Senaste kommentarerna i forumet

Har du ätit något gott idag?

Hej Marie, det låter som du är på rätt väg. Våga bli nykter och lev framtiden nu. Så tänker jag och är ny här eftersom jag är i samma sits. Ska äntligen bli nykter. Och bara dag 3. Så du är inte ensam.

Släpp ölen (?) och skriv något här du har ju potential. Saknar dig här.

/Ebba

...det gör vi andra också. Och fast vi kanske gått igenom det där första steget, så är de flesta här fortfarande mitt i processen. Så det är bara att hänga med.

Kram till dig med!

Mmm, ja huset måste tömmas på alkohol annars kommer jag absolut att dricka. Har två flaskor kvar inne! Känns som en fruktansvärd tanke att hälla ut dom! Jag inser att jag hittar på ursäkter, det har jag gjort länge, i flera år. I detta nu handlar det mest om att hålla det hemligt från "vänner" som inte är speciellt sympatiska och köpa mig tid för att förbereda mig så att jag inte misslyckas. Visste inte att jag kunde få så mycket gehör från människor som gått igenom detta redan. Jag är väldigt tacksam och har stor respekt för det ni säger. Ni har ju lyckats med något som jag inte lyckats med än.
Stor kram till er! Jag kommer nog att gnälla här ett tag framöver, vilket är stort för mig då jag aldrig brukar disskutera mitt privatliv.

jag : https://www.facebook.com/adde.addesson.3 :-))

Jo, verkligen. Känna sig "rätt" direkt på morgonen. Inga tunga tankar på vad som sagts/gjorts, huvudvärk mm. Måste påminna mig om allt det hela tiden. Har hört att om man har ett beroende kan man inte bara plocka bort det, man ersätter det med något annat, förhoppningsvis positivt. Märker det på mg själv. Jag fyller den plats drickandet fått med annat. Bl à det här forumet. Kan det kallas beroende, att gå in här :)? Det kanske mest är att tiden som togs bort på kvällar med alkohol, måste fyllas ut av annat?!

Jag har lite svårt för det där med att jag ska sluta på söndag. För vissa fungerar det dock jättebra. MEN för min egen del blir det alltid efter helgen, efter semester, efter jul, efter nyår... och så har det gått ett år igen... Lägg av nu. Häll ut det sista i flaskan och säg stopp. Fest på lördag? Ja, men då har din man chaufför eller så "äter du penicillin". Det finns alltid en anledning till att dricka, så länge man dricker. Det är fest, roligt, tråkigt, ledsamt, lätt, tungt, glatt, sorgligt. Men när man varit nykter ett litet tag så ser man att det bara är dåliga ursäkter för att få dricka. Idag kan jag ärligt inte se några anledningar till att dricka. Inga fördelar heller. Det trodde jag verkligen inte för tre månader sedan. Tyckte att livet var slut. Men så fel jag hade - och tur är väl det! :-) Man ångrar aldrig en nykter dag. Det är liksom lätt att ta igen...

Förstår att du tycker att det ser mörkt ut nu. Men livet blir verkligen inte lättare med alkohol. Det är tvärtom. Men det är svårt att se det i början. Ta en dag i taget. En timme i taget. Det kommer vara tufft i början, men snart ser du ljuset i tunneln.

Kämpa på! Skickar styrkekramar till dig

PS. Blir nästan rädd när jag ser vad jag skrivit. Jag tyckte verkligen att livet inte var värt att leva om jag inte fick dricka vin längre. Vad skulle jag då göra? Hur tråkigt skulle inte mitt liv bli? Vet du, ärligt talat, idag fattar inte att jag kände så...! DET ÄR ALDRIG FÖR SENT!!

Ha ha ha... Wönderfull!

Jag trodde också att det var för sent för mig. Det trodde jag ännu för en månad sedan. Nu vet jag bättre, det finns alltid ett alternativ. Det gäller (bara) att välja det alternativet och hålla fast vid det.

Det finns många sätt att sluta på, börjande från att skruva på korken till att lägga in sig för vård. Vad som passar dig kan nog ingen här bedöma. Jag skulle ändå föreslå att du ser till att huset är tomt på alkohol, när du skall börja. Häll ut allt i vasken, inte in i dig själv. Låt din man göra det om du inte klarar det själv.

Mycket bra ord.

