Senaste kommentarerna i forumet

Någon skrev tidigare att jag vågat möta alkoholdjävulen för denna gång, som tagit mig igenom mina planer på att ta återfall. Nu känner jag det. Jag har inte druckit och det största suget har lagt sig. Jag tänker fortfarande mycket på det men suget hat lagt sig för nu.

Jag har nu garderat mig för att ta mig igenom dag för dag nykter. Inte planera framtiden. Det är här och nu. Dag för dag. Då ska jag klara det.

Idag har sambon varit bakis. Han dricker extremt sällan men var ut med sina vänner igår. Idag har han varit bakis här hemma och det känns nästan som det var meningen från en högre makt att han skulle bli så bakfull. Vilken påminnelse det varit för mig idag att se och vara med någon som är så bakfull. Ett tag var det jobbigt, kände att det nästan gjorde mig fylld av bakis-ångest trots nykerhet. Men det gick över i en påminnelse. En insikt om hur extremt dåligt man mår av bakfyllan. Ångesten, de fysiska symtomen när alkoholen går ur. Allt kom tillbaka. Den vidriga känslan som fyller mig efter jag druckit. Jag blev påmind. Och jag är så glad att jag inte fullföljt mina planer att dricka. Jag vill aldrig mer hamna i min alkoholångest. Vill inte. Och det enda sättet är att jag tar mig vidare i nykterheten. Dag för dag.

Så tacksam för forumet. Tacksam för er som skriver. Tack.

Jättebra att du skriver av dig. Så bra och så viktigt. Jag vet hur det känns och jag håller med föregående talare. Skriv ner allt du känner och upplever nu. Skriv i detalj hur åt helvete det gick så du kan påminna dig själv. För oj vad man förskönar efter en tid. "Det va ju inte så farligt". Man förtränger och suktar efter den där härliga "utekvällen". Men så kommer den där kvällen. När man som du, somnar i trappuppgången, eller som jag, 27-årig "partytjej" som super så man hamnar på akuten eller halvt skiter på sig i sin glammiga festoutfit.

Försök se denna ångest som en vägledning åt rätt håll. Kanske är den behövlig just nu för att du ska våga se.

Ta hand om dig och stor kram!

Känner verkligen igen mig i din sits. Ca samma ålder och är alltid tillbakadragen när jag inte dricker, en förälder som är alkoholist men dock vägrar inse det själv.
Jag tror att det sista man ska göra är att se bakåt, och se för långt framåt. Jag måste ta en dag i taget, annars är det kört.
Din kille har rätt i det han säger att du är en egen person, du har möjligheten att bli vad som helst!
Kämpa på, och glöm inte att skaka av dig det som har hänt ( i den mån det går).

Vikket bra inlägg AJ, precis vad jag behövde läsa idag faktiskt. :) All lycka till på din fortsatta resa, du gör det så himla bra!

Ja ta mig tusan, nu år vi på g :)

Jag har inte druckit någon alkohol i dag. Känns skönt! Då var dag 1 avklarad.

Nu gjorde jag det, hällde ut all alkohol som fanns kvar i huset efter helgen! Hade tänkt dricka upp det - som jag brukar göra - och spolade också up ett glas vin. Men det tog emot att dricka så jag hällde ut allt i vasken. Vilken skön känsla!

Det känns redan bättre när man har någon att prata med som går igenom liknande. Kram!

Jag är också ny här. Känner igen mig i det du skriver. Har idag börjat min resa till ett nyktert liv. Vi kämpar tillsammans. /Lena

Är också ny här. Vi kanske kan stötta varandra en dag i taget.
Kram!

Ett praktiskt råd, om du menade allvar med chiliodling. Köp plantor, gärna så stora du kan hitta. Det är aldeles för sent att börja från frön nu, om du vill ha skörd i sommar/höst. :)

Nu skriver jag mycket men ja gjorde nyss en liten bra sak

jag ringde för ja kände på mig han va ute o drack. Japp o de va han. Han lät rätt påverkad. Lite sluddrigt i talet..
Ja va kort i luren, han fatta varför. Han kunde lika gärna sagt jaha nu vill du inte höra på mig när jag är full typ.

han sa ja ringer sen...
i vanliga fall brukar jag vilja ha koll på när han kommer hem...

ikväll gjorde ja så här.....
jag skickade ett sms

vi kan höras nån dag då du är nykter istället
ta hand om dig I kväll

Först vill jag säga Grattis till dig! Det är inte lätt de första veckorna/månaderna. Jag är nu inne på min sjunde månad, och kan än idag, sakna mina jävla öl 3,5 men jag tänker inte fylla dessa tomrum med alkohol. Jag drack mest för att "stänga av hjärnan", precis som du skriver. Att vakna varje morgon utan att vara bakis är en härlig upplevelse och slippa ångesten och tankarna - "vad gjorde jag igår?" osv.

