Senaste kommentarerna i forumet

Tänk att det bara är knappt 3 veckor sedan jag slutade dricka. Det känns som om det var mycket längre sedan.

Har haft en jobbig helg. Mycket sug,svårt att aktivera mig och alkohol ständigt närvarande. Är nöjd att jag inte druckit, men mindre nöjd med att jag inte ens gjort hälften av allt som skulle ha gjorts under helgen. Idag känns det bättre, ungefär som att var tillbaka efter en sjukdom. På något sätt är vardagen ändå skön, gissar att det beror på att min fritid i stor utsträckning varit att, på olika sätt och med olika svepskäl, dricka. Ibland blir jag så trött när jag inte vet vad jag ska göra i stället. Det vore så bekvämt att bara ta och svepa den där ölen och bara bete sig som jag gjort, få energi och lust från alkoholen. Nu måste jag antingen vara duktig eller fundera på hur jag kan koppla av på ett vettigt sätt utan att dricka. Det är som att vända ut och in på en själv, och det är ju förstås både ganska osmakligt och jobbigt att göra jämt och ständigt.

Skönt med måndag där man har en massa invanda måsten som får en att tänka på annat. Inget första glas för mig idag.

Hej Pion! Tack för svaret. Ja det är nog normalt att vara trött när man avgiftar kroppen. Jag sover som en stock hela natten. Det här går bra så här långt. Jag mår så bra på morgonen. Måtte jag inte börja igen! Bara efter fyra dagar mår jag så mycket bättre. Roligt att höra av dig också.
Ha en bra dag önskar Anna

(Inte att du drack då – men att du går vidare). Vi slår så mycket på oss själva så det ska vi inte göra. Jag är istället först och främst glad för de nyktra dagar jag haft. Men sedan får man ju passa sig, så det inte blir en vana att "trilla dit". För vips är man säkert där igen och pimplar vin var och varannan dag. Kram på dig!

God morgon vännen,

Skickar en måndagskram till dig - full med kreativitet, glädje och inspiration! :-)

Ville bara titta in och se hur du har det. Kramar skickar jag också här till dig!❤️️

Jo, ramlade dit själv igår, drack inte lika mycket som jag gjort tidigare, men ändå. Vet att jag varje dag måste i tanken bestämma mig att göra dagen/kvällen bra, vilket jag inte gjorde, började väl känna mig nöjd och bekväm. Men som du Promille startar inte på nytt, jag fortsätter. 14 dagar + 1. Tänker inte hålla på och slå på mig själv. Bara inse, gårdagen är gårdagen, ny dag, nya chanser. Glad över din ärlighet.

Ja, fy vad det tär. Känner mig håglös, har inte lust att göra någonting. Jag som kom igång med träning och bra kost i sommar..... Nu är jag tillbaka på ruta ett vad gäller detta.
Aeromagnus frågade om min fd sambo dricker ännu...... Faktiskt så tror jag att han nästan inte dricker alls just nu- han är uppe på mornarna, har köpt en ny cykel är med barnen på ett annat sätt. Dock är det ju snart älgjakt och denna tid på året har alltid för mig varit full av ångest pga hans drickande. Förhoppningsvis märker han att han mår bättre när han inte dricker och att han valt en ny livsbana?? Jag hoppas men jag litar inte alls på honom vad gäller alkohol för jag är så bränd och sårad. Hoppas för hans och barnens skull att han är påväg till en nykter framtid.
För första gången så känner jag mig lugnare inför jakten; jag behöver inte vara förtvivlad över att han ej kommer hem, att han ej hör av sig eller att han ringer mig och är onykter.
Tack alla ni som läser och stöttar mig igenom detta. Ni är guld värda❤️

:-)

Kram på dig! Du är härlig :)

Jaha okej.

/Ebba som låtsas förstå men nog måste googla ISO-cert.

Godmorgon alla! Till en nykter dag! Nöjd över att igår lyckats uppdatera nytt operativsystem i datorn och uppgraderat programvarorna ska jag snart slänga mig in i veckans första uppdrag. Glad att vara nykter.

