Senaste kommentarerna i forumet

Hur är läger idag? Vaknade pigg och lite småsur efter en tidig kväll utan A. Har varit på gymmet, känner mig duktig och laddad. Inga problem att sambon drack vin igår, jag var inte ens sugen. Men nu skall vi inte ha något hemma under vecka. Kämpa på alla duktiga!

Här är en verklig godbit för faktabitare. En färsk (2015) 240 sidors rapport om alkohol inom OECD länderna och om hur man kan försöka minska dess skador.

Bland det som framkommer är att de med hög socioekonomisk status dricker mera, medan män med låg och kvinnor med hög socioekonomisk status har det mest riskbenägna drickandet.

http://www.keepeek.com/Digital-Asset-Management/oecd/social-issues-migr…

inte din mor, hon har eget ansvar för sitt liv.

Är dina yngre syskon villiga att bo hos dig ett tag ? Jag förstår att den lösningen kan vara jobbig för dig i den sitsen du är i själv men kan det kanske kännas skönare att få/kunna göra nåt för dina småsyskon ? De som jobbar på soc har jag inget större förtroende för MEN de har möjlighet att påverka dina småsyskons framtid ! När man har både arv och miljö med sig i bagaget är beroendeframtiden utstakad, tyvärr.

Du kan inte påverka din mor, hon väljer själv, men du kan släppa kontakten med henne och söka egen hjälp. Gör en orosanmälan hos soc, då måste de agera. Ta hjälp själv på http://www.al-anon.se/ och sök egen hjälp på beroendeenheten i din stad. Kanske du bor så du har ett behandlingshem i närheten som jobbar med medberoende ? Prata med dem !

En ständigt aktuell artikel om hur barn växer in i sina olika roller i en beroendefamilj : http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Skriv gärna här i fortsättningen, det hjälper mer än man kan tro i början.

För den som inte vill/ orkar läsa artikeln som Stingo länkade till så är det här lilla utdraget en bra sammanfattning av vad den/ det handlar om. Begäret efter mer. Oavsett vad.

" We see something attractive outside ourselves—something that promises to fill the inner emptiness—and we crave it. Then we reach for it, grasp it, and despite the pleasure or relief we might achieve temporarily, it’s never enough. We crave more. That’s what keeps the wheel going round."

Kan väl mer förklara det som att mitt intresse av mindfulness blev ett slags uppvaknande över mitt eget beteende. Under en längre sjukdomsperiod när jag hade panikångest, smärta och gick på sömntabletter och smärtstillande, började jag använda mindfulnessappar. Jag pluggade in dem både dagtid och nattetid. Allt för att kroppen och hjärnan. skulle slappna av. När jag mådde som sämst drack jag inget. Det gick bara inte. Men sedan när jag så sakteliga blev bättre och mitt rastlösa sinne gjorde sig påmint igen, så började jag dricka vin igen. Själaglad över att äntligen "vara som folk". Och ökade som alltid konsumtionen efter hand. Fortsatte dock med mina appar, yogade och läste och en dag trillade polletten ned kan man säga. Jag har lång väg kvar. Jag blir fortfarande rastlös men nu SER jag det också och förstår varför jag vill dricka vin i det ögonblicket. Jag kan stanna upp i bland då jag plötsligt ser en katastrofsituation som jag bara byggt upp i min skalle med mina katastroftankar. Energi som jag bara slösar bort på fantasier. Enligt buddhismen är det ju våra begär som leder till lidande. Kanske man kan lära sig dricka mindful utan att känna begär efter mer. Där har jag långt kvar och vågar inte försöka.

Ja ibland tänker jag att mitt ex är egoistisk. Han säger själv han är dum mot mig, ändå är han där och drar i mig. Det är ALDRIG han som säger ifrån. Han känns ibland som han lurar på nåt, väntar ut. Märker han jag bryr mig mindre som nu tex, drar han upp förslag om att ses.

Tack för inlägget. Där slog du allt mig i skallen med självaste Dalai Lama :) Hittade en text där, som är speciellt relevant för det jag nyss skrev: https://www.mindandlife.org/research-and-initiatives/craving-cycle/ Ni, som inte orkar läsa mina råddiga texter, läs den. Där finns det jag också försökte säga i en mera välformulerad form.

