Senaste kommentarerna i forumet

Hej o tack för synpunkter!
Det löste sig faktiskt, terapeupen tog upp det själv "dagen efter". Är säker på att hon kände själv att dagen före inte var så spec. lyckad.
Tjejen ifråga har fått byta behandling. vilket jag blev glad över, hon behövde ngt annat, som hon nu fått.

ja, Märta håller med dig i vad du skrev, och ångesten, skammen......... beror ju på att våra egna värderingar råkar i konflikt med vårt beteende. Vi gör det vi inte vill göra.
Så, det får bli bubbelvatten med lime i.
Nu ska jag gå på möte.

Ha det bäst!!!

Kram/Thea

Thea

Det är rent ut sagt för jäkligt, jag tycker inte att det låter bra att du måste ta hänsyn till terapeuten när du ska välja vad du vill/kan säga om dina känslor och upplevelser. Varöfr sätta igång gruppterapi om man inte fixar alla enskilda deltagares reaktioner? Hur tänker du göra, tiga eller säga ifrån?

Berra, kan bara hålla med. Om jag vill bli respekterad och lyssnad på, bli tagen på allvar så måste jag ju börja med mig själv, ge mig självrespekt. Den enda som kan ta ansvar för mig, mitt liv, mitt välmående, min framtid, det är ju jag. Det är inte egoism, det är ansvar. Och jag kan bara kräva av min omgivning att ta ansvar för sina handlingar först när jag tar ansvar för mig och mina handlingar. Det är så vidrigt lutherskt med egoism-anklagelser. Det är ditt liv, dina val, dina vägar, njut av att vara människa med den friheten att välja ;-)

Kram Märta

Tjo'ho!, nu e're helg, skål och töm, en helbutelj ...Pommac!

Ville bara sända er alla en helghälsning, och hoppas att ni alla gör ett gott val!

Ett val så gott som så något annat...

Ja det går att skåla!
Ja man kan tömma en butelj...
..och ha det lika roligt som man brukar...

..men med det lilla undantaget, ingen alkohol...

Tänk på fördelarna med att INTE dricka...
och NACKDELARNA med att dricka...

Så kanske de frestande tankarna kommer på "att glömma listan"...

Idag ska jag vara nykter, för min egen skull...

Imorgon ska jag på en 40-årsfest och beblandas med de som inte väljer samma val som mig...
Jag ska se och begrunda, och stärka mina sinnen så jag kan fortsätta med mina egna val..
Och då ska jag fortfarande vara nykter, och se fördelarna med det valet...

Jag ska vara fyllchaffis för att jag VILL..
..och jag vill må bra, idag och imorgon, och dagen efter det...

Och kunna vakna på solsidan av livet, jag har varit tillräckligt länge på skuggsidan och börjar känna mig lite blek...

Hoppas ni också gör för er ett bra val, det är ju valår...

Mors Berra

Hej Thea, ja det låter väldigt oproffsigt. Nästa gång hon frågar dig om hon gjort ngt fel, så säg vad du känner, men fråga henne själv vad hon tyckte om sitt agerande. Låter på mig som om hon borde byta yrke.
Dragspelet är sålt, gick på ett nafs på blocket. Ingår i planen att skala av allt som man egentligen inte vill ha eller använda. Finns mkt kvar att göra hemma kan jag säga, men är också rätt kul. Fast en fiol har jag kvar, är rätt snygg där den hänger på väggen.
Kram
/Fenix

Hej igen, tack för era tankar.
Men nej, jag engagerar mig inte i andras problem alls där.
Vet inte hur jag ska förklara för er.
men jag e själv pedagog, o det vet terapeupten, tyvärr. Det e snarare en nackdel att hon gör, för jag e van att tyda kroppsspråk o tolka folk o det e inte alltid en fördel i en sån här situation.
Hon tittar alltid på mig när hon pratar, när hon pratar med de andra, ja, hela tiden sneglar hon på mig, vilket tyder på osäkerhet, hon söker min blick som om hon vill ha mitt godkännande för vad hon säger, o det e skitjobbigt!
Igår, efter den här otrevliga situationen, frågade hon mig i pausen "var jag för hård?" Jag svarade att " ja det kanske inte riktigt e rätt plats o nu" då seglade hon ut, jag såg at hon var upprörd av hela situationen som jag upplevde att hon inte riktigt kunde hantera, så sa hon nåt, o jag svarade bara, ja du ställde en fråga o jag svarade på den.
Saken e den att i en gruppterapi kan man inte ägna 1.5 tim åt en enda person, som dessutom sitter o gråter o e hysterisk, det var oprofessionellt, tycker jag. Dessutom har tjejen ifråga ett funktionshinder som terapeupten inte e utbildad för, så den här stackars tjejen ska inte gå här, utan få en annan hjälp. Då sitter man inte i 1.5 tim o konfronterar henne. Därför mådde jag illa av behandlingen av henne.
Det e inte min sak att rätta terapeupten, men frågar hon idag hur vi mår, brukar ju ingå, så tänker jag säga att det var obehagligt o hätskt igår för mig.
Ni som gått i gruppterapi vet att folk e olika med olika problem, men att alla e där av en orsak, o alla e sköra, därför ska ett proffs veta hur man hanterar en sån situation, tycker jag. Gå varsamt fram.
Det e ju både alkoholister, narkomaner, tablettmissbrukare som deltar. En kvinna såg livrädd ut, en annan har just fått besked om cancer o går på strålbehandling o tappar hår o mår illa, men kommer ändå, så jagmenar att en terapeupt inte ska ånga på utan vara bestämd men varsam.
Tycker hon brast där igår, o tror hon var medveten om det, men inte kunde hantera det.

