Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Är inne på min andra nyktra dag efter ännu en utökad helg (onsdag-till-måndag-fylla) fylld av pinsamheter, idiotiska upptåg, oräkneliga taxiresor mellan Bolaget, hemmet och diverse krogar, blåmärken både här och där (varför alltid dessa blåmärken överallt??) och därtill en del onödigt brutal ärlighet gentemot en av mina närmaste vänner. Är jag sexton år eller är jag närmare trettiofem? Hur länge kan jag fortsätta innan saker och ting inte går att reparera?

Läste här större delen av dagen igår och grät, grät och grät.. och skrattade ibland. "Vindåre", vilket utmärkt ord. Var ska jag börja? Det har varit såhär länge. Ett par uppehåll under graviditeter och amning, men sedan har det börjat igen. Till en början eftersom jag ofta var ensam med barnen under helgerna och då "unnade" jag mig en liten flaska vin till maten efter att de somnat. Efter en tid blev det en hel flaska och sedan dröjde det inte lång tid förrän jag pilade ner till närköpet för att köpa folköl när vinet tog slut. Efter det övergick jag till boxar och då räckte de även till dagen efter och det var ju praktiskt.

Visst har jag tänkt tanken redan för åratal sedan, att det här inte är normalt. Men sedan nyktrar jag till igen, och ungefär vid dag nummer 4 brukar jag känna mig så pigg och kry och fräsch att jag tycker att det är en bra idé att "äta middag med några vänner", gå och "ta en fika med en kompis" eller något liknande. Och det är alltid bara en ursäkt för att få "spontan-dricka".

Men det har jag insett för länge sedan att det verkligen inte handlar om något "spontan-drickande". Det har det nog aldrig gjort för mig, inte ens när jag var yngre. Det är ett väldigt planerande bakom allt drickande även om det sker nästan automatiskt (ville skriva "omedvetet" men det vore en lögn). En stor del av livet planeras efter mitt drickande. Kundmöten (bara på eftermiddagar), barnöverlämning (måndag eftermiddag), socialt umgänge (tidigt på dagen med vänner som inte dricker så mycket så de inte fattar hur full jag tänker bli efteråt, och senare på dagen med vänner som också dricker mycket).

När jag väl börjar dricka så håller jag på i flera dagar.. Sedan den fruktansvärda skammen och ångesten och all skadereglering som måste göras. Det hemska är att jag har känt mig stolt ibland för att jag kommer undan med nästan allt, som en supermänniska. Sedan tänker jag på hur mycket jag hade kunnat göra här i livet om jag inte hade behövt lägga såhär mycket energi på att dölja hur mycket och ofta jag dricker.. om jag inte behövt bygga upp vardagen igen efter varje dricka-period: Mat som blivit gammalt i kylen för att vi äter ute alla dagar när jag dricker ("det är ju så trevligt", "jag orkar inte laga mat idag", "så kan vi ta ett glas vin också"). Lyssna av mobilsvararen och förklara för kunder och kollegor varför jag inte varit anträffbar ("har varit på utbildning", "har varit på konferens", "barnen var sjuka"). Eftersom jag driver eget kan jag komma och gå som jag vill, också detta något som jag planerade redan när jag startade eget ("det skulle passa mig eftersom jag tycker om att styra över min egen tid", yeah right, mer sanningsenligt hade varit att "det är enda alternativet för mig för det är inte jag som styr över min tid").

Sedan blir jag deprimerad över det här berget av saker som måste åtgärdas för att jag har druckit, och tycker att det är lika bra att dricka igen, "tills jag blir gladare".

Två olika alternativ snurrar runt i huvudet på mig (beroende på vilket tillstånd jag befinner mig i för tillfället):
a) Sluta dricka
b) Sluta bry mig helt och hållet om vad andra tänker och tycker

Idag vet jag inte hur alternativ b kan kännas så tilltalande medan jag är onykter, men det gör det. Mitt liv är väldigt stabilt utåt sett och på något sätt verkar sambo och barn leva i en tyst acceptans om att det är såhär jag är. I början anmärkte han på mitt drickande men det slutade alltid med att jag drack mer i ren protest (inte heller i detta verkar jag vara särskilt originell).. så numera håller han tyst i förhoppningen att det ska få mig att dricka mindre. Märkligt hur mycket tysta överenskommelser som uppstår i en familj där det här problemet finns. Ibland är jag öppen om det, men det är alltid när jag har druckit och då vågar jag berätta hur omfattande mitt drickande är. Några dagar senare viftar jag bort det och kommer med någon bortförklaring om att jag hade en dålig dag bara och överdrev alltihop.

