Senaste kommentarerna i forumet

Något slags samförstånd mellan dig o ditt X, tycker det lät fint :)

Har pratat m min tjej el X, ringen var av, hon bad om ursäkt för allt hon gjort mot mig men ringen hade hon tagit av för hon vet inte om det är äkta kärlek mot mig som hon känner!

Dikten var jättefin och känns livet lättare nu sen du fick lite saker bekräftat?

Har misslyckats lite för många gånger men nu vill jag inte såra familjen mer. Hörde av mig till AA's 12 steg. Får se vad dom har att säga? Måste prova att googla det du beskriver...

Har vaknat upp på min andra nyktra dag efter att i helgen ha brutit min nyktra svit på tolv dagar.
Hjärtklappningen, svettningarna och ångesten är påtagliga.
Har en fruktansvärd rastlöshet men orkar inte ta tag i något än.
Räknar timmarna tills jag senare idag ska på terapi. Mitt andningshål i tillvaron.
Längtar tills kvällen kommer då min oro lättas när mörkret lägger sig.
Men jag är rädd för att somna då jag vet att morgonen alltid kommer med nya oroskänslor.
Det svåraste är att härda ut. Och att inte ta det där glaset.

av Ulla Lundegård som jag tycker belyser den absoluta tomhet som ibland uppstår i saknad efter alkisen i våra liv och kanske även tillsammans med denne.

när jag är väldigt ensam
det är jag jämt
går jag in på föreningssparbanken.se
det känns som om den talar med mig
annars sitter jag mest utan katt i knät
eller utan på knät på en karl
eller i alla fall vid sidan om
i korvkön någonstans mellan Ånge och Bastuträsk
kanske efter eller före i kön i kylan
jag vet inte var alla karlar finns
i alla fall inte i min säng
inte heller under den
jag vet en som brukade gömma sina där
när hennes man kom hem
tänk att ha så många så de måste gömmas
inte ens en kö måste hon gå ut i
katt har hon också
jag har bara föreningssparbanken.se
handelsboden har slagit igen
jag kan inte ens köpa virkgarn längre
Jag känner mig sorgsen nu för tiden
bilpromenaderna har blivit färre
och det finns ingen särskild herre
som väntar på mig vid personalutgången
jag har länge intalat mig att jag är stark
men jag måste nog erkänna att jag inte är det
det känns som om mitt hjärta vill brista
och jag gråter ofta ute på lagret när ingen se
och sen får jag stoppa ner huvudet i frysen
för att det inte ska synas

Hoppas mötet går bra och verkligen kul att höra att du hittat rätt.

Kram

om alkohol finns det men den här tycker jag är bland de bättre :
http://www.nt.se/bloggar/klartankt/forvandlingen/?blog=8018727&entry=10…

Det handlade nog om ett bestämt val som jag kände att jag behövde göra, var jättetufft att ta upp det, men ändå en lättnad att jag gjorde det. Och lättnaden kändes mer tydlig när han svarar att han inte förstår varför vi bryter upp?! Han förstod mig inte alls, men det är inget jag behöver tänka på mer nu.
Sen så har jag mycket kvar att jobba upp igen...mina vänner finns också där och deras stöttning är jättefin. Lita på kärlek igen kommer ta tid och det får det göra, jag har inte bråttom på nått sätt. Jag skulle kunna säga att åh vad tråkigt och hemskt det är att han lyckats få ner min självkänsla så mycket under den tiden vi vart tillsammans, men nä jag vill vända på det och säga till mig själv att varför gick jag inte tidigare?, varför har jag egentligen tillåtet leva i ett sådant förhållande? Så ja, jag kan faktiskt tycka att jag själv varit lite dumstridig att haft det så.
Så det är en del bitar att jobba på, och kommer lyckas, jag vet det och måste tro på det.
Önskar dig vilsen 76 att du har styrka i dig att veta vilken väg du vill gå, den goda vägen såklart :-)
Din väg kommer det stå.....Lev livet jag duger precis så som jag är ;-)

Starkt av dig att ta det samtalet m honom där du visar att nu är det nog!!

Jag är inte riktigt där en men lär ju märkas denna vecka när hon kommer hem....dvs om hon bara kommer vara arg på mig och skylla allt på mig!

Mina vänner hjälper mig mycket så jag kanske förstår att jag förtjänar att må bättre samt kanske hitta någon som är bra för mig....inom sinom tid....
ska försöka fokusera på mig, mina barn och det livet jag vill leva!

