Senaste kommentarerna i forumet

I veckan som gick så var barnen hos familjerätten, som en del i vårdnadsutredningen. Deras pappa fick vänta utanför, och barnen var inne och pratade. Några dagar senare kom barnen till mig och det första som den stora säger är: "pappa blev arg för att jag sa att han är arg", och efter några vändor fram och tillbaka så kunde jag förstå att pappan hade väntat utanför, men hört vad barnen sagt, blivit arg och sagt att "om barnen säger så så kommer de inte få bo mer hos pappa, eftersom dessa tanter tycker som mamma".
Jag ringde upp familjerätten och förklarade detta, inte minst för att varna dem för att använda detta rum för andra barn som kanske råkar ut för ännu värre saker än det mina barn fick höra av pappa.
Samma dag ska jag ta dit barnen, och när vi möter mannen och kvinnan igen så säger det stora barnet direkt "jag ska ta tillbaka en sak som jag sagt; pappa är inte alls arg", och de använder sedan samma rum och jag hör stora delar av samtalet därinne. Kvinnan frågar mig efteråt om det är lyhört och jag bekräftar det. Skillnaden är att jag, oavsett om barnen skulle ha sagt något bra eller dåligt för mig, inte skulle ha pressat dem.
Jag vill bara ringa upp dem, och enhetschefen och ifrågasätta utredningen - hur kan det bli en trovärdig utredning om inte barnen vågar säga saker av rädsla för att de ska få skäll. Jag ska träffa dem i veckan, och jag får väl vänta till dess, men jag är på ren svenska så jävla arg!!! Mitt största barn var uppenbarligen ÅTERIGEN utsatt för pappas påtryckningar...
Åh...

... beträffande AAAALLT man (egentligen) booorde ta itu med. Vissa dagar är jag up for it och tänker nu jävlar. Andra dagar är jag bara så jävla irriterad och tål inte ens tänka tanken på att flytta fram mina arma positioner i hälsoträsket. Så är det. Just nu är jag uppe i värsta hormonomställningen eftersom jag slutade med p-pillren för ett par månader sen. Tonårsfinnar; hejsanhejsan igen! Bläh, blök & kräk. (Ursäkta att jag kastar upp i din tråd, SL, ska genast torka upp.)

Men kram i alla fall.
;)

/L

... Och känner din sorg!
Jag vet att det är svårt, men försök att tänka på det som du inte vill ha tillbaka - ni behöver hur som helst tid ifrån varandra och han kanske är snäll, trevlig och bra på alla sätt nu, men så hade inte ni det och skulle ni försöka nu igen så skulle ni med största sannolikhet falla tillbaka i gamla mönster väldigt snabbt igen. Och inte minst så är det ju troligen en flykt för honom att träffa någon annan.
Försök att gråta om du behöver det, men försök också att göra något gott, mysigt och bra för DIG!
Kram

Så svinigt och oförståndigt gjort. Men det är ju dementerat nu av den äkta Konstnären. Det tackar vi för och phuiiii - pustar ut. Har inget mer att säga, känner jag nu. Blir alldeles tom, vem gör sånt här? Skulle logga in och berätta för dig, Konstnären, att till veckan blir det kålpudding igen och det kan jag ju säga ändå, förstås, nu. Med den fiffiga kokta vitkålen.

Kan det nästan vara ett slags posttraumatiskt stressyndrom som drabbat dig? Först din egen krasch, sen kampen upp och vidare och så mannen på det? En tanke bara. Nästan som en krisreaktion lite i efterhand på allt som skett.

Kram på dig, K. Du ser att du är värnad om här på forumet.
:)

/L

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så tog jag ett mindre sockeråterfall i helgen. Jag ville inte skriva om det med tanke på att det kunde kännas som ett hån mot alla som kämpar mot alkoholdemonerna. Men Muris, uppmanade mig ändå så here we go.