Märkligt är det också hur länge man kan hålla på utan att allt raseras, men jag vet att det är bara en tidsfråga. Andra ser kanske inte (än) men jag vet att det går långsamt utför. Jag orkar mindre och mindre. Jag tycker att saker som inte handlar om att dricka blir mindre och mindre viktiga för varje dag som går. Det är detta som skrämmer allra mest, detta att jag kanske har förlorat förmågan att känna mig glad över saker som en "vanlig människa". Jag är rädd för att jag aldrig kommer att känna glädje eller förväntan igen om jag inte får dricka mer. Om allt går åt helvete så kan jag ändå dricka tänker jag, men det är nog för att jag dricker som allting kommer att gå åt helvete.

Jag gör vanliga saker och aktiverar mig och familjen men allt är för syns skull medan jag bidar min tid tills jag får dricka nästa gång. Under tiden känner jag mig bara rastlös och liksom fångad i ett vakuum. Jag gör vanliga saker både för att dölja det onormala och för att bygga på mitt duktighets-konto så att jag får känna att jag har "rätt att dricka" efteråt. Samtidigt som jag känner en hemsk skuld över det jag gör så är jag en mästare på att skapa skuld hos mina nära redan i förväg så att de inte ska våga anklaga mig eller säga något när jag väl sätter igång.

Puh.

Tack till alla som har skrivit här och delat med sig. Många tårar blev det, men också en hel del hopp. Tack.

Mamma 37

När jag läste din "ångest lista" kunde jag inte låta bli att le. Inte för att det är roligt utan hur skrämmande lika varandra vi är. Allt som du skriver känner jag så väl igen! Idag har jag varit spik nykter i 15 dagar och det är rätt fantastiskt hur allt kan ändra sig.
Jag skulle kunna göra en lång lista som just nu bara känns som njutning. Min "vinster" är så mycket större varje dag.
Ingen bakfylla!
Kan hälsa på grannar utan att vara livrädd att man gjort bort sig som vanligt.
Köra bil utan att vara livrädd att åka för rattfylla!
Faktiskt vara engagerad på jobbet utan att låtsas
Se min familj i ögonen och vara ärlig ( trött på alla lögner)
Ha ett rent hem.
Listan kan nog göras hur lång som helst just nu! Häng på du med och pröva att vara utan alkohol för ett tag. Vi har absolut inget att förlora! Hoppas du får en bästa helg!! Hejja dig!!

Vinter i min t…

Ja, blev också full i skratt medan jag skrev ner punkterna, mitt i tragiken. Det är så vansinnigt att fortsätta med något som orsakar så mycket smärta och ångest, och när man sätter det på pränt blir det ännu mer tydligt.

Är nykter sedan i tisdags så du är way ahead, men än så länge känns det bra. Fick ett tråkigt besked i morse som borde fått mig att vilja dricka idag, men det övergick till "nu är det inte läge att dricka, nu är det läge att vara stark och nykter så jag hanterar det här på ett vettigt sätt!"

Har undvikit restaurangbesök och var orolig över att träffa en gammal vän idag, men jag bad faktiskt denne att komma hem till mig istället och sa uttryckligen "Ta inte med dig något vin, jag tänkte hålla upp ett tag och då blir jag bara frestad." Nu blev inte vännen lika långvarig som denne kanske hade blivit om vi haft vin, men det spelade inte så stor roll. Ska njuta av en lugn kväll med lösgodis nu (verkar som en trend här på forumet!?).

Hoppas du får en riktigt bra helg du med och Hejja tillbaks!!

Vinter i min t…

Det är dag fem och det känns som om en evighet passerat. Tiden går långsammare när inte flera dygn liksom försvinner. Lördag idag och jag försöker sysselsätta mig. Det känns annorlunda än de gånger jag tidigare kvidit 'aldrig mer!!' och kan ärligt säga att det beror till 90% på att jag har läst och skrivit här.

