Vet inte om ni sett ”Malou möter Marc Levengood” som berättar hur det var att växa upp m en alkoholiserad mamma, att vara medberoende. Även om min resa inte sett ut på samma vis så finns det ändå många beröringspunkter och de här berättelserna är alltid så smärtsamma. Jag tänker att för varje gång jag lyssnar till en liknande berättelse så är jag så glad för att jag befinner mig där jag är nu och jag kliver ett steg längre fram i processen.

Pratade m FK idag som tyckte att det var ok att var heltidssjukskriven ytterligare två veckor. Nu gäller det bara att få min läkare att förnya läkarintyget för två veckor. Ska även läsa på lite grann om IBS-mage för att lära mig vilken mat som kan vara bra att undvika. Det kommer ta lite tid tänker jag men det får det göra.

Känner mig lite ledsen över några vänner som knappt hör av sig såvida inte jag gör det. Vill inte verka som om jag har offerkoftan på men skulle bli väldigt glad om de hörde av sig. Vill inte tänka på dem men jag gör det. I min värld så hade jag hört av mig t dem men kanske det är så att jag på något vis ska fokusera åt ett helt annat håll. Det är då övergivenhetskänslan kommer😔

Ny dag imorgon och förhoppningsvis mår jag bättre💪🏻

Kram och Godnatt 🤗😴

Ikväll känner jag mig lite ledsen och lite rädd….
Som tur är vi lediga fr behandlingen på tisdagar för jag har inte mått bra idag. Har inte behövt gå på toa hela tiden men vaknade med lite illamående och haft ont i magen under dagen.
Igår fick jag ett sms fr min systersons fru som berättade att de skulle skiljas. Vi har inte ngn direkt kontakt mer än jag följer dem på sociala medier. Tyvärr så har inte min systerson så mycket kontakt m sin pappa och hans mamma/min syster är ju död. Träffade hela familjen i somras vilket var så mysigt. Deras döttrar är födda -13 och -15. Det är så himla sorgligt😥
Min man har tagit diverse prover. Fick reda på att han har lågt blodvärde. Nu ska han göra en gastroskopi och ev en kalioskopi. Detta väcker upp alla tankar på cancer vilket gör mig både ledsen och rädd. Förhoppningsvis är allt bra men det är läskigt. Dessutom har jag dragit mig för att ringa ner t Gbg och säga att jag vill göra en cancergenetisk utredning för att se om jag bär på en ärftlig gen för att få bröstcancer.
Det här hade jag druckit på men nu är jag nykter och andas🙏🏻😱ska äta en jäkligt dyr pralin som jag köpte på påskmarknad i lördags. Försöker att ha positiva tankar kring påsken ibland kan det vara jobbigt men storhelger. Är bjudna hem t vår son på påskafton vilket är mysigt. Ev kommer inte vår dotter och jag kommer sakna henne i så fall.

Ja, livet är en berg- och dalbana🎢

Kram😴

Fina du! 💗 Förstår att du har många tankar att brottas med. Trots det står du övertygad kvar i nykterheten. Du gör det så himla bra, Varafrisk, och jag önskar av hela mitt hjärta att den här dagen blir lugnare för dig. I vilket fall, vet jag att du fixar den ändå. 💗

Kram kram

@Varafrisk Du är så stark och gör en fantastisk resa i din nykterhet! Så bra att du skriver så ärligt här om allt som påverkar i livet istället för att döva känslorna! Jag tror på dig och följer i dina 🦶-spår. Hoppas det känns lite bättre idag❤️

Gokväll VaraFrisk 🌝

Alltså jag vet inte hur imponerande du är!😊 Du är en sådan kämpe så om du hade blivit satt på en öde ö tror jag banne mig du hade överlevt oss alla!💪
Jag längtar verkligen efter att ses på riktigt och prata om allt mellan himmel och jord.
Vad jag förstod på Vinäger så passar det bäst juli -augusti och gärna för mig. Vi är borta i början där så senare delen av juli är helt ok.
Önskar dig en riktigt härlig påsk!
Kram 💛🌷💛

@Vinäger @Ny dag @Se klart @FinaLisa Tack för alla fina ord och pepp❤️å vad härligt att jag kommit så långt att du kan följa mina fotspår @Ny dag🙏🏻

Sinnesrobönen är en väldigt fin bön som jag använde mig av då när jag blev så orolig gällande min man. Eller det var en av behandlarna som hjälpte mig använda bönen i det läget vilket var hjälpsamt. Idag är jag så mycket lugnare.

