Senaste kommentarerna i forumet

Har kommit hem efter en helg med mam & pap. Alltid skönt att komma hem igen, att andas ordentligt. Men det var inte så farligt, visste när jag åkte i fredags inte riktigt vad det var jag skulle komma hem till. Men vi fick en bra helg tillsammans. Tänker att jag ändå kanske ska försöka åka dit något mer oftare än nu.

Har virkat klart två halsdukar, en ska jag ge till min kollega imorgon. Senapsgul. Imorgon är det dags att gå tillbaka till jobbet. Extra tidigt måste jag vara där dessutom. Inser att jag absolut inte har något att skriva om just nu. Känner mig orolig efter att ha läst Ebbas senaste inlägg.

Tack! Jag hör av mig när det är gjort.

Kanon bra ! Tråkigt med mannen men härligt bra av dig att du såg identifierade och konfronterade snabbt. ;-)

är jag ikväll.Denna man som jag blev lite småintresserad av verkar ha en annan typ av beroendeproblematik som jag inte tänker gå in på här.Men magkänslan talade,saker hände och ikväll konfronterade jag.Samma korkade undanflykter och försök till att göra problemet till mitt.Jag stod fast, bad om förklaringar,fick ingen och känner mig så stark i detta.Visst är det väl alldeles fantastiskt att jag trillar dit på en beroendepersonlighet till? Luften hade gått att skära med kniv så stark var attraktionen oss emellan.Och naturligtvis av samma sorgliga orsak.Kaka söker maka.Men jag såg,jag identifierade och konfronterade inom loppet av några dagar.Det tog inte 20 år.

Han kanske fick en tankestälkare när du 8ratade med honom. Alla som har beroende lever i förnekelse. Hoppas han håller sig nykter och att du kan hantera ev sug. Lycka till

Och viktigast av allt - hur mår du???

Varma tankar och kramar!

Också de gamla traditionella hotellen i Europa har börjat fasa ut badkaren och lägga in dushskåp istället. Och visst är det bättre att inte behöva hoppa över badkarskanten, då man har brottom iväg en vardagsmorgon, men ibland skulle det vara så väldigt skönt att få lägga sig ordentligt i blöt ( i brist på bastu;)

att jag ska vara anonym, att jag ska dölja min historia, dölja vem jag är, att jag ska förvränga min historia och personer i den...
Allt medan mitt ex fortsätter att kalla mig för oansvarig, talar om för allt och alla att hans ex hamnade i en livskris och bara stack ifrån honom och att hon nu dessutom försöker ta barnen ifrån honom - han som är den mest fantastiska pappan i världen...
Väldigt märkligt.

Jag har vänt och vridit på saker här på forumet, av rädsla för att han ska "komma på mig", att han ska känna igen vår historia och ännu en gång kunna "rätta" min historia så att den överensstämmer med hans (som han gjorde när jag blev medlem här första gången... några veckor innan jag blev medlem igen).

Jag har ljugit om massa saker - så många saker att jag inte längre själv minns exakt hur jag skrivit. MEN: det viktiga är att det jag ljugit om har ingen betydelse.
Jag har ljugit om:
att jag var sambo - vi var gifta...
att vi hade två flickor - vi har två pojkar...
att jag hyrde en stuga - jag hyrde en lägenhet...
att jag flydde till släktingar/vänner - jag flydde till mina föräldrar...
och många många mer saker... många fler situationer och händelser där jag kanske ändrat tidpunkt, plats, person...
Och det fanns flera skäl - att jag inte ville att någon skulle kunna känna igen oss, att jag inte ville att han skulle känna igen oss, men kanske framför allt: jag har ljugit för att jag fortsatte skydda honom... Rädd att någon skulle kunna förstå vem han är...

Men han ljuger inte - han berättar om vilken j-a ex-fru han har, som har blivit galen och som nu beskyller honom för de mest sinnessjuka saker och som försöker ta hans barn ifrån honom. Han tänker minsann inte på mig, att människor IRL ska tycka/tänka saker om mig?!
Och här sitter jag och skyddar honom.
Ärligt talat - jag blir så förbannad att jag helst av allt skulle vilja skriva ut hans namn, adress och nummer överallt och berätta allt han gjort mot mig och våra barn.

Och där satt jag på möte med socialtjänsten och fick sådan tunghäfta att jag inte kunde besvara frågor som "varför tror du att barnen skulle ha det bättre hos dig?", inte kunde bemöta påståenden som "Ni behöver lägga era meningsskiljaktigheter åt sidan, du måste tänka bort dig själv och se till barnens bästa så att ni kan samarbeta!"... ja, det är ju jättelätt att tänka bort sig själv, att glömma att han hotat mig, skrämt mig, sagt så elaka, fula och hemska saker... ja då, för barnen har han ju alltid varit snäll mot...
Nu har jag nog förlorat hela tvisten, med mitt kassa "framträdande" hos Familjerätten... Mitt hjärta blöder.