När jag läser din text mellan raderna så blir jag väldigt nyfiken, eftersom där framstår något jag funderat över själv. Om jag läste dig rätt så har du utövat mindfulness samtidigt som du drack? Hur gjorde du då? På något sätt låter det väldigt svårt att kombinera medveten närvaro med att döva sig med alkohol?

Ja,det är just de stormiga och regniga dagarna det är svårast att hålla kursen.Då vill man riva hål i molntäcket och släppa in lite sol.
Och det gör man ju bäst genom att kontakta det drickande exet eller gå in i nya relationer,eller hur?
Jag ska ha din metafor i huvudet vilsen,den var bra!

att jag har ett förståndigt ex som låter mig vila ifrid.Han och jag vet att känslor finns kvar.
Och även om han är den som inte har någon karaktär när det gäller drickat så har han förstånd att inte vara och dra i mig.
Det är jag som kontaktar honom 9 gånger av 10 :) Men jag jobbar också på precis samma sak.
Komma ifrån känslomässigt och bara känna vänskap.
Går sisådär.Ibland funkar det, ibland inte alls.

Hm. Börjat inse en sak. Sen jag hittade denhär sidan och började skriva har mitt drickande eskalerat. Innan låg de på en dålig nivå men nu är de fan katastrofalt. Börjat inse att de kanske beror på den psykiska biten. Man är in hit och ser hur lätt de verkar för många att hålla upp. Får dålig sjölvkänsla och dämpar sorgen i flaskan. Man vill bara som alla andra och sluta och tänker "sista gången nu" flertalet gånger. Har även aldrig mått så dåligt efter jag druckit som på senaste. Börjat drömma mardrömmar etc jag tror de är pga att man förväntar sig att må dåligt/ha abstinens för de verkar ju vara så de ska vara? Förväntningsabstinens! Menar innan jag blev medlem här hade jag ALDRIG mardrömmar efter en helgs drickande. Men så fort man började läsa om abstinens och liknande. Pang! Så var alla synptom där.

Så nu backar jag ur härifrån ett tag och ser hur de går. För många verkar ju sidan hjälpa men för mig tror jag den mer stjälpt faktiskt.

Pratade med han igår, hörde han va onykter igen!
jodå 2 öl hade han svept.... ja han gör som han vill.

Han ville vi skulle ha en söndag tillsammans men det har jag sagt ifrån... det kommer bara spä på alla känslor.
men det var svårt o säga ifrån

Idag har inte varit en bra dag. Jag vaknade med extrem ångest och började gråta så fort jag såg min kille. Jag fick ångest över att gå till jobbet och ville verkligen inte. Jag gråter nästan aldrig och gör det jag ska men just idag, var det som att det sa stopp. Jag mådde så dåligt, inte fysiskt men psykiskt. Drack igår såklart. Började tänka en massa på mamma och på döden. Jag stannad ehemma från jobbet och har bara legat i sängen/soffan hela dagen. Tankar om att jag aldrig skulle dricka mer men jag är så svag. Står inte emot grupptryck och vill inte erkänna att jag har ett problem. Sa något till min kille att jag inte ville bli som mamma men han sa bara att jag är min egen person och att jag är ung och det är inget fel med att festa...
Alkohol gör mig modig och social. Alla gillar mig när jag är full. När jag är nykter är jag tråkig, tillbakadragne. Har svårt att prata med nya människor. Är inte den mest osociala personen men att möta upp folk som jag inte känner särskilt väl ge mig extrem ångest. Att gå till jobbet ger mig ångest. Att vara ute själv, typ handla etc ger mig ångest. FAN.

Alldeles för mycket också. Långhelger var de man längtade efter förr men nu hatar jag dom. Eller vad sägs om 6 liter vin sen i onsdags?men eftersom att läkarna inte säger att jag har något missbruk då testerna visar bra så måste jag alltså vara som alla andra? Öö nä, precis. Sparka alla på de där stället!
Hade ju bestämt mig. Skulle sluta. Flera ggr. Känner eg att jag inte ens är värd att vara på denhär sidan. Alla är så förbannat duktiga utom jag.
Men om jag inte får vara här. Vart får jag då vara?

Så skönt att läsa din beskrivning på hur ditt liv var tillsammans med fröken alkohol. Jag är ny här lycklig över att hittat denna sida! Och, kände igen den beskrivning du ger, försökt att förklara detta för min törstige sambo, fast mark, ett liv på riktigt, men han har inte kommit dit ännu,, Tack för dina kloka ord.

