@aeromagnus Jo, lite så känner jag. Det är mest synd om buffeln, som inte förstår varför folk är så aviga mot honom. Men jag ansträngde mig verkligen för att inte spela på hans planhalva. Väga varje ord på guldvåg. Det känns okej nu, men shit vad det var stökigt i min skalle fre-lör.

Man blir så snopen när man själv är snäll och trevlig mot andra, ber om hjälp, tackar för hjälp: och sen får man en sådan snyting. Inför publik. Det var nästan värst. Vad tänker alla andra?

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag tycker att du hanterade händelsen på bästa sätt. Och att du också kunde se att han hade en poäng i det han sade, men att hur han uttryckte sig var det stora felet. Jag brukar tänka att var och en själv till slut visar för andra vad man går för och är och genom att inte gå med i ”spelet” blir det också tydligt för andra. Går man i klinch ser inte andra det lika lätt.

Ett sätt jag lärt mig att hantera ”knepiga” personer är med ”grå stens metoden” eller ”gray rocking”. Man är som en grå sten och stilla, neutral och centrerad när man interagerar med personen. Tanken är att du inte ska ge några emotionella reaktioner, eftersom att det är precis det som personen söker. Om du inte reagerar förlorar provokatören sin makt. Finns en artikel i Dn https://www.dn.se/insidan/latsas-att-du-ar-en-gra-sten-sa-hanterar-du-m….

Bra gjort! Och han fick tillsägelse av sin chef när han visade vad han gick för! Ha en fin dag!❤️

@vår2022 Min förra chef hade ett bra säg som jag brukar tänka på: Man ska inte gyttjebrottas med grisar 🐷 Att inte reagera i affekt är svårt, och även om jag brukar klara av att hia mig så känns det obehagligt inuti att bli oförtjänt påhoppad. Det är så lätt att hamna i försvar eller men-du-då-fällan. Men allt vi övar på blir vi bättre på!

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Läste just om din upplevelse. Man kan ju inte styra hur andra beter sig, allt man kan o ffa har ansvar över är sin egna respons. Jag brukar gå efter "Vilken människa vill jag vara?".
Jag håller med om att efterförloppet inom en är svårast att hantera, iaf för mig. Det är nervsystemet som är igång. Jag brukar använda självmedkänsla o ta hand om själva den fysiska responsen. Hitta den där bomullen o bröstet. Inte låta nervsystemet eller sinnet svärtas.

Vad skönt att du kunde tackla kollegan med integritet och lugn!!
❣️🌷

@Sattva Jag behöver först intellektuellt processa hela fasen. Vad hände? Hur reagerade jag? Kunde jag gjort annorlunda? Detta tumlar runt i skallen på repeat samtidigt som jag inombords känner mig ynklig, missförstådd, oskyldigt beskylld. Några timmar pågår ältandet. Sen rätar jag på ryggen och kan säga till mig själv: ”du gjorde rätt.” Eller ”du gjorde fel, men bad om ursäkt och försökte på alla sätt gottgöra.”

Jag har i grunden både god självkänsla och gott självförtroende. Jag vet att jag är duktig på mitt jobb och att folk upplever mig lätt att samarbeta med. Så det räcker att älta det några timmar. Dubbelkolla och trippelkolla att jag inte missat något.

Det var värre när jag jobbade med mina tidigare arbetsuppgifter. Då kunde jag bli väckt kl 4 av min hjärna. ”Du, jag tänkte på det här, om du gör si och så, säger ditt och datt…” Om den inre stressen väcker dig kl 4, då är det illa. Otroligt länge sedan det hände. Tack och lov 🙏🏻

Kram 🐘

@Andrahalvlek Godmorgon!
Det är just det där ältandet som jag upplever varit väldigt energikrävande, men som inte tar så mycket plats längre.
Men jag tänker att huvudsaken är att man hittar sitt sätt att hantera dessa situationer, som man ju inte kan styra över när de kommer. Att bli orättvist anklagad för saker är jättetufft. Det trycker på knappar hos många av oss. Vi lever på o försöker bete oss rättvist och göra gott mot alla, och så får man ändå en smäll. Det är därför nervsystemet går igång så kraftigt, det ger responser som har med så mycket annat att göra. Tror jag😊🌸🌸🌸

@Sattva Det tror jag också. Att det bottnar i något djupare, något man bär med sig sen tidigare. Det är som en ryggmärgsreflex som slår till. Man känner sig oskyldigt angripen. Oftast brukar jag lyckas släppa det rätt snabbt och tänka ”det är hen det är synd om, som är fast i gnällzonen”. Att jag reagerade så starkt berodde nog på att han i sak hade rätt, att jag borde tänkt på det han framförde. MEN han får ändå inte bete sig som buffel. Punkt. Därför var det skönt att hans chef gav honom en tillsägelse.