Adu! Det var bara svammel i nattmössan.
Ny fräääsch måndag! Örk..
ISO-cert hela dagen.. Suck.

Nejnej, för mig har det inte ändras.
Jag gillar fortfarande samma typ av människor.
Däremot så har jag börjat tycka mer om personer som jag har stört mig på när jag var aktiv i mitt drickande, vissa av de präktiga jävlarna så att säga.
Alla är liksom inte idioter bara för att de sticker ut och springer 08:00 en lördagsmorgon, som jag kanske tyckt när jag sett dem genom fönstret när de drar iväg ut på löprunda och själv just vaknat bakis som... ja som en som dricker för mycket.

Sen kan jag ju säga att ett par av mina grannar som dricker mycket, sitter på balkongen och har 'mysigt' titt som tätt, skrattar, äter och dricker, dricker,dricker. Dessa grannar som jag förut gillade eftersom att jag ansåg att de ej var präktiga och livsnjutare - nu ser jag på dem med andra ögon. Tycker att klirret från deras glas och deras hesa skratt är jobbigt och ser att de inte mår så vidare värst bra.

Calle det du skrev här 20:31 #32, när jag läste det kändes det som att jag var full igen. Jag försökte och försökte förstå men det gick bara inte. Jag var tvungen att andas lugnt en stund och dricka vatten.

/Ebba som aldrig i hela sitt liv lidit av sömnproblem som nu. Orkar inte, det vore ju själva fan om hon skulle börja knapra sömntabletter nu när hon äääntligen är nykter...

Hallå, vad hände? Skriv att du lever, även om du trillat dit igen! MissU

Det är så fantastiskt skönt att ha sällskap på vägen. Jag blir så glad och varm inombords av alla uppmuntrande ord. Ja, vi ska klara av det här!

Hej!

Jag är också ihop med en man som dricker för mycket och jag började skriva här för en vecka sen. Det har hjälpt mig massor!!

Förstår precis vad du går igenom och kan trots att det är förfärligt, det som hänt, ändå känna att det var tur att din man fick sånna kraftiga symptom på sitt missbruk. För han hade inget att välja på, än att åka in till sjukhuset....

Min sambo kommer förmodligen aldrig hamna på sjukhus pga sitt missbruk för han verkar vara gjord av stål..... I vårt förhållande är det snarare jag som kommer hamna på sjukhus om jag inte tar mig loss från honom pga att han blir våldsam när han dricker.....

Jag håller alla tummar för att din man nu fått ett riktigt uppvaknande och verkligen tar all hjälp han kan få och att du tar hand om dig på allra bästa sätt!!

Tillsammans kan vi

Segra❤️

kramar till dig Zelda!! Vet du, min katt heter Zelda och hon får några riktiga mer kramar från dig!

välkommen, vi fixar detta ihop!

Har läst hela länken som du visade mig.

Tack för att du säger sanningen!! Jag fattar att jag är, exakt så insyltad i mitt medberoende som länken du skickade mig talar om.

Jag är verkligen "hon" som kan vara en av de 20 som blir dödade varje år i Sverige, pga att de valt fel snubbe!! Jag hajar att jag är rökt om jag inte, för egen maskin tar mig ut!! Där med inte sagt att jag fattar hur i hela friden jag ska bära mig åt.....??

Tack vare era fina och kloka svar; Ebba, Aeromagnus, Äppelknyte och Mulletant känner jag ändå att jag fått en knuff i rätt riktning. Ni känner inte mig, men ni reagerar sunt på mitt nödrop!! Och det känns ända in i mitt sargade hjärta!!!

Denna helg har han inte varit psykotisk, även om han druckit en hel del. Tvärtom har han försökt köra charmoffensiven och försökt vara äckligt gullig....

Trots det har jag, trot eller ej, men i nyktert tillstånd förklarat för honom att han har att välja på att: BLI NYKTER ELLER FLYTTA!