Förstår ni? Det känns obehagligt, det e allt. I den här gruppen e det många som mår skitdåligt.

Kram/Thea
Ps. lyssnar mer än gärna på era synpunkter.

Märta finns inga fler teapeupter, så det går inte att byta!

Hej Go'vänner..!

Ja är det något som jag har lärt mig hos mina hjärnskrynklare så är det...

"BRY DIG INTE"...

Herrejistanes hur mycket "skräp" vi går omkring och bär på...
Vi oroar oss alldeles för mycket, inte bara våra egna problem med räkningar och allt annat...
Utan vi går och kånkar på andras problem också, den gör si och den gör så...
Vi ska vara "snälla" och försöka hjälpa andra hela tiden, tänka och engagera oss...
Den där barmhärtige samariten finns i oss alla, vara alla och alltid vara till lags...

Sådana saker "bränner" verkligen ut oss, vi har så mycket att hela tiden gå och funta på...
att vi glömmer bort att leva och ta hand om oss själva...

Titta på lejonflocken, om föräldrarna svälter ihjäl först så dör även ungarna,
men om föräldrarna låter ungarna svälta ihjäl först så finns det en möjlighet att ordna en ny kull nästa år, och generna lever vidare, en överlevnadsinstinkt...

"Jag är viktigast", glöm aldrig bort det, sätt dig själv i första rummet...
Det kan låta själviskt och väldigt konstigt, men är superduperviktigt!!!
Man måste verkligen mata sig själv med fina och goda saker, skämma bort sig själv...
Skapa tider för självläkning, ta sig tid för att skapa mjuka och fina stunder...

Skit i disken, sätt dig och titta ut genom fönstret, om det ger dig en behaglig upplevelse...
Annars gör något annat, försök koppla av och verkligen uppskatta något du gillar...
Den som inte är stark i sig själv, kan heller inte ge andra styrka...

Ibland brukar jag drömma mig bort när jag samtalar med någon...
Jag tittar på ögonen och munnen som rör på sig, rösten försvinner bort och jag brukar tänka på
hur vacker personen är och vad den utstrålar, energi, harmoni, ilska, överlistighet osv..

På jobbet finns det många som försöker "outsmarta" en hela tiden, jag vet att de vill briljera...
och då brukar jag gå in i den moden, och tänka vad utstrålar den personen...?
Oftast en osäkerhet, tyvärr..., är gubben eller kärringen elak mot honom/henne därhemma??
Och på ett sådant sätt känner jag mig ännu starkare än den som står där och skönbriljerar..

Så glöm inte bort, sätt dig själv i första rummet, och låt ingen kliva över din tröskel...
Jag har ett skalskydd ingen får träda in i om de nu inte är inbjudna, såsom familjen...
Med tiden växer mitt skyddsområde och jag får en större rörelsefrihet och en inre säkerhet.
I min lekplats är jag kung och bestämmer vad jag vill, och sätter upp de regler jag vill ha..

Och därför är det så viktigt att tala om för de andra vilka gränsregler som gäller för mig,
hit men inte längre, kom inte med dina bekymmer över min tröskel, jag har nog med mina egna.

Det är att bry sig, om sig själv, och det är inte själviskt, och det är min överlevnadsstrategi...

Jag vill, jag kan...sätta gränser, så får jag mer ut av livet...

