Senaste kommentarerna i forumet

Fick svar ifrån dom och sa att varje måndag är det öppet för möte.
Så det är väl bara att gå. Jag skall lyckas. :-)

Tack för era kommentarer, det är alltid lätt att missförstå i textformat istället för om man skulle prata ansikte mot ansikte. Nu är det söndag = ingen alkohol. Så nu har jag öppnat alkoholfritt vin, gjort en jättegod sås och smuttat en aning. Känns ändå festligt! Smaken är väl inte riktigt likadan, men helt ok, åt svartvinbärshållet.... Periquita, ett rött alkofritt från systemet. Jag fortsätter på min väg. Allt gott till er andra på era vägar!

att de flesta här har tittat på Djävulsdansen med Ann Söderlund och Sanna Lundell ? Jag tror även den finns kvar på SVT Play.
Jag har denna helgen tillbringat underbar tid med fina vänner från gemenskapen krönt med ett föredrag av just Sanna Lundell.

Och jag hoppas så innerligt att alla, både beroende och medberoende, får möjlighet att lyssna på henne !! Hon är en juvel !!

Eftersom jag är en beroende, en alkoholist....fast nykter sådan, så fastnade jag för hennes mycket bestämda åsikt att en beroende inte är just bara "en beroende" utan även är en människa av kött och blod, med känslor, ett medvetande, drömmar och förhoppningar, bra arbetskamrat/släkting/vän mm mm...........

Det är så lätt att kategorisera en människa utifrån dennes sjukdom och därmed tro att den personen är så handikappad så den inte klarar annat än att dricka...Och då glömmer man bort att det kan vara en kär vän. Att höra det från en medberoende som jobbat hårt med sig själv i flera års tid ger mig en sådan lättnadskänsla om att det inte är helt kört för mig utan jag kan få vara en människa utan behöva bli trampad på. I min egna familj är jag den som alltid gör fel om jag är i närheten och är jag inte närvarande så är jag iaf skyldig till det som händer. Och jag tror aldrig det kommer att ändras hur länge jag än är nykter. Just därför känns det skönt att få höra att det finns folk som lär sig att ta ansvar för sina liv utan att lägga bördan på andra.

Sanna har numera förmågan att se på sig själv "utifrån" och även med ett skratt över tokigheter hon, OCH vi andra har gjort, och det blev en hel del fniss i publiken när vi kände igen exakt hur en del av de medberoende vännerna i gemenskapen fungerade eller har fungerat :-)) Återigen blir det så uppenbart att vi är så otroligt lika i våra respektive sjukdomar att vi kunde vara syskon hela högen. Vi följer vårt schema i vår utveckling av sjukdomen och vi kommer till ett vägskäl som för mig som beroende betyder död eller liv och för medberoende förlust av det egna livet eller ett nytt friskt liv.

Efter en sån här helg är jag så otroligt glad för att jag inte tar det första glaset utan får må så gott med så fina vänner ! Ta hand om er därute och välj att vara nykter en dag i taget ! Allt blir så mycket enklare då !

Oj, vad det svajade :)! Vi får väl se om jag kan tjura på som jag sagt till midsommar. Lite prestige i det också ;), kram/ FM

Nej, absolut att du ska vara kvar, tt. Den här diskussionen är ju jätteintressant och visar ju hur olika vi tänker och hur alkoholen påverkar oss på olika sätt. Jag vill hemskt gärna följa dina tankar och din resa så jag hoppas du stannar kvar. Kram/ FM.

Vad skönt att du får hjälp av nån som verkar bra. Hoppas du fortsätter skriva så vi får ta del av hur det går. Lycka till! / FM

har AA alltid varit ett stöd när livet gungar. En fast punkt i tillvaron där allting är så avskalat enkelt, där jag inte behöver bära en mask utan kan vara mig själv helt och hållet.

Första gången jag skulle gå på ett möte i min hemstad var jag otroligt nervös för att nån skulle känna igen mig. Och...huva..om nån var därinne som jag var bekant med !!! Jag parkerade 2 kvarter ifrån lokalen och smög in genom dörren så fort jag kunde och sprang ner för källartrapporna till lokalen. Den gruppen blev sen min sk hemmagrupp, jag var till andra grupper också men hade den första som min bas i många år. Det var, är, alltid rogivande att sätta sig ner, koppla av, låta sig omfamnas av stämningen och bara vara. Min alldeles egna tid där jag hade/har möjlighet att häva ur mig trollen som spökar i min hjärna. Och hur märkligt det än kan låta så har jag aldrig någonsin gått tomhänt från ett möte utan har alltid haft nåt med mig i sinnet som jag lärt mig eller får fundera på.

I början, det första året, gick jag minst 3-4 ggr/vecka, ibland 2 ggr/dag, bara för att det gav mig en trygghet som jag aldrig haft tidigare i livet. En fast punkt. Jag fick lära mig hur det är att leva ett nyktert liv, att tackla krångliga situationer, att tackla roliga situationer, att livet svänger, att lära mig att visa känslor, att njuta av livet just idag. Utav AA's Tolv Steg är det bara det första som innehåller ordet alkohol, resterande steg är förslag på hur vi kan forma vårt nya liv och njuta av vår nykterhet.