Han tar mig inte riktigt på allvar men jag är mer allvarlig än jag varit på väldigt länge och jag menar verkligen det jag säger.

Han är inte van vid att jag står fast vid någonting, så han tror att han ska kunna övertala mig att ändra mitt beslut....Ber till Gud om styrka att så inte göra!!!

Men tack vare att jag börjat skriva och läsa här inne så fattar jag, att om jag vill överleva, så måste jag vara tuff och ställa ultimatum, oavsett vad han anser om det.

Han har svarat att han INTE kommer sluta dricka och det betyder att han så snart han får sitt kontrakt ( typ oktober/ november) väljer att flytta UTAN mig.

Inte mitt val, utan hans. Han fick chansen att välja ett liv med mig men utan alkohol eller ett liv utan mig men med alkohol, och det var inget svårt val för honom......tyvärr!! Flaskan gick före, och det utan att blinka!!!

Jag har förklarat för honom att han blir psykotisk när han dricker och jag inte vågar utsätta mig för det mer. Han försöker gidddra om att det aldrig ska hända igen.... För han ska "bara dricka lagom" ...... Jojo.... Kyss mig där bak, att han klarar det!!
Han har haft 6 år på sig och inte lyckat sluta dricka eller hindra sig själv från att bli psykotisk.... Varför skulle han lyckas nu??

Min syster arbetar med missbrukare och säger att; - Ja, du... Det brukar ta sju gånger att försöka ta sig ur en sådan relation, som du lever i...... Suck!!!
Det låter verkligen förfärligt... Men jag börjar förstå att det kan ligga något i det...

Jag är väl inne på min 5: e gång nu, men jag ber till Gud att detta ska vara den sista alternativt att han kommer till insikt och både vaknar och nyktrar till!!!

Klistrar in en kopia av Mulletants länk här nedan. Den var såååå himla läsvärd så jag tycker alla som inte fattar vad en medberoende går igenom, bör läsa den!!

Känner igen mig i varenda mening.... Fast jag inte vill fatta att det faktiskt handlar om mig..... För så störd är jag i mitt djupa medberoende.

Hur stark jag än uppfattas av min omgivning och hur bra jag än är på att dölja och släta över så nog faaaaan handlar det om MIG.....!!

Och ja, aeromagnus, jag känner fortfarande något för honom...... Men det mesta kan nog liknas vid HAT.... Längtar till den dagen då jag enbart känner likgiltighet och han inte längre kan spela på mina känslor!!!

Här kommer det som Mulletant skickade mig:

Processer i våldet
Att stanna kvar eller lämna en misshandelsrelation består av flera processer. Några forskare har försökt beskriva hur våldet kan normaliseras och hur uppbrottet ser ut för misshandlade kvinnor i heterosexuella parrelationer.

Normaliseringsprocessen
Det kan vara svårt för omgivningen att förstå varför någon stannar i en relation där man utsätts för våld. Flertalet studier har pekat på våldets psykiskt nedbrytande processer, genom vilka våldet normaliseras och i olika grad internaliseras av den utsatta, det vill säga att offret tar över förövarens verklighetsuppfattning.

Eva Lundgren, forskare i sociologi, har utvecklat en modell av våldets normaliseringsprocess som är den mest använda i Norden. Våldsutövningen kan liknas vid en process där den utsatta i allt högre grad anpassar sig till en vardag som präglas av våld, en anpassning som ofta leder till isolering och ökat beroende av förövaren. Att det förekommer perioder utan våld gör att det går att bibehålla en förhoppning om att relationen ska förbättras och att övergreppen ska upphöra.

Begränsningen av den utsattas livsutrymme och handlingsfrihet sker gradvis och innebär att nätverket av vänner, släkt och bekanta blir allt mindre, vilket leder till att förövarens bild av relationen blir den dominerande.

Känslomässiga band​
Carin Holmberg, forskare i sociologi, och Viveka Enander, forskare i socialt arbete, uppmärksammar att det ofta finns ett starkt känslomässigt band mellan kvinnan och mannen i en misshandelsrelation. Detta består av många mindre band som flätats samman till en helhet som är svår att bryta.