Mors Berra

Thea

En terapeut som blir osäker om du säger vad du känner? Det är ju jätteviktigt att känna sig trygg i situationen när man bearbetar sig själv. Men terapeutens rädslor smittar av sig på gruppen kanske? Om jag var du skulle jag ändå säga vad jag känner, det är ju inte ditt ansvar hur andra reagerar på dig. Stå på dig och byt terapeut om så krävs ;-)

Kram Märta

Hej Thea.

Usch det låter inte roligt och jag förstår att du inte mår bra av det. Du är ju en empastisk människa och tar illa vid dig. I alla fall så som jag lärt känna dig här. :-)
Hoppas att det går bättre idag. Jäkligt känsligt det där med gruppterapi. Därför vill jag inte utsätta mig för det. Men något jag måste göra är att försöka få hjälp med att sova. Sover cirka fyra timmar per natt vilket är galet lite. Ligger varje natt o grubblar på både det ena och det andra.
Snart kommer min fjärde nyktra helg. Känns lite som ett kraftprov. Har funderat på att ta en antabus,(har hemma), men samtidigt så är det för mig uppskjutet drickande på nåt sätt. Har ju använt antabus som det tidigare.

Jag saknar Mark! Nån som hört av honom?`

Kram alla!

Godmorgon!
Hoppas ditt bra mående håller i sig även denna dag, Fenix.
Jasså du har ett dragspel till salu! Jag har en fiol jag till salu. Kanske finns nån speleman härinne som vill köpa av oss?
Kan bli skön musik av det.:)

Vaknade med obehagskänslor, gick hätskt till i kvinnogruppen igår. Gillar inte det.En ung tjej med stora problem blev hårt ansatt, kändes inte som bra terapi, o jag har ont i magen när jag tänker på det.
Har 2 val som jag ser det, antingen låtsas jag inte om det(vilket känns fel, jag e ju där för mig)
eller oxå säger jag hur jag känner.(o då blir terapeupten osäker, vilket inte heller e bra)
Ja, jag vet inte.
Att sopa under mattan e inte alls bra, för min gen del, fick liksom dåligt förtroende för terapeupten igår, syftet ska inte vara att bryta ner människor, o det var det som hände igår.
Nä, idag e ingen bra dag, men jag e nykter iaf, o längtar verkligen inte till flaskan.

Kram från Thea

ha en bra dag grabs
kram Måne

Härligt, idag steg jag upp på andra sidan sängen. Djärvt brytande av mönstret:-)
Men risky, alltså börja spela dragspel - och skaffa nya ovänner!
Apropå, ska faktiskt sälja mitt gamla dragspel. Intresserad?
/Fenix

Hej igen!

Det var modigt Vicka'n!, det skulle aldrig jag ha tordas, om än viljat...

Tankarna finns där att "ge dem kicken", det skulle kännas bra för mig själv...
Men rädslan över arbetsmarknaden och min specifika gren skrämmer mig..

Jo, jag är en fegis, men jag vill att det som förorsakade det också ska lösa det...
Man vinner inget genom att springa ifrån det, och deras sätt att behandla mig,
blir också deras "straff" att få ha mig kvar...
Jag har ett fullt "ego" minsann...

Tänkte på det jag skrev tidigare om, att hela "resan" jag har varit med om,
och skrivit här på forumet, har handlat "om mig själv", en sorts egenresa...

Och det som Fenix skrev i sin egna tråd om att det handlar lite om en "förvandling"...
Byta ut sin gamla (dåliga) vanor, till nya (kanske lite bättre..) vanor...

Allt handlar inte bara om att sluta eller dricka mindre av alkoholen...
Det krävs något litet "mer", en karaktärsförändring typ...
Och då menar jag inte att man bara har en dålig karaktär för att man fortsätter dricka...
Utan en liten större "förändring", av sig själv...

Sluta tänka i gamla banor, såsom att alkoholen får mig att slappna av, glömma problemen etc...
Det är så lätt att fastna i de återkommande tankebanorna om att jag får/kan inte osv...
Till slut handlar allting om det jag inte längre kan få göra...
Allting snurrar just omkring dessa tankebanor, det jag inte får göra längre...

Skulle vända på det och säga så här....

Jag får inte längre tänka på allt som jag inte längre får göra..!!!

Släpp tankarna "fria" till andra tankar, kanske det som jag istället KAN göra när jag inte dricker...

Köra bil t.ex..
oj så bra då kan man hämta sina ungdomar på nattkröken,
eller vara en "frivillig" fyllchaffis som verkligen gör någon nytta,
eller en som kan köra bil på Söndagsmornar till barnens aktiviteter...

Eller vara piggare...
på helgkvällarna, en som inte fyllsomnar..
morgonpiggare, vaknar utsövd t.ex

Får en bättre mental hälsa...
Slipper ångest dagarna efter, får en bättre relation till sin partner och vänner...
Inga fyllsamtal, fyll-SMS, fyll-mail osv..

