Senaste kommentarerna i forumet

EJa du Blomman , det är väl då det är att om man har ett beroendebeteende så går det igen i det mesta.
Jag tycker det är värt att testa en period " off grid".
Jag tror inte du är varken fet , lat eller korkad, tvärtom, men det är ju himla lätt att känna sej sån när man jämför sej med alla fantasifigurer på fb och andra medier.
Såg en bra devis när jag gick hem från jobbet idag - " stora ord och fett fläsk fastmar inte i halsen
.Det är ju lite så fbfunkar, det slinker ut stora ord och fejkade succéer som man nånstans vet är o sanning och trots att man vetså sätter man igång och jämföra.

Exakt så känns det...
och just nu så rullar allt runt i huvudet...
jag vet han kommer ringa. Ett sug i mig är att svara. De jag vet jag kommer få höra är en bakis han, kanske lite ånger i hans röst, kanske tom att han är full fortfarande... mina tankar.
då får ja veta när han kommer hem. Jag (ursäkta språket) mindfuckar mig själv genom att kontra
vad spelar det för roll? Då sittar du fortfarande i en kontroll. Du blir lugn för stunden men sen då?

det hela ska vända. För att komma ur detta måste fler mönster brytas. Genom att inte svara om han ringer senare...
nästa steg är att välja om jag ska smsa. Skiva att jag vill ibte prata med dig just nu.
eller att inte skriva nåt..

det sliter i mig, jag är jätte trött. Vart ledsen för andra velat prata i telen o setts idag men jag har igen ork. Det gör mig ledsen, att det här ska förstöra så mycket. Men just nu kanske mycket energi behövs för att göra rätt. Att bryta sig loss helt

jag kan ibte påstå det här är lätt just nu, suget efter ett samtal är väldigt nära, men jag har inte gett efter. Jag måste hjälpa mig själv till ro. Det skulme vara skönt att kunna prata med han och inte det hela bekommer mig nåt men det kan inte det nu.
det här ÄR INTE som att prata med en vän som vart ute o blivit full.... det här är mitt ex, mitt ex jag ville leva med, mitt ex som gjort mig så illa många gånger, mitt ex som inte satsade på att se till att skaffa hjälp när jag sa jag skulle finnas där. Mitt ex som skitit i mig då man som normal människa aldrig skulle gjort det....

Adde för välkomnandet! Trevligt ses igen!

Mitt sätt att se på människor/händelser/upplevelser har förändrats sen jag började skriva i min tråd för några år sedan (det var på tiden tänker jag nu). En bra metod det här att ha alltsammans nedskrivet svart på vitt. Jag ser när jag tittar tillbaka att jag hade mycket mer av skam o skuld i mig då. Kanske då det gällde allt. Känner en lättnad i att inte behöva bära den känslan på samma sätt längre. Jag läser det jag skrev o tyder in någon slags förakt inför för mig själv framför allt. Jag kände så mycket skam för nästan allt som var jag. Sorgligt, man behöver ju vara snäll mot sig... helst då man har det tungt. Det är mycket destruktivt att känna skam.
Nu känner jag att jag kan andas igen, mina axlar är inte lika spända. Jag tycker det är så skönt att jag inte känner förakt längre. En resa också det... Jaha, det gjorde du bra Tilde :-) fortsätt på den vägen.

Jag har läst i mångas trådar sista dagarna. Det är underbart med igenkännande och många aha upplevelser.
Tyckte det var så träffade som AJ skrev i januari, att alla vi som dricker för mycket eller på fel sätt kanske är missförstådda genier egentligen. Sårbara, sköra själar som måste döva våra känslosamma inren med alkohol skrev AJ Jag har ofta tänkt tankar i samma riktning, att det är känslorna som ställer till det för mig. Jag har svårt att distansera mig, koppla bort vid tillfällen då jag absolut hade vunnit på att bara gå undan, tänka på något annat. Då tar istället känslorna överhand o jag kan eller snarare vill inte tänka logiskt utan följer mina känslor som om de vore obrytbara vilket de ju inte är i andra sammanhang, på jobbet tex. Ofta hade jag vunnit mycket på att koppla bort känslorna och tänka logiskt. Detta blir ett mönster som gör att jag känner mig sårbar o skör. Förut utlöste detta ett sug efter att döva med vin, gör det fortfarande men nu är jag uppmärksam på det o gör något annat som känns bra. Har många små projekt som jag kan slänga mig på o gå i förbund med...ogräs tex :-)
Slipa o måla om gamla skåp ett annat...
Vore dock mycket bättre att lära sig hantera känslorna som svallar o svänger när man inte alls har lust till dessa stormar. Lugnet inom mig räcker så gott för att mitt liv ska va gott att leva. Behöver inte mer spänning, eller stormar i form av känslor.
Jobba på detta är nog mitt sommarjobb... Att inte låta känslorna ta över i vissa lägen där mitt logiska tänkande kunde få lite mer att säga till om.
Alla genier :-) här, det är så stärkande att läsa era tankar!!! (lånar det uttrycket AJ)

