@Tossingavis Så mysigt! Och så bra att du yttrar dina tankar om vinet för din man. Jag har märkt att det hjälper att bara prata om det, precis som det då blir processat och man sedan kan ändra sinnesstämningen med tex. en dusch och goda dofter. Kram

Dag 70

Min nykterhet börjar gnissla lite i mitt förhållande... Jag fattar ju att jag har varit väldigt självupptagen de sista två månaderna, men jag tror det går djupare än så. Jag använder inte längre alkohol för att dölja eller släta över känslor. Jag dricker mig inte längre till en roligare människa. Jag är trött på kvällen och går upp klockan sex på morgonen även på helgen. Älskar tidiga morgnar! Blir ju inte heller lika flamsig och tramsig som jag blev när jag var full. Och jag tar inte över ansvaret för någon annans liv eller känsloliv.

Detta börjar min man att märka av och det är inte uppskattat. I vårt förhållande är det jag som är drivande inom alla områden utom städning och aw. Ska något hända, så är det upp till mig annars sitter vi i soffan. Dessa två månader har jag ju aktivt valt att sitta i soffan för att fokusera på min nykterhet, vilket har upptagit mycket av min tid och uppmärksamhet. En väldigt givande tid för mig. Men en väldigt tråkig tid för min man, tydligen, eftersom han är okapabel att roa sig själv. I början körde han en vit månad med mig och då var det bättre, men allt var ju nytt och "spännande" då också. Sen började han dricka så smått, vilket har eskalerat till nästan samma mängder som han drack innan. För mycket, javisst, men inte så att det örlas runt.
I alla fall uttryckte han surt igår på eftermiddagen (som en tonåring) att hans liv var så tråkigt. Detta har uttryckts förr när min uppmärksamhet har varit på annat håll, vi har diskuterat, jag har kommit med förslag på hur han kan göra sitt liv roligare, han har (vissa gånger) hållit med, men ingenting har hänt. Därför kände jag inte alls för att känslomässigt curla honom igår utan svarade inte. Och han sa inte mer därefter utan somnade på soffan...
På kvällen, efter ett par groggar och whiskeypinnar, får jag kommentarer om att vi inte har kul längre, vi är aldrig spontana, förr var vi mycket tramsigare och roligare. Till saken hör att jag under kvällen hade varit mycket alert, pratat, dansat lite (vi tittade på musikvideor från vår ungdom), fixat snacks, kommit med lustiga kommentarer. Men inte på den nivån som det blir med en massa vin i kroppen. Fylletramsig, fyllerolig, fylledansar. Med andra ord roat honom där i soffan. Oundvikligen ledde detta ofta förr till diskussioner eller bråk sen vid ett-tiden på natten och han gick alltid och lade sig först medan jag kunde sitta uppe till fyra/fem på morgonen. Dagen efter brukade han komma upp före mig och kunde ställa frågor till mig när jag vaknade, som: hur länge var du uppe, hur mycket drack du igår, är chipsen slut. Och kommentarer som: jag hatar att du alltid måste komma in i diskussioner.

Nu går jag och lägger mig vid tio-tiden på kvällen, även på en lördag. Jag går upp tidigt på morgonen. Jag flamsar inte, jag är inte diskussionsbenägen. Jag är cool, calm and collected :) Men jag är fan inte tråkig! (tror jag...)

Jag tror att på ett sätt saknar min man att ha det moraliska övertaget, att i jämförelse med mig så drack han ju lite, åt nyttigare och mindre mängder, var lugnare och mer sansad, den "vuxna" i förhållandet. Nu är rollerna ombytta och han gillar inte det. Jag märkte att varje glas han tog ville han förklara att det bara var lite alkohol i, det var så länge sedan han druckit just den här drinken och han ville se om han fortfarande gillade den, och att han bara hällt upp en whiskey och att han inte ens börjat dricka den än, och att den whiskeyn hand drack på stan på eftermiddagen var ju borta nu för det var så många timmar sedan. Ja, jag kände igen tänket.

Jag är rädd för hur vårt förhållande ska bli nu när (tydligen) stora saker som band oss tillsammans inte längre finns. Våra favoritaktiviteter var ju att gå på pub/bar på lördag eftermiddag, äta på restaurang, fixa drinkar hemma, kolla på musikvideor eller YouTube-klipp halva natten, tramsa och flamsa, fylleskratta (vilket vi alla vet inte är äkta skratt), äta en massa snacks och sen sova länge/vara bakis dagen efter.