Och dagarna nu efter har han betett sig väldigt hjälpsamt. Kanske fick han sig en läxa som gjorde susen? Att jag markerade mot honom kändes viktigt för mig, och kanske är det ovanligt? En del som bufflar fram får sällan tydliga markeringar av kollegor, för att man inte vågar kanske? Eller man tror inte att vb kan ändras ändå? Oavsett var det viktigt för mig att markera gentemot honom, typ ”du har rätt i sak men kunde ha framfört det på ett trevligare sätt.” Hur svårt ska det vara liksom?

Kram 🐘

PS. Lite på det temat chefade jag en del mer hands on på 90-talet. Jag var 23-25 år och några av dem som jag arbetsledde var gubbar 50+ En av dem var en riktigt tjurig jävel, det var snudd på arbetsvägran från hans sida varje dag. Tills jag en dag gick fram till honom och sa: ”Jag skiter i vad du tycker. Jag är chef och bestämmer jag att du ska göra si och så, så gör du det.” Och det gjorde han. Vi hade efter det inga samarbetsproblem alls efter det.

Att stänga av jobbdatorn och gå direkt ut med hunden och springa – och efter det glida ner i ett varmt bad 😍

Bättre fredagsmys finns inte. Löprundan rensar jobbskallen: när skallen är trött behöver kroppen jobba. Och efter ett tag på löprundan ser jag magiskt vackra stjärnor i folks fönster och lika vackra ljusspeglingar i åns blanka vatten. Knappt inget folk ute och mörkret känns nästan omfamnande. Vardagsnjutning ❤️

Trevlighelgkram 🐘

@Andrahalvlek Härligt fredagsmys! Jag springer mest på lunchen med mina hundar när jag jobbar hemma och det är verkligen skönt att rensa huvudet, få frisk luft och den härliga känslan efteråt är så njutningsfull.

Ha det gott!❤️

Hejsan! @Andrahalvlek, tog mig en rejäl slurk med svart kaffe utan socker och nu är termosen nästan tom, får väl kanske vara lite huslig och koka på lite nytt. Men funderade just på hur det går med din bok, för du höll väl på med en sån eller. Du brukar ju ha rätt kloka tankar, men det där med promenerandet som du knuffar på mig om ibland förstår jag mig väl inte på liksom. Nu var det nog något som kickade in och ville få mig att gå ut en sväng. Men jag blundar med båda öronen och hör inte ett smack i denna stund. Eller, jo det gör jag väl, då ELO och deras eminenta låt Rock 'n' Roll Is King ju snurrar på som den ska i mina gamla hörlurar.

Ha det fint kompis!

Idag var jag och yngsta dottern på luciakonsert 🤩 Min gamla kör uppträdde och sen kom de fina tjejerna i luciatåget. Som jag saknar min kör, kunde knappt hålla tyst i kyrkbänken under vissa låtar som jag själv sjungit massor ihop med kören. Till våren börjar jag nog igen, jag behöver körsången i mitt liv ❤️

Dottern ville fika, det vill hon alltid. Så vi två fikade i kyrkbänken medan vi väntade på att det skulle börja. Två lussebullar och en julmust var (sockerfri). Mums 😋

När jag skulle handla lussebullarna tidigare på dagen började Sockerclownen leva jävel. ”Då är det ändå kört idag, då kan du köpa glass och choklad också, det var ju så länge sen.” Nej blev svaret, dock inte hundra procent övertygande.

Efter att jag lämnat dottern skulle jag passera hennes affär. ”Men några lussebullar till? Det är ju ändå lucia, så farligt är det inte. Det är ju ändå kört idag.”

Nu svarade jag inte ens, nu körde jag bara hem och åt två knäckebröd med smör innan en rask promenad med hunden. Under promenaden somnade Sockerclownen.

