Senaste kommentarerna i forumet

Googlade lite för att se om jag kunde hitta hjälp på nätet för mitt drickande. Kom in i den här tråden, läste hela och blev så oerhört inspirerad så jag tog äntligen steget och blev medlem.
Det som gjorde starkast intryck på mig är det sätt på vilket du lyckas förmedla hur nöjd du är med ditt liv utan alkohol.
Vi är ju många som tror att livet bara kommer att bli tråkigt utan alkohol. Men jag ser det som ett sätt att befria mig, ge mig ett rikare liv istället.
Tack !

Jo, precis sådär kan det ju se ut när man är inne i ett race. En återställare blir 4 - och en "ny" fylla. Ny är den ju inte, utan pågående sedan......

Är såååå skönt att vakna idag och vara nykter. Sugen på frukost - och kaffet smakade jättegott.

Tänkte precis som du igår när jag var ute och cyklade. Det var som att min blick lyckades zooma in varenda lila Systembolagspåse som fanns på stan - och det var rätt många. Känslorna är ju blandade - men en del av mig tänker självklart: Undrar hur många av dessa "påsar" som kommer att ha en normalt trevlig lördagskväll - i "goda vänners lag", och hur många är fulla fortfarande just nu, och letar febrilt efter något för att "återställa balansen"? Hos mig skapar de lila påsarna inget sug - men visst sjutton kunde jag se dem på stan - och reflektera över hur "påsen" skall sluta......

Alltid kul med sånna kommentarer.

Mod60! GRYM DU ÄR!!

Grattis! Åh vad du är duktig!!! På fredag den här veckan så firar jag tillsammans med dig.

Det är så otroligt bra och stort det här. Du går nu ett mycket bättre liv till mötes. Ett liv utan ångest, svek, självförakt, för tidig död, konstant stress och maniska tankar om A.. Åh vad duktig du är! Blir uppriktigt glad på dina vägnar :)

bara att de finns att spegla sig i och söka styrka hos även om man inte berättar allt.Säkert känner han av en begynnande styrka i dig.
Och som vanligt är ju beslutet att dricka hans och om du klarar att låta konsekvenserna av det valet påverka dig så lite som möjligt så stärker du dig själv.
Fortsätt stå på dig,hejjja!!

Hej AJ!

Ju ärligare du kan vara till dina kollegor desto bättre, däremot behöver man ju absolut inte gå in på detaljer. Jag personligen gillar:

"Jag dricker inte för att jag känner att jag inte mår bra av alkohol"

Det kan även funka med:

"Jag ska försöka satsa på jobb och träning ett tag och därför vill jag köra en nykter period osv.. "

Sedan finns det ju en jäkla massa annat med bilen osv. Mitt tips är att fundera på om du kan säga något som känns bra för dig som sätter sig hos dem? Jag menar annars ska du gå med samma oro inför varje AW, firmafest, pubrunda osv.

Att våga säga rakt ut, jag är alkolist och tänker inte dricka mer för att den där skiten sabbar mitt liv. Då är man jävligt tydlig, både mot sig själv och sin omgivning. Man stänger vissa dörrar för att lättare kunna ta ett återfall och man visar för sig själv och sin omgivning att man har bestämt sig. Man vill satsa på något annat än att supa sig full.. Brutalt men samtidigt jävligt bra i de flestas öron.

Skriver detta bara som tankar, jag är inte själv där så att jag klarar av att säga att jag är alkolist rakt ut.