Ha, det där med att frysa matlagningsvin är allt en ide. Jag skulle bara bli vansinnigt nyfiken på hur det smakar som fryst och upptinat (på riktigt).

Litet matstuk har jag kvar i mig. Tillräckligt åtminstone att bli indignerad då jag beställer en risotto med lammfile, och får in en sjujävla hög grötigt ris i något slag ostsås, med en liten bit lamm ovanpå. Inte en endaste grönsak i hela anrättningen! Nåväl, efter att ha käkat smörgåsar i två dygn var jag nog hungrig för allt det där riset, så jag åt nästan hela portionen och nöjde mig med att det nog var bättre för mig än Haute Cuisine, åtminstone just nu.

Svartsjuk som nykter, ja. Jag har tyvärr erfarit en del från mitt förra äktenskap, ur det gick jag svartsjuk. Det finns grund till svartsjuka för en sak i mitt nuvarande äktenskap men vi har löst det och vi har valt att gå vidare tillsammans.. Men jag är väldigt på min vakt, kontrollerande mm och med alkohol blir det värre, sambon i sin tur väljer då att provocera mig, så det blir kaos i mitt huvud. Sambon provocerar med att flirta.

Vi dricker till helgen här hemma. Min sambo köper oftast mer än vad som går åt, så knas tycker jag då sambon aldrig kan sluta dricka så länge det finns kvar. Så kontentan för att jag inte vill att min sambo ska bli så jävla full varje gång så sympatidricker jag dvs ju mer jag tar och inte låter sambon dricka upp själv desto mer håller jag sambon ifrån de pinsamma situationerna då sambon är skitfull somnar under köksbordet och kanske tom kissar ner sig.... Jag vill inte dricka den mängd jag gör men för att förhindra att sambon blir aspackad så tar jag på mig att dricka mer. Ska inte göra det mer, jag hjälper inte . Jag stjälper mig själv och mitt tänk genom mitt agerande för det blir två nästintill lika fulla istället för en full och mindre full.... Så dumt av mig att tro att jag hjälper situationen... Dricker sig sambon skitpackad så är det hans ansvar inte mitt. Slut på alla medberoenden !

Jag skulle aldrig lita på att frun inte vet, eller åtminstone anar. Att dricka i smyg, är väl ett av de säkraste sätten att förstöra ett förhållande?

Kom igen, Calle. Du hade en bra start. Du kan om du bara vill.

Hur som helst var det skönt att få det sagt.
Muränan: moa? Nej, belinda här;)
DS.

Ja, ungefär som jag föreställt mig. Jag pratar, han hummar till svar.Ville att han skulle vara nykter när vi pratade så väntade därför till idag då jag trodde att ölen var slut. Så fel jag hade. Men när han då knäpper upp den första ölen säger jag hur jag känner inför hans drickande, hur dåligt jag mår av det, att jag oroar mig för hans hälsa osv.osv. Han vill inte prata om det. Vill inte höra på. Tycker jag överdriver.
Kanske fick han något att tänka på iaf. för han har inte druckit något mer. Än.

Hur är det segra? Går allt bra?

Det är viktigt att som Ullabulla skrev inte lägfa över skuld på din man. Då blir det försvarsställning. Även om skuldenbtill största delen är din mans och du vet det så blir det inte bättre. Älskar han dig tillräcklugt så kommer gan att förändra sig. Klarar han inte det kanske gan måste ha hjälp mot sitt beroende. Håller tummarna. Skriv hur det går

Är du svartsjuk även i nyktert tillstånd? Du skriver ju också att du dricker en del. Kanske ska du prova att vara helt nykter ett tag och se om du mår bättre.

vid samtalet om du kan.Jag tror det heter krokodilspråket eller nått :)Så länge du säger, jag upplever jag tänker, jag känner så blir det inte anklagelser utan dina känslor som du har ansvar över.Skriv stödpunkter om de viktigaste sakerna och låt det andra vara.Det kommer ändå att bli jobbigt för er.Duktig kicka!!

Ett varmt lycka till! Ja, det kan vara svårt att stångas mot alkoholens starka kraft.

... förstärker gärna den grundläggande sinnesstämningen. Den dövar också det rationella, tänkande och reflekterande sinnet och banar väg för reptilhjärnans urinstinkter. Om jag skulle råda (det gör jag inte gärna men vill ge dig feedback ändå) så googla på svartsjuka, inhämta kunskap, resonera med dig själv om din svartsjuka, vad kan den bero på. Fråga dig om du är svartsjuk även när du är nykter. Har du anledning att vara svartsjuk? Ställ dig en massa frågor och försök hitta svaren inom dig. Det, tror jag, är en bra början.