Skrämmer inte barnen på fyllan..

Får en bättre ekonomi..., bolaget är inte den som får mest del av din lönekaka..

Bättre hälsa, kanske den där skogspromenaden verkligen blir av nu, och inte bara snackas om..

Massor av "tid över" när man inte bara sitter och slappar och hinkar i soffan...
Kanske läge för att söka upp en ny hobby, att göra istället för att kröka...
Modellbygge låter tråkigt, men har du verkligen prövat???
Ingen kan säga något om något annat, UTAN att ha prövat...

Byta partner och vänkrets!!!
Låter lite risky-business, men om klistret i dina förhållande enbart ha varit krökandet,
så behöver du ett luftombyte till en sundare vänkrets...
Kvällslektioner i dragspel skaffar många nya bekantskaper, dans likaså...

Man får inte vara rädd för att våga förändra sig...

Kanske en ny vågad frisyr "hjälper" dig i dina nya vanor, eller ett skägg...
(Jag började med skägg..)

Nyinköpta kläder som aldrig får bäras onykter t.ex..
(avsaknaden av bärs minskade mitt midjemått rejält)

Spegelbilden med en förändring styrker ditt nya val med en ny livsstil..

Det speglar mitt nya jag, där JAG vill ha en förändring, och inte fastna i vanans makt...

Det blev dagens skörd av Berras tugg....

Mors!

Hmm, Berra...skulle behöva nummret till din shrink...

Skrev ju här några inlägg upp om min jävla skitlördag. Gick tillbaka till jobbet idag, efter min semester - OCH SA UPP MIG! Fort va det gjort - som min mamma brukar säga. Ja, vet inte riktigt, men det känns bra just nu - det är ju inte så att inte tanken funnits, visste faktiskt då jag tackade ja till den här anställningen för 16 månader sedan att det inte var så säkert att jag skulle trivas, men det fanns andra fördelar med tjänsten - arbetstider, mindre ansvar, ganska flexibelt med ledigheter och så - som passade mig och var/är värdefulla för mig då vi har tråkigheter med sjukdom i familjen som jag måste/vill kunna sätta i första rummet.

Sååå, nu får vi se vad som händer...försöker ha tillit till att allt ordnar sig till det bättre i slutänden, och att när jag lämnar något gammalt finns plats för något nytt att komma in.

Kom att tänka på den där sagan min mamma läste för mig, boken om mymlan, mumintrollet och lilla My. Sist på varje sida innan man skulle vända blad stod frågan: "...vad tror du hände sen?"

Japp det var min tisdag! Kram

Känns som du har kommit långt...

Bra gjort!

Och ett "dåligt" rykte kan man vända! Överraska dem positivt!

Hallå!

Tisdag, och tillbaka till min "hatade" arbetsplats...
Men semestern gav mig precis det jag så väl behövde, tid för att andas, och återhämta mig...

Jag har börjat prata med mina arbets"kamrater" igen,
börjat skratta lite, och dragit någon vits å så...

Jag har givit dem (och mig) en ny chans, lagt det gamla åt sidan för tillfället...
Man behöver inte vara långsint och komma ihåg allt gammalt groll...

Men...börjar de jävlas så går jag in i tilt-mode igen...

Min KBT-agent har sagt åt mig att jag ska berätta hur JAG känner det...
T.ex om någon gör något som sårar mig, så ska jag inte svälja förtretet och gå därifrån,
utan berätta för den personen hur dess utsago påverkade mina känslor...

Alltså, inte säga att ..."du är ju dum i huvvet din jävel..!
För då sätter sig den personen i försvarsposition, och förhandlingen låst...

Utan lite så här... "Vet du om att det där du sade (eller gjorde) verkligen sårade mig?..."
Då har förhandlingen förändrats, och man har öppnat sig för ömkan, och man har pekat ut den personen som den som förorsakade det, och bollen ligger hos honom/henne...
Själva orsaken (handlingen) är ju inte påtalad, utan att personen sårade mig..

Så han/hennes möjlighet att fortsätta försvara sig i själva frågan är helt enkelt av-väpnad..
Helt fantastisk förhandlings-situation, men inte speciellt manlig...

Och det krävs mycket för en att visa sig såå sårbar och "känslig"...
Och det är just det jag håller på och bearbetar mig på nu...

Jag har ju redan sabbat mitt rykte, eftersom jag är "deppig" och en grinig jävel..
Så man har absolut inget att förlora, torskar jag jobbet..fine!
Det är lönen jag behöver, för att finansiera mitt liv...

