Senaste kommentarerna i forumet

Nej det uttrycket känner jag inte igen, har inte hört det förr tror jag i alla fall.
Grattis till 0-ölen och att du kommit så långt. Låter härligt med bad och bastu.

Jag firar snart 28/4 fyra månader och det är helt fantastiskt så bra det går. Jag mår faktiskt oftast som en prinsessa och alla i min familj och vänkrets tycker att jag är stark och de glädjs med mig ! Livet är bra just nu:)

Ha en skön vecka Stingo och återigen tack för dina ord när jag var ny här. De hjälpte mig att komma så här långt.
kram mod

Att styra tankarna vore ju fint :)

Imorgon börjar nog en av dem svåraste tiderna på länge för mig....min tjej el X:et kommer hem och jag är nog mest rädd för det!

Jag hoppas jag är stark nog att åter ställa kraven som jag vill ska finnas och inte låta mig förblindas av kärleken till någon som totalt uteslutit mig under hela behandlingen och som bara varit arg el pekat på alla fel jag gjort.....

Vill nollställa hjärnan så jag bara kan vara likgiltig.....

Vad vore livet om det vore problemfritt!!
Jag är lite trött på att det ska vara kaos runt mig pga av ngn som har problem, tyvärr är det nu jag som är boven i det hela.....hon skyller sitt handlande på alkoholen och att jag varit dålig på att sätta gränser!

E så jävla trött på vuxna människor inte kan ta ansvar för sitt eget handlande utan som skyller på dem som stöttat och världen i allmänhet!
Jag har visat att jag vill försöka förstå vad alkoholen innebär för henne men att få henne att försöka förstå mig går inte!!

Håller delvis med dig kring att förstå varandra men ibland är det lönlöst..... :(
Tycker att du gör rätt i att komma vidare så att du blir starkare :)

Ta hand om dig

Vad skönt att du kan gråta. Det finns säkert ett hav av tårar inom de flesta av oss. De flesta ogråtna. Så låt dom flöda. Det är läkande. Kram / FM

Uj, vad jag kände igen mig nu när jag läste vad du skrivit. Idag var det min (o)tur att få ett vrålsug. Och jag vet varför. Jag var/ är trött, ledsen och förbannad. Då kommer känslan omedelbart att jag vill ha vin. Rastlösheten river i hela mig. Jag gav mig inte utan tillät mig att känna som jag kände. Inte bra än men bättre. Tomt. Och mitt beteende är svårt att förklara för familjen. Blir bara en surkärring. Hoppas det gått över till i morgon. Förstår dig så väl. Kanon att du stod emot :)!! / FM

Skulle göra en rejäl laddning gulaschsoppa idag..men 4 dl rödvin saknades som ingrediens! Ojoj det har jag inte tänkt på! All god mat och goda rödvinssåser...tar gärna emot tips på nåt riktigt äckligt matvin.
Heja Svea som klarar att ha vin hemma utan att själv dricka! Det skulle vara för svårt för mej. Jag har klarat helgen och nu vete sjutton hur jag ska få till matlagningen...jamen just ja! Det finns väl alkoholfritt som kan duga? Hm..bara tanken på systemet gör att suget drar igång och hjärnan försöker säga "jamen vaddå? 1glas till maten bara.." Nej Nej ! Jag har inte kommit så långt än, men jag ger mej inte!

Hej, jag undrar vad man kan göra när man blir såå sugen på ett glas vin?? Hur länge håller dröjer det innan suget av A avtar? Är van att dricka tre dagar i veckan. Det är svårt att bara sluta helt! Nu har jag inte druckit på sju dagar i allafall..

Sådär var det också för mig den första veckan jag grät för precis allt, det var som en fördämning som öppnats, jag grät för allt möjligt. Tills lut grät jag för att jag inte kunde sluta gråta.
Du är väl ledsen och trött förmodligen, jag kan får såna där lavinras när jag tänker på 15 år av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka. Det är vårt att svälja. 15 år är åndå lång tid att sörja.

FataMorgana, Lena och PP, tack för fina stöttande ord.

Idag var en jobbig dag, min omplaceringshund var tvungen att åka in akut till sjukhuset och kostnaderna för vård blev helt astronomiska på grund av att den ursprunglige ägaren underlåtit att försäkra hunden. I vilken annan tidigare situation som helst hade jag supit mig full efteråt. Nu köpte jag bara en påse yoghurtöverdragna nötter, vätskeersättning till hunden som kräkts som ett såll på grund av tarmvred och en flaska Herrljunga cider.

