Senaste kommentarerna i forumet

Hej Cissi1,

Förstår att det är otroligt kämpigt och det finns nog många fler här än jag som har bättre svar men jag skriver mina tankar så får du väl se om du snappar upp nått.

Gällande barnen så tycker jag du ska vara så ärlig som möjligt och förklara att Du inte mår bra och förklara varför (har du säkert gjort). Sedan måste du söka hjälp på riktigt om ditt medberoende, där får du hjälp både för dig själv och förhoppningsvis även hur du kan hjälpa dina barn. De bör ju också söka hjälp för att lära sig hur en alkolist tänker.

Sedan tycker jag att du ska rannsaka dig själv och tänka efter om det är så att du skulle kunna komma tillbaka till karln om han verkligen visar att han kan hålla sig från flaskan, isåf kan du ju säga det både till barnen och honom.

Gällande behandlingshem så har ju arbetsgivaren ett rehabiliteringsansvar och min gissning är ju att alkoholproblematiken är en stor bov i hans utmattningssyndrom. Arbetsgivaren om någon borde vara intresserade att bekosta behandlingen och få tillbaka sin medarbetare eller vad tror du?

Hur som helst, sök hjälp. Du kan inte bära detta själv och tycker du att du får dålig hjälp så sök vidare. Du kommer att fixa det här och gå inte tillbaka för att du tycker synd om alla andra. Du måste må bra själv för att kunna ge det som behövs till dina nära och kära!

Kram

Nu har det gått 13 dagar sedan jag drack sist och det känns väldigt bra. Jag har vaknat varje morgon med en lättnad över att jag klarat en dag till. En dag i taget. Lättnad över att inte behöva mörka varför jag är så trött och ser så sliten ut efter lång ledighet. Stämningen hemma är gladare för jag är inte så irriterad o lättsårad som vanligt. Känner mig lugnare. Självföraktet var enormt till slut det och självömkan. Tyckte inte om den människa jag blivit och var under hösten. Nu gäller det att fortsätta en dag i taget. Undrar om mitt beslut att inte dricka kommer att vara för evigt ?? Sov gott/ M

Tack Ullabulla. Men ibland är det mer än vad jag orkar med. Min dotter ringde precis och hade pratat med sin pappa som nu inte tror att behandlingshem är något för honom. Att det inte är värt pengarna(han ska stå för kostnaden från eget arbetskonto där det just nu är minus). Att det var Nämdemannagården under fem veckor utan kontakt med omvärlden( internet och mobilförbud). Det var det inte värt tyckte han och att vårt förhållande i vilket fall var slut och inte gick att reparera för det skulle alltid finnas en misstro från min sida. Han kunde bli av med sitt felaktiga bruk av alkohol på annat sätt. Han var ingen alkoholist även om hans alkoholbruk hade blivit lite fel på sista tiden men det berodde på att han har mått dåligt av andra orsaker. Alkoholen är inte ett stort problem. Det skulle lösa sig bara han mådde bättre.
Att vårt förhållande inte går att reparera kan han ju ha rätt i även om jag vill hoppas. Vår dotter var iallafall helt förtvivlad, grät och sa att "Vet du mamma, ibland är jag så ledsen att det känns som om jag inte vill leva längre". Hon tyckte att jag hade givit henne falska förhoppningar när jag sa till henne och hennes bror att jag trodde och hoppades att det skulle ordna sig och att jag var tvungen att lämna pappa för att det skulle kunna bli en förändring av hans missbruk. Hon sa att han har ju inte druckit något på tre veckor så varför måste du vara så envis? Kan du inte bara komma hem nu?
Jag tror att hon nu känner sig lämnad av mig och att jag struntar i vår familj.
Just nu ångrar mig så mycket. Varför kunde jag bara inte ha stannat och låtit honom visa att han mende allvar? Gjort det för barnens skull. Nu står hon där och ska passa på honom. Hon går raka vägen in i ett medberoende. Snälla. Vad ska jag göra?

Förstår hur du har det. Jag har haft det så i några månader nu. Det är ganska tyst här hemma för det mesta. Sedan jag sa att jag ville skiljas pga hans drickande. Sedan dess har han visserligen hållit sig nykter, men jag känner ändå att jag inte kan fortsätta tillsammans. Men det är ändå så svårt, är för det mesta säker på min sak, men ibland kommer en fruktansvärd osäkerhet över mig. Önskar jag kunde vara riktigt säker hela tiden.