Ett litet tjafs i förmiddags och en kort tanke som började med 'det är ändå ingen som uppskattar allt jag gör så varför..' men den tanken fick passera utan att tänkas till punkt. Den blev genomskådad som ett tappert försök till 'Det är så synd om mig nu så jag förtjänar faktiskt ett...'

Men se den gubben gick inte. Det är inte synd om mig. Inte idag!!

Vinter i min t…

Idag lyckades jag gå ut och äta på restaurang utan att beställa in vin, trots att den jag var med gjorde det. För ett ögonblick tänkte jag: "Vad är egentligen det värsta som kan hända om jag.." och sedan TÄNKTE jag verkligen, tänkte hårt på allt det värsta som kunde hända.

Det var någon klok människa här på forumet som sa att man ska tänka tanken ut, på vad som händer sedan. Idag fungerade det bra. Till och med fast vännen började prata om hur roligt vi haft det när vi festat till det ihop. OCH drack vin till maten!!

Jag börjar tro att det här kanske kan gå, men känner mig väldigt ödmjuk inför varje dag som går bra. Det här är första gången, tror jag, som jag verkligen vill detta. Inte bara en påtvingad vit period på grund av andras verkliga eller inbillade krav, eller ens på grund av mitt eget dåliga samvete. Utan för att jag vill ha ett bättre liv för mig själv och för dem som står mig närmast.

Att få dela det med er på forumet och ta del av era liv gör att det vågar kännas en aning realistiskt. Inte fullt ut, men mer än någonsin förut.

Vinter i min t…

Har bestämt mig för att försöka uppdatera min tråd så ofta som möjligt för att fortsätta hålla fokus. Nu är första nyktra veckan till ända. Idag har känts okej, men jag har överansträngt mig både jobbmässigt och socialt så när jag kom hem drabbades jag av den stora deppigheten. Grät en stund i badrummet och kände mig ensam, liten och ynklig. Och meningslös på något sätt. Tänkte på att få dricka "lite" och fly. Gick in här, läste i lite trådar. Det går nog vägen, den här dagen också.

MissH

Grattis till din första nyktra vecka! Och även om det känns deppigt idag får du inte glömma att ge dig själv en ordentlig klapp på axeln, du är stark! I mitt sluta-dricka-projekt ingår att lyssna på mig själv och min kropp, sänka kraven och inte jämföra mig med andra. Vissa dagar är bättre än andra, ibland glömmer jag och kör på i gamla spår. Som idag. Huvudet värker, kroppen är helt slut, humöret i botten. Då gäller det att vara extra snäll mot sig själv, tänka på det man gör bra, försöka att bara vara.

Det är inte lätt att bara fokusera inåt, att strunta i prestationer och bekräftelse utifrån. Men jag tror man måste försöka hitta det där (harmoni?) för att må bra, iallafall ibland. Skita i vad andra tycker, eller snarare vad man tror att andra tycker. Nej, nu blir det sängen och så hoppas jag att både du och jag vaknar pigga och glada imorgon :-)

Ha det gott!

Vinter i min t…

Ja, du har så rätt i det du skriver. Under flera år har jag bedövat signalerna inifrån med alkohol, ibland för att slappna av men lika ofta som energi-booster (och... snuttefilt, stämningshöjare, stämningssänkare, socialt smörjmedel, nervlugnande etc etc). Så nu får man lära sig att lyssna på nytt :)

--

Dag 8 och ikväll ska jag på en stor jobbmiddag. De brukar bli ganska blöta! Har "roddat" genom att säga till flera personer att jag INTE kommer att dricka någonting ikväll, eller på ett tag framöver. På det sättet blir det extra pinsamt om jag skulle dricka. En liten säkerhetsåtgärd helt enkelt!

Myyran

En bra grej är att säga att man bestämt sig för en hälsoperiod.
Jättemånga på mitt förra jobb ( trendig mediabransch) gjorde en "detox" på 1-6 veckor. Där det bla ingår att avstå alkohol.
Ingen reagerade på att dom avstog från alkohol. Fokus var HÄLSA och ingen ifrågasatte.

I branschen är det mycket fest ochndricka så när någon tog en vit period så var det bara respekt.