Hej,

Jag vet hur det är när det där när suget tränger sig på. Jag har varit nykter i lite över 6 år nu och jag tror att jag skulle varit död nu om det inte vore för AA. Jag vet att det fungerar. Om du bor i Stockholm så kan vi gå tillsammans.
Jag var 19 år när jag nådde min botten. Det var då jag stod med valet att antingen fortsätta tills det tar slut eller ta emot hjälpen från AA och jag valde det senare för att jag hade ingen kraft över alkoholen. Det medbegäret jag fick när jag drack gjorde så att jag körde över allt som stod i vägen för mig och mitt drickande.

Om du vill ha hjälp så finns det människor som skulle bli glada över att få hjälpa till.
Jag skulle gärna hjälpa dig om du vill
// Mvh Nicklas

Kraften av social media som....facebook....instagram....bloggar....etc. är stor. Hur majoriten av alla berättar om hur livet är underbart....hur de gick ner 15 kilo på 6 veckor.....hur strora muskler de har....hur bra löparpasset var......hur allt bara är fantastiskt och hur duktiga och perfekta de är.

Jag blir super stressad och får ångest över all social media. Jag är beroende av min telefon...hoppar mellan de olika sociala medier konstant.....tänk om jag missat något på 30 sekunder.

Jag längtar efter samma viktnedgång framgångar som "alla" andra har.....längtar efter att lchf ska funka för mig igen.....längtar efter att bli stark och kunna visa upp samma snygga kropp som bruden på instagram visade upp igår. Suktar och längtar efter det andra har och gör och deras framgångar.....men jag orkar inte göra nått själv för att kunna uppnå det jag egentligen vill.

Det hela är ett STOR stress för mig. Jag får panik över att jag är så svag, så dum, så lat, så ofokuserad, så fet. Jag jämför mig konstant med alla som är i mina ögon duktiga.....samtidigt så trycker jag ner mig själv.

Känner i princip samma för forumet....har blivit stressigt....när jag skrivit här så tittar jag in i 5 minuters intervall i hopp om att någon skrivit i min tråd....någon som har svar på mina frågor. Inte lätt att andra ska ha svar på mina frågor.

Jag lyckas inte hålla mig från vinet...jag kan inte räkna mina dagar och vara duktig.

Jag drömmer ibland om att hamna på ett ödsligt ställe ett tag....utan internet...utan telefon...utan koppling till omvärlden.

För ett tag sedan tog jag bort facebook från telefonen. Det höll väl någon vecka men vilken befrielse det var ändå....att slippa gå in där.

Jag har verktygen för att kunna må bra....jag måste bara släppa taget om all yttre påverkan....stänga av all social media.

Eller så bara släpper jag allt ett tag....ger upp ett tag....kanske det löser sig av sig själft då.

Ha det fint alla duktiga kämpare.

Han ringde igår och ville att jag skulle hämta honom.Han ahde inte druckit sen natten kl 3 men var fortfarande onykter.
Idag var vi på ett första samtal med alkoholterapeut,han är otroligt glad och lättad.Jag ska skjutsa hem honom i morgon och jag önskar honom verkligen lycka till.Själv ska jag begrunda vad som händer i mig.Han pratade mycket om oss och hur mycket han längtat efter mig dessa månader och velat ringa.Då var jag inte helt fel ute.Jag trodde ju att han lyckats stänga av mig i sitt känsloliv.Men vi lyckas på något sätt hålla distansen ändå som par och håller en vänrelation och närhet men utan kärleksrelationen inblandad.Märkligt att det kan fungera,men det gör det.Sen får vi se hur jag mår i morgon när jag skjutsast hem honom.Om min navelsträng är intakt igen och måste klippas på nytt.men det blir i morgon det,idag är idag.