Precis det du gör nu skulle jag ha behöva gjort när jag var 25-30 (idag är jag 43). Känner igen mönstret något oerhört! Kämpa på - det är intressant att läsa om din tid och dina upplevelser. Kämpa på!

Dagarna två har bestått av främst livshistorier, oj vad overkligt, spännande, skrämmande och inspirerade det har varit att lyssna på andras liv. Man inser att hur jävligt det än tycks vara så finns det alltid en väg ut bara man vågar förlåta sig själv och de man sårat och välja lyckan före tragedin. Ibland känns det som att vi beroendepersoner har så lätt för att tycka synd och nedvärdera oss själva. Det finns säkert människor som inte tycker om den onyktra personen men slänger man "flaskan", ber om ursäkt och visar att man kan bättre så har man nog alla möjligheter att åter vinna vänner, kärlek och självrespekt.

Alkohol är bara en dryck, det finns andra drycker.

Mot bättre tider!

Kram

För dina peppande ord, behövs speciellt nu när jag känner att motivationen inte är på topp. Ingenting jag är rädd för dock och jag är även glad att jag noterat att den sjunkit ett snäpp. Nu ska jag jobba på att höja den lite och där testar jag med lite fritidsaktiviteter så får vi se hur det känns sen. :)

och säker har han inte gett upp om er.Han får nu chansen att se att du menar allvar.Och du får chansen att tänka i lugn och ro.

Blandade känslor och ensamt här i sommarstugan. Ibland en svag känsla av lättnad och ibland en otrolig sorg över att ett förhållande som varat i drygt 20år med en person som jag älskat(ar) är över. Känns overkligt.
Efter jobbet for jag iallafall hem och hämtade våra hundar. Maken kortfattat artig, jag med. Tror att han är besviken över att jag inte kunde lita på honom och avvaktat lite så han kunde visa att han menade allvar med att söka hjälp även om jag nog tror att han logiskt förstår att förtroendet var förbrukat.
Dottern berättade ikväll att han berättat för henne att har tagit kontakt med sin arbetsplats för att få hjälp med sitt beroende. Det var tydligen ett privat behandlingshem i Skåne där han skulle vara i fyra veckor men att det var problem med hur det skulle betalas. Så fort jag får höra att han sökt hjälp blir jag jätteglad därefter besviken när det verkar osäkert om det går att genomföra därefter går min hjärna igång och ska söka lösningar på det problemet så Medberoende är fortfarande mitt mellannamn även om jag kämpar emot. Jag har iallfall inte kontaktat honom. Nöjd över det! Fast ensamt är det.

Hekj! Jo det är väl den enda kortsiktiga positiva saken med a den dövar ångesten, kortsiktigt. Problemet med a är att när den försvinner ur kroppen så egfterlämnar den grava bromsspår av ångest, dvs den ger mer ångest än vad man dövade.

... så gnäll på du bara. Men läs sedan tillbaka till Muränans tips: "Är det detta som får dig att börja dricka igen".

Så gick det två dygn till. Mannen har inget att säga och jag är tyst. Sa i går kväll att det är han som har bollen nu. Sen tittade vi på olika TV program, han på nån gammal inspelad James Bond och jag på Ronnie Gardiner - jag tycker om att se människor som har tagit sig igenom svårigheter. Och så gick jag och lade mig med två Propavan. I morse såg jag att han har varit uppe i natt, jag orkade inte kommentera det då. Så vid middagen idag var jag tyst och då ville han att jag skulle säga vad det handlade om. Att jag inte mår bra av att ha det så här, jag vill ingenting hellre än att leva med dig och att du blir frisk.... Men att jag måste planera vad jag ska göra om han inte själv VILL. Han tittar kallt på mig och tycker att jag har ett konstigt tonläge. Sen går han och lägger sig. Yes, ännu en härlig helg!

Ja jag förstår hur du känner, hela världen är emot en och fredag dessutom... Men du är värd att vara alkoholfri den här helgen det bara är så. Sköt om dig och säg nej till allt som kan vara alkoholrelaterat den här helgen. Det är ju bara 2 dagar. Sen kommer en ny vecka och du kan med stolthet titta tillbaka på den här helgen.

jag är oxå ny här och det du beskriver är precis samma problematik. Detta är mitt första dygn utan vin på ca 5-7 år. Jag har en jäv... ångest men det beror inte på att jag inte druckit utan mer på mitt samvete, för att jag ställt det för många runt omkring mig. Människor som faktiskt älskar mig men som jag kanske mister om jag inte ger fan i vinet. Surfa runt på andras inlägg och du kommer att hitta råd och tips. Sköt om dig och välkommen in i forumet.

