Senaste kommentarerna i forumet

kan nån lära en äldre, trög, farbror hur fan jag ska ställa in inställningarna på forumet så att det blir lika lättläst som tidigare ????? Nu hamnar jag ju mitt i en tråd där inläggen är sen långt tidigare ?! Jag har inte varit inne så mycket just för röran som blivit.
Jag vill ha senaste inlägg högst upp så jag kan scrolla ner om det visar sig intressant och jag fixar inte det !! :-(((

Du vet inte om du vill sluta dricka i dagsläget. Men jag tror att du vill det eftersom du kommit tillbaka. Bra så tycker. Ja, någonstans måste
man börja, och jag är ingen expert på det. Beslutet och viljan, två saker som avgör. Själv höll jag ju på att dribbla med en massa återfall,
och för varje gång gick jag ner mig en liten bit till. Det som skrämde mig mest var ångesten, den hade ett järngrepp om min själ.
Fick ju akut hjälp i september, och då vände det, inte över en natt, det har kostat på, blod,svett och tårar. Så jobbigt var det i början,
men det gick en dag i taget medan tankarna konstant kretsade kring A. I torsdags kunde jag kryssa för 10 månader, och det hade jag aldrig
kunnat tro. Bara jag tänker på förra sommaren ryser jag, gick omkring i ständigt rus, natt som dag.
Du kan detta du har gjort det förut eller hur.
Fin lördag till dig
Konstnären

..och jag kan inte sova...
För mycket kaffe?, kanske...

Ligger och lyssnar på när ungdomarna trillar in genom dörren, en är hemma, hon avlade "rapport" vid sänggaveln och hon var fräsch.
Inget nattsvart krökande för hennes del, hon hade haft det "trevligt" vilket är en benämning på kul men ändå en kanonkul, fair enough.
Man måste inte alltid ha det röjigt varje gång, ibland blir det bättre, ibland inte lika lattjo...

Själva hade vi grillmiddag med ett annat par som vi har kännt länge, 22 år nu, ja bara kvinnan, hon är väl inne på sin fjärde man nu tror vi,
Men just nu ser det stabilt ut i hennes liv, det finns bra utvecklingsmöjligheter med denna snubbe, de är lite mer lika i deras livssituation.
Frugan hade laddat med massor av käk, men sedan visade det sig att de körde LCHF, ingen katastrof i och för sig, de blev ordentligt mätta,
Men det blev massor av rester kvar, lite snöpligt när vi visste hur mycket andra allergier hon har, gluten, laktos och Gud vet allt.
Hon gjorde mig sällis med nollbira och nollrött, hon tyckte det var helt okey när man kör bil, och sedan är hon av den sorten som inte måste dricka vid varje tillfälle.
Märkligt hade jag tyckt fram tills för sex år sedan, nu tycker jag hon har en sund inställning.
Nuförtiden kan man ju i stort sett dricka allt, öl, vitt, rött, grogg ja till och med alkoholfri snaps utan att man känner sig utanför,
Det enda beslutet man behöver ta är huruvida man ska bli påverkad eller inte, smaken finns ju där i vilket fall.
Sedan kan man ju hårddra det och påstå att det är alkoholen som sätter prägel på smaken, och det kan man ju få tycka...
Men...alternativen finns ju där, om man väljer att inhandla dem först så att det verkligen finns alternativ.

På vägen hem ifrån Europa valde vi att stanna vid gränshandeln och bunkra alkohol till frugans kommande 50-årsskiva, det är bara en månad kvar.
Grabben sa men visst ska vi tjacka pappabira då också och syftade på nollbiran..
Jamenvänta lite här nu då, hela anledningen till att man handlar vid gränshandeln handlar ju om att man betalar mindre alkoholskatt, och det sparar man ju pengar på.
Men att släpa hem vatten med en knäande bil utan någon som helst förmildrande alkoholskatt det är ju samma peng som att handla den hemma.
Och förresten så tror jag inte att de överhuvudtaget kränger någon som helst alkoholfri öl vid gränshandeln...
Men det blev faktiskt ett par backar läsk till ungarna eftersom danskarna själva handlar det vid tyska gränsen, därför att det är billigare där än ölen.
Eller läsk och läsk, känner jag dem rätt så kan det lika gärna bli groggvirke också, de är i den åldern då vi föräldrar inte får veta precis allt vad som händer i en tonårings liv,
Jo i efterhand kanske, de brukar vara rätt så öppna med vad de har gjort, och kniper som en mussla över vad de tänker göra.
Allt för att inte oroa deras stackars föräldrar...