Två saker som gjorde mig glad igår var dels att min man och jag blev bjudna t grannpojkens student dels att jag fick en bra löneförhöjning för att vara landstingsanställd😄

Läste i en annan tråd det här med att inte vilja bli igenkänd när man har en träff men att man är där av samma anledning. Jag har full respekt för att man känner så jag har också känt så. Kan delvis känna så fortfarande lite grann ifall någon patients förälder skulle dyka upp på ett möte. Vi är där av samma anledning men jag vet faktiskt inte hur jag skulle reagera. Annars så känner jag mig så fri vilket beror på att jag berättade på jobbet. Det kvittar nog vem jag skulle berätta det för men just att jag berättade för chefen och kollegor bidrog t att jag känner en stor frihet. Behöver inte dölja ngt. Är i princip aldrig på bjudningar men skulle inte ha svårt för att ärlig och säga att jag är nykter, dricker inte. Som tur är så skulle nog ingen inte heller tjata på mig att jag ska dricka. Så jag är så oerhört tacksam för det🙏🏻

Igår pratade vi om återfallsprevention. Att det inte bara ”händer” utan det börjar med signaler inom en själv och att det är viktigt att vara vaksamma över våra egna signaler. Det är en process. Vår ena behandlare berättade om hens väg till att ha ta ett återfall. Då hade hen varit nykter i nästan tre år, och återfallet varade i 14 månader. Så även om jag vet och känner just nu att jag vill aldrig dricka alkohol igen så är det viktigt att vara vaksam på signaler och ta dessa på allvar. Det är viktigt att förstå att det är en kronisk sjukdom. Personligen tänker jag att det är viktigt att blicka bakåt för att bibehålla den nykterhet som jag har.

Varje morgon läser jag dagens text från NA och dagens text ur FRIDTID av Olle Carlsson, mediterar och ber sinnesrobönen. Det här är hjälpsamt för mig🙏🏻

Önskar er en fin Skärtorsdag🐣

Kram🐬

Något som är otroligt smärtsamt är när man bjuder in sitt barn till att berätta om sina minnen, sina känslor under ens egna drickande. Något som är sanning är att vi kan inte dölja för våra barn även om vi tror det.

Ikväll har min man, min dotter och jag ätit påskmat. Jag hade varit på NA-möte innan de kom hem så jag var lite fylld av det. Min man var fylld av sitt anhörigmöte som var igår. Min dotter berättade om saker som jag hade både gjort och sagt och jag kunde minnas det. Hon sa att det som kan störa henne var att hon trodde hon gjorde fel/hade fel och då när jag för ca tre år sedan att det inte var så. Hon berättar också om att hon tyckte att det var jobbigt när jag var så arg på hennes pappa. Jag frågade om hon kunde förlåta mig. Hon svarade att det som är gjort är gjort men om jag gör skillnad nu…Och, jag tänker…hon behöver inte förlåta mig…det viktigaste är att jag förstår och aldrig någonsin mer dricker igen. Jag kan inte göra saker ogjorda men jag kan välja rätt väg…den nyktra vägen..🙏🏻❤️

@Varafrisk Så modigt av dig att kunna prata om detta och lyssna in utan att gå i försvar. Det kommer att hela och man kan försonas och känna medkänsla med varandra. Jag tror att det är den enda sanna vägen att gå för att nå försoning. Och försoning innebär att man inte ska gå omkring med skam, för den står i vägen för att nå dit. Det är en befrielse att lyssna och be om ursäkt, så lätt men ändå ofta så svårt. Så stort av dig❤️

Ha en fortsatt fin påsk 🐣

@vår2022 Tack❤️ Det är otroligt tufft att sitta och lyssna hur illa man har gjort sitt barn men det finns liksom inget annat alternativ. Det enda alternativet om vi ska kunna läka och att min dotter ska kunna känna tillit igen🙏🏻 Jag sa t henne att som Mamma är jag bra men mina handlingar var inte bra. Jag läker också genom att skriva här, prata om det på behandlingen. Jag vill också förmedla till alla som tänker att barn inte ser, inte känner att de gör det även om de inte bor på heltid h sina föräldrar. Min dotter har sett och känt mycket mer än jag någonsin kunnat ana.

Glad Påsk t dig🐣🥰

@Varafrisk Vad bra behandling du verkar gå i. Så bra att verkligen få höra om hur ett återfall ”går till” att det bara inte händer och att det är något som pågår inom en en längre tid. Att det finns signaler som man bör vara vaksam på och lära sig att lyssna på. Hur olika triggers kan göra så att beroendet i hjärnan vaknar till. Jag tänker också att det är viktigt att påminna sig om hur det var emellanåt, just för att inte glömma. Vi är experter på att glömma och gör man inte det skulle det nog vara svårt att orka med livet, men att glömma sitt beroende är farligt. Den delen i hjärnan kommer alltid att finnas kvar, den kan ligga i dvala, men den finns där. Det vittnar så många om som varit nyktra i många år, men ändå åkt in i beroende igen och börjat supa. Jag gör en påminnelse om detta lite då och då, jämför med hur härligt det är nu som nykter och min tacksamhet över det.