Grattis Stingo!! Fantastiskt! Vilken underbar känsla.
Jag ska också kolla mina värden. Men krävs nog lite mer än en veckas nykterhet för att jag ska våga det ;)
Stort grattis. Du har all rätt att vara mkt stolt.
Trevlig helg :)

Har så sjuk lust att dricka vin och koppla av... Är ju fredag.
Sa nej till AW. Nej till drink ikväll... Bara att bita ihop.
Dessutom blev jag rejält besviken på jobbet idag. En stor grej jag jobbat på länge gick åt skogen pga att en kollega sabbade till allt totalt (inte med flit men lyckades förstöra hela grejen så vi förlorade en EXTREMT stor och viktig kund). Blir så trött, sliten och besviken.. Jobbat sena kvällar hela veckan med det här caset och nu när allt gått åt helvete och allt e piss så vill jag bara bli FULL!!!!!
Hela världen går med systemetpåsar i händerna och alla verkar kunna dricka och vara normala. Alla utom jag.

Sorry för gnället och att jag är ynklig och bitter... Men är bara en sån dag. Kan inte vara tapper och glad jämt. Man vill inte alltid kämpa.
Jag hoppas jag klarar stå emot men fy .. Sjukt vinsugen :(

Släpper tankarna på dilerium. Antar att man inte är på gång att få det om man lyckas spendera en timme på MediaMarkt?!

Tycker ändå det är intressant med hur andra uppfattar och lever sig igenom sina abstinenser. Jag blir på riktigt livrädd varje gång, och tror att jag skall dö. Så fruktansvärt ynklig man känner sig när man ligger i sängen med att kroppsliga symptom och ångesten från helvetet. Vet att man kanske inte skall fokusera kanske på detta - men det är en del i vår kamp.

Självklart skall man hellre fokusera på det positiva, vägen mot nykterheten. Men som sagt, abstinensen är ju något som de flesta av oss också måste ta oss igenom.

Just här o nu skulle det vara lätt att suga i sig en halv baginbox. Var o fredagshandlade lite, och man kunde verkligen se att det var massa fredagsmys på gång. Skaplig ångest fortfarande - och tycker att armarna är lite "ryckiga" fortfarande. Aptiten tveksam. Vet så väl att en halv baginbox skulle "bota" allt. Vad skönt det skulle vara - men se: Icke sa Nicke........

tittar han förbi eller hör av sig varje dag med små ärenden.Är det nån sorts kompensation för sommarens drickande.Eller är det nån form av vilja att ändå visa att han bryr sig fast han ur munnen säger andra saker.Eller vill han ha kvar sin medberoende utifall att..

(pun intended)
Jag låg också på gränsen till pre-diabetes. Nu fick jag mina värden testade ånyo. Glukoset smack i mitten av det normala och triglyceriderna klart på den godkända sidan. Och då har jag inte bemödat mig alls för att motionera eller gå ned i vikt. Allt kom mao som direkt eller indirekt följd av nykterheten.

Fick mina blodvärden testade och då jag tidigare fyllde kriterierna för metabolt syndrom och hade sockervärden som hängde på "förstadiegränsen" (eller litet över), så visade allt det där nu helt normala värden. Också lever- och njurvärden, som senast hängde vid övre gränsen hade nu normaliserats. Frisk som en nötkärna mao, men det visste jag ju redan :)

Förutom att BMI och midjemåttet fortfarande är rätt höga, så är det bara det dåliga kolesterolet (LDL) som ännu spökar, men det har jag genetiskt högt.

Det här skall firas! - Ja med vadå? en näve nötter och en a-fri öl?

Jag postade från min iPad och använde symbolerna man har tillgång till där.
Saga

Ok, så det kan hänga ihop med symboler som inte är tillåtna? Var kommer symbolerna ifrån? Är det i iphone/ipad eller android?
/magnus

Kan inte göra mer än att sända dig en kram <3

Addar (roligt) man Marie på FB så får man korta härliga visdomsord nästan varje dag. Hon lyfter mig.
/S