Kram på dig.

/Lena

... aldrig se henne "live". Men å andra sidan anade jag aldrig att jag skulle sitta på Alkoholhjälpens forum en dag med hennes namn som nick. Läser hennes biografi nu, dock.

Jag har en hel drös självhjälpsböcker i bokhyllan. Dom allra flesta är lästa. Men jag har egentligen inte inkorporerat budskapen i dom, ännu mindre implementerat budskapen i verkliga livet. Jag har bara läst, rätt och slätt.
I förra veckan köpte jag så en ny självhjälpsbok. Den heter ”Självkänsla på djupet” och är skriven av psykologen, psykoterapeuten och författaren Marta Cullberg Weston. Det är den här boken jag ska gå på djupet med.

Självkänslan börjar byggas så fort vi föds. Cullberg listar i sin bok femton punkter om vilka grundläggande behov ett litet barn behöver få tillfredsställda.

1. Tillfredsställelse av fysiska behov.
2. Trygghet och säkerhet.
3. Hudkontakt och smekningar.
4. Uppmärksamhet.
5. Spegling, att känna sig sedd.
6. Acceptans för den man är.
7. Lyssnande och deltagande.
8. Hjälp att sätta ord på och hantera känslor.
9. Relationer man kan lita på.
10. Att känna att man duger och kan.
11. Stöd och handledning.
12. Möjlighet att ha roligt och få stimulans.
13. Att sexuella känslor inte är tabubelagda.
14. Frihet att utforska.
15. Hjälp att sätta gränser.

Om jag tar mig tid att läsa dessa punkter, långsamt och en i taget, och smakar på var och en … ja, då blir jag lite nedslagen. Det var så många punkter som inte tillfredsställdes alls. Men samtidigt blir jag på det klara med det obestridliga sambandet mellan orsak och verkan. Många otillfredsställda punkter från födsel, genom barnsben, tonår och upp i vuxen ålder ligger till grund för min dåliga självbild/självkänsla i dag. Det är inget ”fel” på mig egentligen. Jag kunde bara ha dragit nytta av lite bättre jordmån när jag växte upp.

Länk till Marta Cullberg Westons hemsida: http://www.enigma.se/cullbergweston/default.htm

ska ni ha! Det blev en fin lördag med sociala aktiviteter. I dag känns det mindre bra, men det är väl bara att bita ihop och hålla ut. Har varit ute och gått, och i det fina vädret blev tillvaron lite ljusare. Kanske bio i kväll kan skingra tankarna.

Självkänsla kontra självförtroende.
Vilken är skillnaden? Det hela är mycket enkelt. Självkänsla handlar om vad jag tycker om mig själv, vilket värde jag har inför mig själv som person. Självförtroende handlar om hur kapabel jag tycker att jag är att utföra något, min tilltro till att prestera. Förenklat är skillnaden mellan självkänsla och självförtroende att det ena syftar till vem jag är, det andra till det jag gör. Jag kan ha gott självförtroende och usel självkänsla, och tvärtom. Jag kan ha uselt självförtroende och usel självkänsla och tvärtom. Självkänsla och självförtroende interagerar ibland, hjälper upp eller stjälper varandra. Jag tillhör skaran med gott självförtroende och usel självkänsla.

Min usla självkänsla bekymrar mig alltså. Den gör livet svårare att leva. Jag försitter chanser, jag förminskar mig själv och jag förorenar hela tiden mitt inre med tankar, ofta automatiska, som kapslar in mig i ett egenhändigt byggt fängelse. Fängelset består av material från det förflutna, men jag är vuxen nu och ansvarar själv för hur mitt liv ska te sig. Jag vet innerst inne att jag är så mycket mer än min självkänsla talar om för mig att jag är - den säger ju raka motsatsen - och det vill jag råda bot på. Och som Muränan säger: ” I’m not telling myself it’s going to be easy – I’m telling myself it’s going to be worth it.”

Hej hej Lena! Delvis rätt, jag tröttnar fort när jag känner att jag "kan" något. En kicksökare som hatar för mycket rutin/slentrian och nöjer mig inte med att bara "vara", tyvärr.
Ps, såg din namne ett antal gånger när hon var vid liv, hon var nog lite sådär oxå kan jag tänka mig.
// Calle

Jag har en tanke om dig som person. Den kan givetvis vara helt fel men ändå, låt mig presentera den. Jag tror att du trivs ypperligt med att arbeta i projektform. Tydliga ramar, tydligt mål, en tydlig början och ett tydligt slut. Därför går det bra för dig i början; full av övertygelse och entusiasm. Men så tappar du med tiden styrfart eftersom, vafan, det här projektet tar ju aldrig slut. Det här är ju ett evighetsgöra. Ja, något sånt tänker jag om hur du är och resonerar som person.

/Lena