Kram Myyran

Mamma 37

Måste bara skriva att jag tycker du är helt fantastisk! Sju dagar!! Bra jobbat! Nu när jag fått mitt"lilla" återfall så är jag på dag tre. Jag tar rygg på dig och följer dig i din kamp. Hejja dig!! Smart jobbat att säga till arbetskamraterna att du skall vara nykter! Själv skall det vara kräftskiva på gatan på lördag och jag skall inget dricka. Undrar vad jag skall skylla på. Lustigt att man egentligen skall behöva försvara sig på något sätt för att inte dricka. Fan vad sjukt! Nä, denna gång skall jag låta de andra bli onyktra och vakna med ett leende på söndag! Massa kram

Askan

Hur gick det på din jobbmiddag? Var det lättare eller svårare än du hade trott?
Jag tänker på dig, känner igen mig så mycket i det du skriver.
/Askan

Vinter i min t…

Hej alla,

Tack för att ni peppar och kommenterar! Konstigt att en sådan sak är till så enormt stor hjälp egentligen, jag kan garantera att jag hade skjutit alla goda föresatser åt sidan för flera dagar sedan om det inte varit för forumet och er som skriver här.

"Detoxa", tack det ska jag komma ihåg :D

Jobbmiddagen gick bra, tack! Till en början kändes det lite stelt från min sida, jag tänkte "vad gör jag här egentligen?" flera gånger. Men sedan lät jag bara allt bero och allt eftersom de andra började bli lite lagom påverkade och pratsjuka, märkte jag att det bara var att hänga på.

Det är väl så i naturliga fall, att det kan ta en stund innan det "släpper" i sociala sammanhang - med eller utan alkohol. Men jag har ju blivit så van vid att inte vänta in den där naturliga avslappningen så jag hade nästan glömt bort att det är så det funkar!

Det blev ingen direkt festkänsla för mig, ingen dekadens eller galen utgång efter middagen.. men inte heller någon ångest och baksmälla morgonen efter. Det var en trevlig kväll, och det var helt okej.

Visst är det sjukt att man måste ursäkta sig för att inte dricka! Först spenderar man så mycket tid med att ursäkta ATT man dricker i tid och otid, sedan får man plötsligt göra det motsatta.. Men jag har märkt att det är lättare att inte bry sig så mycket (menar det på ett positivt sätt), när självkänslan är starkare och man inte har ett gnagande dåligt samvete och latent ångest hela tiden.

Idag är det Dag 8 och för första gången sedan jag bestämde mig känner jag rastlösheten komma krypande på allvar. Behöver helt klart sätta igång med någonting igen, träningen måste återupptas snarast :)

Skönt att ha er här, helt ovärderligt!

Vinter i min t…

Lovat mig själv att försöka titta in här varje dag och vet inte om jag hinner ikväll, så det får bli en morgonvisit. Dag 9, hade riktigt svårt att somna så det blev bara fyra timmar sömn i natt. Men är ändå betydligt mer utvilad än om jag hade druckit vin igår, det ska medges :)

En sak som skrämmer mig lite: Den här första tiden minns jag fortfarande alkoholens negativa effekter väl. Det blir en större kontrast med att vara nykter. Tänk om det är lite grann som en smekmånad? Vad händer när man inte minns ångesten så tydligt längre? Kommer jag att minnas varför jag var tvungen att göra den här förändringen då?

Jag förstår varför det är så viktigt att påminna sig själv om varför även om det gått lång tid. Att vårda relationen till sin nykterhet, helt enkelt. Jag hoppas att jag inte blir för bekväm i den så att jag glömmer det!

En fin dag önskar jag er alla!