Samma missbruk, olika substanser.

Kram 🐘

En viktig del i tillfrisknandet för mig, genom att vara självsnäll, är att sluta banta. Jag har bantat sen jag var tonåring, i hela mitt liv. Jag är stenhård en period och lyckas gå ner några kilon, går senare upp alla igen och lite till. Så håller jag på. År efter år. Dessutom äter jag typ ingenting när jag är deprimerad, så då rasar jag i vikt. Antidepp-medicinen gör sen att jag går upp i vikt, allt och lite till. Min ämnesomsättning är minst sagt kraschad.

Först lyssnade jag på boken ”Slutbantat: förstå din kropp och få en vikt som håller livet ut” av viktforskaren Erik Hemmingsson. Just nu lyssnar jag på ”Matfrihet” av My Westerdahl, som jag hörde i podden ”Bara en till” där hon pratade om sin nykterhet. Hon har varit nykter i 10 år. (Hon har också en egen podd som jag ska lyssna på.) Behöver nog lyssna på de två böckerna flera gånger. Verkligen ta in vad de säger.

Det är starka mekanismer inom mig som protesterar vilt. I dessa ozempictider känns ju ”lösningen” så jävla enkel, om än svindyr. Det ozempic gör är att det stimulerar våra mättnadshormoner. Vi blir mätta och nöjda med mindre. Men det finns ju en tid efter ozempic, sprutorna är ju svindyra. Går det att få sina mättnadshormoner på en bra nivå utan att ta sprutor? Jo, enligt My går det.

Äta bra mat regelbundet och röra på sig är nyckeln. Få kroppen att sluta överlagra det den får i sig, för den vet att den snart får mat igen. Aktivera hunger- och mättnadssignaler igen. Att äta när man är hungrig, och sluta äta när man är mätt. Äta bra mat och bra mellanmål, så man aldrig blir utsvulten och hagalen. Ingen quickfix alls, utan mer bara sluta tänka på övervikten så jävla mycket. Inte så bara. Tyvärr.

Jag har fått rensa mitt instagramflöde rejält.

Kram 🐘

Nej det är verkligen inte så ”bara” @Andrahalvlek. Äter man dessutom på känslor och trötthet så är det så jäkla svårt! Det går fint en period men så tycker man att man borde få unna sig och då när man står där och väljer mellan morötter och godsaker en fredag efter jobbet tycker man ju att man är värd godiset men det blir lördag och söndag med och ”trött efter jobbet onsdagen” och ”ledsen för man känner att man gjort ett dåligt jobb godiset” och sedan rädslan att inte kunna röra sig fritt som pensionär för man gått och burit på övervikt som överbelastat kroppen, hjärtat, kärlen. Och nä fy det tar inte slut. Så det är inte så ”bara” när man levt ett helt liv med knäpp inställning och förhållande till mat.

Men det finns dom som klarar att ändra på hjärnstrukturen, det vill både du och jag klara men jag ligger långt därifrån just nu känner jag. Ska börja med kartan @vår2022 påminde mig om och få utrett mig själv, nu blir det brottsutredning i min egen hjärna framöver och kanske leder det till ett finare förhållande till maten framöver. Kram❤️🙏

@Andrahalvlek Ja, bantning brukar inte bli hållbart över tid och kan liknas vid att försöka dricka måttligt. En tillfällig insats som till slut rinner i sanden och man står på ruta 1 igen och kan till och med ha ökat på vikten. Så jobbigt att ta tag igen! Tänker att det gäller att se det som en livsstil, en livsstilsförändring och ett ändrat förhållningssätt till att det ska bli hållbart över tid. Skapa nya vanor och rutiner och inte avvika från det. Precis som med att bli nykter som vi ofta pratat om.

Jag kollade i en app vad allt jag brukade äta innehöll gällande kolhydrater, protein och fett och såg att det inte fanns en balans. Kolhydrater finns i så mycket olika livsmedel som jag inte hade koll på liksom fett och även protein. Tex har jag uteslutit ost på mina mackor, älskar ost! och tar istället någon skinkskiva med mycket purjolök. Har slutat äta nötter, som ökade i mängd för ville bara ha mer och som gav alldeles för mycket energi/fett. Riktiga fett- och kolhydrat fällor för mig! Pasta, ris och potatis bara ibland och i liten mängd. Bönor, linser, blomkål, broccoli, kål mm är basen till det mesta i form av grytor, rostade i ugnen, kokta mm och så gott! Liksom apelsinklyftor och torkade fikon efter maten som godis.