Känslomässiga band är exempelvis

den kärlek kvinnan känner för mannen, som ofta kan vara väldigt intensiv
en rädsla som ofta är lika stark som kärleken; det handlar om en rädsla för att dö, fysiskt eller psykiskt
ett hat som kan vara en mycket stark, men också en mer tabubelagd känsla, vilket gör den svårare att tala om
ett medlidande där hans beteende förklaras utifrån hans bakgrund och upplevelser
skulden och att kvinnan ser sig som delansvarig, vilket kan jämföras med hur andra brottsoffer reagerar
hoppet om att upprätthålla och rädda relationen.
Sammansatta band är exempelvis

vilja att förstå mannen och skapa mening och återfå kontrollen genom att våldet görs begripligt
beroende genom att han hotar med självmord och på så sätt lägger sitt liv i hennes händer, alternativt hotar henne till livet. Det kan även handla om beroende av mannen för mat och omvårdnad, eller för att få träffa sina barn.
internalisering, det vill säga att kvinnan identifierar sig med mannen och alltmer börjar överta hans verklighetsuppfattning. En effekt av detta är att hon kan börja försvara mannens våldsamma beteende, inför andra och inför sig själv.
Ett traumatiskt band:

Holberg och Enander beskriver också begreppet traumatisk bindning, vilket används när starka känslomässiga band utvecklas mellan två personer, där den ena upprepade gånger slår, trakasserar, hotar eller kränker den andra. Grunden är att maktbalansen är ojämn och att övergreppen är återkommande. Det typiska är att den underordnade personen utvecklar positiva känslor och attityder till förövaren. Detta fenomen har bland annat observerats i koncentrationsläger och vid gisslandraman.

I misshandelsrelationer upprepas oftast övergreppen, men samtidigt varvas de med vänligt och kärleksfullt beteende. Detta verkar leda till att bandet blir ännu starkare. Enligt inlärnings- och anknytningsteorier uppstår de starkaste banden mellan husdjur och människa eller förälder och barn när den som är överordnad i sitt beteende gentemot den underordnade är omväxlande positiv och negativ.

Sammanfattningsvis är det sannolikt att det traumatiska bandet blir så starkt till följd av att mannen pendlar kraftigt mellan våld och värme, samt att kvinnan upplever en intensiv blandning av kärlek, hat och rädsla. Resultatet av den här bindningen är att kvinnan kan uppleva sig som "trollbunden" av mannen, vilket leder till att hon kränker och sviker sig själv. Detta beskrivs ofta som det värsta av allt i en misshandelsrelation.

Motstånd
Holmberg och Enander beskriver, förutom de utsattas anpassning, även deras motstånd.

Motstånd handlar om att kvinnan säger ifrån, och att hon försvarar sig eller slår tillbaka. Även motståndet kan fungera som en överlevnadsstrategi; ett sätt att visa att han inte kan knäcka henne. Det fungerar dock oftast bara på kort sikt, även om det vid första anblicken tycks kunna leda till positiv förändring.

Många kvinnor som lever i misshandelsrelationer utövar både anpassning och motstånd, så dessa två behöver inte utesluta varandra. Dock är det inte så att motstånd och frigörelse är samma sak. Motstånd kan ofta vara en typ av anpassning vilket har en kvarhållande effekt.

Holmberg och Enander nämner tre viktiga funktioner som motståndet mot mannen fyller:

Det visar att hon inte är underordnad. Att säga ifrån kan för henne innebära att mannen inte har makten, vilket i sin tur kan innebära att hon stannar kvar i misshandelsrelationen.
Det ger henne en upplevelse av kontroll. Ett exempel skulle kunna vara att kvinnan går beväpnad på något sätt, medan mannen är i närheten. På detta sätt kan hon eventuellt, genom hot, försvara sig mot mannens våld eller våldtäktsförsök, men på en högre nivå handlar det om en anpassning till en absurd livssituation.
Det är ett försök att få mannen att förändras och förstå. Hon har kvar hoppet om relationen och kämpar för att rädda den, vilket innebär att hon stannar kvar i våldet.
Uppbrottetsprocessen
Uppbrottsprocessen är det begrepp som används för att beskriva den process som våldsutsatta i nära relationer genomgår då de på olika sätt försöker bryta känslomässigt med sin våldsutövande partner för att slutligen lämna relationen.

