Godkväll! Idag är en jobbig dag. Är trött, har ont i huvudet och så är det spänt mellan mig och min man. Jag var inte så smidig när jag skulle ge honom feedback på en grej, och han är så himla känslig och tjurade genom att inte svara på sms etc. När jag kom hem från jobbet sade vi inte speciellt mycket till varandra, bara det nödvändigaste. Nu ligger jag i sängen och han kollar tv. Jag har sagt förlåt för att jag var så rätt fram i min kritik, och jag orkar inte fjäska. Så jäkla farligt var det inte heller. Hade jag druckit nu så hade jag absolut gjort det ikväll, blivit full och sagt några sanningens ord som skulle svida ännu mer. Men nu håller jag tyst istället - för jag får alltid skit för att jag säger vad jag tycker när jag druckit och det är något som skaver mellan oss. Jag har svårt för denna tystnad. Kvävande. Hade varit skönt att döva sig en dag som denna, men ännu skönare att vakna utan någon slags känsla av skam och skuld imorgon. Men såna här saker triggar mig att längta efter alkohol... Är det förresten normalt att vara så här himla trött efter fem veckors nykterhet?

Rule74, ja det är nog normalt att känna sig trött efter fem veckor utan A. Är där själv, sitter och surar litet barnsligt över att jag missar ett härligt socialt event om några veckor pga en annan grej jag måste åka på (och minst lika viktigt och roligt iofs). Man kan vara litet låg av olika orsaker och blir känslig för frånvaro av "rätt" support från den andre.

Men oavsett, jag har ett knep som sällan slår fel om man skulle sitta tyst och uggla över någon upplevd orättfärdig/opåkallad/onödig/utebliven kommentar eller reaktion från partnern, funkar lika bra åt båda hållen: en kärleksfull kram från hjärtat. Löser allt som genom ett trollslag där ord inte funkar.

Lycka till!