Sköt om dig, du jobbar på så bra❤️🐣

Idag kan man läsa i Olle Carlssons bok
” FRIDTID” följande:
”Just idag tycker jag om mig själv
Tänk om vi verkligen duger som vi är. Tänk om vi inte behöver göra oss till, inte behöver försöka imponera på någon annan eller ge igen. Tänk om allt är egentligen är precis så bra det kan vara precis som det är.”

Jag tänker att jag tänker ta denna text till mig, låta den sjunka in och faktiskt tillåta mig känna att jag är bra varken mer eller mindre. Eftersom det tog lång tid innan jag blev nykter, har det känts som om jag misslyckats hela tiden jag har därför haft så svårt för att tro på min egen förmåga att jag ska klara av det här. MEN, idag har jag varit nykter i 77 dagar, i elva veckor och jag tänker vara otroligt stolt över mig själv för den bragden💪🏻😃Jag kan! Och jag vill!

Önskar Er alla min forumvänner en riktigt fin Påskhelg🐣🧹🐔🥰❤️🐬

@vår2022 Åter igen tack❤️ Tack för att jag får vara en ledstjärna, att jag dela med mig av min kunskap och mina erfarenheter🙏🏻 Du sätter ord så bra på det jag skrev och jag tänker att kan man leva som du beskriver det i ditt inlägg då har man kommit långt🙏🏻

Kram❤️❤️

@vår2022 Intressant detta om återfallsprevention. Jag håller inte med dig om att det är nödvändigt att grotta ner sig i gamla händelser osv för att inte glömmavem man är. Däremot tror jag att det är jätteviktigt att hitta en livsstil som stödjer det nyktra livet. Och att vara uppmärksam på om denna livsstil börjar bli suddig i kanterna. Jag tror också att ett återfall sker gradvis. Man tar inte hand om sig på olika sätt. Allt från hur man hanterar motgångar till ta hand om själens behållare, dvs kroppen. Allt hänger verkligen ihop. För mig är detta sant.

@Varafrisk Håller helt med dig om att barnen ser o upplever mycket mer än man tror. Även om de inte säger något när det sker.
Men allt man kan göra är att bli o förbli stabil, trygg, etc. Gottgöra genom sina livsval.

@Sattva Ja, vi är ju olika som personer tänker jag och även i hur vi ser på saker. För mig innebär att grotta ner sig att man fastnar i något, att man inte kommer vidare och ältar. Att inte glömma för mig handlar inte om att grotta ner sig, det handlar om att reflektera över mitt liv. Jag går hela tiden vidare och utvecklas i mitt liv och mina reflektioner och minnen hjälper mig att göra det. Jag kan se skillnaden och förflyttningen och glädjas över det. Jag får inte ångest över att minnas det dåliga, då jag är på en annan plats nu. Jag har lämnat det livet, men för mig innebär det inte att jag slutar tänka eller vänder blad. Jag är samma personer men jag handlar på ett annat sätt som nykter. Och jag vill inte glömma varför jag slutade dricka och hur jag mådde av det. Minnena suddas ut allt mer ju längre tiden går och det är ibland även svårt att minnas exakt hur det var. Vid vissa högtider som påsken, tänker jag då och nu och älskar nu❤️

@vår2022 Ja absolut är vi alla olika individer o fungerar på olika sätt. Det finns inget rätt eller fel här! Och så har säkert tiden/ hur länge man varit nykter sin betydelse också, hur man förhåller sig till sig själv o sin nykterhet. Minnen bleknar o tar en annan form, får en annan betydelse ju längre ifrån dem man är. Tror det är helt naturligt.
Jag tänker verkligen väldigt sällan då och nu, men reflekterar över min egen utveckling ändå. Men mer kring det som sker här och nu.

Eftersom jag går i behandling lyssnar jag t mina ledare/behandlare särskilt på den ledare/behandlare som både har kompetens men även egen erfarenhet. Budskapet som behandlingen har är att hålla tillfrisknandet vid liv eftersom man inte blir frisk. I den världen jag är just nu är det tolvstegsrörelsen/att gå på möten. Hans erfarenhet är att håller man inte detta vid liv utan lever som ”vanligt” när åren går kan det vara lätt att trilla dit. Man kanske inte lägger märke t triggers osv. Jag tänker att jag kommer behöva göra det under de första åren. Att berätta för min omgivning att jag inte dricker längre pga att jag är alkoholberoende kommer även det vara viktigt för att bibehålla min nykterhet. Jag menar därmed inte jag kommer berätta för alla okända/bekanta som jag möter i något sammanhang utan mer de människor som återkommande finns i min omgivning. Men som sagt vi är olika men för mig känns detta rätt.