Kvinnans uppbrott ur en misshandelsrelation beskrivs av Holmberg och Enander som bestående av minst tre processer som kan ske i olika ordning och överlappa varandra men oftast kommer det fysiska uppbrottet först.

Att bryta upp. Holmberg och Enander ger två exempel på vändpunkter som kan leda till att den misshandlade kvinnan lämnar relationen:

Det gäller livet! Kvinnan upplever en stark rädsla för att bli dödad. Hon upplever alternativen vara att dö, att gå under själsligen, att bli galen, att själv döda mannen eller att lämna honom.
Det gäller någon annan. Kvinnan blir medveten om att någon annan, direkt eller indirekt, utsätts för mannens våld. Det kan handla om att mannen börjar slå barnen eller husdjuren, att kvinnan inser att barnen riskerar att omhändertas av sociala myndigheter eller att hon misstänker att mannen utsätter barnen för sexuella övergrepp. Detta kan dock också ha en kvarhållande effekt. Kvinnan kan stanna i tron att det är bäst för barnen att hålla ihop relationen, eller för att mannen hotar att skada någon närstående till kvinnan om hon går.
Vad som är gemensamt för båda dessa vändpunkter är en känsla av att ha nått botten och/eller att ge upp.

Att bli fri handlar om att bryta det starka känslomässiga bandet. När kärleken är stark och nära förknippad med hopp är det inte troligt att kvinnan lämnar mannen. Det finns en pendling mellan hat och kärlek och en misshandlad kvinna hinner ofta lämna sin man upprepade gånger innan det definitiva uppbrottet. Den våldsutsatte kan även känna medlidande med utövaren och som kan vara en starkt bindande känsla. Slutligen är känslorna borta och i detta stadium har även hoppet försvunnit. Däremot kan känslor av skuld och rädsla stanna kvar länge.

Att förstå handlar om att "öppna ögonen" och se relationen som en misshandelsrelation och sig själv som en misshandlad. Män som utövar våld förminskar ofta eller alltid sina våldshandlingar, men det är också vanligt att misshandlade kvinnor inte ser sig själv som misshandlade. Förståelseprocessen kommer oftast efter att hon har lämnat relationen.

En förklaring till att kvinnan inte ser det som våld är att hon inte tycker att hennes relation stämmer överens med massmedias bild av våldsrelationer. Om kvinnan som misshandlas gör motstånd och inte upplever sig som maktlös finns det risk att hon inte ser sig själv som misshandlad. En ytterligare förklaring är att det för de flesta kvinnor är mycket plågsamt att definiera sig själva som misshandlade, vilket kan vara en orsak till att även kvinnor som har blivit utsatta för mycket grov misshandel, inte definierar det som sådan.

Gode Gud hjälp mig att se hela sanningen som den är, även om den är obarmhärtig och giv mig den styrka som krävs för att vinna över och ta mig ut ur det medberoende och den hemska maktlöshet jag just nu befinner mig i! Och låt mig, en gång för alla, känna hela min stryka, kraft och mitt mod och låt kärleken till livet

Segra ❤️

svänger helt klart. Tack för en fin beskrivning av din resa Vill o kan!

Kramar. Ska tänka på klipporna vid havet när jag somnar... Längtar inte till en stressig vecka och två konferenser på raken. Tycker om att vara hemma, ledig och med min familj!!!

/v

Fint att höra din summering. Låter positivt.
Grattis till tre veckor och viktminskning! Mitt humör har stabiliserats och skrattar nu lättare. Lugnare än tidigare.

Ses!