Så balansen 50% kolhydrater, 30% protein och 20% fett är riktlinjer som har hjälpt mig att komma till en bra vikt och att hålla den. Även att det som gör att vi kan hålla/påverka vikten beror på ca 80% på vilken typ av mat vi äter och att 20% kan påverkas genom fysisk aktivitet. Alltså att bara för att jag tränar mycket innebär inte att jag kan äta mer överlag. Men träningen gör att jag vill äta på ett balanserat sätt och ger så klart massor av fördelar för kropp och knopp.

Ha en fin dag!❤️

@Andrahalvlek God morgon 🙏🏼 Jag dyker in och lägger ett ord (eller 1500) i den här debatten. Jag har också bantat i hela mitt liv och slagits med dåligt samvete och en vikt som åker jojo. Nu pratar jag givetvis om tiden före drickandet också.

Först vill jag bara säga att när det kommer till Wegovy & Munjaro (injektioner) samt Rybelsus (Wegovy i tablettform = oerhört mycket billigare än injektioner) så har de en multifunktionell effekt på kroppen. Jag satte mig in i allt när jag satte mig själv på kaloriunderskott (kan varit det bästa jag gjort) och har kontakt med läkare och dietist för att kunna ta hjälp av läkemedel OM det behövs. Har flera nära vänner och en syster som använder Wegovy och Munjaro. Såhär 35 kg senare har det ännu inte behövts. Helt kort så är det inte bara "mättnadshormoner" utan tarmen arbetar långsammare vilket gör att mättnadskänslan blir mer långvarig. Blodsockret hålls på en jämn och ganska "låg" nivå vilket gör att hungerattacker och sötsug uteblir vilket gör att man heller inte blir sugen på fet mat heller. Fet mat, sötsaker och stora mängder mat kan leda till "dumpning" 💩. Blodfetter håller sig låga vilket minskar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar samt diabetes. Viktminskningen i sig leder till bättre reglerat blodtryck. Min syster är snart i mål och hennes läkare säger att de ska prova utan sprutor efter underhållsdos = en liten dos - mindre kostnad. En av mina kompisar tar Rybelsus som underhåll vilket kostar henne 90:-/månaden. Resterande vänner i mål tar inget alls. De fasade ut injektionerna och har därefter klarat att hålla målvikten utan annan hjälp än att ha lite koll på kalorierna. För min egen del har jag hittat mat som håller mig mätt länge för få kalorier och det har funkat fint. Jag är strax i mål jag också. Eller strax & strax det tar ju den tid det tar men under 10 kg kvar iaf! 💪🏼

När det kommer till My få följde jag henne kring 2012-13 när jag åt LCHF och hon var en av mina ledstjärnor under namnet LCHF-ingenjören. Jag slutade följa henne när hon landade i Skaldeman- och carnivoredieter där man skulle äta protein (minns inte mängden) och (om jag minns rätt) 80g smör till måltiden. Jag höll på att dö! 🤮 Så jag övergav My och hittade andra LCHF-vägar. Tyvärr tycker jag inte att LCHF är hållbart plus att mina blodfetter gick bananas så det blev "back to the drawing board". Hur som helt ramlade jag över My för nåt år sedan och jag kan ABSOLUT köpa hennes resonemang. Vad jag har svårt att köpa är hur hon raderat hela sin historik på Instagram- den borde funnits kvar som ett led i vad som lett henne fram till idag. Det är också så att My är massor med år yngre än jag och förmodligen kommer att få sina problem senare i livet såsom alla med övervikt får förr eller senare. Det handlar ju inte om ett par trivselkilon som "vilken vanlig människa som helst" klarar av att banta bort på en månad. My är gravt överviktig och vad vi vanligen ser är att det blir problem förr eller senare. Jag vill absolut inte såga hennes "matfrihet" men kan inte låta bli att undra om den kan få människor att okeja farlig övervikt? Att tänka att jag mår bra i mitt ätande så därför är allt bra? Det är bara frågor ni mitt huvud. Det första som poppade upp i mitt huvud när jag snubblade över henne var att hon var en smart affärskvinna som gjorde nya pengar på nytt tänk. Tänk om det här är hennes nya ätstörning? Som hon profiterar på? Jag vet att jag läste en debattartikel av My ang LCHF "ni sågar LCHF men det räddade mitt liv". Googla.