Lider med dig!
Att läsa om dina känslor som slår över på det du älskar och vill rädda men som obönhörligen är ett sjunkande skepp....fan så jobbigt!
se prognosen som en 5dygns variant....mestadels molnigt med chans till sol, ta vara på solskenet och fortsätt vara stark :)

Tänk på dig själv o bara dig själv :))

Så pass att den kan bli obehaglig, det där är sant....eller nästan sant, eller stämmer väldigt bra på någon som jag känner, eller kanske t.om jag själv.

Jag tror att en beroendepersonlighet inte kan välja, utan möjligen byter ut sina laster mot andra...
Slutar dricka, börjar röka, slutar röka, får ett sötsug, börjar banta osv....

Det tar liksom aldig slut, man får till slut välja det minst farliga, vilken last kan jag på något sätt klara av utan att den eskalerar?
Hursomhelst Ingelas inlägg kändes helt rätt, någon färskvara är det inte då alkoholism är på något sätt alltid aktuell, den speglar vår tid ur olika synvinklar.
Brukar inte undra så mycket på därför, utan mer på varför jag drack, vad var det jag försökte uppnå, eller fly ifrån?
Vad är,det som avgör att jag väljer en öl med alkohol i istället för en som inte innehåller alkohol när man inte kan känna det på smaken?
Det är verkan man vill åt, inte innehållet, man dricker för att bli påverkad, inte för att det är gott, så,var min sanning.
Om man vänder på det, vad kan jag dricka för att inte bli påverad så,framträder alternativen mer som en möjlighet istället för som ett substitut.

Jag dricker inte för att kräkas, eller i hopp om att inte ska kräkas, jag dricker för att jag är törstig eller vill vara social som alla de andra.
Vill man bara rolig och impulsiv, så bör det nog komma ifrån sinnet ändå, man får bjuda på sig själv.
Är det ett krav?, nejdå man kan inte tvinga en till att vara glad, man kan vara glad för att tillfället inbjuder till det, eller enbart för att glädja andra.
Alkoholen förstärker sinnelaget, man blir hopplöst larvigt glad, eller en riktigt grinpelle, eller kanske båda två inom loppet av några minuter, utan anledning.
Ingen förstår sig på en och så blir man förbannad för det, allting blir till slut förvirrat och trasigt.

Att låta flaskan få stå orörd är fortfarande ett bra alternativ, den löser inga problem utan skaffar en oftast nya.

Berras dagbok, jotack man lever och har hälsan.
Återigen i stugan, frugan har satt mig arbete men inte utan att vara aktiv själv, går hon ifrån oannonserat gör jag det också, slappar hon, slappar jag...
Har åter satt mina färdigheter på pottkanten, spänner hanen hårdare och utmanar mig själv med nya riskområden...
Har någon satt upp en skjutdörr förut?, nejdå inte jag heller, man får improvisera med delar ifrån lite olika håll, och......det funkar, ha!
Fortsätter med att renovera hallen, fruktansvärt trångt att på dessa 1,5 kvadratmetrar ordna någonting, hela vardagsrummet är fyllt med bröte.
Bara en kan sitta i soffan och jag lägger mig på golvet på kvällarna, det är kallt både på dagarna och allra helst på kvällar och nätter, det drar kallt ur dörrar och springor.
Nästa helg hänger ungarna med ut och då gäller det att tömma deras sängar på det andra brötet, kläder och skor som tidigare fanns i hallen.
Så det gäller att snabba på, slipa, spackla, vänta, slipa, måla, vänta, dammsuga osv....
Sade som förra helgen, nu skulle det vara j...ligt gott med en rök i väntan på att det skulle torka, frugan kontrade med "..du!, ta en öl istället.."
Va?, tänkte jag det där lät konstig, men så ....jomen det var ju ingen kass idé, en Klaustaler gjorde mig sällskap i solen en liten stund.