Var försiktig så du inte tappar bort dig därute :) och ta hand om dig!

Att du mår bra är det viktigaste för dig och mår du bra så kommer det synas ;) Lev livet

Håller helt med dig att vad trött man blir att den person man vill hjälpa och stötta "skyller" på en som om det vore mitt fel att han dricker och inte kan hantera alkoholen på normalt sätt. Det du beskriver känner jag igen mig i så väl, men vi gör rätt i att vi visar våra partner/ex att jag också är människa med känslor och vi vill vara där så länge det går, MEN att till slut tar våran ork också slut hur vi än vrider och vänder på det.
Jag dömer inte han till en ond människa på nått sätt, utan jag kommit till mer insikt hur jag vill leva och vill leva med. Jag kom fram till slut att så här vill jag ha ett bra liv och detta passar mitt liv. Jag talade om det tydligt för han att nu gör jag mitt val, och kommer leva nu efter det. Han sa åter igen att han förstod verkligen inte varför vi bryter upp? Han tyckte inte att han haft bidragande orsak till varför vi går ifrån varandra? Det var ju jag som gör en höna av en fjäder typ.
Men jag låter han få ha sin tro och tolkning på varför, medans jag VET varför jag går ifrån han. Det är så det får bli, det är okej.
Han är viktig, men det är jag och du med vilsen 76 också.

Ta hand om dig. Du är viktig glöm inte det. :-)

skönt att du hittat rätt. Jag är inte nöjd med min samtalsterapeut.
Har fått svar på mina blodprover och enl SSKn var dom inom normalvärden. Men ska få träffa en läkare om två veckor som också iofs ska utvärdera dom och sen bestämma hur man ska gå vidare. Men enl SSKn får man inte hjälp om man blåser 0.0 och har bra värden. (Kanske borde supa till innan nästa möte bara för att få hjälp?)

Berätta gärna hur de fortsatta mötena och behandlingen går! Man kan alltid inspireras av andra när de som för min del inte verkar leda till något via beroeendecentrum.

Otroligt bra gjort att du sa nej till vinet idag. Alla tummar upp för dig!
Hoppas långhelgen blir nykter och mysig med barnen! Håller tummarna

Härligt med folk som är engagerade.

Tack till er som kommer med uppmuntrande ord.
Till dig M_K. Har man barn och söker till Beroendecentrum går det automatiskt en anmälan till Soc. Detta genererar i princip ett samtal där man får förklara sig.
Får man sedan en anmälan från St Göran blir så klart situationen lite mer jobbig. Mötet sker imorgon.
Känner mig dock relativt trygg. Varken jag eller min fru känner att vi har något att dölja. Vi är två aktiva föräldrar som har aktiviteter 5 dagar i veckan med barnen. Att pappa tar ett glas här och var när ingen ser känns mer som mitt problem än deras. Dock ett problem som skall hanteras.

Vill ni återrapporterar jag så klart hur mötet gått.

Sen en annan rolig nyhet. Har igår varit på Alkoholcentrum i Mörby. Här har dom lyckats. Passar mig perfekt. Detta är en ny avdelning som mestadels behandlar personer som jobbar för mycket, stressar för mycket och tar till ett glas för att varva ner. Hela miljön var inbjudande. Det var jag och ett gäng andra i "kostym". Nu överdriver jag lite men det var personer som var precis som jag. Vi har alla jobb, familj osv. Mao kände jag mig helt plötsligt hemma. Det har jag inte gjort på tidigare ställen. Jag vill inte säga att de andra ställena har något fel. Var bara skönt att vara på ett ställa där jag på ett naturligt sätt kunde känna mig hemma.

Väldigt proffsigt mottagande. Väldigt tydlig plan hur behandlingen skall gå till osv. Kändes som vilket jobbmöte som helst. En klar process och en klar målbild.
Teori är alltid teori. Jag skall nu även genomföra detta i praktiken. Då jag själv får vara med och påverka hur denna process skall gå till kommer jag gå på en kombination av samtalsstöd och medicin.
Praktik är inte alltid lika lätt som teori. Imorgon skall jag lämna blod och redan där kommer det gå lite snett. Jag kommer vara "ren" när jag lämnar blod men de senaste veckornas liv kommer inte ge några bra resultat.

Vill ni beskriver jag gärna min resa vidare. Tror faktiskt den kommer bli OK.

