av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
tis, 2024-04-23 - 19:55

@Andrahalvlek Du har så rätt, ändå känner jag mig tråkig, eller rättare sagt, känner att dom tycker det är tråkigt att jag inte kan hänga på hela vägen, dom förstår såklart men vill ju att jag också ska vara med för att dom tycker om när jag är med. Men jag tycker ju inte att det är kul och det är ju så liten del utav allt det andra. En sak till att vänja mig vid. Jag har börjat lyssna om på Annie Grace bok nu. Kände att jag behövde det där hon gör med mitt undermedvetna igen, fylla på mig med det jag vet men som beroendedelen försökt lura mig till att glömma några gånger det senaste.

Jag känner mig bättre till mods nu. Allt man övar på blir man bättre på!

Och så viktigt att fånga alla oroande tankar på alkohol! Ge tankarna fingret och hjärntvätta om sig med nya nyktra fakta så jag kan stå stabilt igen med båda fötterna på jorden!

Tack för ert stöd alla ❤️

Ljusmorgon
ons, 2024-04-24 - 14:44

@himmelellerhelvette Att tankarna kommer på att man vill kunna dricka när man varit utan så länge är väl just det ,att man varit utan så länge. Man glömmer hur kasst allt blevJag kan ju också komma på mig själv mer nu att jag jag tycker att det är tråkigt utan eller att jag ser mig själv i framtiden med ett glas. Det har ju blivit lite lättare när jag går in mer här. Men jag kan också känna en rädsla att bli en ensamvarg och en enstöring. Och jag hörde nyss i nån pod eller bok att det är ju en av våra största rädslor, att vara utanför. Och eftersom den jäkla alkoholen nu tar så jäkla stor plats i umgänget så är det nog inte konstigt att vi tänker så.
Jag är glad för din skull att du känner dig bättre till mods nu. Det kanske är så denna resan vi är på att det kommer gå upp och ner?
Jag har också, precis som @vår2022 börjat läsa beroende på ren svenska, som du rekommenderade, och jag gillar den jättemycket! Känner igen mig i så mycket. Har precis kommit till där han beskriver om anapanameditation och gjort min första idag. Känner faktiskt en liten förväntan om att , "tänk om man verkligen kan bli av med jobbiga tankarna och känna lugn och harmoni". Det känns spännande. Måste nu skaffa Annie Grace bok också 😊👍
Kram 🥰

Himmelellerhelvette
ons, 2024-04-24 - 18:26

@Ljusmorgon Ja det är verkligen läskigt att beroendet är så överjävligt listigt! Men jag ska vara listigare! Beroende på ren svenska är riktigt bra tycker jag också men den jobbar inte på djupet på samma sätt som Annie Grace bok känner jag, jag fullkomligt älskar hennes bok, jag lyssnar på den som ljudbok på storytel, där finns den med henne själv som uppläsare ”This naked mind” heter den.
Vi ska komma över denna känslan av utanförskap tillsammans, det hjälper Annies bok mig med men nu hade jag inte lyssnat på den på över ett år, den jobbar på ett sätt med både vårt medvetande och vårt undermedvetna på samma gång så att jag fullständigt vetat till 100% att jag mår hur bra som helst trots att andra dricker, inte känt mig utanför det minsta, varit totalt självsäker och snarare tyckt synd om de andra som behöver dricka, den känslan vill jag ha tillbaka, förstår inte hur jag tappade den. Kram

miss lyckad
fre, 2024-05-03 - 08:33

Hej! Jag har läst i din tråd nu, och blir så glad att du lever nyktert. Du gör helt rätt enligt mig att öka på förståelsen för beroendet genom olika poddar och böcker, som handlar just om det. Jag förstår att man kan tänka olika kring beroenden, och själv hade jag svårt att se mig själv som att jag drack för att något saknades. Jag hade aldrig haft sug efter alkohol förrän jag blev runt 45 år. Inget annat beroende heller. Jag har alltid haft god självkänsla och tyckt om mig själv. Jag anser att min hjärna blev beroende. Det var inte jag Miss Lyckad som ville dricka, bli full, och tappa minnet, utan enbart min hjärna. När jag insåg det, så kändes allt rätt för mig. Jag blir fortfarande ostabil av att umgås med mina ” dryckeskompisar” om dom är onyktra. Jag tycker det är beklagligt att dom förstör för sig själva, precis som jag gjorde. I min familj av 7 syskon, är det bara jag och 1 till som inte har problem längre med drickandet. Alla har jobb osv, men helgerna och vissa kvällar är förmodligen inte kul, med barn i bilden. En av mina bröder var a-beroende redan som 23-åring. Så våra hjärnor krokar på beroendet olika snabbt. Det är också viktigt att veta. Han drack ungefär som sina vänner, men hade lätt att bli a-beroende av sin genetik. Vår pappa var a-beroende, men lyckades sluta och levde sina sista 16 år som nykter. Att du Himmelochhelvette blir ostabil av andra som dricker är inget konstigt. Folk som är berusade är oförutsägbara, din man känner du till och vet hur han fungerar onykter. Dom andra vet du kanske inte om dom vill locka dig med ett glas eller så? Du får säkert tillbaka din stabilitet. Du är klok, medveten och vill lära dig mer.🌟 Du har klarat dig otroligt fint hittills, nu fortsätter vi att leva gott. 🤗🤗

Himmelellerhelvette
fre, 2024-05-03 - 20:06

@miss lyckad Tack för delning❤️ Beroendet ter sig helt klart olika på olika individer. Jag tror att det för min del handlat om ”locket på metoden” jag antog som liten vid trauman jag upplevde. Bearbetade dom aldrig utan såg mig som stark som t.ex kunde ta emot stryk utan att blinka. Jag tog till mat som tröst som liten, blev tjock och tog till anorexi och sedan bulemi, kroppshetsen ledde till missbruk av smärtstillande då jag märkte att jag inte blev hungrig av de tabletterna och sedan blev det alkohol för att hjälpa ångesten när jag slutade med tabletterna. Körde tabletterna i perioder då jag ansåg mig behöva gå ner i vikt, åt då knappt på en vecka för att sedan dricka alkohol den dagen jag slutade med bantningen. Sedan blev det oftare och oftare alkohol. Tabletterna slutade jag med 2016 och efter det blev det bara mer och mer alkohol och svälta mig eller spy upp maten. Det jag kommit fram till som är min sanning är att allt detta misshandlande av mig själv handlade om obearbetade barndomstrauman som jag på något sätt satte på kroppshat mot mig själv, blev aldrig smal nog, blev aldrig nöjd oavsett vikt. Kom alltid på något att klaga på. Jag har fortfarande inte förstått hur trauman satte sig på att jag hatade på min kropp? Men jag kom på att det var så förra sommaren när jag var jättenöjd med mig själv men så ringde mamma och gjorde mig upprörd och efter det såg jag mig som tjock, hittade fel på min kropp. Det var första gången jag kom på att jag hatar på min kropp när jag blir ledsen, orolig, påmind av något som har med mamma att göra, har inte riktigt greppat vad det handlar om….Kram