@aeromagnus Jo, lite så känner jag. Det är mest synd om buffeln, som inte förstår varför folk är så aviga mot honom. Men jag ansträngde mig verkligen för att inte spela på hans planhalva. Väga varje ord på guldvåg. Det känns okej nu, men shit vad det var stökigt i min skalle fre-lör.

Man blir så snopen när man själv är snäll och trevlig mot andra, ber om hjälp, tackar för hjälp: och sen får man en sådan snyting. Inför publik. Det var nästan värst. Vad tänker alla andra?

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag tycker att du hanterade händelsen på bästa sätt. Och att du också kunde se att han hade en poäng i det han sade, men att hur han uttryckte sig var det stora felet. Jag brukar tänka att var och en själv till slut visar för andra vad man går för och är och genom att inte gå med i ”spelet” blir det också tydligt för andra. Går man i klinch ser inte andra det lika lätt.

Ett sätt jag lärt mig att hantera ”knepiga” personer är med ”grå stens metoden” eller ”gray rocking”. Man är som en grå sten och stilla, neutral och centrerad när man interagerar med personen. Tanken är att du inte ska ge några emotionella reaktioner, eftersom att det är precis det som personen söker. Om du inte reagerar förlorar provokatören sin makt. Finns en artikel i Dn https://www.dn.se/insidan/latsas-att-du-ar-en-gra-sten-sa-hanterar-du-m….

Bra gjort! Och han fick tillsägelse av sin chef när han visade vad han gick för! Ha en fin dag!❤️

@vår2022 Min förra chef hade ett bra säg som jag brukar tänka på: Man ska inte gyttjebrottas med grisar 🐷 Att inte reagera i affekt är svårt, och även om jag brukar klara av att hia mig så känns det obehagligt inuti att bli oförtjänt påhoppad. Det är så lätt att hamna i försvar eller men-du-då-fällan. Men allt vi övar på blir vi bättre på!

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Läste just om din upplevelse. Man kan ju inte styra hur andra beter sig, allt man kan o ffa har ansvar över är sin egna respons. Jag brukar gå efter "Vilken människa vill jag vara?".
Jag håller med om att efterförloppet inom en är svårast att hantera, iaf för mig. Det är nervsystemet som är igång. Jag brukar använda självmedkänsla o ta hand om själva den fysiska responsen. Hitta den där bomullen o bröstet. Inte låta nervsystemet eller sinnet svärtas.

Vad skönt att du kunde tackla kollegan med integritet och lugn!!
❣️🌷

@Sattva Jag behöver först intellektuellt processa hela fasen. Vad hände? Hur reagerade jag? Kunde jag gjort annorlunda? Detta tumlar runt i skallen på repeat samtidigt som jag inombords känner mig ynklig, missförstådd, oskyldigt beskylld. Några timmar pågår ältandet. Sen rätar jag på ryggen och kan säga till mig själv: ”du gjorde rätt.” Eller ”du gjorde fel, men bad om ursäkt och försökte på alla sätt gottgöra.”

Jag har i grunden både god självkänsla och gott självförtroende. Jag vet att jag är duktig på mitt jobb och att folk upplever mig lätt att samarbeta med. Så det räcker att älta det några timmar. Dubbelkolla och trippelkolla att jag inte missat något.

Det var värre när jag jobbade med mina tidigare arbetsuppgifter. Då kunde jag bli väckt kl 4 av min hjärna. ”Du, jag tänkte på det här, om du gör si och så, säger ditt och datt…” Om den inre stressen väcker dig kl 4, då är det illa. Otroligt länge sedan det hände. Tack och lov 🙏🏻

Kram 🐘

@Andrahalvlek Godmorgon!
Det är just det där ältandet som jag upplever varit väldigt energikrävande, men som inte tar så mycket plats längre.
Men jag tänker att huvudsaken är att man hittar sitt sätt att hantera dessa situationer, som man ju inte kan styra över när de kommer. Att bli orättvist anklagad för saker är jättetufft. Det trycker på knappar hos många av oss. Vi lever på o försöker bete oss rättvist och göra gott mot alla, och så får man ändå en smäll. Det är därför nervsystemet går igång så kraftigt, det ger responser som har med så mycket annat att göra. Tror jag😊🌸🌸🌸