Kikade ut mellan trädtopparna för att se någon segelbåt ute i farleden, man hör dess linor smattra i vinden likt flagglinor, lyssnade efter göken som jag hörde första gången på 30 år igår kväll, men nu var den tyst och satt och tryckte någonstans i skogen.
En gröngölings gälla skrik fick mig att hoppa till, deras flygning och hela approach känns på något sätt aggressiv eller nästan stressande att se.
Annat är det med den nästan helt tysta flugsnapparen som verkar vilja tysta sina ungar som piper högt ur fågelholken tre meter ovanför mig i trädet, ljudlöst flyger den förbi och dumpar skiten, ja verkligen skiten som dess ungar har i en liten bajssäck, allt för att inte locka dit rovdjuren av deras lukter.
Naturen är verkligen helt förlamade vacker i all sin prakt och scenario, den återupprepas år efter år...
Inte föränn de senaste åren har jag tagit mig tid att få låta mig njuta av den, jag har tidigare varit alldeles för upptagen med mig själv och för all del....
..den här tiden på dygnet vid stugan en lördagsförmiddag, den brukade gå åt till att ömka mig själv i min egenpåtagna baksmälla.

Nu sitter jag här med slipdamm i håret och färgfläckar i ansiktet brännmärken i mina byxor med en förvisso tjatig kär...esta intill mig, och känner mig ....fri!
Svågern i stugan bredvid är tjurig på mig att han inte fick fyllsomna intill mig som vanligt, jag ville komma i säng tidigt ikväll och vi gick och lade oss redan klockan elva,
Så tidigt en lördagskväll???

Ja så tidigt som jag känner för, lördagskväll eller inte, jag har inga tvång att sitta uppe sent om jag inte behöver, jag har ett antal våder som ska klistras imorgon, antagligen har jag redan satt upp några stycken innan svågern ens äter sin frukost, fortfarande fri att få göra som jag vill...

Berra at springbreak.

Tack

mm ja har ju dessvärre också kvar en del känslor :/
Han kommer nog säkert få en del o tänka på, men att han ska sluta dricka som han gör det kommer han inte... det är bara att inse
jag måste försöka komma mer och mer bort rent känslomäsigt, det skulle underlätta. Skulle vara så skönt att få dem att svalna och känna endast en vänskap

Av dina ord!

Så ska man inte behöva ha det! Och du ska inte stanna hos din mamma av snällhet, vilket är lättare sagt än gjort!!! Men genom att visa henne att dina hot om flytt inte är bara hot så kanske du kan visa henne att du inte accepterar hennes drickande och hennes bemötande.

Försök prata med någon - kurator låter som en bra ide!

Var rädd om dig, du är värd allt gott!
Kram!

Du behöver inte skämmas för att han är full...
Ja, lättare sagt än gjort, men det är ju inte du som är full... Berätta för dina vänner hur du lever - när jag gjorde det så förstod jag genom deras bemötande oxh ord att så här har man det ju inte i ett normalt förhållande!

Förstår att det inte är lätt att vare sig prata, tänka klart eller lämna, men du verkar vara en bot på väg, och det tror jag är klokt.
Kram

Jag skruvade också på mig litet extra vid den meningen...

Jag har läst om och testat mindfulness ett bra tag nu och kommit fram till att det är det vettigaste sättet att hantera tillvaron på. Om man större delen av tiden kan vara medveten om sina tankar och sitt beteende så skulle man inte falla i så många gropar på livets stig. Det är en intressant resa att börja iaktta sig själv. Hur hjärnan bygger upp kedjor av tankar i skallen som är helt åt he........ Katastroftankar som skapar ångest. Ångest som måste hanteras på nåt sätt (dövas). Hjärnor som går på autopilot. Jag är så glad att jag hittat mindfulness. Det finns mycken intressant forskning runt det. Kolla på The Mind and Life Institute - bara ett exempel av alla dem jag hittat. Är som du att jag gärna plöjer allt om ett ämne när jag blir intresserad. Och här finns det mycket:). /FM

tillbaka Tilde !

Berra !!
Av nån anledning som jag inte vet nu så fastnar meningen om att alkisen sköter sig på festen och går tidigare därifrån för att ha festen själv på rummet.
Exakt så gjorde alltid jag. Minimalt med alkohol på den "riktiga" festen för att sen skynda hem och halsa mig till medvetslöshet. Komiskt....nja inte riktigt kanske...men kul att idag veta att jag inte är ensam om det beteendet.
Idag går jag tidigare när flamset och tramset blir för mycket. Gillar inte att se kopian av mitt gamla beteende.