Hur som, fortsätt på din "nya väg", det är en jävligt bra väg och min gissning är att du har jäkligt mkt att hämta av livet som nykter! :)

Hurra, vad du är duktig! Grattiskram!
Tror det är vettigt att inte chansa å dricka.
För ett år sen hade jag en vit månad, och sen kände jag mig säker. Ramlade genast tillbaka till samma mönster.
Nu har jag varit vit i åtta veckor och en dag. Tänker inte chansa.
Bra också att du beskriver nackdelar som hörde till drickandet. Den påminnelsen gör nog både dig och oss som läser starkare
I vår övertygelse om att alkoholfritt är bäst.
Ha en skön söndag!
M

Känner mig glad och lite stolt ikväll. Den 28/12 var min första nyktra dag på mycket länge. Nu har det gått 3 månader och det "rullar på". Jag har tänkt på att dricka många gånger men vågar helt enkelt inte. Litar inte på mig själv. Är säker på att jag snabbt skulle komma in i mitt gamla alkoholdrickande igen.

Tänker på hur det var i höstas. Sjukskrivningen låg inte långt borta eftersom jag inte orkade med någonting och hade ångest nästan varje dag. Ångest för allt planerande för att kunna dricka ifred, hur egoistisk jag var som mamma och fru, hur dåligt samvete jag hade nästan alla veckans dagar när jag vaknade på morgonen. Röda ledsna ögon. Nu mår jag bra mycket bättre.....Livet är så mycket lättare utan allt jox som det blir med alkohol. Så mycket energi som går åt....

Var på tjejmiddag ikväll och det var hur mysigt som helst. Nu har jag sagt att jag inte dricker för att jag känner att det blivit för mycket. De vet inte riktigt hur mycket men det spelar egentligen ingen roll. Jag hade hur trevligt som helst och körde några hem. De drack inte mycket alls, de har koll och det har jag också nu. Blir glad över det.
Mannen hade herrmiddag och var inte överdrivet berusad när jag kom hem. Skönt. Tror vi båda var glada för det.

levervlärden så min läkare tyckte jag skulle avstå en period för att kolla resultaten. Kan nog funka i en del sammanhang.

Det har varit lugnt på alkohol fronten nu i några veckor , som jag vet om iallafall. Men han gnäller och tjatar och surar hela tiden på mig. Om vad jag inte ska hadla och att jag gör för mycket på helgerna. Träffar för mycket vänner. Han måste till och med ibland ta hand om sina egna barn . Å det tycker han är dåligt. Han börjar begränsa mig och det har jag inte upplevt förut. Eller så var jag svagare då och inte stod på mig. Hur som helst så gillar jag det inte och det hjälper inte direkt vårt äktenskap. Jag tror att han har druckit ikväll. Nu sover han . Men lukten av en person som druckit blir man duktig på att känna.
suck undrar om han börjar om nu?

Anders - det är skitjobbigt att sluta alka. Det är ett helvete!
Jag hade liknande 4-7 dygns suparrundor före jag gav upp och slutade dricka! Jag var som dig... Nyktrade till - fick ångest - drack för att döva ångesten - fick ångest för att jag drack - blev dyngrak för att slippa tänka - däckade - vaknade upp bakis/fortfarande full - drack återställare för att "stabilisera" - återställaren förökade sig till flera återställare och dessa i sin tur blev till en ny fylla.
Så höll jag på i 3 år.
TRE ÅR!

Helt sinnessjukt vad kroppen pallar!

Idag gjorde jag mitt första besök på en pub. Var ute och lunchade med ett vännerpar och min sambo, de drack alkohol till maten - jag drack alkoholfritt. Efteråt gick vi och tog ett par glas, eller de tog ett par glas, jag drack mineralvatten och alkoholfritt.

Nu sitter jag hemma i soffan och är så lättad!!! Hade det här varit för 3 månader sedan så hade jag varit bra i gasen vid det här laget och jag hade suttit och hysteriplanerat hur jag skulle hälla i mig i smyg utan att sambon skulle märka ngt, hur jag skulle klara att övertala honom till att ta ett par glas ute ikväll och hur jag skulle kunna dricka återställare imorgon utan att bli avslöjad. Vilket jobbigt jäkla hamsterhjul man var inne i alltså...

