Senaste kommentarerna i forumet

Tack för svar, har googlat lite så nu vet jag mer.
Känns väl lite sådär att behöva söka hjälp och hamna i register...
Har funderat på att handla nåt preparat via nätet, men antar att det vore dumt.

Läkare blir det troligast.

Ha det gott

När jag tänker tillbaka så känns det ibland så enkelt: "jag insåg att jag höll på att gå under, oxh så bestämde jag mig för att lämna och det var ju lite jobbigt och nu sitter jag här i mitt hus och njuter med barnen". Men det var verkligen helvetet på jorden - jag hängde ju på kvinnojouren i tid och otid, och hos min samtalskontakt 1-2 gånger per vecka och med telefonsamtal däremellan, och ringde till soc varje vecka, samtidigt som jag var livrädd hela tiden, precis hela tiden, och var rädd för exet, rädd för att göra fel, rädd för att ge upp för lätt, rädd för att barnen skulle må dåligt, rädd för att inte ha någonstans att ta vägen, rädd för att inte klara mig ekonomiskt, ja.... Listan över allt jag var rädd för var oändlig, men plötsligt fanns det bara ett alternativ kvar - att lämna.

Och att lämna fick mig att verkligen tappa fotfästet - jag var trött, ledsen och knäckt, mycket värre än innan. Men till slut blev det bättre.
Och jo, jag älskar ju en del av exet fortfarande, men det är inte aktuellt att jobba på det mer än att stänga av det, bearbeta och låta det gå.

Livet är bättre nu! När det var dom svårast att veta vad jag ville ha i livet så kunde jag i alla fall till slut bena ut vad jag inte ville ha...
Kramar

... men du kan inte tvinga honom.

Bra att du hittat hit, det är oerhört gott att känna att man inte är ensam, att alla ens tankar oxh känslor är så lika så många andra!

Du verkar ha bestämt dig!? Det viktiga är ju att du tänker på dig och vad du vill och behöver, liksom din dotter. Om du lämnar så kanske han inser allvaret och faktiskt försöker få hjälp, men om du stannar så är det ju som du själv skriver - han väntar på att stormen ska bedarra, för han vet att det är tomma hot om du fortsätter att hota men inte verkställer sina hot...

Jag vet att det är svårt, och jag vet att det kan bli bättre!
KramAr

Jag blir varm och berörd av ditt inlägg. Så viktigt! Du ger styrka och hopp till alla där ute som kämpar.
Att våga välja livet, det är det allt handlar om.

Kram!

Jag ska ta till mej din erfarenhet och vara på min vakt. Stöd från sin livskamrat är A o O. Även stöd från vänner som står nära. Jag vet att jag behöver det. Ensam är inte stark.

Hej Lottan och tack!
Jag har inte så mycket erfarenhet då jag inte slutat innan utan det har blivit bara mer o mer och nu orkar jag inte längre.
Vill helst inte vända mig till vården eftersom jag är rädd att dem kopplar in soc,
Har du någon erfarenhet?

Nu vet jag ju inte vart du bor men jag har börjat gå på beroendecentrum i Sthlm. Men finns i hela landet. http://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/vart-vander-jag-mig/

Är iofs inte så nöjd med min kontakt så ska byta. Men känns som att dom borde ha bättre koll än en vårdcentral. På beroendecentrum är dom ju specialiserade på området!

Ska träffa en läkare där i veckan, tidigare bara pratat med en SSK. Fått höra att de finns lite olika mediciner utöver antabus man kan testa. Speciellt två st (som jag inte kommer ihåg namnet på) som ska ta bort suget:)

Då får du besked om vart du ska vända dej. Du kan ringa nu ikväll så är du redan på G. Kämpa på!

Din erfarenhet av vin i maten är också ett argument att fundera över. Huvudsaken att man inte lurar sej själv utan är ärlig. Det gäller att genomskåda alkoholmonstret och inte utsätt sej för mer frestelser än man kan hantera. Därför är det för mej viktigt med öppenheten mot min man och att han vet om och stöttar. Vi gör det här tillsammans!

Jag har också valt att tillåta en begränsad mängd vin på helgen till en vällagad middag. Igår var första försöket, minman fick köpa 1 flaska som vi delade. Jag drack sakta som jag skulle ha gjort på en fin restaurang. Varvade belevat med vatten. Tog ca en timmes paus innan vi delade resten av flaskan. Det kändes så lagom. Gott och trevligt. Ingen ångest för att jag gjort nåt oplanerat. Total öppenhet om mitt beroende inför maken som stöttar. Mår också bra idag och tror inte att det ska bli något problem att hålla mig till vår överenskommelse. Endast vin (dela en flaska) i sambans med middagen på lördag. Vi får höras och utvärdera framöver!

... Jag bara går omkring o pratar med mej själv o berättar hur DUM jag är och vad TOKIGA grejer jag gör när jag är onykter... Bannar och bannar... Skönt att arbetsdag i morgon och jag distraheras. Det här med ledigheter är inget för mej.