Nynykter

Det är nog bra att påminna sig själv. En del gör upp listor över skäl att inte dricka.
Men att man börjar må allt bättre kan också vara en positiv kraft. Så har det varit för mig. Det faktum att jag mår så bra utan alkohol stärker mig i mitt beslut att inte dricka. Jag tror inte att det nyktra livet måste vara en livslång kamp. Man kan vänja sig vid det också. Efterhand byts tomrummet efter alkoholen mot andra, positiva inslag i livet. Här går åsikterna isär på forumet, det vet jag. Men själv hör jag alltså inte till den skola som menar att det nyktra livet för evigt måste levas i skräck för ett återfall. Det kan vara så för en del, men det måste inte vara det för alla.
Nynykter

Stigsdotter

Jag tror att när det har gått ett tag så börjar man fråga sig själv vad det var som var ett problem egentligen. "Det går ju bra det här" kanske man tänker, "ETT litet glas gör säkert ingen skada". och så är man igång igen. Det är nog det som är det viktiga. Inte att man måste leva i skräck för ett återfall. Livet ska inte vara en kamp! Men att man inte skall låta sig luras till ett återfall i tron att det "går säkert bra". Detta tror jag i alla fall.

Vinter i min t…

Ja, det enda alternativet för mig just nu är att försöka påminna mig om hur det går när jag tar det där glaset. Hur det känns när jag tagit ett glas, att det enda som finns i mina tankar från och med den stunden är "hur ska jag få i mig mer?" Det är det enda som spelar roll för mig då! Så vill jag inte känna, det finns inget roligt eller festligt i det alls.

Räknade visst fel förut, det är Dag 11 idag!

Ska till några vänners lantställe i helgen och oroar mig för Den Stora Rastlösheten. Men just nu oroar jag mig mer för att jag bara ska vara frustrerad och bli på dåligt humör än att jag ska dricka. Ibland känns det som att om jag inte får "stöka till det" lite någon gång då och då, får jag ingen ventil och ingen balans. Istället känner jag mig instängd i mig själv, liksom paralyserad, och får inget gjort även om jag håller mig nykter.

För tre år sedan var jag nykter i lite mer än ett halvår (då drack jag vid två enstaka tillfällen). Och då föll jag ned i en väldigt jobbig depression. Tills jag bestämde mig för att börja dricka igen - då orkade jag plötsligt av vardagen och att sköta jobbet igen! När jag tog den första drinken den gången kände jag bokstavligen livsglädjen återvända. Efter ett tag avtog förstås effekten, och det blev istället tungt med jobb och vardag på grund AV alkoholen igen, men ändå.. Moment 22.

Jag är rädd för att det ska bli likadant efter ett tag den här gången också. Ändå vill jag inte dricka eftersom det orsakar så många andra problem och sliter på psyke och kropp.

En dag i taget...

Askan

Var det möjligtvis så att din nykterhet sammanföll med någon annan förändring och att det i själva verket var den som orsakade din depression?

Och jag behöver också hitta en ny ventil.
Eller kanske lära mig leva livet bättre, på ett sånt sätt att man inte behöver tryckutjämna med jämna mellanrum.

kalla

Dom flesta av oss har nog försökt självmedicinera oss med alkohol, med biverkningar som vi alla känner till. Vore det inte bra att träffa en läkare som kan hjälpa dig så du inte faller ner i depression, finns ju mycket hjälp att få bara man vågar söka den.

Jag känner likadant som, fast jag använde alkoholen för att stänga av och hitta ny kraft. Nu håller jag på att hitta nya vägar för det, inte lätt men är en liten bit på väg.
Kram Kalla

Vinter i min t…

Askan: Jo, det hände faktiskt en ganska stor förändring i mitt liv samtidigt som mycket väl kan ha påverkat. Ändå finns rädslan där, och minnet av att det den gången tycktes "hjälpa" med alkohol för att liksom komma upp på spåret igen.

Kalla: Jag vill helst hitta andra sätt att hantera en eventuell depression än att medicinera. Till en början får det bli träning.

Hur har ni gjort? Vad använder ni som energikälla/ventil idag?

kalla

Jag har sprungit omkring i skogen som en tok i skogen och gör ännu, sen har jag börjat med afrikanskdans (jätte kul) och prövat yoga. Jag menade inte tabletter utan mer att få kontakt med en någon att prata med, VC brukar hjälpa till med det.

Jag kom in i en period i början när jag levde väldigt sunt, var lättare att hitta motivationen att inte dricka när man levde sunt. Är fortfarande ganska noga med vad jag stoppar i mig, men det är väl för att jag lyssnar mer på kroppen nu.//Kalla

Stigsdotter

...funkar som ventil och som antidepp. Motion löser ut många bra ämnen i hjärnan som gör att vi mår bra. Ut o kuta i skogen!