Jag behöver alltså hela tiden se till mig själv, ja vara självisk om det är så ni ser det..
För det är det jag behöver hålla koll på nu, mitt liv, styra och ställa...
Att vara sin egen mamma, inte låta några andra "skada" mig...

Jag måste växa och bli stor i mitt sinne, och då får inga andra klampa på mig...
Antingen "fräsa ifrån", eller använda sig av list som den jag berättade om här ovan...

Jag kommer att bli "bäst"...

Mors Berra

Måne, känner så väl igen mig i vad du skriver, klockrent.
Min mamma var oxå alko, o alltid elak på fyllan, ja elak e för milt sagt. Slog mig o gav mig fläskläpp när jag var höggravid. Full, de få ggr hon var barnvakt.
Jag ska aldrig bli som hon, tänkte jag när jag var liten (fast hon drack inte förrän jag var äldre, började när jag var 12 kanske) men hon tog igen de åren innan, med råge!
Ältar inte det längre, bara reflekterar över att jag tagit efter alkomönstret(fast jag blev aldrig aggresiv när jag drack), det e ett jäkla upprepningstvång. Läskigt.

Lägger en dag till handligarna e bra! Typ bokslut varje kväll. Bra tanke. Somna nöjd, vakna nöjd.

Kram, Thea

gomorron godingar
Ha en bra dag själv Monkey
i vardagens karusell,hämta lämna,jobba,handla
hämta ,laga mat,,,dricka vin,,,STOPP
så var det ju,,men inte så länge sen,
för att varva ner,må bra en stund,orka lite mer
mer vin,mår ännu bra
lite till,börjar irritera mig på nåt,maken,röran,tvätten
alla måsten blir dubbelt så stora
och jag måste dricka mer,mer,,
svart,,
vaknar med ångest,svettningar,minnesluckor
hur kom jag i säng,vad sa jag
såg barnen mig,full som en kastrull
mer ågren,bultande huvud,,,,
avsky
reminder
usch,alltid druckit till jag stupar
alkodrömmar Monkey,fgörföljer mig med
man vaknar svettig,,pust,det var bara en dröm
bara det,att man blir arg o negativ när man dricker
säger ju allt,man tål inte alkohol på nåt sätt i hela världen
den ska ju göra en glad en stund,,sen ska man sluta
men man blir depp,,o fortsätter,att man inte fattar,,
mor min är alko,vi har kontakt,men den är ytlig
hon ringer på fyllan,för sitt dåliga samvete
min barndom var minst sagt kaotisk
min far dog 40 år gammal,av alkohol o droger
så man har ju inte generna med sig direkt
men jag tänker inte sluta som dem
no way
Monkey,jag lägger också till en nykter dag till mina handlingar
kram
Måne

God morgon alla nya vänner! Eller bundsförvanter. Hemliga sådana. För ingen annan vet att jag har funnit så många fina människor här. Jag ser fram emot varje stund i detta forum och denna tråd är helt underbar. Tack Berra!

Och Måne! Vad fint du skriver! Surran, vi har en hel del gemensamt. Kram! Thea, Victoria ni är klippor i min värld. Kvinna-mamma 46, kloka du! Ha en bra tisdag allihopa. Nu ska jag väcka barn och skjutsa till dagis och jobba och mala på och ännu en nykter dag ska läggas till handlingarna. Jag drömde förresten i natt att jag drack och det var hemskt. Skönt att vakna.

Kram allihopa

Hej Berra. Tror jag ska byta namn till Snurran i stället för Surran :-) Du är inte den enda som kallar mig för det. Underbart!!!

Ok, ja jag skulle verkligen behöva dammsuga upp i alla mörka vrår av min själ. Finns så mycket där. Jag var med om ett väpnat rån för ett år sedan snart. Då fick jag gå i kristerapi, men hamnade snart in på mitt krisartade liv. Han var kanon och vi skulle börja en behandling som utåt sett skulle vara om rånet, men egentligen om mitt liv. Men så kom den jäkla vintern och jag kunde inte ta mig dit på grund av att tågen inte gick. Så när jag äntligen tog tag i det igen. Hade han tyvärr slutat och det blev aldrig nåt. Synd för där hade jag verkligen kunna få bearbeta mycket.

För jag tror en stor orsak till att jag dricker är att jag har så dålig kontakt med mig själv. Ska alltid vara bra och duktig och fixa och trixa med allt. Alkoholen blir som en ventil jag använder för att få ut mina negativa känslor. Jag blir därför väldigt ledsen eller arg ofta när jag är full. O jag dricker mig medvetslös. Inte bra alls. Därför behöver jag nog träffa en som kan hjälpa mig att bearbeta det som finns i mig nånstans men som jag stöter bort när jag är nykter.