Ny i forumet. Läser med stort intresse om matlagning o vin... Och jag tror att min strategi har varit att laga sånt käk för att jag ska få tillgång till vinet...??? Det finns ju massor av goda maträtter utan vin...
Minns en tant från barndomen, som absolut skulle ha grädde i såsen... För att komma till affären o köpa öl. Tror jag är lite likadan.

För det första, vad vill du och varför?
Hur tänker du när det "blivit för mycket"?
Jag filmade mig själv en natt när ångesten rev i mitt inre, klev upp oxh hällde ut 2 nya vindunkar som jag tänkt dricka i smyg för maken.
De följande dagarna tittade jag på filmen flera gånger för att hålla kvar motivationen. Jag tänkte 0-tolerans. Men efter 2 helger utan vin blev jag less..resten kan du läsa på min tråd Tydlig vändning. Som sagt, bara du själv kan avgöra vad som fungerar för dej. Prova dej fram och framför allt var ärlig mot dej själv och dina närmaste. Ta emot stöd.

Jag har också haft ett sådant beteende och det är det jag vill ändra! Ikväll är det söndag, jag lagade en god middag men eftersom det är vardag i morgon var jag inställd på 0 vin. Känns helt ok. I morgon ska jag träffa min samtalskontakt pga utmattningssyndrom. Jag kommer då att ta upp mina beroenden och mitt knasiga sätt att hantera stress. Jag utgår ifrån att det finns bättre sätt än att dricka vin eller springa runt i affärer. Jag ser framåt med tillförsikt och lugn. Detta eftersom jag kör med öppna kort. Det känns såå skönt ! Vi hörs igen!

Försökte förklara för läkaren att jag aldrig blir "full" eller dricker när jag är själv med barnen. De har dessutom en pappa som aldrig dricker om jag gör det. Sen önskar jag självklart att jag som förälder aldrig druckit mer än ett par glas till maten vid enstaka tillfällen, men nu är det tyvärr inte så...

Lycka till

Hej. Fint att vi samtidigt kommit fram till samma beslut :)
Du beskriver abstinenssymtom - har du erfarenhet av det tidigare så du på ett ungefär vet hur lång tid det tar innan de klingar av?? Du kan också ha behov av hjälp från beroendevård. Titta under fakta här på sidan.
Har du haft delirium eller epileptiskt anfall under abstinens då ska du vända dej till sjukvården. H

Ny i forumet o scrollar o scrollar o läser om glädje o sorg... A som gemensamt problem och vi är på olika grader i helvetet, men mött vår överman vad gäller listighet. Har du bestämt mej för att igår var sista dagen!!

Ny i forumet och försöker plöja igenom så mkt jag bara orkar o hinner...
Starkt och målmedvetet jobb du lagt ner på dej själv.
Själv funderar jag över varför inte isvatten var ett fullgott dryckesalternativ igår när det mer än gärna slinker ner idag. Detta blir med stapplande steg under tiden jag tar del av er andras klokskap.

Skall bli intressant att se hur det går för dig. Hoppas du fortsätter att skriva här.

Vi var flera som skrev här om hur det blev mindre intressant med god mat förra hösten. Visst saknar jag ännu middagsvinet ibland, men inte alls lika mycket som då. Det tog nog flera månader, men nu lagar jag nog nästan lika gärna god mat som då jag ännu drack. Helt samma sak är det naturligtvis inte. Då började jag ju med matlagningsdrink och befann i mig i stigande rus hela vägen från matlagning till kaffe, det var nog inte den goda maten som var så väldigt viktig, om jag skall vara helt ärlig.

Nästbäst, efter chili :) Kanske inte så gott att knapra på så där bara, men t.ex. i te! Eller i en fruktkompott.

Sök efter kanderad ingefära. Sådana där mjuka sockerkokta och sedan torkade så de får en litet vingummiliknande konsistens. Man måste söka sig fram, en del är mest bara socker, men åtminstone här har jag hittat sorter, som är riktigt starka och smaskiga. Kan också göras själv, recept finns på nätet.

Jag har alltid varit en som brukat vakna snabbt och enkelt, men nu efter 9 månaders nykterhet är jag seg som phan på morgnarna. Vet int riktigt varför, antar att det har med förändrade sömnrytmer att göra. Annars mår jag bra, det är bara att komma upp ur sängen, som är svårt.

Jag tror dock att en alkholist är så upptagen med sitt beroende så minsta lilla krav slår de bakut. De tyr ju sig mest till snarlika "vänner" att de fastnar för nån som kommer med andra förslag så blir det jobbigt....

En skillnad mellan att önska sej död o att vara less på livet o tycka det är meningslöst. Känner igen mej...
Har inte det mer att erbjuda?? Men det kanske det är oss det hänger på ? Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat???

Hade verkligen önskat att man haft den självdisciplin som många här verkar ha. Kan erkänna att jag läser många trådar med en klump av stor avundsjuka i bröstet. Man läser om nyktra veckor, månader och tom år. Själv klarar jag nätt och jämt att hålla vinandet till helgen..
Självdisciplin är något som inte verkar finnas i mitt ordföråd.