Det var inte konstigare än att jag och mamma efter begravningen och eftermiddagen skulle sätta oss själva och prata lite om allt som hade hänt. Vi valde att sätta oss på hennes och min mosters favoritcafé. Mamma ville ha en kakbit och undrade om jag ville dela. Jag hade inte hjärta att säga nej. Åt en bit, inte allt, och så var det med det. Historien upprepade sig dagen efter, delade en lite bit med mamma. Har sedan dess känt mig mer sugen på socker men har låtit bli. Ja förutom en croissant till frukost men det är inte godis, det är ju smördeg. Hahahahaha. aja jag var väl medberoende i helgen. Jag kan inte säga att jag ångrar det överdrivet mycket idag. Det fick bli så. Så länge jag håller mig på mattan framöver, vi får väl se hur veckan artar sig.

Skönt att det har rett ut sig, hoppas du känner dig starkare inom kort. Givetvis ska man få vara ifrån forumet hur länge man känner att man behöver utan att det blir en storm i ett vattenglas men så var det ju fruktansvärda omständigheter. Jag hoppas att admin tar sitt ansvar.

All styrka och lugn till dig.

Admin Magnus kan du inte spåra IP-numret från avsändaren och se till att det IP-numret inte kan öppna ett konto här igen? Jag förutsätter att ni agerar på detta.

Det är inte utan att även jag känner mig grundlurad. Det var för många av oss skakande och jobbigt när vi inte hörde något.
Kanske var vi alla på väg att glida in som medberoende till Konstnären ;-)

Skämt åt sido, även om det är fruktansvärt fult så blir jag glad för din skull att du fortfarande är vit. Tråkigt att du känner dig nere, men det tror jag fixar sig.

Verkade i och för sig osannolikt att du skulle ta ett återfall, men allt är väl tyvärr möjligt när det gäller alkoholen...

Kanske kan Magnus spärra användaren och radera de sista inläggen som gjordes från och med ditt falska inlägg?
På så sätt finns din tråd kvar, för den är ju värdefull och borde väl få vara kvar?!

Ta nu vara på dig!

//PP

I eftermiddags blev jag bjuden att hänga på och se finalen av Stockholm Open. Hon som bjöd med mig är en bekant som har klara alkoholbekymmer och det var nästans så jag tackade nej eftersom hon redan såg såååå framemot eftermiddagstennis med ett glas vin. Men jag sa ja, jag gillar ju tennis och jag vill ju inte begränsa mig pga alkoholen. En halvtimme innan kom jag på att jag inte dricker alkohol. Nu har det gått över en månad sedan jag drack så det känns i huvudet som att "vaddå ett glas vin det kan jag ju ta, inget kommer ju hända". Nej inget skulle hända idag, för det hade stannat vid ett glas, men kanske inte på tisdag, onsdag och torsdag som skulle bli en naturlig följd på ett enda glas. Jag började dessutom fundera på VEM som egentligen skulle behöva få veta något. Och då tänkte jag på forumet, hahahaha. Jag kan inte med att ljuga för er. Eller för mig själv för den delen. Så jag tog bubbelvatten, hon tog vin. Inga konstigheter och inga följdfrågor. Jag är glad men rädd över att jag börjar se lite avmätt på nykterheten.

Och tennisen då? Jo det blev en rysare och avgjordes i tredje set. Tyvärr förlorade min favorit men han kommer igen.

KONSTÄREN menar jag!

STÄNG OMEDELBART NED KONTOT FÖR KOSTNÄREN !!!

Min kära fina goa vän!!

Hur kan någon vara så överjävligt jävlig???? VEM skulle vilja göra något sådant??? Om du din jävel som gjort detta, läser det här, så kan du fara rakt åt helvete!! Fattar du vad du utsätter människor för?!

Men tillbaka dig min vän. Självklart, självklart tror jag dig. Det hade jag gjort, även om det inte varit så uppenbart. Du anar inte hur glad och lättad jag är över att det inte var sant. Måste nog smälta det här lite... Kom fullständigt ur balans för egen del...

Men inte bra att du mår så dåligt. Jag vet tyvärr hur det är att bli helt utmattad och det är inte roligt. Nu måste du ta väldigt, väldigt god hand om dig själv. Överösa dig själv med lugn och ro. Förlåt, kan inte hitta orden just nu. Är bara så lättad. Skriv när du orkar, men känn inte något tvång, så klart.