Ska kanske försöka med jobbet igen.

Kram

Hej Go'vänner!

Jo Snurran, mina hjärnskrynklare har jag fått via sjukvården...
Man får övertyga husläkaren lite att man har ett starkt behov av hjälp att komma tillrätta med sig själv, det gåller både medikamenter och en "huslig oberoende själ" att dela sina tankar med.
Mycket av behandlingen är att prata av sig, med en verkligen god lyssnare...

Han/hon ger dig lite senare små "ledtrådar" som sätter sig som frön i skallen...
Man går inte därifrån och är helad direkt efter, det är en ganska så långsam process...
Ingen "fixar" det åt dig, utan mycket består i att våga "öppna" sina sinnen...
Ta in nya intryck, låta dig behandla dem, och förstå hur man har tänkt tokigt...

Vi är alla insnöade i våra egna tilltrasslade tankar, som beror mycket på uppväxt och den miljö man befinner sig i, och till slut så upptäcker man....men hallå, jag har tänkt fel hela tiden...!
Och jag är en tjurig och stolt j*vel,
och för mig har det varit väldigt jobbigt att lära mig att "tänka om" i nya banor...
Jag trodde jag tänkte och gjorde rätt, men felfelfel...

Jag har blivit "lärd" att vara bror duktig, och har inte velat inse mina brister...
Precis som när man hade krökat och slagit ut ett glas rödvin över den vita bordsduken,
det var "inte jag"-syndromet, det var personen brevid som stötte till mig, duken var bubblig, bordet stod ojämnt, glaset lutade osv osv...

När jag lärde mig att inse mina brister, att jag inte är fulländad
och kan erkänna det och säga förlåt, det var verkligen svårt, jag lovar...
Den som vågar visa sig svag, är faktiskt väldigt stark, har jag upptäckt...

Det hela började med att jag förstod att jag inte längre klarade av att dricka alkohol,
först för mig själv, och sedan basunera ut det till alla andra...
"Här är killen som inte längre klarar av att dricka sprit, haha!..."

Hela den här resan, från att bli nykterist till nu, har hela tiden handlat om mig själv...
Tillflykten till berusningen när det var svårt, fanns inte längre...
Vad f*n ska jag göra???, börja nysta där problemen verkligen ligger????

Och det gjorde jag, och här är jag nu, en livsomvändande resa...
Kalla det 50-årskris om ni vill, jag kallar det en form av självupptäckt...

Man kan inte leva med självförakt och förnekelse hela livet,
livet blir sprött som ett tomt ägg...hårt skal och inget innehåll..
Nu har jag börjat lära mig att "fylla på det" med (för mig) viktigt innehåll...
BBB är kanske inte livets innehåll, brudar bilar och bärs...
BBB blev Berras Brutala Behandling istället...

Så nu upptäcker jag varje dag "andra" saker som ger livet innehåll,
frånvaron av fyllångesten t.ex är nog den allra bästa...
Vilket kan låta konstigt, för den "sjukdomen" matade jag ju självmant...

Helgen har blivit min igen, och nu fyller jag mig själv med andra saker, än alkoholen...

Ett nytt liv, med klarare syn, jisses! var det så här det var?

Mors Berra

Godmorgon alla govänner!
Vilken multivitamin att få läsa alla era morgoninlägg, vilken bra start på veckan!!!

Ja Berra , härligt som vanligt att få del av dina insiktsfulla tankar.
Allt annat än fjuttigt, som du skrev! hade oxå en bara-vara söndag, jätteskönt o frid fullt inom mig!

Måne, vår allas poet, klokt och fint, som vanligt!
Ja, när känslorna ploppar upp, blir det ju bergodalbana, man får väl acceptera dem o låta de komma o släppa. De ju inte farliga iaf. vi processar ju , nyktra, o alla dövade känslor börjar vakna, iofs, e det ju nåt att vara glad för. Det händer ju nåt, i hjärnan i tankarna.

Förr i tiden trodde man att känslorna satt i hjärtat, men med den senaste forskningen inom neuromedicinen, vet man att även känslorna sitter i hjärnan.
Så hela tänket med alla olika terapiformer som går ut på kropp-tanke-känsla-handling. e att vi kan förändra våra egna tankar-känslor. O det e ju helt fantastiskt!

