av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
lör, 2026-01-31 - 09:20

Jag gillar att skriva av mig. Det har varit en av mina metoder för att ta processer framåt under mina 3,5år i nykterhet och det är en av de metoder jag tycker hjälper mest. Jag får syn på hur jag tänker och ser beteenden från andra synvinklar, jag har skrivit här och för mig själv med penna och papper. Jag kallar det egenterapi. Jag vill slå ett slag för det till er som söker metoder för att komma vidare. I början är det svårt när man skriver i sin egen dagbok men med tiden har jag lärt mig vara helt öppen och ärlig och får därigenom ur mig saker som suttit så långt inne att jag inte vetat att det funnits. Jag har gråtit och jag har varit förbannad, så arg att det inte gått att hålla sig på en rad utan behövt skriva stort! Att skriva av sig alla känslor är något magiskt då handen och hjärnan är i samarbete, det sker något när handen bara blir en förlängning av hjärnan. Jag tror det kallas att flödesskriva, man ska bara låta handen göra, utan att tänka på hur det ser ut, om det är läsbart eller ej, om man formulerar sig rätt eller ej! Inga hinder bara skriv! Kram❤️

Andrahalvlek
lör, 2026-01-31 - 10:08

@Himmelellerhelvette Jag kan bara hålla med, även om jag enbart skriver på mobil och padda. Fort går det ändå. Allt man övar på blir man bättre på. För mig börjar nästan orden resonera med sig själva när jag skriver ner dem. Jag kan få egna aha-upplevelser under skrivandets gång. Jag sätter ord på det som jag är tacksam och stolt över, jag söker input på svårigheter. Och just input från andra är jag oerhört tacksam över. Här bygger vi ett hjälpsamt, snällt sammanhang. Tillsammans.

Hoppas att det har lugnat ner sig lite för dig på din nya arbetsplats. Omkring två månader brukar det ta innan man landat i det nya. I början krävs oerhört mycket hjärnkapacitet för varje lite del i arbetet, men med tiden blir en hel del halvautomatiserat och går av bara farten. Man måste vara noga med pauser, inte bara kötta på. Pausa och umgås, skratta ihop. Eller ut och traska en runda. Man får mer gjort i slutändan om man låter hjärnan pausa en stund fm, lunch, em.

Kram 🐘

fooliehutten
lör, 2026-01-31 - 10:36

@Himmelellerhelvette, du beskriver skrivprocessen på pricken. Den sunda utvecklingen hand - hjärna och hur en på något vis kommer allt djupare i sina insikter. Detta sker samtidigt som det lättar att skriva av sig. Tänker tillbaka på tiden när kung A och hovnarren tog över kommandobryggan efter 1:a glaset och förledde handen att föra glas på rad till munnen. Jamen fy faan du, vad kontraproduktivt det var; dit vill vi aldrig mer återvända. Ha en underbar lördag. 🤗