Känner mig lite skyldig!
Eftersom jag inte kämpar just nu! Utan förbereder för att kämpa. Jag ska sluta på söndag! Skall ladda för det hela veckan! Ni hjälper mig verkligen! Är glad att jag hittade hit. På lördag är jag bjuden på fest, går ut max 1 gång per år. Vill inte dra uppmärksamhet till mig med att inte dricka. Min man är ett stöd, mitt enda stöd förutom er. Han är förstående, lugn och uppmuntrande. Han vänjer ju själv av sig as we speak. Mina djur är ett stöd oxå men ger oxå mycket skuld, jag hittar på massor med dom men när jag dricker på kvällen så tänker jag att jag kunde varit ute och joggat med min unghäst eller mina hundar osv.
Är livrädd för att sluta och livrädd för att fortsätta. Har precis sagt upp mig från mitt jobb för att kunna ta tag i mitt liv, hinna ikapp med allt som blivit dragandes. Detta är en ren katastrof! Jag blir stark när jag läser att det aldrig är för sent! För jag har på något sätt infunnit mig i att det är kört. Några månader tillbaka så var ciggaretter mitt största problem! Sluta röka! Gud va svårt! Nu är alkoholen på tapeten + rökningen! Saknar den jag var tidigare! Så har jag aldrig känt tidigare. Jag har alltid sett fram emot framtiden och att bli mer erfaren, visare. Nu känns det istället som att framtiden bara är en kamp och att jag blir mer och mer korkad. Jag ska lägga ner denna skiten nästa vecka! Jag måste!!
Fast just nu har jag druckit en halv flaska rödvin och målar staket. Känner mig inte speciellt stolt!

Vill du veta hur jag tänker?
Okej, jo att maten smakar ännu bättre utan vin för nu är jag nykter och vid mina sinnens fulla bruk varenda liten tugga :)
En del grejer blir dock äckligare nu när jag är nykter. Rostad macka med beasås och rå gul lök klockan 02:00 till exempel.

/Ebba

Är mitt råd till dig.
Kom ihåg att det inte är fel att bry sig.
Din syster har slagit larm till dig genom att berätta.
Hon litar på dig.
Var modig och bli en hjälte.
Barn som växer upp med föräldrar som har problem med att vara bra föräldrar p.g.a alkohol och andra missbruk brukar när de blivit stora undra:

"Varför gjorde ingen något? "
"Varför vågade ingen se hur vi hade det?"
"Varför fick jag ingen hjälp, jag var ju bara ett litet barn? "

Din syster far visst illa enligt mig, hon lever i en otrygg tillvaro med vuxna som inte har full kontroll eftersom att de dricker mycket.
Och det kan bli så att det bara blir värre.

Prata mer med din syster, få henne att förstå att du finns och att du vill att hon alltid ska våga berätta sanningen för dig och inte skydda sina föräldrar.
Sen tycker jag att du ska prata med din mamma och med din systers pappa och det är nu modet krävs. Våga sätta ner foten och vara hård och sann. Blir de arga har de problem och blir arga för att de känner sig anklagade (med all rätt anklagade). Blir de arga får du liksom bevisat att de skäms och att de blir nervösa. Men var på din vakt, de kan lika gärna köra en annan taktik, nämligen prata med snälla röster och säga till dig "det är ingen fara, din lillasyster överdriver, Du vet hur barn i den åldern är, oroa dig inte".

Att du loggar in här och ber om råd tyder på att din lillasyster har en fantastisk storasyster! Tror att du vet att din mamma har problem, annars skulle du kanske inte ha tagit det din syster sagt på samma allvar.

Göt det du önskar att en storasyster hade gjort för dig om det var du som var 12 år och kvar där hemma.

Stor kram från Ebba som beundrar dig för att du vill hjälpa din familj på ett bra sätt.

Lycka till <3

En månad full idag (nej alltså en full månad..., nej alltså en nykter... äh, ni förstår :).

Kom hem helt utmattad från en utvecklingsdag på jobbet, som jag behövde alldeles för mycket ibuprofen för att klara. Fortfarande förkyld. För trött för att börja laga middag på direkten, så jag han bli för hungrig och för törstig -> SUG. Nåväl, nu har jag lagat middagen (pasta med äggredd gräddsås på rökt lax och zuccini) och ätit, så det känns bättre.

Bara så onödigt att låta det gå så där långt. Mycket lättare att undvika suget om man sköter bra om sig själv, äter i tid (men inte för mycket), inte låter sig bli törstig och så där.

Väldigt god mat på utvecklingsdagen förresten. Ankbröst. Eftersom det var lunch bjöds bara vatten till och jag tänkte aldrig ens "va gott det skulle vara med ett lätt rödvin till det här". Kanske vin ändå inte är så oumbärligt för en god måltid!