Jag snubblade för några veckor sedan över mindfullness, nästan av misstag. Jo, förra hösten skrev jag en del här om att söka aktivt efter någon avslappningsmetod, men då behovet sakta avklingade, så blev det aldrig av att göra något aktivt åt det. Men så erbjöds jag att ta del i en kurs i mindfulness (Mindfulness Based Stress Reduction, MBSR), som jag nyligen har börjat. Nu är jag naturligtvis ingen mindfilness-guru efter ett par veckor, men jag har en tendens att ofta gå starkt in i sådant jag börjar med, så jag har läst en hel del och hittat några intressanta kopplingar, som jag vill gå närmare in på här. Det jag skriver om är alltså än så länge mera förhoppningar och läskunskap än egen erfarenhet.

Svenska Wikipedia beskriver mindfulness så här "Termen Mindfulness eller Medveten närvaro används idag för att beskriva ett mentalt tillstånd, en förmåga att vara närvarande i nuet som alla har tillgång till från födseln och som återförvärvas genom träning i riktad och avsiktlig uppmärksamhet kombinerad med reflektion över förhållningssätt." Mindfulness har sina rötter i Buddhistiska traditioner och meditation är ett viktigt verktyg för att tillägna sig mindfulness. Den idag populära versionen av mindfulness, som på 1970-talet utvecklades av Jon Kabat-Zinn är ändå helt fri från mystiska element och religiösa kopplingar. Denna mindfulness motiveras med de positiva effekter den har för oss och många av dessa har bevisats vetenskapligt.

Man tränar mindfulness genom att iaktta sina egna tankar och känslor, både i meditation och vardagsliv. Man söker ett accepterande och nyfiket sinnelag, där man inte strävar någonstans, utan är närvarande i stunden och accepterar den precis sådan som den är. På det sättet lär man sig bland annat hantera sina egna känslor på ett accepterande sätt, man får lättare att känna glädje, man lär sig att observera sig själv och kontrollera sina impulser. Man har kunnat påvisa att områden i pannloben för impulskontroll växer... Vänta litet - den där listan börjar låta väldigt bekant... Acceptera sina känslor, glädje, impulskontroll, pannloben..., var det inte nästan samma lista på sånt som alkoholen har skadat.

Just det, när jag läst om alkoholens skadliga inverkningar och den möjliga nyttan med mindfulness har jag inte kunnat låta bli att slås av hur mycket likheter där finns. Följden, så som ja tänker det, är att mindfulness borde kunna vara väldigt nyttigt för oss gamla alkoholister! Mycket riktigt, så finns det åtminstone i USA en terapiform som kombinerar mindfulness med KBT (för Pavlov-delen). Den terapin (Mindfullness Based Relapse Prevention, MBRP) har i vetenskapliga studier visat sig effektivare än standardmetoderna, men om jag förstått rätt så har de här studierna tills vidare varit rätt små.

Vad tilltalar då mig i mindfulness? Jag satt i dag på en sten på stranden och följde löst en meditationsövning. Då slogs jag av hur nära det jag gjorde låg till sådant som jag gjort när jag var yngre, men tappat bort emellan. Hur jag t.ex kunnat röra mig i naturen, eller sitta på stranden och se på vattnet och bara vara där, på ett naturligt sätt tillsammans med omgivningen. Det känns som om mindfulness kunde vara ett strukturerat sätt för mig att söka mig tillbaka till sådana upplevelser. Jag gillar också att mindfullness inte fokuserar på några problem, utan på det naturligt positiva inom oss. Jag får utveckla hela mig själv, min självmedvetenhet och -kännedom och samtidigt kanske jag i bästa fall helar min alkoholism. MBSR är en 8 veckors kurs och efter den skall vi ha förutsättningar att fortsätta för oss själva. Inte så att man lär sig mindfulness på 8 veckor och sedan är man klar, men efter kursen skall vi ha verktygen för att själva fortsätta leva våra liv i medveten närvaro. Ett väldigt annorlunda tänkesätt än inom t.ex. AA eller WeightWatchers, där man uppmanas att fortsätta inom ett strukturerat program livet ut. Här finns förståss en fälla. Ansvaret för att fortsätta ligger tungt på individen.

Om det här låter för bra för att vara sant, så är det antagligen det. Inte tror jag att mindfulness är någon undermetod som kan göra alkoholister friska, men kanske det kan vara ett bra hjälpmedel bland många. Något värt att bekanta sig med?

Själv tror jag förresten att jag hade haft svårt att ta full nytta av mindfullness, då jag var i en akut fas av att sluta dricka, nu 9 månader senare befinner jag mig i en mental plats där jag tror att förutsättningarna att lyckas är betydligt större.

