Senaste kommentarerna i forumet

Jag har inte varit inne på ett tag, Grattis till 6 vita dagar! Du är grym. Jag har också tagit det lugnt och allt går fint. Ha en bra lång helg.

Tack, det betyder mycket när ni skriver så. Jag vet själv att jag egentligen inte blir glad av att dricka utan helt tvärtom. All ångest efteråt, att se människorna i sin närhet som lider av att man skadar sig själv. Läste din tråd FM och känner verkligen igen mig mycket i det du skriver. Framförallt vilka känslor som triggar igång suget. Har klarat mig i snart tre dagar och det känns som en bra början iaf. Har faktiskt lämnat bort mitt Visakort inför långhelgen. Jag är för rädd att jag inte ska stå emot suget att handla något och dricka i smyg. Har sagt till mina närmaste att jag fattat beslutet att inte dricka mer på länge. Jag säger "på länge" eftersom tanken av att aldrig dricka mer känns oerhört skrämmande.

Precis som du skriver santorini så känner jag mig faktiskt lycklig över att jag står fast vid beslutet.
Tack!

Uppdaterar

läget är detsamma, fast han vart ute mera nu. Blir dock sårad över hur en del som känner han säger men han har ju lugnat ner sig.
visst ... från att inte va dyng full 3 dar i veckan till att vara full 1 till ca 2 dar i veckan....
är det bara jag som reagerar?
känns som jag inte ska lyssna på dem runtomkring. De är ju inte dom som blivit svikna, sårade, lämnade.
I allafall är det så här att han inte är och får hjälp, han tar inte antabus, han håller sig inte nykter i ens en månad. Och det är jätte rörigt i hans hem, skitigt och han är ovårdad från topp till tå.

enligt ha tyckte han att han haft trevligt ute de senaste 2 fyllerna. Jag gratulerade han mer eller mindre för det. Det var inte poppulärt. Han kände att jag inte brydde mig. Jag sa lite så där som andra skulle gjort.,. Aha du gick al in? De va väl bra du hade kul hö hö...
han lät besviken, vilket jag var förberedd på,... han sa att ja va dum, o det var jag införtådd med varför han tyckte. Jag fortsatte med att men de är väl trevligt att du var ute och hade kul? Är det någe fel med det.... jag förstod exakt vilken reaktion det förde med sig.. han kände sig ensam, lämnad, hade inte mig orolig. ...
jag kan erkänna att det var inte lätt, men i efterhand så känns det som det behövdes

Med början i kväll. Jag tackar alla stående högre makter till buds för att jag inte dricker nu. Gästerna är nämligen synnerligen sparsmakade, nån nyttjar inte alls.

Åh, så skönt att få känna sig som en människa bland människor!

Är det verkligen så?

Jag kan inte skryta om massa nyktra dagar men det blev en nykter dag igår. På kvällen pussade jag på min sambo. Han luktade sprit. Jag frågade om han druckit sprit. Han svarade nej men att han druckit en öl när han diskade som var cirka 2 timmar tidigare.

Ibland så funderar jag om jag inte bara är beroende utan också medberoende.

Kram

Håller med om att metoden "ingen alkohol hemma" är en utmärkt ide. Att hitta sin egen motivation är också viktig. Kanske också unna sig någon annan slags belöning? Bryta mönstret med nåt helt annat. Det är inte gratis att dricka vin. Varför inte spara samma summa pengar varje dag eller vecka och sedan göra nåt för sin egen skull. Ge sej själv en upplevelse. Massage, resa, eller en konsert?

Hur går det Flärpen? Jag är inne på min 6:te nyktra dag. Det var lite kämpigt igår men det finns ingen A hemma så det var bra för mig.
Ibland måste jag fokusera på de negativa effekterna, och ibland de positiva. Måste hitta inspirationen någonstans.
Kämpa på!!!!

var ett stort problem förut. Jag kunde vakna redan vid fyra-femtiden och konstatera att regnet slog mot rutan. Shit, det ösregnar, hur ska jag nu ta mej till jobbet? Hade som vanligt druckit kvällen innan. Vågar jag köra bil? Ibland gjorde jag det, tog lite andra vägar, alldeles skräckslagen. Tänk om det är kontroll och jag har för mycket promille i blodet? Hur mycket drack jag egentligen, skaka på boxen och försöka bedöma. Andra mornar gick jag och fick undrande blickar på jobbet, "går du i det här vädret?!"
Idag regnar det och jag tar bilen utan problem! Fortfarande efter tre års nykterhet känner jag glädje över såna självklarheter.

Ska bara meddela att jag läst ut Steglitsan nu. Den var ... lång.

När jag loggade in här nu är "12 användare aktiva". Tror aldrig jag sett så många vara inloggade samtidigt på forumet.

:)

Jäkligt nära idag. En flaska vin står i skafferiet (kattvaktslön från grannen). Jobbet rubbat stressat och det hade varit så najs att belöna/trösta sig med ett glas i soffhörnet. Men det gick att stå emot. Det blev baguette med sjukt mycket smör istället!
Förra helgen blev det tre glas vin. Två var planerade. Vi blev utbjudna och jag ville köra all in. Det tredje glaset var dock utanför planen, och kändes väldigt onödigt egentligen redan när jag drack det. Men inga katastrofer och ingen ångest och då får jag väl känna mig nöjd.