Pia, blir glad av dig oxå. Läser mellan raderna att du har tagit till dig av mindfullness-filosofin.
Jag tycker den e helt suverän! O ingen ny kunskap, 2300 år gammal.(buddistiskt, för er som inte känner till det) Vad e det man säger? "Klok gubbe ska man lyssna på"
Jag har blivit enormt hjälpt av den, för mig, att lära mig att stanna upp, vänta. Inte handla på impuls. Hade aldrig tänkt på det förut, att i samband med alkoholen, fatta impulsbeslut att ta första glaset.
Har ju hört av alkoterapeupter att det tar 30-60 sek innan impulsen går över, men andningsövningen e ju suverän, tänkte på stress bla.
Att djupandas långsamt 10 ggr, o inte tänka, bara andas, släpper neg. tankar, o stress. Kan man göra överallt, tar en minut.
Sen skrev du så bra om inbillade problem, ja attsätta igång en massa fantasitankar, e ju inte så bra, dessa om, om.

Ja, alla vänner, jag önskar er en skön , måndag-arbetsvecka.
Ta det lugnt därute!

Jag ska peppa mig, för jag har lite jobbiga möten idag, o jag e rädd för stresskänslan, det e inte bra för mig o min nykterhet.
Men jag somnade nykter o vaknade nykter, o ska vara det.........idag!

Solkramar/Thea

OJ oj oj oj Berra vad långt du kommit i ditt tänk och hantering av känslor. Blir rent lycklig när jag läser! Tänk om alla hade fått en sån psykolog som du har!

O Måne. Jag tror att nykterheten går i olika faser och ibland är det bara jobbigt. Första gången man lyckas ett tag så blir det ofta lite smekmånad över det, och det ger en kick med den nya livsvägen. Andra gången kanske det blir lite tuffare i början utan nyhetens behag... Men kämpa på, härda ut, det enda alldeles säkra sättet att bli nykter är att inte dricka. :) Tiden läker och om du då kan vara riktigt buddhistisk i ditt tänk, (som ju är i dina dikter och som säkert sitter djupt i din personlighet) så blir det även stabilt, långvarigt och ett väldigt trevligt liv.

Skit i känslorna, (som någon skrev här. :) se till fakta, var i nuet och gör välbefinnande saker. O tänk sinnesrobönen eller denna ramsan: :

Vid inbillade eller faktiska problem: Kan jag göra något åt det nu? Om inte, kan jag göra något åt det senare? Ja, kanske. Eller nej. Sedan släpper man det. Låt tankarna komma, kämpa inte emot, bara notera dom och låt dom flyga iväg igen. Och återgå till här och nu. Och känns hur skön stolen är du just sitter på, hur vackert regnet porlar mot fönstret, eller hur kärt din vårdtagare ler mot dig.

För att få till detta kognitiva sätt att bearbeta sitt alko-sug så tror jag att man måste ha accepterat sitt problem BÅDE i hjärta och själ.

Vi är många här som har oförstående omgivning, eftersom vi utåt sett klarar det sociala med hem, familj och jobb. Det är en fördom och okunskap. För många år sedan hörde jag att 80 procent av alla alkoholister jobbar. Skulle tro att det är ännu fler nu. Det är lätt lyssna på dom som säger att vi inte är alkisar, att det är klart du kan ta ett par glas vin osv osv. för det är ju precis vad hjärnan vill höra eftersom dess receptorer skriker efter alkohol, är på helspänn, lugnande och välmåendesystem är utkonkurrerade och vi är rastlösa, irriterade, deppiga, oföretagsamma, och har svårt att se att det finns en ljusning på sikt.

Men det finns det! Det funkar med nykterhet, vi läker, vi är födda till att vara nyktra och det är så vi ska leva. Och efterhand som tiden går växer vår sinnesro, tacksamhet, lycka om vi fortsätter att vara rädda om oss och inte glömmer vårt förflutna.

Släpp taget
öppna ditt sinne för världen, universum, kosmos och allt runtomkring.
Le mot dig själv och mot andra, det sprider glädje
Slösa med skratt och humor.
Oro, stress, trötthet är tecken, tänk ramsan ovan. Fastna inte i ältande, låt inte egot och hjärnan få mer näring till de "sjuka ställena".