//C

Men för mig blev det att jag typ köpte 4 flaskor i stället......sen försökte jag vara duktig och "bara" köpa 3 flaskor åt gången. Men det är sant att det blir mer "synligt" när man köper flaskor.

Ljuset i tunneln finns där. Titta noga så ser du det :-)

Försök se det positiva.....även om det bara är nått löjligt simpelt......att du har ett täcke att hålla dig varm.....titta extra noga på blommorna för de är vackra ;-) etc.

Kram

Mängderna är störst på helgerna men just denna helgen var nog lite extrem.....eller väldigt extrem.
På fredagkvällen var jag på AW....det blev 2 glas bubbel, två glas vit vin, 1 gammeldansk, 1 wiskey, 1 öl och smakprov av gin. Bakfyllan på lördagen var inte jättejobbig men vi var på kalas då. Vi började redan dricka runt 1300. Och oj oj vad jag drack. Här får jag gissa.....1 öl, typ 6 snapsar av typ 40% sprit, säkert minst 2 flaskor vin. Bakfyllan på söndagen var fruktansvärd så återställaren slank ner redan vid 0900. Jag vaknade vid 0700. Under söndagen drack jag ytterligare 1 öl. 1 flaska vin och 1 wiskey.

Pratade med mitt ex om vår son och då efter det samtalet kom det.....hit men inte längre....är barnen här så är det noll alkohol för mig, sambon får göra vad han vill. Jag tänker inte heller hinka i mig A-fria alternativ som öl eller vin. Vatten och zero läsk. De A-fria alternativen kan vara ok på helgerna.

I dag var enkel dag. Ingen alkohol. Jag var iväg och paketerade massa kött. Min mamma och hennes kompisar var med. Kompisarna drack men inte mamma för hon skulle köra sin bil sen. Så hon erbjöd sig att köra dit vi skulle ifall jag ville smaka lite vitvin. Jag var stark och sa NEJ TACK och att jag inte vill dricka alkohol när barnen är här.

Jag oroar mig dock lite grann för långhelgen som kommer. Jag måste klara det.

Jag har till och med funderat på att ha ett billigt vin tillmatlagning INLÅST ! Min partner får helt enkelt gömma nyckeln eller ha den på sej! Smart va? Jag tror inte att jag kommer att göra inbrott i mitt eget hus... Jag har för mej att matlagningsvin från affären inte ger så fyllig smak i maten. Hur som helst så klarade jag helgen och äntligen en vanlig måndag! Tipset att hålla sig sysselsatt fungerar bra. Nästa utmaning blir Valborgsmässoafton. Men jag funderar på,att planera ett firande som kräver bilkörning. Det vore så otroligt skönt att klara det! Tips på,fler strategier?

Hej,
Jag har supit bort nio år av mitt liv. Då pratar vi om "varje kväll", då jag knäckte några öl. Allt började med att jag köpte ett sexpack 3,5% bärs. Sen har det helt enkelt eskalerat de senaste fyra åren, då fick jag nog och slutade. Jag har varit nykter i ett halvår, och mår bara bättre. Jag hade väl tur när det gäller abstinensbesvär, kände inget av dem. Jag går på AA möte och det hjälper mig. Du klarar det, och du måste tro på Dig själv. Du är inte ensam.

Lycka till!

Jag har drabbats av en jäkla förkylning och kan knappt sitta upp, tycker synd om mig själv. Fattar vad du menar att man tackar nej för att verka "duktig". Men Blomman jag tror ändå att om man bara köper en flaska finns du ju liksom bara en flaska inte en hel BIB.

Jo, jag minns att du fått extern hjälp med barndom, uppväxt m.m. Men jag kom inte ihåg att du sökt ren "alkoholhjälp". Du kanske skulle pröva det som finns på forumets hemsida...?

Jag har hållit på en hel del med mindfulness och meditation. Om du har möjlighet att gå en kurs i mindfulness, så gör det! Det är ganska livsomvälvande för sådana där rastlösa själar som oss. Det handlar mycket om att vara här och nu, ta emot både det jobbiga och det bra när det kommer och vara i det. Det har hjälpt mig mycket i alla fall. Funderar på en annan sak. Du som är "lite hooked" på träning. Har du prövat yoga? Det finns ju flera olika typer och ashtangayogan är rätt tuff. Förutom kroppskontroll, så ger det så himla mycket mentalt. Tror att det skulle kunna vara riktigt bra för dig.