Klonk!, där slog dörren igen efter grabben, och en avrapportering vid vår sänggavel, det var lugnt där med...
Nu ska gamle gubben gå och kissa för att sedan gå och lägga sig på riktigt, allt kaffe måste först ut.
Familjeflocken är samlad och allt är lugnt, vakthundsfenomenet hos husfar kan ta sin vila, för att möta morgondagen.
Då ska vi på en.....femtioårsfest...igen, de har blivit många på sistone, inte undra på att man börjar känna sig gammal...
Men..man för vara glad så länge man blir bjuden, mitt nyktra jag har inte slagit över och blivit en orsak till att inte bli bjuden längre, tack och lov.

Jag har greppet och kontrollen över mitt liv, känns bra faktiskt, nykterheten har hittills bara haft fördelar när man börjar inse nackdelarna med att fortsätta dricka alkoholen.

Mors!

/Berra

Jag har just slutat. För mycket vin och i ensamhet tills jag somnade. Dövade kropp och sinne. Bra jobb, bor fint och familj men hur länge håller det. Kände en dag efter en veckas destruktivt drickande att jag kommer att ta livet av mig. Jag måste sluta. Då hade jag haft dessa tankar till och från i några månader. Forumet hjälper verkligen.
Hoppas verkligen att du sätter stopp på vägen som är på väg utför, eller hur? Hoppas få se dig skriva igen. Kanske får vi följas åt på vägen mot ett sundare och rikare liv?
Kram

Imorgon en vecka. Jag sörjer att inte som i kväll få dricka gott rött vin när jag lagade god mat. Allt är annorlunda nu. Rastlös, deppig emellanåt, manisk och sugen... på något. Tränat fem dagar i streck för fösta gången på flera år. Forumet är bra stöd för motivationen och framåtblickandet. Vet att jag och familjen mår så mycket bättre utan A.
God kväll och natt!

Varför kan jag inte tänka på något annat än vin just nu. Har allt man kan önska, men det känns helt meningslöst och oviktigt när det enda jag vill är att ha mitt kära gamla vinglas brevid mig. När ska detta sluta?

Där är jag nu..På botten, där jag känner mig som bottenskrapet. Har avslutat en 7 års lång relation med min man.. nu väntar skilsmässa och ännu mer sorg..har druckit varje dag i några veckor nu. Men har på nått sjukt sätt intalat mig att det är ok när man går igenom något svårt. Dessa ursäkter, ush! Har kärat ner mig totalt i en man som jag vet inte är bra för mig..lägger all tid jag har på att tänka på honom. Antar att det är för att slippa tänka på den egentliga situationen. Jag har inte tänkt så mycket på mitt missbruk på sistone utan låtit det flyta på och levt ut det. Känner mig avtrubbad..som att jag flyr verkligheten, är rädd för att känna efter och möta reaktionen om jag bryter ut ur spiralen. Jag vet inte om jag ens vill sluta dricka i dagsläget... vilket är såå tragiskt. Känns som jag har tagit hundra steg tillbaka, och nu är det hundra jävla mil till att bara komma tillbaka på spåret igen. Ångesten är dämpad så länge jag dricker dagligen.. men efter en dag blir jag darrig i kroppen, svettas och blir helt sjukt muntorr på ett sätt jag aldrig innan upplevt. Antar att missbruket det verkligen sätter sina spår nu, och det skrämmer mig. Jag har ingen matlust...har gått ner 4 kg på 2 veckor... Det enda som finns är suget efter alkohol. Vad är det som händer??? När jag tänker på uppbrottet med min man, känner jag mig ledsen så klart, men jag har inte fält en tår.. vilket känns konstigt. Jag älskar den mannen med hela mitt hjärta men det har varit en sjukt jobbig relation, nu när han pluggar utomlands har det varit lättare att ta beslutet på avstånd. Jag är avtrubbad, har inte kontakt med mina riktiga känslor och jag är rädd att möta dem..vilket jag vet att jag kommer göra när jag slutar dricka
kärlek till er och tack för att ni finns!
Filosofen

Är ute och åker husbil en vecka. Härligt väder och jag gillar det.
Men så provocerad jag blev första dagarna av alla BIB:ar överallt på campingen!
Rödvinsglaset med till diskbänken i servicehuset, en öl i latte-hållaren på barnvagnen osv osv.
Först blev jag avundsjuk och irriterad, men nu har det släppt.
Jag snittar nog en 6 koppar kaffe och 2 liter cola om dagen, men jag har inte tagit mig ett återfall till.
Får tacka tältgrannen på Öland som "dagen efter" spydde ner hela sitt tält vilket framkallade starka minnen av hur en baksmälla känns!