Men liksom du så noterar jag mig hela tiden hur folk runtomkring mig dricker, ser ut att njuta och vara lyckliga med sitt glas i handen.. Hur folk traskar runt med välfyllda bolagspåsar och hur alla ska fira att det är helg genom att få bli fulla och glada... Själv är man tråkig och nykter.

Jo, blir mycket att fundera över! På något sätt, hmmmm, så tror jag att det sista "alkorycket" satte lite mer spår än de jag presterat innan. Det är bra. Jag fick verkligen klart för mig hur svajigt det kan bli för min egen del när det händer något negativt, stressande i livet - och hur jag, hittils till viss del (inte alltid dock) har gömt mig i alkoholdimman för att slippa känna efter och agera. Strutsbeteendet igen.

Idag har jag varit ute på årets första cykelrunda, runt hela Djurgården. Underbart skönt. Inte en tanke på alkohol - och kvällen blir en lugn framför tv´n/datorn. Tänkte dock på alla, och det var många, som satt längs Strandvägens barer/caféer och drack. Några drack kaffe - de flesta öl/vin. Undrar hur många av dessa som är inne i en lång helgfylla, eller bara satt och tog sig en återställare? Tanken bara slog mig när jag cyklade förbi...... Jag blev glad för min egen del att det inte drog igång något sug, eller någon längtan efter att också sitta och bli lite eftermiddagsfull på uteservering i vårsolen. Istället njöt jag av naturen ute på Djurgården (natur, eh, ja typ...)

Kommentaren ovan var riktad till Kvaddad...

Det var jag som skrev det med anamma och offerkofta.
Sorry om du tog det så hårt. Menade verkligen inget illa.
Tycker bara att det är så mycket som lindas in i bomull och fluff...
Vi har alla samma sjukdom och vi vet alla att alkohol är motsatsen till lösningen! I tillägg så är vi alkoholister (läs VI - jag inkluderar mig själv i den här benämningen) experter på att tycka synd om oss själva och hitta på ursäkter om varför det är synd om oss och varför vi borde ty oss till alkoholen.
Det var dumt av mig att skriva så om du tog illa vid dig och om det är på det viset så vill jag verkligen be om ursäkt.
Jag glömmer bort att raka och ärliga kommentarer inte alltid uppskattas av alla.
Hoppas du mår bra idag!

Duger inte - du har skrivit här och det är första steget och första tecknet på att du inte vill fortsätta så här.
Börja med heroin?! Hm.. Nu vet jag inte hur ditt missbruks-CV ser ut men parallellen alkohol-heroin känns inte helt normal???
Vi alkoholister tar ju väldigt ofta på oss offerkoftan när vi har det som värst. Tycker synd om oss själva och är oerhört ynkliga.. Jag tror att du skrev det du gjorde när du var i ett sånt ynkligt läge.
Du är inte sån egentligen! Självklart ska du inte ta heroin!!! Och ja - du kan förändras! Du kan sluta missbruka alkohol!
Jag råder dig att vara aktiv här day and night och ringa AAs hjälptelefon pronto. Be ngn från AA komma och möta dig och gå på ett möte.
Förändringen till det bättre kommer om du är villig och jag tror att du är villig för annars hade du inte skrivt här.

Blomman - vad duktig du är! Hur länge har du varit nykter?
Har du haft problem länge?
Kommentarer från nära släkt? Åh fan.. Det är inte okej. Har du mycket alkoholism/osunt drickande i släkten? Är dom så för att de har problem själva eller för att de inte förstår vad alkoholism faktiskt är??

Jag var aktiv (drack varje dag) alkis i cirka 3 år.. Men har druckit osunt halva mitt liv.. Med andra ord så har jag alltid varit den som varit först på flaskan i alla sociala settings. Det är därför som mina kollegor/ytliga vänner är som frågetecken nu. De begriper inte vad som har hänt.