Jag kanske är gnällig nu men jag har så svårt för sånt här kappvänderi plus att jag är av åsikten att allt inte passar alla vare sig det gäller hur man klarar sin nykterhet eller sin vikt. Har heller inte hört avsnittet av "Bara en till" men jag visste att hon är nykter. Jaja..du får ta mig med en nypa salt och nu ska jag sluta fylla spaltmeter i din tråd 😂.

Jag önskar dig en härlig måndag och en bra väg för dig att nå ditt bästa jag. Kram! 🩵

@Carisie Jag vill jättegärna att du fyller min tråd med tankar om bantning! Jag mår bra av att få input från andra, då tänker jag ett varv till. Och ett varv till. Det som skaver i mig också är att ”okeja” övervikt som faktiskt i längden är skadlig för kroppen. Självklart känner jag i min kropp att alla kilon frestar på knän och fötter bland annat, men mitt blodtryck och långfastesocker är okej. Än så länge.

Jag är bara så förbannat trött på att alltid behöva förhålla mig till min vikt, gå ner en massa kilon och sen upp allt igen och lite till. Har inte själv blivit utsatt för viktmobbning, men det är så vidrigt att man kräks. Jag vill att alla ska behandlas respektfullt. Och jag vill behandla mig själv respektfullt, och snällt. Inte hata min kropp, utan vara glad och tacksam för allt den gör för mig.

Jag tror att ozempic är livsavgörande för många, men vad händer sen? Det kan väl knappast finnas långtidsstudier, eller? Gör man det med hjälp av läkare är det säkert just säkert, men folk köper ju själva för många tusenlappar per spruta. Experimenterar på egen hand. Och jag känner mig en millisekund från att göra detsamma. Dubbelsuck.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Hej igen 👋🏼 Jag känner igen mig i exakt allt du skriver det var därför jag kontaktade dietist + läkare för att få stöd. Det finns livsstilscoach också dit jag vänt mig. Jag jag preppade för att ta till spruta/tablett OM det inte räckte med mina åtgärder till förändrad livsstil - lite som vårfrun säger ping @vår2022. Jag gav allt "en gång för alla" och hade ett skyddsnät ifall mina ansträngningar skulle visa sig fruktlösa - men de betalade sig ju. Kanske vetskapen om skyddsnätet? Jag vet egentligen inte vad det var som funkade den här gången men det gjorde det.

Initialt var jag rätt säker på att jag skulle börja med tabletter då flera av mina vänner börjat i den ändan. Det finns flera studier (långtids) och fler kommer. En läkare på jobbet sa häromdagen "vi kommer att bli arbetslösa pga GLP-1" 😂. Det man måste skilja på när det kommer till studierna är att Ozempic som initialt ordinerades till DM2-patienter faktiskt givit en del komplikationer MEN det har varit diabetesrelaterade komplikationer. När man får GLP-1 för obecitas så är man ju endokrinologiskt frisk och de komplikationer en diabetiker riskerar drabbas av (synrelaterat tex) är inte desamma som de en överviktig person riskerar drabbas av såsom gallsten eller bukspottskörelinflammation.Innan man ens får börja med GLP-1 tas en ansenlig mängd prover och man får fylla i formulär och svara på frågor. Jag har gjort ALLT förberedande arbete via doktor24 men idag är jag nog inte berättigad något GLP-1 längre pga inte obes längre 😂. Vad du än gör - köp ingen egen spruta - gå den lagliga vägen. Som jag sa så funkar inte allt för alla men för mig funkade det att räkna kalorier i en app (Lifesum) men inte för att banta den här gången utan för att hitta en balans som fungerar för mig. Jag tror att nyckeln ligger i att hitta sin egen väg och balans.

Här har du en artikel från i år
https://lakartidningen.se/nyheter/gigantisk-studie-fordelarna-och-nackd…

På återskrivande 💪🏼🙏🏼🩵