@Tossingavis Känner igen mig jättemycket i det du skriver. Det skavde ordentligt i min man med och det är en omställning även för dom att vi tagit detta beslut. Det är tråkigt att dricka ensam och han kanske känner sig dum som gör det.
Jag sa till min man att jag inte kan se en framtid med honom om han ska dricka i sin ensamhet. Att han dricker när det är tillfällen för det är okej men det andra indikerar på ett problemdrickande. Jag sa att det kommer innebära att vi glider isär. Valet är hans. Min man var sur och ville bestämma i sitt liv. Han fick fundera på sitt håll och insikten har kommit långsamt. Ett tag var vi ruskigt nära skilsmässa men då hade jag varit nykter nästan ett år och kände mig väldigt stabil i min nykterhet och viste att jag inte kan leva med en som dricker i sin ensamhet. Det gav honom en ordentlig tankeställare. Det som tog mig ett år att bli stabil i tog även honom ett år att omställa sig i. Att välja att vi vill fortsätta tillsammans. Min man har lärt sig dricka måttligt under tiden jag varit nykter. Han kan ta två öl och sedan övergå till godis och film.
Din man behöver finna intressen precis som du. Det är en enorm omställning i ett förhållande som varit baserat på att alkoholen varit det som binder oss samman. Det går att få det att funka men det kräver tålamod och kärlek från bägge parter. @Delfinen80 hade också jobbigt med sin man för en tid sedan. Hon har säkert också bra tips på vad som funkade. Kolla om du finner i hennes tråd lite råd. Kram❤️

Dag 71

Tack @Himmelellerhelvette, skönt att veta att det finns andra som också upplevt detta. Vi pratade ut på kvällen, sådär på allvar utan filter, där allt läggs på bordet. Vi får se hur det går, just nu är allt bra... Jag förstår att det är tidigt i min nykterhet och att omställningen gäller även honom. Jag ska fortsätta att koncentrera mig på mig själv för det är livsviktigt, sen får allt annat falla på plats efterhand.

Dag 74
Fortfarande sug så pass ofta att jag inte känner mig lugn. Idag har det varit ännu en sån djävulusisk dag med jobbproblem och deadlines om vartannat. När allt lugnade ner sig vid femtiden kom suget. Åh, vad skönt det hade varit att zooma ut och bort med vin i soffan. Tog väl kanske nån minut innan det släppte, vilket är kortare än tidigare. Så jag antar att det går på rätt håll.
Mitt stenhård sockerförbud har jag lättat lite på. Är glad och nöjd över att jag slutat med mitt cola zero-missbruk och att jag dragit ner på socker/sötningsmedel/vitt mjöl med 90 %. De andra 10 % unnar jag mig just nu :)

@Tossingavis Det tycker jag du gör helt rätt i! Principen att tillföra istället för att förbjuda gillar jag. Jag tillför mycket näringsrik mat varje dag vilket medför att det inte finns så mycket plats kvar i magen till det andra men blir jag sugen på en choklad så tar jag det med. Förbud gör mig besatt! Då vill jag inte ha annat än det jag förbjudit mig och tänker på det hela tiden. Är jag däremot tillåtande till mig själv tar jag ett äpple först, är jag fortfarande sugen på chokladen då tar jag den med. Resultatet blir att det inte slinker ner lika mycket choklad som om jag inte hade tagit äpplet först.
Nykterheten först! Sedan resten man vill ändra för ett mer hälsosam liv❤️💪Ha inte bråttom, allt har sin tid!
Kram

@Tossingavis Läst alla dina trådar här på forumet! Hög igenkänningsfaktor! Strongt med 11 veckor! Gillar hur du skriver om alla beroenden så filterlöst. För mig som tidigare bulimiker märker jag att den smyger sig tillbaka och har halkat tillbaks ett par gånger. Snus (slutade röka för snart 20 år sedan och snusat sen dess) och ColaZero, shopping och så min senaste last som är hudkrämer och skönhetsbehandlingar. Soffpotatis av rang. Bra jobb, barn och make, god ekonomi. Egentligen stort umgänge som vet att jag inte dricker pga klimakteriet/psykisk ohälsa men orkar inte med det just nu pga….. Jag hänger på dig på resan, har varit nykter längre perioder men alltid fallit, senast i helgen. Inget sug nu men mår skit rent ut sagt. För mig är det liksom dagsformen som jag aldrig vet vad den är/blir. Måste nu verkligen komma igång med att förändra mina dagliga rutiner till mer långsiktigt hållbara o ska läsa 1%-metoden i helgen som både du o AH rekommenderat. Ingen alkohol är dock prio 1. Snus fortsätter jag med. Zero ska minska. Noll shopping! Gillar precis som du chips vilket triggar min hetsätning, äter i övrigt hyfsat hälsosamt och bra. Känns som jag kapar din tråd… Hoppas du har en bra kväll! Kram

@Ny dag
Skrev ett låååångt inlägg som försvann när jag råkade stänga fönstret... Tack i alla fall för att du orkat läsa hela min tråd! Och jag håller med om att vi verkar vara väldigt lika i våra missbruk. Jag kan verkligen rekommendera 1%-metoden, den förändrade allt för mig. Tillsammans med Craig David och den boken som även finns om rökning som jag inte vet vad den heter, haha.