Himmelellerhelvette
tis, 2026-02-10 - 07:09

Haft det kaotiskt i huvudet ett tag nu, negativa tankar avlöser varandra på alla plan, kritiserar allt jag gör och allt i mitt utseende och det är verkligen sant att ju mer negativt man tänker desto mer blir hjärnan inställd på att bara se mörkt på allt.
Min hjärna har skrikit efter något att dämpa med, alkohol har blivit till en kamp, förhandlaren har vaknat.
Tog återfall i bulimin för ca 2,5 månader sedan och slutade i samma veva att träna lika ofta. Nu har jag 10dagar nykter från bulimin. Förhandlaren säger att jag är deprimerad eller gått in i klimatet men jag tror jag mår dåligt eftersom jag bara mäter mig i utseende när jag är fast i att kritisera allt med min kropp. När jag inte orkar stå emot sockret och fettet hetsäter jag och spyr för att reglera men jag mår så dåligt och det är precis som när jag drack, jag ville inte dricka men till slut orkade jag inte stå emot och jag mådde dåligt. Jag måste sluta kämpa emot och se det som ett så stort misslyckande när jag äter av det jag förbjudit mig själv. Jag måste komma tillbaka till att det är okej att äta utan att hetsäta. Jag lyckades gå ner två kilo under denna tid men med de två kilona försvann min självkänsla. Jag har haft kämpiga år sedan jag slutade dricka. Antagligen för att jag började ta tag i saker men mestadelen av mina nyktra år har bara varit en kamp för det har varit enorma mängder saker att ta tag i. Jag har gjort det! Jag har gjort så mycket, klarat så mycket men innan återfallet i bulimin kände jag att min livskraft tog slut! Jag förstår varför jag tog återfall! Jag hade kämpat mig blå för mig själv och många andra! Hjälpa andra blev mitt fördärv till slut. Jag satte luftmasken på dom andra först. Jag trodde jag var så stark eftersom jag hade slutat dricka, då hade jag ju massa energi som jag inte hade haft när jag drack så då skulle jag fixa för alla, hjälpa de som inte kunde stå upp för sig själva. Nu behöver jag ta ett steg tillbaka och bli frisk och lära mig att jag inte är gud som är skapt för alla andras välmående. När jag mår såhär skadar jag min familj, dom som är mig närmast har jag ingen energi till, är arg och irriterad om jag inte bara är nedstämd.

fooliehutten
tis, 2026-02-10 - 07:43

@Himmelellerhelvette, trist att du hamnat i ett jobbigt läge. Men jag har ju läst en del du skrivit genom åren och i mycket jag läser finns sannerligen en gnista. Din gnista har gett mig kraft under min resa och jag undrar om du inte kan gå tillbaka i din tråd och hitta den igen? Sen tycker jag att du kan släppa på altruismen ett tag och vara egoist och sätta dig själv främst. Det är väldigt kostsamt att vara till för andra och speciellt bland folk som bara tänker på sig själva. ”Jag hade kämpat mig blå för mig själv och många andra! Hjälpa andra blev mitt fördärv till slut. Jag satte luftmasken på dom andra först”, skrev du och fundera lite på den. Jag tror du precis som jag kommer att upptäcka att du blir en bättre altruist om du boostar ditt ego. Himmelellerhellvette, du är ju faan bäst!🤗

Andrahalvlek
tis, 2026-02-10 - 08:03

@Himmelellerhelvette Fina du ❤️ En annan sak du gjorde var att sluta skriva när på forumet. Många saker blir mindre laddade när vi sätter ord på dem. Att sen få någon annans input kan vara hjälpsamt. Allt i livet handlar om balans. Balans mellan intäkter och utgifter. Du ger för mycket och då blir du dränerad. Till slut går topplocket, och då tar du ett återfall. Tack och lov inte i drickande, men bulimin är också skadlig för dig.

Du måste lära dig att säga nej. Planera dagen så att du får vila skallen med regelbundenhet. Låta dina dagar bli lite randiga. Jobba, vila, jobba, vila osv. Det är när du tömmer batterier som du är illa ute. Och träning får inte bli ett dåligt samvete, träning gör du för att stärka kroppen. Och för att ge dig själv pauser. När skallen är trött behöver kroppen jobba.

Du vet allt detta. Trösta dig själv som om du vore din bästa vän. Så ja, det blir bättre snart. This too shall pass. Släpp inte lös prestationsprinsessan inom dig, låt henne få vila skönt i din famn. Och skriv här på forumet: vi är dina vänner som vill dig väl ❤️

Kram 🐘

Blenda
tis, 2026-02-10 - 08:09

@Himmelellerhelvette Jag har nog sagt det förut, känner igen mig så väl i mycket av det du skriver. Jag har inte varit lika stark som du när det gäller att motstå självmedicinering med alkohol i min prestationsångest och mitt medberoende, men vi får fortsätta kämpa. Du mot bulemin och jag mot spriten. Och framför allt mot det som vi redan vet är våra triggers. Det är en sak att veta och en sak att göra…Men allt blir lättare tillsammans.