Häng på och ta ditt första steg så kanske vi syns på ett möte nånstans i Sverige :-)

Jag ser absolut inget fel med ditt varande här. Orsaken till att jag funderade på att flytta ut diskussionen var en oro för att det skulle uppstå en diskussion mellan santorini (eller kanske flera andra från forumet) och mig, som kunde tränga in i ditt utrymme på ett för dig ovälkommet vis. Jag upplever helt som du att det är känsligt här att tala om att fortsätta dricka, så jag är kanske litet överkänslig på den punkten.

Som jag skrivit tidigare, så är jag uppriktigt intresserad av höra mera om hur det går för dig.

Men annars vore vi väl inte här för att hämta styrka i varann.Tack för ditt engagemang Vilsen och hoppas att du reder dig själv också,någotsånär iaf.

Till födelsedagen och till nykterheten. Vet du jag tycker att du ska fortsätta att tjata om fördelarna, det är så vi kommer ihåg varför vi inte dricker. Mycket bättre att fokusera på allt man vinner istället för att älta nackdelarna tycker jag.

Bara orolig, bara påpekat i all välmening. Jag ska inte kommentera det mer, sagt mitt så Stingo vi lägger ner den här diskussionen istället för att flytta den. Jättebra Träningstanten om du känner att det fungerar för dej nu. Du skrev i ditt första inlägg: "jag insåg att jag inte klarar att dricka måttligt", därav mitt inlägg. Plus mina egna erfarenheter av tidigare försök. Men jag önskar dej verkligen lycka till vad du än väljer. Kanske du är en av dom som klarar det. Uppenbarligen finns dom.
Du ska absolut fortsätta att skriva här.

Jag tänker också att vi alla behöver stöd här oavsett vilket mål man har. Jag skäms inte över min oförmåga att kunna dricka lagom. Vi har löst det med att sluta köpa BiB och köper bara den flaska som vi ska dela just den dagen. Jag har även köpt alkoholfria viner som jag ännu inte provat. Det har hittils inte varit något problem med vardagsdrickande sedan jag registrerade mej här, för snart 3 veckor sen. För mej är det en tydlig vändning som jag är nöjd med. Fint att du LN säger att det är ok att delta här ändå! Det är ju ändå ett stort steg att förändra sina vanor. Tack för stödet!

Det är ju vårt egenvärde o självförtroende som vi känner att vi inte riktigt har mer än när vi har ngn att "ta" hand om.....sorgligt faktiskt.

Kul att du hade en trevlig kväll igår och ja, genom att skynda långsamt så bör det gå bra tillslut.....vem vet var du är, vem du är om ngra månader/år.
Fortsätt att vara positiv även i dem svåraste stunderna :)

Dem utstakade linjerna är lite som för en tillfrisknande missbrukare, vi måste ha linjerna med oss i bakhuvet hela tiden för att inte falla tillbaka ner i avgrunden!

Klart att du ska vara kvar här! Så är det bara. Det här forumet är till för alla, ALLA, som grunnat lite extra över sin relation till alkohol och inte känner sig helt tillfreds.

Förra vevan jag tog ett uppehåll, i höstas, så hade jag tanken om att bara jag "håller ut" tillräckligt länge nykter så kommer jag att kunna dricka som folk sen. Det var mitt hopp, min livlina, vad jag hade i sikte. Den här vevan ser det lite annorlunda ut. Jag har så mycket symptom på en alkoholisthjärna att jag börjar förstå att om nåt måttlighetsdrickande ska komma på fråga för min del så måste jag avgifta mig rejält först. Detta är min personliga tro, baserat på personliga erfarenheter och tankar, och gäller för just mig. Kanske är även detta önsketänkande, kanske är det total avhållsamhet som måste bli the final solution för min del. Ja, men okej då. Just nu tänker jag i allafall på det här viset och det är ett steg framåt jämfört med hur jag tänkte i höstas. Jag kan inte jämföra mig med någon annan, jag kan bara ha mig själv som utgångspunkt.

Dina tankar om att måttlighetsdricka respekterar jag fullt ut.

Stor kram!

Jag höll mig.Men det blir så uppenbart att när jag inte har en (svagare) själ att hålla fast vid så sjunker även jag.Jag är så beroende av viet för att uppleva min egen styrka och mitt eget självvärde.Sorgligt men sant.
Blev trevlig kväll med utgång med väninna igår och nånstans så vågar jag ju utsätta mig för en ev ny framtid med eller utan partner.Men det är tufft när det inte går efter de utstakade linjer man själv satt upp.

se levern som avgiftad nu efter sju veckor. Rent fysiskt känner jag mig inte speciellt annorlunda. Tror jag har en rätt "trög" kropp som inte så lätt låter sig påverkas av vare sig det ena eller det andra. Men är kroppen okänslig är mitt psyke definitivt inte det. Det känns fortfarande så enormt bra att inte utsätta sig för att bli för full, skämma ut sig, ha ångest över minnesluckor och ha ångest över det jag kommer ihåg, vara förjäkla bakis... Fortfarande är det en lättnad för mig att slippa jakten på alkohol, slippa ängslas över att det inte räcker, besväret med att fixa mer, skammen över min egen futtighet, känslan av att gå krokig med sluttande axlar och inte vilja se andra människor i ögonen. Det är skönt att inte behöva betrakta vardag som bara en transportsträcka, skönt att möta min spegelbild om morgnarna (även om jag inte så mycket uppskattar synen så beror det i allafall inte på att jag söp till kvällen innan).

