Senaste kommentarerna i forumet

Hej Pontus
Vill delge mitt första försök med medecin...
Jag har under ganska lång tid druckigt för mycket, känt att jag tappade kontrollen efter skillsmässa november i fjol.
Har velat fram o tillbaka om att om inte detta slutar och jag inte fixar att dra ner konsumtionen så måste ja få hjälp.
Sökte hjälp på vc och fick träffa en mycket vis doktor. Han sa att nu gör vi såhär..
Vi börjar med ett leverprov,, o sen skriver ja ut naltrexon som ja vill du tar en per dag 50mg..
Ja happ tänkte ja ,, började äta efter ca 2 v efter besöket för ja ville försöka minska på mitt drickande ändå.. Gick ju inte så bra..
Tog o hämtade ut tabletterna o tog min första i måndags, ,, lite små yr under måndagen på jobbet men de funkade,, men på eftermiddagen på väg hem så va ja inte sugen på alkohol,, jaja tänkte jag beror säker på att man mått lite illa..
Nu torsdag kväll ledig i morgon solen lyser grillat o tanken på att ta ett glas finns inte!
Eller man kan säga så här,,, ja e exakt lika sugen på cola eller loka som ev ett glas vin. Så de bidde cola.
Den här kvällen hade sett betydligt mer olik ut annars de kan ja säga.
Ja de här e min början så får man väl ta en dag isänder.
Ha en bra kväll !

Tilde! Det facebook som vi hade minns jag inte lösenordet till, du får gärna skriva i min eller din tråd så hörs vi så tillvidare

Läste ditt inlägg från 22.1.14 tilsammans med det du skrev idag. Ger mig en del att tänka på, eftersom jag går i mycket liknande tankar, som du beskrev då och också tillåter mig att dricka små mängder alkohol då och då.

Välkommen tillbaka

Ja Mt, det är något alldeles speciellt med forumvännerna och hela detta forum. Jag har saknat er! Har sett att du är inne o skriver ibland o likaså Santorini o då vet jag att ni finns. Det går bra för er o för Adde o andra, det gör mig glad.

tillbaka Tilde! Det är nåt speciellt med att skriva på forum:) Och med forumvännerna! / mt

http://soulspottv.com/blog/howto-heal-a-negative-emotion-in-15-minutes-…

Kanske något läsvärt för någon att tänka på vid emotionella stunderna!

Du ska veta att jag läst flera gånger dina inlägg senaste tiden. Det ger så mycket näring att läsa. Jag har tagit upp min tråd igen, tycker jag behöver det. Stödet som vi fick av varandra här var en skön trygghetskälla för mig. Försöker nå dig på Fb.
Det är så härligt att det går så bra för dig.
Kram o så...

"Jag klarar av att känna oro utan att döva" skrev jag 27:e december 2014. Ja, så är det ju. Jag provade att dricka lite vin ibland o tyckte att det går ju bra. Tänkte också att mitt vindrickande under de svåra åren hade en ångestdämpande effekt o var farligt för mig men att nu när livet har pusslat sig till rätta så skulle det nog gå bra att dricka lite vin igen. För det är ju behagligt o det är gott o det är avslappnande osv osv...
Igår (och någon gång tidigare) får jag precis samma beteende som under de svåra åren. Jag dricker inte lika mycket men precis samma beteende och jag inser att när det händer saker som får mig upprörd så träder detta beteende in. Och jag tycker INTE om det här.
Jag har läst mycket på Forum sista tiden o jag liksom längtar efter att skriva här igen. Känner inte ett totalt misslyckande, känner att jag kommit en lång bit på väg ändå. Jag har nog aldrig tänkt "aldrig mer alkohol " o tänkte att jag kan säkert dricka lite grann.
Jag tänker nu att jag lägger allt med alkohol åt sidan och ser hur det känns nu.
Mitt liv har lagt sig ganska bra till rätta o jag är mera harmonisk nu för tiden. Tankarna är klarare och jag har egentligen inget sug efter vinet, men gillar att dricka vin måste erkännas för mig själv. Gillar dock inte mitt mönster som tydligen ligger fastfruset i mig.
Å vad skönt att skriva igen!!!

Så då sitter jag här igen med ångest, det var väl själva f-n då. Träffade en god vän igår och trots mina föresatser delade jag glatt en flaska vin med hen. Hade dumt nog inte berättat att jag försöker vara vit ett tag. Så då börjar jag om då, dag 1...inget första glas för mig

Så jag känner igen mig i det du skrev om att ta andra körvägar till jobbet. Hände att jag tog buss i stället och det är inte förrän nu jag ser hur sjukt det var. Så upplyftande det du skriver om friheten att kunna köra när man vill på dygnet. Det är verkligen frihet och det är bra att påminna sig tror jag, om hur det faktiskt var. Dessutom är det fantastiskt när man känner de där små glimtarna av glädje och lycka i vardagen. Det är just så jag vill att livet ska vara. Ha en fin långhelg. / FM

Gör ett nytt försök med samtalskontakt! Även om det inte är ditt fel så kan man behöva hjälp, och även om du inte är konsekvent så kan man behöva hjälp!!! Vem F-n är konsekvent när man är helt under isen?? Du har rätt att träffa någon som kan hjälpa dig att reda ut dina tankar - du mår inte bra, och det är inte du själv som orsakar det, men så är det och då har du rätt till hjälp!
Kanske testa AlAnon?