Andrahalvlek
tis, 2026-02-10 - 09:31

@Himmelellerhelvette Det är ju på något sätt medberoendet som spökar. Som får dig att slå knut på dig själv för att hjälpa andra. Förståligt på alla sätt, det är beteendemönster du har med dig från barndomen. Inom AA pratar man om grupper för ”Vuxna barn”. Kanske skulle hjälpa? Symtomen är en sak, men det är orsakerna man måste hitta och åtgärda.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
ons, 2026-02-11 - 05:42

Tack snälla @fooliehutten❤️ Det är svårt att veta om någon läser det jag skriver och jag blir väldigt glad när jag får bekräftelse på det. Min livsgnista slocknar då och då och varje gång känns det som om jag aldrig kommer komma ur svackan igen. Det känns skönt att läsa att jag lyckats ge dig kraft genom mitt skrivande. Jag får ofta känslan av att jag bara skriver när jag mår dåligt och är ofta rädd att folk ska bli trötta på att jag aldrig kommer ut på andra sidan och bara kan njuta av att vara nykter och allt det fina med livet. Jag ska försöka släppa på altruismen och leta efter min självkänsla. Tack snälla för dina ord❤️🙏

Himmelellerhelvette
ons, 2026-02-11 - 06:13

Åh kära @Andrahalvlek! Jag är så glad att jag har dig❤️🙏 Du har helt rätt! Att släppa forumet var inte bra men jag kände mig i vägen här. Kände att jag ältar och att folk tröttnar på mig! Att ingen orkar läsa om den där som bara faller i djupa gropar gång på gång. Jag ser mig själv som en börda och är livrädd för att få förslaget om att gå till psykolog igen, det känns som om någon ska tänka att ”om hon bara gjorde det så skulle allt bli bra men hon vägrar ju så hon får skylla sig själv!” och jag har försvarat mig i den frågan så många gånger och blir så ledsen varje gång jag får förslaget för jag känner mig inte lyssnad på och det är larvigt för ingen kan komma ihåg just mig och min historia, de som skriver vill bara stötta men för mig blir det som en käftsmäll, att jag får skylla mig själv. Men att bli besviken är en känsla jag har så oerhört svårt att hantera och jag skulle bli besviken om jag efter allt jag samlat på mig gick till en psykolog. Nu försvarar jag mig utan att fått rådet men det är anledningen till att jag slutade skriva. Jag blev så ledsen varje gång att jag tillslut kände att det är bättre jag inte använder forumet eftersom jag inte vågar göra det enda som är min lösning. Jag vet inte om jag tror det är det enda som är lösningen. Jag mår bra av att skriva och få fina råd på forumet men är rädd för det känns som ett påhopp och det är så konstigt och jag vet inte vad det kommer från men jag tror jag alltid anklagar mig själv för allt jag mår dåligt över och att vad det än är så tycker jag det är mitt eget fel för att jag borde gjort på ett annat sätt då hade jag mått bättre så jag anklagar mig själv även för att jag inte vågar gå till psykolog och för att jag skulle anklaga mig själv ännu mer om jag la de enorma summorna med pengar på samtal som ändå inte hade hjälpt mig framåt och då behövt ta bort något annat viktigt eftersom min ekonomi är väldigt ansträngd. Att då prioritera samtal jag inte tror på för att bara bli ännu mer besviken och dessutom inga pengar ha kvar. Jag kan egentligen massa strategier för att ta mig vidare, jag behöver bara gräva upp mig. Och som du säger inte träna av dåligt samvete för där hamnar jag lätt. Från att göra det för hälsan till att prestera för utseendet och då slutar det bli skönt, bara ett måste! Och ja det handlar oerhört mycket om att falla tillbaka i medberoendet gång på gång. Emellanåt är jag jättebra på att ha distans. Allt är en färskvara kan jag tro ibland. När jag har god självkänsla och jobbar på tacksamhet då är livet bra men då gör jag också för mycket och dränerar mig själv och hamnar tillbaka i gropen! Jag är så tacksam för dig som orkar följa mig❤️🙏