Ännu en gång, Grattis till dina 135 dagar!

Du är inte ett dugg ensam, Kvaddad! :)
Om det är till någon tröst så har jag kissat på mig i min trappuppgång. Jag har sovit i trappuppgången och i hissen och jag har spytt ner bägge delar. Jag har bjudit in grannar på fest hos mig och jag har bjudit in mig själv på fest hos dom (för att sedan tömma deras barskåp).
Jag har gjort bort mig totalt på de lokala krogarna i mitt kvarter och jag har ragglat omkring på diverse Seven Elevens i mitt område och snackat skit och betett mig som ett äkta retard.
Att jag inte blivit portad och bannlyst från det här landet är ett mysterium! (Tror jag kommer undan med rätt mycket tack vare att jag är tjej och ser bra ut).
Att du tog en liten power nap i trappuppgången och att du var lite klumpig i baren igår - det är ingen fara alls! Promise :)

Nu är det 135 dagar sedan jag skrev första inlägget i den här tråden. Shit vilken resa det har varit.
135 nätter utan att jag har kallsvettats ihjäl mig i sängen och har legat som en skruvmakaron och vridit och vänt på mig. 135 nätter utan att jag har spytt ner mig själv mitt i natten och inte har vaknat upp till den obligatoriska återställaren.. Åh, det är så skönt! Att faktiskt uppskatta morgonkaffen!
Att faktiskt komma ihåg kvällen före, minnas vad man sagt och gjort. Att få fungerande rutiner, att sluta ljuga och smyga... Min omgivning påpekar nästan dagligen att jag ser 10 år yngre ut och att jag har så mycket energi och livsglädje nuförtiden. "Vad är hemligheten?" frågar de (men det svarar jag inte på - ytterst få vet sanningen).

MEN (!) det har verkligen inte enbart varit en dans på rosor... Jag har gråtit, surat, varit bitter och jag har hatat!!! Inte minst så har jag SAKNAT! Åh som jag har saknat och saknar min kära alkohol... Jag saknar att bli full och bedövad.. "slippa tänka", "slappna av efter en hård och lång dag", "belöna mig lite".. Det är seriöst ett tomrum efter alkoholen. Det är som att jag har gått igenom en svår skilsmässa och jag måste nu lära mig leva mitt liv på nytt! Det är läskigt och konstigt. Jag är inte van vid att känna på mina verkliga känslor.. Jag inte är van vid att behöva stå till svars för mina handlingar och behöva ta konsekvenser för mitt beteende. Helt plötsligt så ska jag lära känna mig själv igen och på nytt, den nyktra personen som egentligen är jag.. Inte den galna partyprinsessan utan spärrar som tog livet med en klackspark - det var tydligen inte mitt sanna jag.
Usch.. Det är inte lätt det här... Men en sak är säker och det är att tomrummet som bildats efter alkoholen, det är inte tillräckligt hotfullt och skrämmande för att jag inte ska våga handskas med det! Jag kommer inte att täppa igen det där tomrummet med alkohol igen. Aldrig mer!
Jag är och förblir NYKTER alkoholist.

Vill bara tacka för det här forumet och alla ni som är aktiva här! Ni hjälper mig på min resa och jag önskar er alla lycka till och hoppas och tror på er alla :)

Tack för ditt svar. Det gjorde mej så glad. Känns lite mindre ensamt och vidrigt nu.
Tack

Jag är ny här och har precis startat min resa till ett nyktert liv. Det hjälper mycket att läsa om din och andras resa.