Tack till dem som orkat läsa ända hit!

...eller snarare hur kan man sluta göra det, eller kan man? (Stingo tänker högt igen och väldigt långt den här gången...)

Jag skrev något till Santorini i en annan tråd om att det krävs en massa kontroll för att dricka "bara om man tänker som en alkoholist". Lena snappade upp en annan rad jag skrivit "man kan inte vara fri att dricka om man är tvungen dricka". Jag har funderat en hel del över dessa rader sedan dess och kanske också tidigare. Kan man bli fri från alkoholisttänket och tvånget - på riktigt? Och i så fall hur?

Låt mig backa litet. Många här har beskrivit fall då (ofta kända) alkoholister varit nyktra i många år för att sedan plötsligt falla dit igen, efter "första glaset". Den berättelsen används gång på gång föra att påvisa att alkoholism är en obotlig sjukdom och att "inte ta första glaset" är den enda räddningen. För många är det säkert så, men för mig berättar de här berättelserna också en annan möjlig historia. En historia om en kamp som misslyckats, inte nödvändigtvis för att den varit mot en omöjlig fiende, inte nödvändigtvis för att de som fallit mött ett ögonblick av svaghet, utan kanske för att den kämpats på fel sätt från första början. En kamp som inte rustat att möta framtida svårigheter.

Vad är jag då möjligen ute efter? Hur kan vi lära oss att "kämpa bättre", "kämpa smartare"? Det är naturligtvis väldigt individuellt, men jag skulle våga lyfta fram tre huvudpunkter, som jag tror att alla är lika viktiga, ingen av dem får lämnas bort.

1. Vi måste se till vilka orsaker som fick oss att börja dricka första gången. Vi måste kanske möta våra demoner från barndomen eller ordna om våra liv, så att skadliga element inte mera kommer åt oss. Många här gör redan det här, i högre eller lägre grad. Till exempel . Terapi är säkert rätt väg för många, men vi är alla individer, så vägarna är många.

2. Vi måste ta hand om de skador som vi åsamkat oss och andra genom vårat drickande. De skador som får oss att "tänka som alkoholister". En del av de här är rent psykologiska och ofta oskiljaktiga från det som redan finns i den första gruppen. Här handlar det både om skador vi gjort på oss själva och skador vi gjort på andra. Försämrad självkänsla och förlorad tillit, för att nämna några av de vanligaste.

Jag tror att alla här som klarat en längre tid av nykterhet har mött och jobbat med båda de här aspekterna, mera eller mindre aktivt, mera eller mindre formellt. Jag vet att tex någon går i stentuff terapi (strongt!) för att möta och bemästra sina demoner, Jag själv gåt i parterapi, med min fru för att reda ut sådana här saker. Andra har jobbat på annat sätt.

3. Den tredje punkten jag vill lyfta fram är de fysiologiska förändringar som skett i hjärnan och det är här det kanske finns något nytt. Mulletant lade två mycket bra länkar i en annan tråd, som kort beskriver det vetenskapen nu vet om dessa förändringar https://suntliv.nu/artiklar/bruk-och-missbruk/vad-hander-i-hjarnan-vid-… och http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna. Bland annat där kan man läsa om det "som vi alla vet", eller att hjärnans belöningssystem (dopamin) blir stört av alkohol och att vi därför har svårt att må bra eller bli glada utan. Enligt ny forskning är ändå kanske processer i pannloben (hjärnans tankeområde) starkare ansvariga för sena återfall. Om jag förstått det jag läst rätt, så kan dopamincykeln normaliseras med lång tid av abstinens (goda nyheter, kanske jag kan bli glad igen!), medan förändringarna i pannloben är mera bestående. Speciellt beskrivs två förändringar, som kan förklara återfallen: Betingelse (Pavlov!) och försvagad impulskontroll. Det här är sådant som kan påvisas med bilder av våra hjärnor. T.ex minskar områdena i pannloben, som har att göra med impulskontroll, vid långvarit drickande.

Vi vet idag att också vuxna mänskors hjärnor är formbara, att vi kan träna dem litet på samma sätt som man tränar muskler. Eftersom de här processerna är starkt kopplade till det medvetna jaget, så borde de enligt allt förnuft (tycker jag) gå att påverka med mental träning, det borde gå att befria den kidnappade hjärnan.

Vilket för mig till nästa ämne...