Tänker ju att då man har sett någon däcka överallt i flera års tid så borde man som kollega/bekant snappa upp vissa varningssignaler och inte ifrågasätta varför jag helt plötsligt har slutat dricka helt.. Men men...

Kanske du kan vara "bokat" på annat?

Vad du ska svara vet jag inte. De förslag lämnar jag till de klokare som kommit längre än mig.

Jag är också skiträdd för vad jag ska säga i framtiden. Jag får gliringar från alla håll.....även mycket nära släkt. Och jag är bara i fasen att försöka börja vara nykter.

Men hen jag pratade med igår hade ett bra svar på varför hen inte drack alkohol. Svaret var helt enkelt.....Jag är mycket glader utan.

Kram och heja.....jag är så imponerad av dig

Tack igen allihopa! Åh vad fina ni är!
Finns inget band som det bandet som är mellan oss nyktra alkisar :) Vi förstår varandra och kan stötta varandra på ett helt annat sätt än de "utifrån" som är friska kan. Det är liksom inga konstigheter. Skriver en utav er "fan, jag trillade dit, nu har jag druckit i 2 månader men nu är jag tillbaka" - då är det liksom inget konstigt med det utan vi förstår och ger istället en klapp på skuldran och säger "välkommen tillbaka, kompis". Så enkelt, så rent - så rätt! :)

De som "mobbade" mig i torsdags för att jag inte drack tror jag inte är alkoholister på något sätt. De är rätt och slätt för dumma för att kunna vara det... Under mina snart 3 månader som nykter så har jag mött oerhört många torrlagda alkisar via AA och jag måste säga att varenda en verkar vara över genomsnittet intelligent, djup, filosofisk och känslosam.
Jag menar inte att vi alla är djupa filosofer med galet professorhår och bruna manchesterbyxor och ett skört inre.. Men jag tror att vi grubblar och reflektererar mer än genomsnittet. Vi är djupa på något sätt och tänker kanske 5 extra sekunder på saker och ting jämfört med "vanliga" personer.
Fattar ni vad jag menar?

Anyway - mina kollegor som satt och dissade mig hela middagen för att jag var nykter.. Dessa amöbor.. Vi ska ut på en jobbgrej igen om 2 veckors tid. Vad konkret ska jag säga????
Saken är den att för bara 3 månader sedan så var jag den som hetsade och tjatade hål i huvudet på alla för att vi skulle ta en AW och gå ut och fira/deppa/spontan-dricka. För 3 månader sedan så var jag THE party queen som alltid drack mest, fick störst och flest black outs, spårade mest och gjorde sjukast saker på fyllan (dock alltid med glimten i ögat - så jag kom undan med det).
Nu har jag helt plötsligt blivit "tråkig". Jag kommer få samma hagelskur på middagen om 2 veckor.. "Varför dricker du inte, är du gravid yada yada..."
Jag behöver råd - hur och vad svarar jag?

Att berätta att jag är nykter alkoholist är uteslutet då jag är i en bransch där det enbart kommer användas mot mig.

Hatar det här samhället där man måste ljuga för att man har valt att sluta förgifta sig själv.

Har du tänkt på att söka hjälp inom vården eller AA?

Det är alltid mycket svårt att läsa ut känslor i skriven text. Saker kan lätt misstolkas och uppfattas på olika sätt av olika läsare. Därför måste vi försöka tänka efter när vi skriver till andra.

Kram

Tack mod60 :-)
Jag önskar att jag kunde skriva att helgen startade bra men så är det inte :-(
Hamnade på en utekväll som jag hade planerat att INTE GÅ PÅ. Jag blev inte fullast eller gjorde bort mig men fy fan vag jag mår dåligt nu. Ligger i sängen med huvudvärk och illamående. Mår för dåligt för att ens sova.