som går runt har jag fått det beskrivet i en bok.Precis som du beskriver.Dricker han,ja nej hur mycket dricker han,vad händer sen,kommer han att bli nykter i morgon osv.Måste måste måste kolla NU! och när man inte får det så går man nästan sönder invärtes.Jag har varit övertygad om att hjärnblödningen är på ingående när jag hållit tillbaka impulserna.Men om du lyckas så kommer du att få frid.Om du inte lyckas så är det inte värre än att du kan försöka nästa gång istället.

Hej! Tack för svar!
Jag hat testat att äta antabus, men har mått så dåligt i kroppen utav antabus. Känner inte att jag har modet att gå på AA-möte.
Idag har jag varit nykter i tre dagar men det är väldigt kämpigt.
Försöker räkna timmarna och hålla ut suget..

Du är inte alls nån idiot! Din sambo är däremot en riktig jubelåsna!
Jag känner så väl igen det där smygandet och "valserna" som dom drar för läkarna..
Typ: "bara nåt glas till maten" (för det är så gott) För dom förnekar inte att dom använder alkohol..
Men dom dumma dj*vla spånen till doktorer vågar ju aldrig fråga om de EXAKTA mängderna.. De nöjer sig med "nån öl och ett,,kanske två glas vin.
Jag skulle vilja tala om för dom rakt upp i ansiktet, att resten inte dunstar, eller åker ut i slasken eller sparas till nästa dag!
Det åker ner där första glaset åkte ner..

Va himla stark du är trots allt! Många i din situation skulle ha grävt ner sig och ältat sina "förluster"
DU framstår som en VINNARE! Tack underbara du för att du delar med dig <3
Jättekram!

Så tydligt du beskriver hur du har det. Det låter som att din mamma behöver stöd att ta sig ur sin situtaion. Du vill henne väl. Du beskriver din mamma kärleksfullt och du vet att hon vill vara en god förälder samtidigt som alkoholen nu påverkar henne på ett sätt som utsätter såväl henne som dig och din syster för fara. Jag vill starkt rekommendera dig att kontakta socialtjänsten, du kan ringa dem anonymt som ett första steg.

Jag vet inte hur det är för er men det är vanligt att man i familjer där alkohol förkommer på det sätt som du beskriver att man av olika anledningar inte berättar för andra om hur det är. Det kan finnas farhågor om att den som dricker ska fara än mer illa eller så vill man skydda den som dricker från andras eventuella dömande. Det är jättebra att du börjat skriva om hur du har det. Att berätta är inte att svika det är att synliggöra och därmed öppna upp för förändring. Du är modig som har tagit det här steget.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack igen för pepp och kommentarer.
Sovit fjorton timmar och är (,inte) redo att möta en ny dag. Dag två i min nya uppdaterade tideräkning.
Kommer att smyga runt gathörnen iförd skämmarluva men ut SKALL jag.
Så glad att jag hittade tillbaka hit

Precis som Adde så fint formulerar så sviker du inte din mor utan du ger henne en möjlighet att förändra sin situation. Socialtjänsten har som främsta uppgift att se till barns bästa. Att placera barn utanför familjen är ofta ett sista alternativ. Du kan ringa socialtjänsten anonymt som ett första steg samtidigt är det sannolik mest hjälpsamt för dina syskon om du som vuxen familjemedlem kan beskriva hur det är. Anonyma anmälningar ska alltid följas upp samtidigt är det svårt inom ramen för lagen att få den inblick som du och dina syskon har utan att ni berättar.

Du skriver att din mamma periodvis är en fin förälder och hon vill nog vara det hela tiden. Du är en fin son och en fin bror som delar med dig och söker finna ett sätt att säkra dina syskons väl. Du beskriver en situation som sannolikt inte kommer förändras över en natt samtidigt är ett första steg åt rätt hoppingivande. Att du finns för dina syskon nu kräver mod och om du väljer att fortsatt finnas där genom att exempelvis be om hjälp hos socialtjänsten så kommer det att göra skillnad.