Gjorde bort mig ordentligt i helgen i hemmatrakten, minnesluckor, kommer inte i håg vad jag sa. Min partner är skit arg. Jag orkar inte bära skammen. Känner mig helt värdelös. Kan inte se folk i ögonen av skam. Känslan släpper inte, har tagit några ångestdämpande. Tycker att alla jag möter kollar konstigt på mig. Om jag bara kunde dra klockan illbaka.

Squeza jag ser mig själv som periodare. Kunde vara nykter många månader för att supa i en vecka. Under den veckan kunde vad som helst hända men min dag gick ut på att smygdricka, gömma sprit så frugan inte hällde ut den. Få tag på ny kl 10 på bolaget. Frugan grät och jag söp. Snyggt va? Efter varje period lovade jag guld och gröna skogar och höll det tills nästa gång. E alkoholmissbrukare är en stor jävla egoist, inte för att personen vill utan för personen har en sjukdom som slår ut det sunda i hjärnan som säger drick inte mer. Min fru blev medberoende, mådde dåligt psykiskt men höll god fasad utåt. Detta orkar man inte hur länge som helst. Som du förstått kan man inte förändra en person. Personen måste själv vilja förändra sig och då kan man kliva in och stötta.

Han måste få hjälp av professionella, terapi/öppenvårdsbehandling. Kanske en medicinering i uppstarten så att man inte kan dricka. Giftet går ur kroppen, man mår bättre och sedan kanske inte saknar alkoholen. Ställ ultimatum. Behandling och medicinering för detta kan man inte lösa halvhjärta, man måste gå all in.

Jag skulle gjort så här. 1. Pratat med din syrra och sagt att du kommer prata med er mamma men först efter att din lillasyster pratat med henne. 2. Om hon är hos sin riktiga pappa och han är askalas hade jag ringt socialjouren. Prata innan men jag förstår ju att du är skitorolig för din syrra.

Gått 6 veckor efter mitt återfall. Äter ju medicin, Antabus så jag kan ju inte dricka men jag känner inget sug och det känns bra. Mår bra och idag vann min klass klasskamp mot andra åttor. Var stolt och det firade vi med glasstrutar. Min klass är verkligen toppenbra, trevliga, omtänksamma, snälla, lite pratiga men det är inget ont i dom. Livet är verkligen underbart just nu. Tack för alla era fina ord.

Jaaa visst är det underbart att kunna sova hela natten, somna normalt utan att däcka? Gå upp pigg och utvilad, nja pigg kanske inte :) men klar i knoppen, inte huvudvärk och kunna göra vad man vill. Att inte behöva besöka bolaget kl 10. Visst är det härligt med nykterhet?

Som Muränan säger, det är ALDRIG; ALDRIG försent att förändra ditt liv. Du är inte ensam om dina bekymmer, jag och många andra delar dina tankar. Framgår ju inte hur dina dryckesvanor ser ut under tid men att du dricker för mycket av fel dryck är ju konstaterat :) . När du blir rastlös har du en av de bästa terapierna, dina husdjur. Får du sug, håll dig sysselsatt, blogga här, ta en cola, ät något sött. Hur ser din man/kille på dina dryckesvanor? Kan han stötta dig tror du? Att prata om sina bekymmer brukar jag förorda att man gör med en person utanför sin bekantskap/familj och som är utbildad eller själv har erfarenhet av att inmundiga för mycket A. Kämpa på Marie och tänk på att du inte är själv.

Samma lika vad skönt, jag kanske inte är så konstig som jag känner mig.

Kram Ebba

vad kul att se dig. Ja,släppa taget är förstås det enda rätta. Nykterhet i 1,5 år, vad glad jag blir. Nu väntar AA ikväll och det får bli mitt avstamp. Hur menar du med mindfullness?

Släpp taget! Det går inte att kämpa, man måste "lämna över". Så var det i alla fall för mig, jag blev hjälpt av AA och en sponsor. Redan efter första steget "att erkänna mig maktlös inför alkoholen" (lätt!) och att jag "förlorat kontrollen över mitt liv" (svårare, denna bit är mer komplex än man tror) lättade det. Har varit alkoholfri i över 1½ år nu, DET trodde jag aldrig :-) Lite mindfullness är bra också, det går inte att tvinga sig själv att sluta tänka på A, tankarna kommer tillbaka med förnyad styrka då.