För att göra ett försök att inte sänka mig allt för långt ner så vill jag reflektera över två saker jag noterade igårkväll. Det ena var att på puben fanns en kvinna som var så berusad att hon kunde varken sitta på stol eller gå själv. När människorna försökte få upp henne så var det inte vaker syn. Fy fan tänkte jag. Jag sa till mig själv att sånn vill jag aldrig vara. Att jag blivit så berusat har hänt men mycket sällan. Igår så insåg jag hur trådfin linan är om man försöker dricka "normalt".

Det andra var att jag pratade med en som var nykter och blev så klart nyfiken på varför hen inte drack. Det kom ingen ursäkt som att jag kör bil eller liknade. Hen sa att hon helt enkelt är gladare utan. Hen sa att hen inte hade haft några problem utan bara en dag slutade vilja dricka och tyckte hen var gladare utan.
Fan vad imponerad jag blev över hen. Satt med min äckliga jävla dricka och tänkte...jag VET att jag också skulle vara gladare utan.

Jag hoppas jag nått min botten nu så att jag kan resa mig starkare. Jag inser också att om jag ska vara snäll mot mig så måste jag stanna här och skriva om mina upps and downs. För att lyckas sluta helt för det är ju det jag behöver. Jag måste sluta intala mig om att jag kan dricka "normalt"

Kram

att höra av dig. Och härligt att få dela dina erfarenheter! Glad vår! / mt

jag skrev här. Läser gör jag, översiktligt och oregelbundet men dock. Jag har hittat nya platser och sammanhang där jag bearbetar mitt medberoende och fäster mina tankar på papper. Med förundran och frustration ser jag den långa vägen vi har att gå... vi som är fångade i medberoende och de som är fångade i missbruk. Frustrationen bär jag och bearbetar - den är min och det är jag som ska ta hand om den.... eller släppa den:) ... Inse att långsamheten är en annans, ett tillstånd där också jag varit. Och kanske är... om än på en annan station. I min vardag möter jag också de som ännu är fångade i missbruk. Så smärtsamt och så obegripligt att se människor snava och falla... efter många månader av nykterhet... och den enorma tröskel som ska överskridas för att börja om på den nyktra vägen. Jag förstår så väl att jag saknade och ropade efter mg´s "sanna jag" då när han drack. Med förtvivlan och förfäran ser jag den som förvanskas och försvinner inför mina och andras ögon. Och inser min maktlöshet... ständigt det första steget. Men jag möter också dem som insett att ett nyktert liv är ett liv i frihet och jag möter de medberoende som skakar av sig de problem man är maktlös inför och som tillhör en annan. Underbara, befriade skratt ... Det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

för att det tog tid för dig att flytta. Du har kämpat en så tuff kamp och nu är du en bit på väg - den vägen som är din!

Jag skriver så sällan här nu men tittar in ibland. När jag ser i backspegeln och tänker på alla jag följt här inser jag att vägen, den väg du går nu, är lång för de allra flesta. Den långa, så långa, tiden av hopp, tvivel, vanmakt.... innan man hittar kraften att ta sig ut ur det gemensamma. Och sen ensamheten, den du beskriver. Så välbekant. Men visst är det så att det finns ingen återvändo? Åtminstone inte i nuet.

All kraft och styrka till dig. Och kärlek. Och glädje.... livsmod och livsglädje. Kram, kram / mt

Känner mig så otroligt ensam!! Tänker på allt som har varit o hur hemskt det var på många sätt.visst har jag också mycket skuld i allt som hänt eftersom jag inte har gjort någonting för att förändra situationen för en efter 22 år!! Det är helt sjukt när man börjar tänka på det. Jag förstår inte nu varför jag väntade så länge. Det är så overkligt allting , jag har inte förstått än att jag har flyttat äntligen men jag känner mig inte fri än eftersom vi inte har gjort upp om huset o alla saker vi har osv.. Det är så svårt att prata med honom o jag är rädd för hur han reagerar När jag pratar med honom om det även om det är oundvikligt. Jag måste verkligen ta tag i det där nu.