Berätta gärna hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du har länge velat förändra dina alkoholvanor då du upplever allt fler negativa konsekvenser. Du slriver att du dricker fast du vet att du mår bättre då du är nykter. Det är bra att du skriver här och försöker finna ett sätt som fungerar för dig. Utöver att försöka sluta på egen hand vad har du mer provat? Det finns olika sätta att få hjälp, vad skulle kännas som ett rimligt steg för dig nu?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen till forumet. Vad fint att du söker olika vägar för att kunna vara ett stöd för din son. Du känner oro för honom,
hur han har det hos sin pappa och för att han tar på sig ett stort ansvar för sin pappas eventuella val. Det låter som att du bjuder in till samtal och försöker förstå hur det är för honom just nu. Din son valde att dela det ansvar han känner för sin pappa med dig genom att berätta. Hur samtalar du och hans pappa om det som sonen upplever?

Det är många som redan läst ditt inlägg och sannolikt många som kan känna igen sig. Såväl utifrån ditt, din sons eller utifrån pappans perspektiv. Ibland tar det tid innan en tråd tar fart. Fortsätt gärna skriv och hoppas att andras inlägg kan vara ett stöd för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej ..jag vet precis vad du känner..just nu håller jag på att "medicinera" mig så jag går under..gjort en omvänd klassresa..nedåt sköt om dig kram

Starkt gjort!!

Jag ventilerar

ok det va inte smärtfritt inatt, vanan vid att få samtalmfrån han under kvällen, höra hur full han e, antagligen få kontroll på läget skreeeeek inne i mig. Inga samtal, inga sms. Visst det var jag som skrev hör av dig när du är nykter.....
är han van vid att jag skriver så? NEJ ABSOLUT INTE!
tror jag han väntade ut mig? Ja .... han väntade nog jag skulle kliva över min gröns jag själv hade skapat...
hörde jag av mig NEEEJ. Är jag stolt? Ja lite men det värker för mycket av kontrollbehov för att komma åt den där känslan av stolthet till den grad att den tar över....

jag ringde en vän. Tur hon jobbade natt....
hon säger också att jag vill ha kontroll, det är som jag har en böld o går omkring på. Jag vill licksom inte fullt ut släppa den...

det är sjukt JAG ÄR SJUK... det enda jag tänker på, eller mest i allafall är undrar hur full han vart, undrar va klockan va när han kom hem... ju senare o ju fullare han lär vart ju mer förstår jag hur illa det är,
RÄCKER då inte allt?
Ja vet ju han va full, jag vet ju han sabbat allt. Va fan gå o tänka o lägga så mycket tid på det här för

Första morgonen på länge utan baksmälla! Fast inte känner jag mig ett dugg pigg och utvilad. Kunde inte somna utan låg istället och ältade skuldkänslor halva natten. Kände i alla inget sug att dricka, så något positivt var det i alla fall.
Och nu är det ny dag och nya möjligheter!

Tack :)
Men för att inte glömma alla era ord med :)

Att skriva här brukar (ibland) ge resultat,grattis!

men jag fick stålsätta mig för att inte gå till systemet. Skönt när det äntligen passerat stängning. Hur ser sambon på ditt drickande? Min man blir jättearg. Hans förra fru var alkoholist, så jag har förståelse för det. Men jag vill att det sociala drickandet ska funka. Varför är det så viktigt att kunna ta ett glas? Är det skämmigt att säga att man inte klarar av att hålla det till 2 glas? Eller är vi så fast vid drickandet att vi hittar på ursäkter för att kunna dricka vårt vin, även om det "bara" är 2 glas.
Ny vecka, nya möjligheter.

Är passande på oss sk medberoende!
"Det fina är att det finns många som inte känner varandra....men som känner med varandra"

styrka vill jag ge dig så du kämpar vidare!

Abstinens lider man av men jag har blockat mitt X överallt så hon inte ska kunna nå mig samt har insett att det är så få positiva saker som hänt kontra mängden negativa!
Visst jag saknar henne o älskar henne men jag mår bättre utan henne!
Jag tycker inte ens längre synd om henne mer än för hennes barn som tyvärr redan är skadade av sin mammas alkohol-/drogmissbruk!!

Jag har gamla vänner som vill umgås igen när hon är borta ur bilden samt mina barn vill vara hos mig igen!