Satsa på dig själv och barnen!
Låt honom sura, det är inte ditt ansvar!!!

Har du någon samtalskontakt? AlAnon?

Kram!

Jag försöker satsa på mig och barnen. Men det är jobbigt att alltid behöva försvara sig och säga att jag även vill träffa mina vänner. Han har börjat ifrågasätta mig och vad jag gör med min tid. Han blir sur.
Det är svårt att inte kolla honon eller tycka en massa om hans alkohol vanor. Tror hela tiden att nu bryr jag mig inte men så faller jag dit igen. Det är tufft.
Tack för att ni bryr er ♡

Ett alkoholfritt vin jag provat är UnVined by Jacobs Creek. Det smakar bra och fungera för mig som ett alternativ i försommarsolen. Samma känsla av avkoppling blir det för mej, eller nåja, en liknande känsla i allafall. Helt ok!
Det röda jag provade i söndags var sämre...det blir nog sås till köttet av det. Jag kommer definitivt att alltid ha alkoholfritt vin hemma för matlagning. Inga frestelser med alkohol vill jag ha.

Jag har samma plan, aldrig på en vardag, aldrig mer än en halv flaska vin vid en vällagad helgmiddag. En tydlig vändning heter min tråd. I mitt nya liv har jag nu börjat testa alkoholfritt vin. Att sitta med ett vattenglas när andra sippar vin vid sommargrillen tilltalar inte mej. Ett vitt vin jag kan rekommendera är UnVined by Jakobs Creek. Jag märker för egen del att det inte verkar vara berusningen som jag söker, utan känslan och stämningen. På vardagarna klarar jag mej utmärkt med en kopp the av noga utvald smak. Lösvikt såklart. Viktigast är att lyssna på sej själv med öppenhet och ärlighet. Man kan lura andra men inte sej själv för det skapar ångest. Lycka till!

Det är nåt knas nu med forumet. Ena gången ser jag inte vad jag skrivit. Därför blev det dubbelt nu. Vad händer?

Fick den här artikeln av mulletant. Intressant.

https://www.suntliv.nu/artiklar/bruk-och-missbruk/vad-hander-i-hjarnan-…

Tack för bra läsning, mt. Jag delade en av artiklarna i en annan tråd också. Det är spännande att följa vad forskarna tror. Hjärnan är fascinerande. Det är ju säkert, som de säger, många olika faktorer som spelar roll.

Mulletant delade med sig av en artikel i min tråd som jag tyckte var väldans intressant. Här är den:
https://www.suntliv.nu/artiklar/bruk-och-missbruk/vad-hander-i-hjarnan-…

För att hämta en massa skrot han hade kvar.kort kaffepaus och fint samtal.
Det går bra,säger han och han försöker strukturera upp sina dagar och lyckas ganska bra.
Han är mig trots allt kär även om jag försöker tala om något annat för mig själv.
Jag ser att han också känner för mig.
Men att bra låta känslan stanna vid det och inte dra iväg på irrvägar med hopp eller avståndstagande känns bra.
Att bara enkelt konstatera läget att känslor finns där, men man behöver inte agera på dom ändå.

men är helt klart sockerberoende, en sak som absolut hör ihop med mitt alkoholmissbruk. För tillfället har jag hamnat in i ett godisätande som starkt liknar mitt dryckesmönster. Bestämmer på morron att nu får det vara slut, smygäter och gömmer. Sjukt. Inte lika svåra konsekvenser men samma svårkontrollerade beteende.

att det går bra för dej och maken! Glad att det håller på att prdna upp sej för er, jag hade en känsla att ni var ett bra par som passar ihop. Du är tuffa Fia!

Ja tänk vad man kan känna igen mycket i andras berättelser. Det känns skönt på ett sätt att man inte är själv men samtidigt så tragiskt att vi är så många som har det så här. Jag fick ju mitt ex också att gå till läkare tillslut utan någon som helst framgång. Han sa att han sagt till sin läkare att han ville ha antabus men läkaren hade sagt det nig inte var det rätta för honom. Han skötte ju sitt jobb o har inte haft en frånvarodag mm. Han talade också om för läkaren att han smygdricker men pga oss eftersom det blir sånt liv annars. De tog prover på honom som var bra sa han o fick numret till kuratorn på vårdcentralen som han aldrig hörde av sig till sen var det bra med det. När jag frågade hur det gått så blev han arg o sa att räcker det inte att jag gått till läkaren o förnedrat mig, han lovade o lovade att han inte skulle dricka mer men fortsatte o fortsatte fast i smyg o trodde väl inte vi skulle märka. Men man märker så väl på en gång det är något man verkligen lärt sig. Han hällde upp spri o vin i juiceflaskor o colaburkar o trodde att vi var så dumma att vi inte skulle genomskåda det. Gick ut i garaget o kom in efter en liten stund o blev fullare o fullarre. Hittade sedan ren sprit som han halsat i sig o blev därför full så jäkla snabbt. Det är så många minnen som bubblar upp o man blir så ledsen över hur många år han har förstört med sitt supande . Är så glad att jag tog mig därifrån! Du ska inte heller tolerera detta supande om han inte är beredd att ta imot hjälp!!
Styrkekramar <3

Visar än en gång att knepen är många och olika saker fungerar för olika personer. Fint att höra att allt är bra!