Så, nu har jag läxat färdigt. Ursäkta!! :-0

Det är så fint med det här forumet, när man väl kommer tillbaka igen står de andra här med öppna armar och tar emot.

Jag tror på dig LP. Och du, grattis till ditt nya jobb - vilken häftig känsla att gå in i en utmaning. För min del blev mitt nya jobb förra året ett wake up call och drivkraft att förändra mitt liv eftersom jag visste att jag inte skulle klara av mina nya utmaningar om jag inte hade fullt fokus (läs: var bakfull, seg och ångestladdad).

Kör så det ryker!

Ja du vi är många i samma båt som du. Det vi kan göra är att stötta varandra och försöka göra bra val.

Classic! Jag drog ut på uppstigningen å det längsta i morse men nu är dagen över och trots megahuvudvärk så är jag ändå nöjd med dagen. Nu är det snart helg igen. ho ho ho...
//SL

PS. Räckte upp handen allt vad jag kunde!

Nu sitter man här i tårar igen och vill bara dränka sorgen i alkohol. Trots att jag sa för någon dag sen IGEN att de fick vara nog.
Allt går verkligen emot mig. Senaste året har varit ett rent helvete. Sak på sak på sak går fel. Och hade de varit saker jag kunnat påverka hade man väl fått skylla sig själv men nu är de saker bortom min makt som går åt helvete. När man tagit sig ur ett djup och tänker att "nu kommer allt bli bättre!" Kommer nästa bakslag. Detta är alltså inte alkoholrelaterade anledningar utan andra. Jag har haft så mycket skit runt mig senaste tiden att även dom simpla sakerna nu börjar ta så mycket kraft. Varför kan man aldrig bara få en lugn stund?! Sjukdomar har avlöst varandra, fel medicineringen har försatt mig i nästintill komaliknande tillstånd. Utbildningsmöjligheter skiter sig och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. Är de så jävla konstigt att man vill dämpa sorgen då..
Jag tänker varje dag att jag inte orkar en dag till. Livsgnistan har lämnat mig mer och mer för varje bakslag och Nu känns den banne mig helt släckt.

Hej, Jag har läst din tråd, din ångest och hur du hittar anledningar att vara kvar. Du står och väntar på att hoppa ner i ett stormigt hav tills det blir lugnare tider. Jag är 29 år och har levt fram och tillbaka med en man med blandmissbruks-problematik i snart 6 år. Vi separerade för 2 år sen, sen lite fram och tillbaka, han blev snygg och hälsosam igen, började motionera, var gullig etc och vi blev ihop på nytt i somras. I januari flyttade vi ihop. Det dröjde bara en månad till han var igång igen. Ute med kompisar varje kväll och drack öl, knarkade på helgerna och även på veckodagarna nattetid. Under dessa månader har jag gång på gång visat mitt missnöje, via samtal, bråk och sms. Det har mottagits som tjat och gnäll och att jag är världens tråkigaste med alla mina regler och riktlinjer. I tisdags försökte jag göra slut. "Hur kunde jag lämna en människa som jag trodde hade problem, vilken typ av människa var jag, så otroligt omänsklig". Vi kom fram till att vi ska ha en månads paus och bo växelvis i vår lägenhet. Varje dag skickar han sms om hur han har förändrats, han dricker läsk på krogen och går långa promenader. "Det här kommer VI klara tillsammans, för det är så det funkar i förhållanden, man hjälper varandra". Ikväll ska jag gå på ett möte för anonyma narkomaner. Jag behöver liksom alla ni andra här, kraften att säga nej. Jag tycker att jag tagit ett stort steg som satt ner foten, men han vill inte förstå riktigt. Nu är han medgörlig. Men tidigare har hans temperament styrt hela vår relation. Jag vet hur svårt det är med all denna skuld. Men när jag läser era texter ser jag mig om 20 år. Jag vill inte bli som ni. Jag vill inte behöva tänka på detta i min vardag. TA MOD OCH GE DIG AV! Om du ångrar dig kan ni ju alltid bli ihop igen, han kommer ta emot dig med öppna armar. Åren går.

Massa kramar!

Visst är de jobbigt inte kunna stå emot. Och när man som för min del beroendecentrum inte verkar tycka att jag har något problem ger de mig anledning att fortsätta. (Vilket är helt fel tankesätt men så funkar min hjärna)
Får jag fråga vad dom "äckligt stora mängderna" innebär? Jag drack i helgen 5 liter vin onsdag-lördag vilket jag anser är helt galet mycket.