Lev och låt leva.
Kram

gomorron alla
Thea,Berra,Monkey,Victoria
ärliga härliga inlägg
lite som en skyddsvägg
att läsa o begrunda
kämpa för att leva sitt liv till hundra
blir lättare o en smula kul
med alla livserfarenheter som glädje o strul
men är det inte så livet är
man får acceptera
det är så här
men utan att bedöva
utan att beröva
det vackra inom sig
jag känner oändlig kärlek
inför livet
inför mig o dig
ändå så svårt o svart ibland
men allt blir så mycket lättare
med en hjälpande hand
att ta emot o öppna sig
är att våga
att lära sig känna
livets faktiska låga,,,

jaja,det behövde rensas lite bland ordharangerna
i mitt inre
lättar mitt sinne
alla kämpar vi
O Victoria,förstår din ilska
gråten väller upp när som'
lika för mig,men den lättar också
jag kan känna glädje ena sekunden
för att bli lessen andra,märkligt
gråter ganska ofta,men har lätt för det
o det blir bara värre om det inte får komma ut,,,
känslosam,,,
psyket spelar spratt med en,
o alkohjärnan lika så,jag vet hur det måste va men ändå smyger sig små tankar
upp,o suget kommer i små vågor,,alkodrömmar.sover dåligt
tycker det är värre nu än sist jag varit nykter ett tagska det inte bli lättare?
men tänker inte kasta in handduken idag,o jag vaknade nykter,hel ,men trött
kaffe i magen
börjar dagen
o lite läsa här
om allt,om er
som livet är
lite melankoli
mina rader andas
men jag blandar mina tankar
med andras (era)
så blr allt en aning ljusare,,,,
kram alla ni
Måne

Hej mina vänner!

Jag tycker mig kunna läsa att de flesta av oss har haft en bra Söndag...
Söndagen som brukar vara kontentan av både Fredagen och Lördagens begivenheter...

Jag "Skötte" mig dessa två dagar, och fick således en mycket behaglig Söndag...
Ro, sinne, och tid för existens, hann uppleva livet som det borde vara...
Ingen ångest, inga kval, bara finnas...

Det kan låta fjuttigt, men när Söndagarna tidigare har gått i helvetets kval,
så är Söndagar UTAN den, en mycket stark och behaglig befrielse...

Hjärtat slår i normal takt, inga svettningar, inga minnesflash'ar,
inget konstigt funderande...inget städa-bort-bakfyllan-städande...
Inget vad-var-det-jag-sa-funderande, eller vad-hade-jag-sönder-tänkade

Att bara få andas lugnt, och få bara vara...
Jag står här och .....får uppleva...en riktig Söndag!, som de SKA vara, härligt...
Ingen stress, inget planerande, flacka runt på ett fridfullt sätt...

De tankar jag hade, var snälla och mycket enkla, kunde katalogisera dem på ett förnuftigt sätt.
Som t.ex..."är detta ett problem??, nähä, då glömmer vi det!"

Våra grannar som var med igår, tog med sig grabben och hans kusin på en golfrunda (!)...
Efteråt var de så sällskapssjuka så de bjöd in sig själva på kaffe,
(och med förhoppning om få äta upp resterna efter frugans kanongoda Budapestrulle...)

Vi fortsatte småpratandet och det var så där "enkelt" leverne så timmarna bara flög iväg...
Så det blev en gemensam middag med hämtat kinakäk, och nyinköpta videorullar...
Så klockan hann bli precis tolv innan de pallrade sig över gatan i ljuset från gatlyktan...
Nio timmars oplanerad umgänge, bara sådär

Alkohol då?
Jorå, det går visst att dricka rödvin till tjing-tjong-krubb...
De var tre personer som delade på ett helrör, knappt en tredjedel var taget när middagen var klar.
Så resten åkte ut i slasken, det finns inget planerat drickande i början av arbetsveckan...
Om som ni vet, ja rödvin blir ju dåligt på ett par dagar, så väck bara, så där...

Låter det hemskt?, nja jag tyckte det kändes på sätt och vis bättre...
Hellre i slasken, än bakfull på Tisdagen, och det där med sparandet, kan bli ett synd-att-kasta-bort-grej, och så dricker man upp det bara för att det inte ska förfaras...
Men det kan bli livet som förfaras istället...

Ingen har ju problem med att slänga matrester som legat några dagar för länge i kylen...
Men ack och ve för den som slänger gammal sprit, den måste ju vara dum i huvudet, eller?
Men hellre låta några surt förvärvade skattade pengar gå i slasken,
än några surt fördärvade skuttande människor gå i slasken...

Det är väldigt skönt att veta, att livet inte är slut bara för att det är en Söndag...
Jodå, det är arbetsmåndag imorgon efter semestern...
Det KAN bli ett helvete, men.....det är morgondagens problem,
och inget jag behöver ta ut i förskott idag, denna sköna Söndag...

Lev väl!, lev med alla sinnen (i behåll..)

Mors Berra

Hej Berra!
Härlig tråd! Här hänger jag gärna med. Jag började här på forumet igår och kan inte stoltsera med så många nyktra dagar (2 snart) men fler ska det bli!

Ha det gott!
Kram