Jag vet att (H)ALT är en rätt stor bermudatriangel. Jag lyckades undvika återfall, trots att jag var både trött, arg, hungrig och kände mig ensammast i världen, men tack vare att jag höll lugnet så njuter jag nu av en trött men relativt välmående kräkfri hund som snusar sött bredvid mig. SÅ värt ännu en dags nykterhet<3

Tack för peppen:)

Jag skriver ju inte här så ofta längre - men jag följer speciellt er ändå! Är så glad att ni lämnat era destruktiva relationer (kanske finns det en väg tillbaka, kanske inte, men ni har visat att det inte är okej att bli behandlad så, att ni beslutar er för vad som är viktigt för er).
Jag känner så väl igen mig i era tankar och känslor - innan jag lämnade sa alla, precis alla som jag pratade med, att han inte skulle orka ta hand om barnen, att hans liv skulle fortsätta som innan osv, men vad hände? Jo, han ville inget hellre än att ha barnen, han ordnade upp många saker, styrde upp många delar av sitt liv, och jag kände en enorm bitterhet - varför gjorde han inte detta innan? Men hade jag inte lämnat så hade han nog aldrig gjort det. Och idag vet jag att han styrt upp många saker, jobbat på att förändra många saker, men väldigt många saker kvarstår och jag vet med säkerhet att jag hade inte velat leva med honom i vilket fall.
Jag har det också ensamt på många sätt - men jag var ensam innan också, med den skillnaden att vi var två ensamma som satt under samma tak. Det var inte bra, men jag var inte ensam... Låter lite knäppt, men ni förstår säkert vad jag menar?! Nu sitter jag ensam, en ensam, under ett tak. MEN det är mitt tak, jag har ingen oro för allt han kan säga, göra, hota med. Och jag läste i veckan att blondinbella rekommenderat kompisdejting på sin blogg, och när allt lagt sig med mina barn så kanske jag ska ta och kompisdejting. Men jag är också väldigt tillfreds med ensamheten, det har tagit tid att vänja sig, och tid att hitta lugnet i mig själv. Men Gud, vad tacksam jag är att jag lämnade! Mitt ex hade aldrig bättrat sig om jag stannat, och jag ser fortfarande alldeles för många tecken och situationer med barnen där samma beteende kvarstår. Jag vill inte vara bitter, hemsk och cynisk, men jag tror säkert att ni också kommer att känna av dessa tankar och känslor...
Varma kramar till er, är så tacksam över att få följa era resor, följa er glädje, sorg, ensamhet, tankar, känslor och styrkor!! Blir påmind och stärkt om min egen resa, tack från mitt allra innersta!

Jag håller med dig! Jag hoppas aldrig mer köpa någon box, man har ingen koll på hur mycket man druckit och resten vet ni ju....

Grattis till dina fem veckor:). Idag har jag verkligen kunnat agera direkt på negativa känslor känner jag. Grr! Måste jobba på det.
En oförberedd inbjudan till fest skapar stress och då är ju det en negativ känsla. Jag skulle förmodligen reagerat likadant. Klokt av dig att tacka nej. Varför utsätta sig i onödan? Kram/ fm

Sen när stavas ledsen med z??? Måste kolla lite bättre innan jag skickar.

Nu har jag identifierat några av känslorna som får mig att vilja dra i mig några glas vin, dom jag nämnde i rubriken. Sitter och dividerar med mig själv om jag ska göra det. Tur det är söndag och jobbdag i morgon. Det bromsar mig lite grann i alla fall. Bra att skriva av sig när det känns som man ska sprängas invärtes. Vill lägga mig ner som en treåring och slå på nåt och storgråta. Men det gör jag ju inte förstås...Känner mig gammal, astråkig och passé. En fysisk skada gör att jag inte kan springa annars har jag gjort det tills jag stupat tror jag. Nu ska jag stanna kvar och andas och inte ta det första glaset... Tror och hoppas jag. Amen / FM

Lena, du är verkligen så otroligt inspirerande och stark!
Jag vill åxå nå dit du har gjort. Just nu är det en timme i taget. Timmar blir förhoppningsvis till dagar och dagar blir veckor.
Jag kämpar tillsammans med dig och alla andra på forumet.
Det här måste fungera!
Kram /Lillgrodan