Tusen kramar och ett berg av kärlek till dig min vän <3<3<3<3<3

jag har inte skrivit detta. Fy faan vad gör man.
Konstnären

..., i alla fall

Lurade oss alla, fan vad fult

Hej Spes här!
Jag skriver inte så ofta men vill uppmärksamma dig på att den som skrivit i din gamla tråd stavar användarnamnet konstären och inte konstnären. Det verkar som om någon beter sig riktigt, riktigt illa :(
Skönt i alla fall att du inte halkat dit, det är det viktigaste. Jag har läst din tråd och jag tror på dig :)
Vänligen // Spes

hur har någon kunnat skriva i min gamla tråd att jag drog en vinare. Finns ingen sanning i det jag har inte druckigt en droppe. Men vem kan tro på det nu, men jag vet själv. Blir ledsen att något sådant kan hända. Visst, jag hade kunnat gjort det när jag inte mår bra nu, men steget dit är långt. Har bara inte haft energi nog att skriva sista veckan, har fått någon slags utmattningsdepression och orkar inte så mycket just nu. Men jag kommer igen. Tänk om det hade varit sant, men vem gör så här.
Många kramar till er alla
Konstnären

ärligt sagt så har jag gjort allt vad jag kunde.......
Det att jag har kontaktat hans arbetsgivare kanske var inte så bra.......Var det till nån hjälp tycker ni ? Kontaktat alla hans vänner.......
Skulle göra det för varje människa som skriker på hjälp.
Jag ska försöka luta mig tillbaks nu och hitta lugnet i själen

Kram Vilmåbra......tack.....tänker på dig med <3

Ja du aeromagnus, ja är oxå skeptisk! Men jag ger han en chans... just att han bara accepterade det så enkelt gör att jag redan blir misstänksam!... Men nu har jag iaf talat om min oro, och vad han väljer och göra med den informationen visar sig väl... Men jag accepterar inte det! Det som är jobbigt oxå är ju att jag inte litar på honom till 100 %... Kommer ju fortfarande leta burkar o dyl... Men det e ja ju van vid... :(

ursch......mår inte bra av detta....
tänk om han tänker likadant som jag .....jag har också druckit med honom ...för att anpassa sig till honom ...för jag ville att han skulle tycka om mig....Han kanske är arg på mig för det..................................har klappat på huvudet , lagat mat ,har sagt hur fin och snäll är han ...köpt fina kläder för han skulle tycka att jag är fin...Fyyyyy
Konstigaste är att jag vet allt det ni fina människor skriver till mig , men så svårt är det att förstå det......

Jag vill bara skrika, gråta och ringa upp honom och skälla ut honom och tala om hur ont detta gör!! Varför har han aldrig velat kämpa för mig? Vad är det för fel på mig? Varför börjar han träffa någon annan? Är det så lätt att glömma mig? Varför har han inte kunnat säga till mig att han vill ha mig och är villig att gå mig till mötes? Varför gick det nu plötsligt så bra att ta ledigt i två dagar och åka bort en weekend för att träffa henne när det aldrig finns tid över eller en tanke på att ta med sina barn på en weekend (han har alltid sagt att han är så dålig på att hitta och åka själv). Blir så arg och ledsen att det nu fanns plats i hans liv att göra nåt annat än att supa en helg och försumma tiden med sina barn. Fy vad jag är förbannad!

Jag hoppas han gör som han sa. Fredag och lördag. Hur mycket då? Jag lovade min fruvsamma sak, gick sådär. Din kille kanske är bättre på att hålla ord och kanske inte har det beroendet fullt utvecklat än. Jag håller tummarna för att han klarar av detta.

Nu sitter jag och analyserar varför han vill inte höra av sig till mig !!!!
-han tycker inte att jag har varit till nån hjälp för honom redan i våras då jag har opponerat mig att han får inte dricka folköl till tabletterna han fick från en läkare.
-han vill straffa mig och lägga all skuld på mig och bevisa att jag har fel.
-att det är spel för galleri och han vet att om skulle jag vara i närheten av honom så skulle jag komma på honom igen.
-han inser att han är inte bra för mig.
Har jag rätt i nåt i det jag skrev ????
Snälla ......skriv hur han tänker

Din fru får välja om hon vill vara en del av problemet, eller en del av lösningen.