För egen del känns det också som ett friskhetstecken att jag inte så fanatiskt räknar dagar. Förra gången var det som att för varje avverkad nykter dag spändes gummibandet åt ytterligare ett snäpp. Till slut brast det och jag tog mig äntligen den där efterlängtade fyllan - som inte var magisk på minsta sätt utan bara precis som vanligt.

Tänker en hel del på dom här tre, fyra månaderna av avhållsamhet som gärna får passera.
Tänker att jag gärna vill det.

Men vad är det som är skrämmande med måttlighetstanken ? Här på forum är allt eller inget mottot som accepteras. Har man annan uppfattning så kommer reaktionerna direkt. Det hejas och grattas för varje alkoholfri dag, vecka eller månad. Förstår inte heller varför Stingo vill lyfta ur diskussionen ur den här tråden för att flytta till sin egen? Jag är obekväm och har obekväma åsikter. Ganska ovälkommet här känner jag. Man ska tydligen vara alkoholiserad, gå på antabus och behandling på beroendecentrum för att bli accepterad. Antagligen är mina kommentarer och åsikter upprörande. Men det finns stöd för mina åsikter om måttlighet. För många är det den väg som passar bäst och som man är motiverad att gå. Det finns ju även behandling med en sådan inriktning, så jag kan inte vara helt fel ute. Är jag ensam om den inställningen här så kanske jag ska avsluta mitt engagemang här.

Jag har firat födelsedag alldeles nykter. Underbart och jag trivs så med att vara nykter hela tiden. Fördelarna har jag skrivit om tidigare så inget mer "tjat" om det :)
Kämparmed min rastlöshet och känner att jag ibland är uppe i varv och skulle "behöva" ett glas vin för att varva ner. Det hade ju varit kanon om jag funkade så att jag kunde ta ett glas och vara nöjd sedan. Många kan ju det. MEN inte jag och nu har väl den polletten äntligen trillat ner. Jag är som sagt fortfarande nykter och nu är det inget konstigt längre. Alla vet det och accepterar det i min omgivning. Inga frågor längre och det är skönt. Barnen tycker att det är lite konstigt men de vet ju inte hur det var, när det var riktigt illa. Tack och lov!! Jag är nöjd och tacksam mest hela tiden och det blir bara lättare och bättre för varje nykter dag. Har liksom fått mitt liv tillbaka. Fel! Jag TOG kommandot över mitt liv igen :)
hoppas alla har en skön vårdag :)

Det du pratar om är sånt jag sjlv tänker på men sen tror jag att vi önskar även fast vi är "botade" att saker o ting vore annorlunda....

Ta flörten för vad det var och tänk att det finns fler därute som är bra och där du kommer må bättre än med ditt X!

Låt inte ditt medberoende ta dig tillbaka till dör du är orolig och där du inte mår bra.....

Tummarna och som flygcert säger....man är nervös första gången men det släpper väldigt snabbt :)

Du kommer få ett annorlunda perspektiv på vad du kan och inte kan göra samt blir mer objektiv.....

Ta hand om dig själv och tänk på dig själv :)

Hej TT,

Läste just ditt inlägg i FM:s tråd. Det känns lite tråkigt att du ser det alkoholfria livet som ett uttryck för präktighet. Jag skulle nog säga att det är grymt opräktigt att lägga sig ner på rygg och ge upp inför alkoholen. Att erkänna att man är helt jäkla maktlös och att kombon av en själv + alkohol inte funkar längre. Det är långt ifrån präktigt. Du har självklart rätt till din uppfattning av det hela, men jag tror inte någon på forumet har ett behov av att visa sig duktiga inför någon som är i början av sin resa. Snarare tvärtom, så blottar man ju sina egna svårigheter. Ja, hur eller hur.

Tack rara!!!!!

Men som du säger, så tar det lång tid.

Kanske vi kan flytta den här diskussionen ur träningstantens tråd? Skall se om jag får ihop något inlägg i min egen. Där har det här ju diskuterats redan länge.

Jag har haft mitt första samtal, med en erfaren kvinna som kan det här med beroende. Det var en oerhörd lättnad att jag fick förtroende för henne. Det blev ett förnyat hopp om en framtid.
M

Hej, jag har just fått i mig mitt morgonkaffe :)
Hade/tog ett fyradagars återfall för ca två veckor sen. Då slutade jag läsa på forumet ett tag. Nu känns det stabilt igen med alkoholfriheten.
Kram m