd. Det är verkligen en utmaning ibland att inte ta på sig ansvaret för allt. Känner igen det där med att inte bli överlycklig när man måste ändra planer, och det ligger i ett ansvarstagande som vissa kanske inte ens ser.
@Sattva skrev:"Har inte fattat att det är för maten man tar en snaps." Hmmm försökte nu läsa på lite om det och inser att jag kanske har levt i en lögn. Ungefär som att inte bada för tätt in på en måltid. Jag är rätt säker på att jag har fått höra att man tar snaps för matsmältningen, men, men..,
Och Seklart, Vinäger och VaraFrisk tack för era hälsningar. Ni är så fina.

Är så sugen på att skriva jämna och snygga siffror på antalet dagar, men jag tror jag landar på 224 eller nåt sånt. Det går långsamt med räknandet tycker jag.
Men det är ju heller inte viktigt egentligen. Men kul och ser så snyggt ut! I fredags var det (kanske) dag 222. Det är snyggt!
Kanske dags att flytta till det vidare livet. Det har varit ett sånt lugnt forum tidigare, men nu behöver jag egentligen hålla reda på det lite bättre. Finns många aktiva där. Kanske enklare om man har en egen tråd där. Men jag har ibland lite svårt att bestämma mig.
Min lilla påsksnaps föranledde ingenting mer än funderingar från min dotter om jag skulle börja ”unna mig” flera gånger. Men jag känner verkligen inte för det. Jag har verkligen, verkligen, verkligen använt skiten som medicin och jag behöver inte det längre nu.
Har fått en svår uppgift att ta itu med på jobbet. Tror att den kommer att försätta mig i rätt jobbiga möten med andra. En flyktig tanke i början på veckan handlade om vin. Det var stressigt, mycket att hålla reda på och rörigt. För att citera AndraHalvlek - ”det här är en sån känsla som jag brukar dricka vin på”.
När man inte dricker vin på den, utan istället låter bli att stressa upp sig, inte hakar upp sig på att det är kass planering från ledningen, en enda röra, dåligt tidigare jobb gjort etc. När man inte dricker vin på det som lösning, då måste man sänka stressnivån på annat sätt. Stänga av tankarna i huvudet på hur Fn man ska lösa den här soppan på ett bra sätt. Ja, ni märker de är kvar, men jag har blivit så mycket bättre på att ta en sak i taget och att faktiskt avgränsa mitt mående till mig. Andra får ta sitt mående. Så nu har jag en plan för hur jag ska tackla frustrerade och stressade människor som jag kommer att möta i det här jobbet.
Sist jag fick ett sånt här skituppdrag hade jag också varit nykter en längre period. Minns min pappa som valde bort vissa smärtstillande mediciner när han gick bort i cancer för att det blev för rörigt i huvudet. Det är ju samma sak med alkohol för mig tror jag. Hjärnan jobbar med det här projektet hela tiden, när jag promenerar, när jag lagar mat, när jag sover. Och det faller på plats. Jag tycker det ska bli roligt. Jag gillar verkligen utmanande arbetsuppgifter och det här är en sån. Men sen tar jag tid för vila, här och nu, med barnen till exempel, med plantorna... några är väldigt spretiga, borde städa... ja, det får nog bli lite städ ändå idag.
Och när jag inte tänker på jobbet bubblar det då och då lite mindre angenäma minnen därunder ytan. Jag vill inte riktigt kännas vid alla ännu. Måste väl ge hjärnan en chans att lagra dem på nåt bra ställe, men jag vill inte riktigt kännas vid dem. Så de surrar omkring lite ibland.
Ska strax på min morgonpromenad!
Ha en fin dag allihop.

Kloka Sisyfos!
Vad ditt utmanande uppdrag än bär i sin väg för dig kommer du att lösa det!!
Nej vin är ju aldrig lösningen helt enkelt.
Läste nånstans härinne att du funderar över matens betydelse för den fysiska hälsan. Jag är helt inne på samma linje. Och även för den psykiska hälsan. Stress o uppjagande mat är ingen bra kombo (socker, starkt). Tror även på fysisk aktivitet för att minska stress (eller tror o tror...det finns väl forskning på det). Förutom pulshöjande tycker jag att stretch/ lugna långsamma rörelser fungerar bra. Startar igång lugn o ro systemet...Säkert samma effekt av promenader.
Såklart du fixar din utmaning!!😍🧚‍♀️🌷🌼

Ja, jag tror att mat har jättestor betydelse för måendet och jag tror att en del av det bättre måendet för de som slutar beror på att kroppen kommer i bättre balans. Jag vet själv hur järnet påverkade måendet och B-vitamin är ju en vanlig brist hos alkoholister. Tror säkert det finns andra saker. Så att optimera förutsättningarna med bra och varierad kost kan ju inte vara fel.
Å så allt annat du skrev också. Pulshöjming, andning, stretch. Ett helt företag det där med att hålla sig pigg och fräsch i kropp och sinne.
Idag har jag jobbat med här och nu. Gjort klart i trädgården utan stress. Sitter i soffan. Borde kanske städa, men jag är lite trött. Kanske kan få vila?

Absolut vila!! Hoppas du hade en skön sådan! Städ kan vänta...
Njuter av en söndagskväll utan ångest inför jobbveckan. Trodde jag var en sån där som alltid kände så på söndagar, men det var alkoholen som spökade, helt klart. Känner lugn o tom glädje/ förväntan inför ny vecka!
😍🌼🌷🧚‍♀️

@Sisyfos skrev:"jag har blivit så mycket bättre på att ta en sak i taget och att faktiskt avgränsa mitt mående till mig. Andra får ta sitt mående."

Så bra gjort och tänkt! Det där en oväntad fördel med nykterheten som är värd så otroligt mycket. Sinnesrobönen i vardagen. Mitt tillräckligt-bra-tänk har utvecklats enormt också, mycket därför att jag inte längre behöver överkompensera mitt dåliga samvete och skam för att jag dricker/är bakfull.

Kram 🐘

Aaaaahhhhh, nja det där med att avgränsa måendet till sig själv är ju lättare sagt än gjort med tonåringar i huset!
Får fortsätta att öva.
Det blev både vila och städ. Känns skönt och en bra start på jobbveckan.