Tack aeromagnus för peppen!
Sitter på tåget från mina föräldrar tillbaka hem.
Jag erkänner att jag inte har skött mig i helgen. Jag har druckit vin både i fredags och igår.
Jag var nykter igår på släktkalaset. Men när jag hade kört hem så blev det flera glas vin. Mamma och pappa ville prata mer och fråga om mitt drogmissbruk, så för att fixa att prata om det så drack jag. Ångrar mig såklart. Men med det stödet jag äntligen har fått så hoppas och tror jag att det kommer lösa sig! Alkohol är en räv. Som lurar i buskarna och bara väntar på att hoppa på en. Men räven ska bort och jag ska börja om.
Den här helgen var den sista...

Lena - darling du är on a roll! Grattis till dina fem veckor även om det är helt oväsentligt att räkna dagar. Varje nyktert ögonblick är en seger.

Fattar vad du menar med de spontana händelserna. Det är som att de tar en off guard. Och om jag ska se till mig själv så handlar den känslan om att jag dels har en rädsla för att göra de som bjuder in mig och övriga deltagare besviken/obekväma och dels för att jag ska lockas att ta det första glaset. Jag upplever dock att ju mer man har berättat (utan att gå in på detaljer, men säga att man inte dricker a) så blir man inbjuden på samma premisser som man tackar ja.Då kan människor som inte vill ha en a-fri gäst välja bort att bjuda in och såldes inte bli besviken när man tackar nej till drinken. Och då slipper man uppleva att man måste förklara sig. Vilket man alltid iofs måste göra för det finns alltid frågvisa töntar som inte har vett nog att bara hålla klaffen

Tack för dom fina peppande orden.
Du har rätt i mycket av vad du skriver. Senaste åren har mitt liv gått på sparlåga pga en sjukskrivning och sen depression på de. Ligger hela dagarna och glor på serier utan att ha någon lust till något. Sen kommer helgen och då är de ju så skönt att döva känslorna med alkohol och få lite energi till att göra något. (Iaf under berusningen dagen efter är de inte många knop)

Nu ligger jag iaf här med jordens ångest, hjärtklappning och tankar på om man håller på att dö. Jag är så leds på dehär men klarar verkligen inte av att sluta dricka. Jag vill ju inte, jag tänker att jag inte ska. Men sen plötsligt sitter man där med flaskan igen och har ingen aning hur de gick till. Usch vad jag skäms.

"Obakis" igen.

I går kväll var det jobbigt. Fick en inbjudan till en hastigt arrangerad fest med många sköna människor. Skyllde på begynnande förkylning och tackade nej. Tycker nästan det är jobbigast såna här gånger, när det ramlar in nåt spontant. Man hinner inte förbereda sig mentalt, plötsligt hänger den där stora lockelsen där på ett spö precis framför en och frestar.

I stället firar jag fem veckor idag och uppskattade mycket känslan av att kliva upp i morse och må bra.

/Länge leve Lena! :)

Jo, det är vanligt att man vaknar sliten i början, speciellt om man har problem med sömnen. Problemet är nog störst i början, men det kan nog vara en del av ett helt normalt liv också. Åtminstone jag vaknar lätt "dagen efter" om jag sovit för litet, helt oberoende om jag druckit eller inte.

Jag är oftast emot allt vad förbud och kontrollsamhälle heter, men efter att ha varit med aktivt här i 9 månader skulle jag verkligen villa förbjuda vinboxarna. Nyttan av dem är inte stor och de ställer till med en hal massa helvete.

Tack, men jag skulle inte kalla det en framgångssaga ännu. Jag är fortfarande i allra högsta grad "på resa" och håller en hög medvetenhet visavi min relation till alkoholen. Kanske det är där nyckeln ligger till att det tillsvidare gått så bra.

Min resa kan du läsa mera om i två trådar här på forumet. Den ena hittar du högt uppe i "vidare livet" och i första meddelandet där finns en länk till min äldre tråd. Liknande och annorlunda resor kan du läsa om om du söker efter äldre texter av andra (steglitsan, LenaNyman, m, PP, santorini, akvariet, mulletant... bara för att nämna några som varit inspirerande för mig, det finns många andra också). Mycket att läsa, javisst, men jag tror du får en väldigt mycket bättre bild av de trådarna. än vad jag skulle kunna ge så här i efterskott.