Himmelellerhelvette
ons, 2026-02-11 - 06:15

Tack snälla fina @Blenda för dina ord. Jag är så tacksam för dom och vi ska kämpa ihop, det blir lättare tillsammans, ensam är inte stark och jag ska bli mer aktiv på forumet igen. Det hjälper mycket att få bolla tankar. Kram❤️🙏

Andrahalvlek
ons, 2026-02-11 - 07:28

@Himmelellerhelvette Känner igen mig massor. När jag har kraft, energi och lust kan jag ösa på som fan. Och till slut ramla ihop i en hög. Sen tar det lång tid att fylla på batteriet. Flera dagar. Det är först efter tre sjukskrivningar och 56 år som jag insett att tricket är att inte tömma batterierna helt. Vila innan jag blir megatrött. Och att säga nej, även till mig själv. För jag vet att om jag har ett späckat schema så blir jag dödstrött till slut. Och jag prioriterar mig själv nu: kost och motion. Och mitt jobb tar mycket tid också förstås, och jag älskar mitt nuvarande jobb.

Och du behöver skriva för att sätta ord på det som är jobbigt.

Kram 🐘

vår2022
ons, 2026-02-11 - 08:27

@Himmelellerhelvette Jag tänker att du kanske ska fokusera på dig själv och på det som kan få dig att må bra. Personer utifrån vill komma med goda råd, som tex att gå till psykolog, dels för att det är råd man själv kan ha fått och som kan ha hjälpt, men också som ofta står som råd när man inte mår så bra lite överallt. Om det inte tilltalar dig eller känns rätt kan du låta det passera och flytta ditt fokus på dig själv och det som funkar för dig.

Jag tror att det lätt kan skapas missförstånd av en avsikt, att det kan uppfattas som som en personlig attack ”du är dålig" istället för ett välment råd. Och att man uppfattar det så tänker jag har med tidigare erfarenheter att göra, negativa erfarenheter från uppväxt eller tidigare relationer kan skapa en inbyggd rädsla för kritik. Att man ställer för höga krav på sig själv och ser råd som kritik och som ett bevis på misslyckande, inte som en möjlighet till att må bättre eller att förbättras. Kanske också att man tänker ”jag är som jag är och jag kan inte förändras”. Så tänkte jag ofta förr och vågade inte prova på något annat sätt i rädslan för att misslyckas. Men min nyktra resa har verkligen visat att jag kan förändras och att jag vågade prova på ett annat sätt att leva och tänka.

Jag har varit oerhört känslig för kritik, eller jag har uppfattat mycket som kritik för att det fått mig att känna mig dålig. Min självkänsla var låg. Om en sak av tio var något jag kunde göra bättre, hakade jag mig på det och kände mig misslyckad. Och jag var oerhört rädd för att misslyckas, göra fel, vilket stressade upp mig än mer. Jag har sänkt mina höga krav på mig själv rejält och mina tankar och rädsla för att misslyckas har förändrats. Det genomsyrar på de flesta livsområden, jobbet, relationer, tankar om andra mm och kring mina tankar om mig själv.

Det viktigaste jobbet är nog att börja fokusera på sig själv och sina behov, inte på vad andra säger och eller på deras behov. Att ställa sig frågor som vad behöver jag för att må bra? Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vad behöver jag göra för att komma dit? Vad ska jag göra mer av och mindre av? Var kan jag finna ett lugn och få ro? Vilka strategier har jag använt när jag mår bra? Vad gjorde jag då?

Du har verkligen vågat prova på andra sätt med nykterheten, bulemin, nikotin, medberoende mm. Du fixar det så bra! Det blir bakslag eller gropar och du kämpar på så in i bängen! Kanske att slå av på takten, fokusera inåt på dig själv och dina behov, hitta det du mår bra av.

Sköt om dig!❤️