Kvinna2, många på den fb-sidan är där med "vanliga" namn men du kan skapa ett fb-konto under ett nickname och söka om medlemskap på det. Och igen vill jag uppmanan dig att skriva här i tråden om hur du har det - för din egen skull, och att söka dig till Alanon!
Håll taget om ditt liv! Kram / mt

Vill sluta men alla vill att jag ska med ut, och förstår inte mitt problem

Hur går det för dig?

Förstår att du är mitt i allt ditt, och lider med dig, men tack för dina ord! Ja, jag försöker hålla kursen...

Bästa Sorgsen, när jag läser dina senaste inlägg påminner det mig om min separation - alla hårda ord, allt fram och tillbaka med ena stunden fantastiska saker och nästa katastrof...
Ta hand om dig, du är viktig och du behöver inte ta mer, du har din sanning, dina upplevelser och de är Sanna för dig, du behöver inte tänka på rättvist-orättvist osv...

Kramar

Jag med, inge mer alkohol, nu får det vara nog, samt hitta äkta njutning på annat sätt! lycka till för oss

Lexi!

Så härligt att det går bra för dig! Jag önskar dig en riktigt fin och nykter sommardag.

lilla Anna

Lexi! Så roligt att det går bra för dig att vara utan alkohol. Jag håller tummarna för dig att det går bra i dag också!

Kram från lilla Anna

Konstnären! Just så är det. Detta är mitt liv och jag väljer själv hur jag ska leva. Alla har rätt att leva sitt liv som de tycker är rätt för dom. Det här med nykterheten är faktiskt en process man måste igenom. Det handlar inte bara om att inte dricka vin. Det handlar också om att växa som människa. Det är en process som man måste igenom. Allt man stoppat under mattan kommer upp till ytan igen. Men det är bra. Det gäller bara att vara i balans så man klarar av det. Jag har börjat gå på den vägen och det känns väldigt bra. Ok. jag har snubblat några gånger. Men jag känner mig definitivt starkare och mår mycket bättre. Jag har börjat att säga ifrån vänligt men bestämt till barnen om något inte passar mig. Döm om min förvåning när inget bråk inträffar.

I går drack jag inget vin och idag mår jag så bra. Hörde på nyhetsmorgon i dag, att en ny klinisk undersökning visar att de som avstår alkohol har större chans att inte få hjärtkärl sjukdomar. Det är väl bra och ytterligare ett skäl att vara nykter. Ha en riktigt bra dag önskar lilla Anna

nu måste jag ta ett avsked från alkoholvärlden. drack igår gick och lade mig med min dotter som sedan vaknade på natten och kunde inte väcka mig, som ringde efter mormor...., jag skämms och mår vidrigt. Nu får det inte bli mer alkohol!

Vad bra att du börjat skriva här fortsätt med det. Det har hjälpt mig till max. Känner igen mig, i slutet satt jag hemma för det
mesta och rökte och drack. Visst släppte ångesten ett par timmar, men kom tillbaka senare sju ggr. jävligare. Till slut hjälpte det
inte att dricka, den fanns med hela tiden. Slutade illa för mig. men för mig vände jag skutan i september förra året. Hade inget val
helt enkelt, dåliga levervärden, avgiftning och kroppsliga symptomer samt psykiskt. Jag valde att leva och det ärjag glad för idag.
Jag tar bara en dag i taget. Eftersom du skrivit här har du nog tänkt till. Ha en fin dag.
Konstnären

Visst är det så att det där första glaset på bryggan, gärna blev 10 eller fler för mig. Jag är en person som oxså vill vara till lags.
Sitter i sedan barnsben tror jag, jag är ett mellanbarn och fick alltid medla mellan syskonen. Sen har det bara rullat på, ofta med män,
vara till lags. Men när jag var tvungen att sluta med A berättade jag för dom närmaste vännerna hur läget. Följden blev ett utanförskap
för mig som jag har svårt att förstå. Kanske man inte passar in längre man ser och hör allt. Men där går gränsen för min snällhet.
Detta är mitt liv, och jag har bestämt, no alko. För den saken kan jag vara riktigt ego och gå över lik nästan. Men alkohol finns precis
överallt och det får man väl lära sig att leva med.
Vi tar en dag i taget och är snälla mot oss själva
Kram Konstnären

- jag vill tacka för att du skriver och hör av dig! Men det är också det enda som känns ok... lite ok känns det också du inte är där han är, att du är på jobb. Fast du borde vara sjukskriven på en trygg plats. Vet du, när jag läser vad du skriver och ser hur du (i mina ögon) brutits ner är det som ett skolexempel på psykisk misshandel och det känns obegripligt att det kan få fortgå även fast du är omgiven av släkt och vänner.