Gå inte emot din vilja, bara för att han vill det. Gör som du känner, du är viktig, dina känslor och tankar är viktiga och det är bara du som kan ansvara för dem!!

Jag tror att det är jättesvårt att bryta sitt beteeende, alltså svårt att sluta kontrollera, tror jag!
Men det är också svårt att lämna - det är lätt att bestämma sig i tanken, men att lämna är svårt! Det kräver verkligen att man bestämmer sig, stänger av alla andra tankar och känslor som pockar på, och så lämnar man, och så får man stålsätta sig igen. Det är jättejobbigt, men kanske det enda alternativet... Heja dig Kaeljo!
Kram

Sätt gränser för dig själv och vad du vill.
Det kan bara bli bättre om du har styrkan att sätta dessa gränser.
Nånstans måste ju ett liljeholmens gå upp för honom att han kanske borde vara nykter för att du ska känna för närhet.

Det är så svårt.
Han drack igår kväll och då är han extra kel sugen. Vill ligga och mysa och kramas. Det är väll mysigt kanske någon säger fast inte när han stinker gammal fylla. När han inte får som han vill så blir han sur. Du kramas aldrig. Då går jag härifrån. Idag ville jag verkligen inte. Kunde inte. :-(

Trots träff med teraputen.Hon gav mig en massa fina insikter.Bland annat om upprepningstvång som hon kallade det.
Ett tvång att upprepa gamla jobbiga upplevelser man hade i barndomen nu i vuxenlivet.
Någon sorts försök att reparera det som gick sönder.
Att utsätta sig själv igen för samma känsla och inbilla sig att man blir helare av det.
Att man som vuxen ska härda ut känslan bättre.Vilket trams.

kämpar nu med mig själv att inte ringa ned till exet och föreslå grillmiddag idag.
Jag vet att de skulle bli trevligt och vi skulle båda knyta an till den gnista vi skapade i förrgår.Han drack igår och då går allt detta igång i mig.
Han går under, jag måste rädda honom.Jag älskar honom trots allt.
Vi fixar detta osv.
istället ska jag rikta blicken framåt på denna förhoppningsvis soliga dag och vad den kan ge för upplevelser.

Solsken och fin morgon även här hos mig! Njut av dagen! / mt

då jag tänker på fördelarna med nykterheten. Solen skiner efter att det regnade hela dan igår. Helgdag, jag är ledig och ensam hemma. Onödigt att vakna redan kl 7 men kroppen är inställd på jobb förstås. Fördelen idag är att jag kan packa väskan och åka till stugan när jag vill. Jag minns åtskilliga liknande dagar då jag stannat i stan, druckit vin kvällen innan och sen varit fånge minst halva dagen innan jag vågat sätta mej i bilen. Att avstå från alkohol är ingen begränsning utan ger frihet.

Det är inte alls så att jag peppar mej med dessa tankar för att jag skulle vara frestad att dricka. Nej, jag njuter verkligen ännu efter tre års nykterhet av den frihet det ger mej. Inte dagligen men ganska ofta tänker jag på det. Så hemskt var det att vara fånge i missbruk att jag inte tar mitt liv nu för självklart utan verkligen gläds åt enkla saker.

Jag skulle verkligen säga att det är omöjligt att inte kontrollera om han druckit, hur mycket osv då man lever med en man som dricker. Det kanske är ett sjukt beteende och ett bevis på att man är medberoende, men jag kan åtminstone inte låta bli. Det är svårt att bara strunta i och släppa det helt och hållet när det gäller den man lever med. Om man släpper taget och bara inte bryr sig och mannen bara fortsätter att dricka, kan jag inte se att det är någon mening med att leva tillsammans. Så ser jag på det, det kan ju vara olika hur man känner. men jag hade väldigt svårt att inte bry mig. Jag kunde inte acceptera att han drack, men trots att jag påpekade hela tiden att hans drickande förstörde vår relation, så drack han ändå. Nu har jag lämnat, men det är skitjobbigt. Men hoppas att det ska bli bra så småningom.