Åh nej... Så tråkigt läsa... Men du, även de starkaste misslyckas på sin resa till nykterheten.
Du har garanterat inte gjort bort dig så mkt som du tänker och tror.. Det är dina alkis-ångestspöken som härjar nu.
Somna i trappuppgången har de flesta av oss alkisar gjort och med tanke på att 1 av 10 tydligen har alkoholproblem så innebär det att om du bor i ett vanligt lägenhetshus/innergård så bör åtminstone 3 andra personer i ditt hus ha gjort samma sak någon gång tidigare.
Det känns vidrigt nu men det är för att du skäms och har ångest. Imorgon är det ny vecka och nya möjligheter. Skriv ner hur du mår och känner det här och nu. Skriv ner allt dumt du gjorde igår och nästa gång när du vill dricka - läs igenom det du skrev ner!
Du är som mig - du kan INTE dricka normalt! Vi kommer aldrig kunna lära oss det.. Tar vi ett glas så blir vi besatta efter att få i oss mest antal drinkar på kortast möjliga tid.. Vi dricker tills vi däckar och dagen efter vill vi dö. Kallar du det att "leva livet"?? Att ha "kul en lördagkväll"? Vi måste bara acceptera att alkohol inte är vår "drug of choice" dessvärre.. Alkohol funkar inte som den ska på oss tyvärr :(ä

Igår var hela Norge ute och festade (jag bor i Oslo). Då var jag bitter, ledsen och sur.. Idag är 17e maj och hela världen här utanför är full... Det är skitkonstigt och jobbigt att vara nykter en dag som denna, men nu när jag gick hem i eftermiddags från en långlunch med vänner så såg jag hur patetiska och tragiska fyllon är! FY FAN SÅ VIDRIGT!!! Ett fyllo på spårvagnen spydde, en annan tappade mobilen så skärmen sprack.. Körde förbi killar som kissade helt öppet på gatan, tjejer som grinade i ett dike och äckel som stod och spydde kebab.... Glad 17e maj! Not.

Tack Stingo - du har så rätt.. Viktigt att bejaka suget efter kicks och försöker förstå varför vi har detta behov!
Det är uppenbart att alkoholism inte är orsaken till mitt problem.. Alkoholismen är bara ett symptom. Jag måste gå till botten med orsaken (orsakerna).. Fram tills alla dessa orsaker är hanterade och bearbetade så måste jag bara sysselsätta mig med allt och inget. Om 1 månad deltar jag i mitt första triathlon. Utöver det så har återupptagit mitt målande.. Chiliodling och bergsklättring var faktiskt inga dåliga förslag - tror faktiskt jag ska följa ditt råd på dessa två. :) Tack!

Kvaddad - åh, jag lider med dig!!! Jag kallar mig inte stark... Jag har bara inget val.. Jag vet att jag dör om jag tar upp drickandet igen. Psykiskt så klarar jag inte att börja supa igen. Fysiskt vet jag inte riktigt hur kroppen hade reagerat, men skulle tro att mina organ har tagit massa stryk!

Jag bor i Norge och idag är the big oh holy17e maj... Att gå hem igenom stan nu i eftermiddag är bästa nykterhetstipset jag kan ge ALLA i hela världen tror jag! Satt folk och spydde, grinade och sov överallt. Tragiskt och patetiskt. Deras måndagsångest imorgon hade jag inte önskat min värsta fiende.

VAD är det som måste till????

Ojojoj vad jag känner igen mej i det du skriver.
Det var vad som hände mej igår.
" Ville bara ha lite kul"
Precis som om jag nånsin kunnat ha LITE av nånting.
Du är så stark AJ . Önskar jag hade din styrka.

Var förbi han för en stund sen...
jag såg att de va nåt med han och sen märkte jag han va onykter, han hade drukit 2 öl igår men ja visste att så där blir han inte av 2 öl. Då sa han att han hade firat ett game på datan med 2 glas vin....jag tror inte det va bara 2 glas.
jag sjönk hela jag sjönk... ja tänkte varför hörde jag inte det i telen innan. Jag kunde väll inte tro han va så dum att han skulle låta mig komma över i det skicket men tydligen....
han försvarade sig men ja är inte full... han såg ut o skämmas lite... jag kände bara att jag ville gå, vi skulle gått till en affär längre bort men nu ville jag inte det när jag såg hur han va.... jag sa att varför kunde du inget sagt då hade ja inte kommit till dig, han vred på orden o krålade med kroppen...
det vart en tyst stämmning. Sen sa han själv ja men gå hem om du vill det. Ja sa jag det kommer jag göra.. han ville följa med en bit, han ville prata om annat men ja sa inget. När vi skulle skiljas åt skillda håll tittade han bort ledsamt o sa förlåt för jag gör dig ledsen o gav mig en kram. Ja tittade på honom, o han såg neråt.. ja sa att du gör inte MIG ledsen, ja tycker det är synd om dig. O att det här är tråkigt. Han skämdes o såg ångestsam ut.

jag gick med tunga steg hem, suckade djupt och säkert så såg jag inte så glad ut. Jag känner mig tom nu, som jag blivit slagen, vill inte träffa nån jagkänner. En känsla av skam kanske. Det är som nåt har hänt och jag inte får fram det ur mig.