Några direkta svar på dina frågor:

- Jag tänker fortfarande mycket på alkohol, men det är inte mera i form av "sug", "vill ha", "saknad", utan mera en form av konstaterande introspektion. "Jaha, nu hade jag druckit vin", "skönt att inte behöva det där glaset"...

- 1. Ingen alkohol hemma - ingen alls. Den regeln följer vi fortfarande tillsammans med min fru. I början betydde det att inget fick finnas ens i skåpen, numera står där väl en vinflaska, men det är underförstått att den inte öppnas om vi inte har middagsgäster.
2. Inte för törstig, för hungrig eller för trött. Törst och hunger förväxlar man väldigt lätt med alkoholsug i början.
3. Förse dig med annat gott att dricka - Om du är van att dricka när du lagar maten, så fixa till en god (gärna speciell) a-fri drink före du börjar. Om du brukar dricka framför TVn så förse dig med a-fri dryck. Mina favoriter är 0-öl och tonic (som jag blandar med bubbelvatten för att få ner kalorierna).
4. Starka smaker hjälper mig. Om du läser mina trådar, så nämns där chili titt som tätt :). Mintpastiller, salmiak (saltlakrits), sockrad ingefära... Mörk choklad har också många andra tyckt fungerar bra mot sockersuget.
5. Kicks - vad ger dig kicks utan att vara farligt eller ohälsosamt? Bejaka dina behov av kicks.

- Enormt mycket förbättringar, läs min tråd. Jag är så mycket friskare, 10 kg lättare, kondisen är massor bättre och jag mår mentalt väldigt mycket bättre. Dessutom har jag mitt äktenskap kvar ;). Det mentala går i vågor och äktenskapet likaså, men grundriktningen är tydligt uppåt. Läste i en annan tråd om dina tankar att koppla ihop nykterhet med att också annars satsa på stärka dig mentalt. Där är du definitivt inne på rätt väg, jag skulle nästan våga säga att det är den enda rätta vägen.

- Vet inte riktigt. Den viktigaste grejen för mig tror jag var då jag började tro på att jag kan trivas med ett liv utan (daglig) alkohol. Då jag ännu drack och ännu en lång tid efter det kändes det som en väldigt främmande tanke. M skrev alldeles nyss om hur tänket ändras från att "man är fri om man kan dricka" till "man är fri om man inte behöver dricka". Det ligger väldigt mycket i det. En annan sak är att alkoholen inte ger mera mig samma känsla. Den där omedelbara avslappningen som jag fick av en öl, den verkar inte finnas där nuförtiden.

Summa summarum: Jag slutade tidigt tala om att "återgå till normaldrickande". Ett normaldrickande har jag aldrig haft, eller om jag haft det så är normaldrickande inte hälsosamt. Det jag talar om nu är att kanske övergå till ett kontrollerat måttlighetsdrickande. Vet inte vad det här kan betyda i framtiden, just nu betyder det: ingen alkohol hemma eller på vardagen och stor måttlighet vid sociala tillfällen.

Visserligen nu, efter en till stor del sömnlös natt… Men även andra morgnar har jag vaknat och känt mig sliten. Så som om jag vinat kvällen innan. För mycket. Och långt in på natten. Somnat halvt om halvt med glaset i hand. Inte borstat tänderna. Inte klätt av mig.
Jag undrar varför. Varför vaknar jag och känner mig sliten? Känslan går ju visserligen över snabbare än om jag faktiskt druckit, och ovan beskrivet scenario utspelat sig. Men den initiala frågan när jag vaknar är fortfarande "Vad hände igår? Och hur mycket blev det?"
Är det bara ett gammalt vanemönster, en rutin som fortfarande sitter i? Eller är det vanligt att vakna och må såhär när man nyss slutat dricka? Är det någon form av abstinens? Abstinens till bakfylla och bakfylleångest? Det vore just grant…

Fredag gick strålande utan A men i går drack jag vin, jajaja ett fel steg. Men 8 dagar utan och jag bestämde mig redan på morgonen att jag inte orkade. Besök hemma och trevlig middag, det blev för mycket. Men vi köpte bara 2 flaskor. Ingen BIB, den boxen är farlig, så farlig. Nu finns det inget hemma så de känns faktiskt helt ok ändå.
Jag är inte bakis alls men jäklar vad dåligt jag sov, vaknade kl 04 och kunde inte somna om. Förra veckan sov jag som ett litet barn.... A är verkligen inget bra sömnpiller.