Ja kanske. Har träffat några senaste halvåret ena sa att problemet ligger inte hos mig och den andra sa att om jag inte är konsekvent så kan hon inte göra något.
Känner mig ensam i mitt förhållande.
Orrkar inte beblanda mig med honom på helg kvällarna. Tack för att du lyssnar och svarar!

Vänner är bra, eller faktiskt helt fantastiskt - men det är också så att de på något sätt alltid håller med dig, av både lojalitet och att du kanske har helt rätt, men med någon utomstående kan du till 100% lita på att den personen säger som det är, inte vad du vill eller behöver höra. Kanske vore det en bra möjlighet för dig??

Hur har du det idag?
Kram!

Nej ingen samtals kontakt. Ingen AlAnon.
Men bra vänner och de får lyssna på mig ibland.

Jag tror på förmågan att kunna lite skratta åt sej själv och sina tillkortakommanden. Att med humor överlista alkotrollet!

Vad är han att förlora?
Om han är på krogen, restaurang eller med kompisar så ser jag inte sådär alldeles tydligt varför han är så lysande.
Om han inte förstår ditt budskap att han måste prioritera dig och ert sällskap framför kompisar, vad har han då för prioriteringar?
Jag hoppas att du förstår vad jag försöker säga.

Den som är blind i detta kanske är du?
Du som inte vill ta in och förstå att i hans värld är kanske både arbete alkohol och kompisar viktigare än du och ert förhållande?

Hårda inledningsord från en annan anhörig som resonerar precis som du många av veckans dagar.
Som lägger just vår alkis i en alldeles speciell guldskål som vi vårdar så ömt för att de är så speciella och har gett oss så mycket kärlek och annat som vi kanske inte fått tidigare i en relation.
Men vi som anhöriga varken kan eller vill se faktan som de bokstavligen skriver på näsan på oss.
Vi är bortvalda gång på gång pga akoholen och allt som hör därtill.
De har någonstans på vägen tappat bort det rimliga i att sätta nära och kära framför alkoholruset.
Det beror inte på att de är ondsinta av naturen, det beror på att de inte kan låta bli pga sitt alkoholberoende.

Du kan välja att stanna kvar och försöka må bättre i detta.
Du kan också välja att gå och försöka hålla fast vid den lösningen, trots att det känns som att ditt hjärta ska brista.
Att försöka nå fram med argument och hot brukar sällan och aldrig ha någon verkan.
Annat än att man själv mår lite bättre av att ha satt ner foten och försökt göra skillnad.

Och sist men inte minst-välkommen hit och hoppas du inte får hicka av mina beska ord.
Det finns massor av matnyttiga och trista sanningar att ta till sig här på forumet om du orkar och vill.
Men tyvärr finns det ingen universalmetod att få en som dricker att sluta så länge som de inte innerst inne når det beslutet för egen maskin.

Ord skrivna av en luttrad Ullabulla som senast igår fick hopp igen och fick det hoppet krossat i morse av en drucken exsambo.

anledning är det många tankar som snurrar i skallen idag...eller rättare sista veckan. Tankar som jag avgjort hade supit på i det tidigare livet, flykten är ju så mycket enklare. Jag är lite glad för att jag kommer ihåg hur det en gång var för mig då blir det lite enklare att handskas med trollen i skallen.

Jag har nog ingen aning om vad som triggat igång hjärnröran men en sak kan vara nåt som Sanna sa förra helgen, en annan att jag är lite sur på mig själv för att jag inte bokade plats till Gotlandskonventet under Kristiflygarehelgen, jag vet ju att jag har så roligt med alla vänner, och jag tror också inte minst på att de kommande veckorna kommer att innebära många stora känslosvängningar. Känslostormar som tidigare varit ett gyllene tillfälle att kröka på. Ordentligt. Frossa i tyckasyndom och bara se allt i svart. Men idag har jag verktyg för att handskas med röran utan att behöva dricka....OM...jag gör det valet.

Det som sas förra helgen och som jag inte greppade då : Det kommer en dag när pengen trillar ner och jag fattar. Ingen brådska, det löser sig.
Att inte åka till Gotland var ett medvetet val grundat på ren ekonomi. Enkelt.
Känslostormarna som eventuellt ...EVENTUELLT..kommer behöver jag inte oroa mig för! Jag vet ju inte alls hur de kommer att påverka mig och att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån som inte är taget än.

Men eftersom jag är en människa med fel och brister så lyder inte min hjärna alltid utan tar sina egna vägar ibland. Men så länge jag påminner mig om vem jag är och varifrån jag kommer så blir allt så mycket lättare att handskas med. Små enkla regler som att ta en dag i taget, välja att inte dricka just idag och inte ta det första glaset gör att krångligheter i livet är så mycket lättare att leva med.

Ibland är jag faktisk glad för att jag är alkoholist för jag har fått lära mig enkla praktiska tips om hur jag ska göra för att få ett bra nyktert liv.