I ditt nästsista inlägg här ovan skriver du "Han får ta ansvaret och genomföra detta däremot." - Det kommer han inte att göra! Jag hoppas verkligen att du själv eller med hjälp av din nämaste ser till att få professionell hjälp, både juridisk och för din hälsa. Fast jag förstår att du kanske inte orkar läsa klistrar jag in en länk till tuvaforum - dela den gärna till dina närmaste http://www.tuvaforum.se/psykisk-misshandel

Att ditt återberättande inte skulle bli rätt eller rättvist kan inte tänka på - ditt berättande är din sanning och den har du rätt att stå upp för! Jag upprepar mina ord som flygcert skrivit att var viktiga för henne: alla tar sig inte ur destruktiva förhållanden. Alltför många går faktiskt under. Hemskt men ett faktum. Se till att du får hjälp så att den finns redo när du kommer hem - till ditt hem som skall vara din fristad och en trygg plats för dig!
Allt det bästa, kramar / mt

...blir det för mig att mannen igår pratade om positiva saker som gemensam semester och framtid och idag skrika ur sig förnedringar och säger åt mig fixa skilsmässan.
Ska tilläggas att han olyckades och totalkvaddade min bil för 10 dagar sen. Då hämtade jag på sjukhuset, han var spak och chockad och älskade mig över allt annat!
Nu kräver han hälften av mina besparingar och boende jag haft långt innan han träffade mig...
Uppgiven och förvirrad? Jo, minst sagt....

...flygcert. Håller om länge...

Läst några av de senaste inläggen nu, har inte orkat ta mig hit och läsa, men vill säga jag tagit del. Jag är så stolt över dig!
Du är värdefull för så många! Fortsätt följ din övertygelse!

Kram

...några dygn har passerat!
Katastrofen är ett faktum och mannen är helt osannolik. Hans jobb stressar honom och jag är skuld till att han är nära återfall säger han. Han är i det närmaste psykotiskt och skriker och gapar. Nu säger han att han inte har älskat mig på länge. Det förklarar ju varför det inte utvecklas åt gemenskap utan så snart går emot honom ställs jag som skyldig och orsak.
Han har en tillfällig lägenhet från augusti och har klargjort att han berättat för alla om vilken "fitta" jag är.
Jag håller mig lugn men det beror nog mest på att jag är uppgiven.
Jag är inte hemma nu pga akututryckning på jobb. Det händer så mycket nu att jag har svårt återberätta. Det blir inte rätt eller rättvist.

Jag har stöd från familjen, från kollegor, från vänner. Grannar har hört hans vansinnesutbrott från uteplatsen och ett av mina barn med sambo måste också fått del av kvällens vansinne. Obehagligt och overkligt att en vuxen människa kan bete sig som han. Var kommer all energi ifrån??? Allt hat och förakt? Vem lyckas styra honom så handfast bort från äktenskapet? Han har en AA-vän som är väldigt ensam och ytlig, hans sambo ville separera och "alla" mannens AA-vänner inklusive gårdens möten har rekommenderat maken skiljas från mig eftersom jag inte är bra för honom. Så säger han! Jag vet ju att terapi inte fungerar så. Mannen själv har flashat och satt sig på dem allihop när han återberättat med sarkasm om dem.

Usch och fy!

Snart är detta över...........hoppas hålla ihop tills det är över på riktigt......
Han får ta ansvaret och genomföra detta däremot. Har han pissat på mig får han stå för det.

Tack för ditt inlägg! Jag fokuserar absolut på mig själv just nu, när sambon jobbar umgås jag med vänner och tar hunden med mig på alla våra utflykter. Vi går långa promenader och träffar annat hundfolk. Då mår jag bra! Det är skönt att tänka på sig själv faktiskt. Det blir ju lite som att man trycker undan de känslorna man har till och från men just nu måste jag säga att jag mår väldigt bra! Och sambon har inte druckit på två nätter i rad, han gick till och med och la sig direkt inatt istället för att sitta uppe. Men jag har inte tagit upp något av det jag känner än(igen alltså). Jag vill att han ska ta hand om sig själv nu och det kom ett paket från gym grossisten i veckan, så jag ser en strimma ljus. Tills dess satsar jag på att fortsätta med att planera in kompishäng och roligheter för mig själv och avvakta, se vad som händer. Just nu mår jag inte dåligt över det så det känns skönt, även om jag inte tar ut nåt i förskott.

Jag kommer uppdatera eventuella förändringar, bra som dåliga.