... upplever samma slags längtan åtminstone i något skede av tillnyktringen. För en del kan det gå över snabbare, för andra kan det ta lång tid. De flesta andra går nog igenom litet samma sak vid övergång från ungdom till mera "mogen" vuxen ålder. Så det är nog inget särskilt fel på dig.

Men om du är sådan som behöver litet extra för att kicka igång, så har du funderat om det finns någon hobby, som kunde ge dig samma sorts känslor? Bergsbestigning (väggklättrande), fallskärmshoppande (bungy), scuba (snorkling), fotboll, jazzdans, spetsknyppling, chiliodling, ... Det kan vara vad som helst, bara du tänder på det.

Jag tror att det är viktigt att vi funderar på våra behov av kicks och bejakar det. Men på ett medvetet sätt, så att vi inte tar onödiga risker, eller skadar oss själva eller andra.

Jag såg inte förrän nu att du ville sluta på denna sida.... Jag fattar inte hur jag läser.... Fick nog bara med mig det första nya inlägget. Fattar om du vill hoppa av. Jag tycker att det låter som om du fortfarande är inne i en process. Vi har alla kommit olika långt i vår process, och självklart vill man krönas med framgång. Inte ha bakslag. Jag brukar säga så här; Det finns inga misslyckande, om man lärde sig något nytt. Men tidigare brukar jag enbart ge mig själv negativ kritik. "Där ser du hur värdelös du är". "Du är sjutton inte ens värd att....". "Se, vad var det jag sa? Du kommer aldrig att lyckas".

När det blivit en automatisk vana att tala så till sig själv, så är det svårt att hitta det positiva man själv faktiskt bidrar med. Det är svårt att ta med sig de positiva lärdomarna.
Det finns personer som har en inre kritiker som hela tiden håller låda. Det finns andra som har en starkt PR-konsult, som hela tiden berättar för en hur otroligt bra man är. Visst är det konstigt? Självklart kommer då dessa två olika personer att reagera helt olika på en situation. T.ex. ett läkarbesök. Person 1 (kritikern) säger efteråt; "Han tyckte du fullkomligt misslyckad - Ser du inte det.. Enligt honom bör du bara skärpa dig". Person 2 (inre PR-konsult) kan få till det så här: "Det han indirekt sa till mig, var att jag har massor med inre resurser, och kommer att klara det här. Det är synd att han inte ser all min smärta, men det är ju så att jag ser väldigt kapabel och kompetent ut".

Ja, jag tror inte att några strödda råd kan hjälpa på något magiskt sätt, för jag vet att det är en enormt komplexitet i ångest och i tillflykten till alkoholen. Det finns 1000-tals små små saker. Men om man tänker en snäll och hjälpsam tanke till sig själv varje dag, så kanske man till slut har vänt problemet. Varje gång något tråkigt händer bör man egentligen säga "Stackars dig. Jag älskar dig" (till sig själv). När man kommer dit, istället för att stå först i kön när det gäller att dela ut käftsmällar till sig själv, så min vän. Då börjar det vända på allvar.

Vad du än bestämmer dig för, att stanna kvar här eller ej, så tro på att du tar rätt beslut för dig själv!

Jag är bara sporadiskt inne här, på grund av familj och arbete osv men jag skall gå in på denna tråden lite oftare denna veckan.

Varför dricker du M_K?
Jösses vad dum den frågan lät. Kan man hellre fråga, varför har du ångest?
Nej, det kan man väl heller inte bara svara på så där rakt på sak. Men om du vill försöka, så vill jag gärna förstå. Jag vill också berätta min egen historia, men jag vill gärna höra hur du tänker kring din egen ångest om du vill/orkar/kan.....

Jag hade ångest från barnsben. Nu är jag 49 och mår fint. Lite problem måste man ju nog ha, för att inte bli högfärdig, och för att acceptera brister hos sig själv och hos andra. Men jag vet att det finns massor med ljus i tunneln!

Att du är här nu, tyder på att du är en stark person. Någon har givit dig en massa "skit" att släpa på i ditt bagage, men du är stark.
Jag tänker på dig denna dag, och din styrka och vilja kommer till sist att vinna!