Dag 83
Allt går bra, imorgon firar jag 12 veckor!
Idag är en spännande dag. Mannen och jag ska på "lokal" för första gången, tror jag, sedan jag slutade dricka. Jag känner mig superlugn, gillar alkoholfri öl och det känns ingen skillnad i "festkänsla" från öl med alkohol. Lite besviken på utbudet av alkoholfritt i övrigt dit vi ska. Inga drinkar/vin/bubbel, bara två sorters öl.
Det tråkiga är att jag känner mig supertjock och gammal. Snart 50 år och det syns... Men jag jobbar på det också! Köpt träningskort på ett ställe som har allt: gym, gruppass, simhall, vattengympa, squash, badminton. Känner mig taggad!
Glad lördag på er som kämpar och försöker att få ett bättre liv än vad ni haft <3

Dag 87
Idag är en mindre bra dag. Har ett barnbarn vars pappa är narcissist fullt ut och jag är orolig för henne. Min dotter och pappan är skilda och barnbarnet är bara 2,5 år... Nu var det något drama med honom igen. Han är inte fysisk mot henne men det finns inte ett uns i honom som tänker på någon annan än honom själv! Precis allt han gör är till hans fördel och för att han ska få sina behov tillgodosedda. Vilket gör den lilla tösen ganska bortglömd. Hon har en äldre halvsyster där man börjar se effekterna av hans skitkaraktär. Hon vågar inte uttrycka sina önskningar och sin vilja, hon gör alldeles för mycket för att hålla sin pappa på gott humör, hon gråter i tysthet. Han vet ingenting om henne och vill inte veta heller. Så länge hans döttrar ser bra ut utåt och får honom att se bra ut. Det blir en bild på Instagram som ser så bra ut och sen tittar han inte ens på dem. Vi var två veckor utomlands med dem innan skilsmässan och han badade TVÅ gånger med sina barn! Och det var endast för att spela in en film och ta kort som skulle på Instagram. Resten av tiden satt han med mobilen eller datorn eller sprang iväg själv på massage, shoppa, äta. När det är hans vecka så sitter de bara inomhus och kollar på tv. I sällskap ska döttrarna helst sitta tysta vid bordet. Flera gånger har den äldsta dottern somnat vid bordet, men han vägrar gå hem. Han vägrar kommunicera med min dotter för "han mår så dåligt av att se henne", så all kommunikation sker med hans mamma som bor hos honom och som tar hand om barnen för det mesta. Han drar sig inte heller för att dra in barnen i sin hämnd mot min dotter.
Ja, det är svårt att förmedla hur jävla körd i huvudet han är för någon som inte känner honom. Det mesta är så subtilt som psykisk misshandel och narcissism ofta är.
Jag behöver mest skriva av mig min ilska. Jag kan inte göra något. Dottern och jag pratar om det, vi har läst på om narcissism och hur det påverkar deras barn så att vi andra i familjen kan försöka motverka hans effekter. Jag hoppas så att han snart träffar en ny tjej som tar upp all hans tid för hans frånvaro är mycket bättre än hans giftiga närvaro!

I alla fall så fick detta mig att vilja ha en glömma-dricka. Det blev en alkoholfri öl, men jag är lite besviken på att jag fortfarande har tendens att vilja glömma mina bekymmer/min oro med något annat än att vara i känslan... Jag antar att det kommer med tiden, jag är ju dock bara tre månader nykter. Tänkte innan att jag skulle börja en ny tråd under Det vidare livet, men jag tror nog att det är för tidigt ändå. Kanske. Jag får suga på den karamellen.

@Tossingavis Grattis till 87 dagar och grattis till att du skriver av din frustration här! Så starkt! Att vilja döva allt med alkohol är ju som en reflexhandling men inte för dig längre 👍, du stod emot, skrev här och vet varför suget uppkom.. oj vad jag längtar efter att hantera en jobbig situation såsom du gjorde! 🥰

Dag 88
Nu har jag ett dilemma och hoppas att någon vänlig skäl här på forumet kan hjälpa mig. Jag har ju varit utan alkohol i tre månader nu och känner inte att det är något jätteproblem i vardagen. Jag har dock inte varit utsatt för många tillfällen utanför hemmet där jag måste göra ett alkoholval...
Nu har Antabus äntligen blivit tillgängligt igen efter sitt tillverkningsstopp och sjukvården kontaktade mig om att det var möjligt att hämta ut tabletter.
Mitt dilemma är huvuvida jag ska börja ta dem. Vilka är biverkningarna? Är det bättre att vara "safe than sorry" eller är det dumt att börja och förlita mig på dem? Jag vet inte om det blir ett mentalt steg tillbaka om jag börjar. Jag har ju känt mig stark och duktig att göra detta utan. Men tänk om jag faller dit till exempel i december, då kommer jag ju att sparka mig själv att jag inte började!
Kan snälla någon råda mig?

@Tossingavis Oj vad svårt att råda någon annan. Jag har aldrig provat antabus. Den verkar väl från första dagen? Kanske du kan hämta ut det och ha en tablett med dig i väskan, blir du sugen på a så tar du den. Ha den som en safe up?

Kram❤️