Senaste kommentarerna i forumet

Kk= kära konstnären, inte Kamratposten ;-) vad bra att du fokuserar på dig nu och inte låter dig störas så mycket av det som händer runt omkring.
Längtar verkligen till jag kan tänka att det var ett år sedan. Bara knappt tre för min del men det känns som det kan gå fort.. Men nu känns det som antalet månader just när det gäller att räkna A-fritt går väldigt långsamt. Och det är ju en omväxling! :-)

Humör, har jag men ofta inte tid. Är så tydligt och väldigt bestämd och arg när jag väl blir det, så barnen och mannen lyssnar. Helt klart en positiv utveckling. Vad glad jag blir att han mår bättre för din skull. Mellan mig och min man finns mycket mer humor nu när jag inte dricker och det kommer man ju långt med...

Ska du vidare till andra forumgrupoen, också som M? Du kanske redan har tråd där?

Kramar

Låter som att leva ett liv... Låter bra!

11 veckor sedan...
..jag bestämde mig för att testa att sluta helt med A. Börjar tappa behovet av att räkna veckor. Det är ett beslut men gud vad jag känt sug efter det där avslappnande belönande glaset, då och då...Det är inget alternativ att åka till bolaget och handla. Det finns inget sug att bryta det jag bestämt men ändå ett situations-baserat beslut om ni förstår? Det börjar bli självklart och inte lika euforiskt att vara nykter som tidigare men så skönt. Reflekterar ofta över insikterna här på forumet om att trilla dit igen och normaldricka. Kommer fram till att nej, jag kommer trilla dit igen och blir så trött och seg och kommer missa så mycket att det jag får nu så det blir fortsatt nej till A fortsättningsvis.

Humor och glädje. Chatt m kollegor och skrattar för mig själv så jag hoppar. Jag skrattar mer nu. Når ända ner i magen. Uppskattar glädjen och humorn som finns runt om mig. Kommer på att jag skrattade så här ofta på gymnasiet tillsammans med andra. Skratt som gör att tårarna rinner och hela kroppen följer med och det går inte att stoppa. Tack för mitt beslut! (Intressant. Depression är någon slags inåtvänd känsloförlamning, tänker jag)

För övrigt lika fullt om inte värre än förra veckan med jobb. Stressen börjar få grepp. Tur jag inte dricker. Tvingas högpresterande nu. Sjuka barn och man i förra veckan och delvis denna. Jag hade vansinnig huvudvärk i flera dagar och kände av lite feber och förkylning. Magen ok igen. Ingen motion förrän i slut av veckan. Mycket Vitaminer och äter allt. Det vände och energin kom tillbaka. Massa kunder som vill ha hjälp. Kul men hinner inte riktigt med allt skoj som händer.

Nu en söndag som känns lugn, utan stress. En vecka med enorma krav framför mig men lycklig att jag har en familj, att de lever och att jag har ett hem i ett land där vi är trygga och har mat. Lycka över att kunna ge mina barn en sådan uppväxt. Vill inte missa att tala om/visa för barnen, mannen och andra runt om mig att jag älskar dem och gör det, ofta och under veckan som gått. (Låter som religiöst men jag är uppriktigt tacksam och i perioder kommer det nära mig som denna vecka)

Förra helgen innebar skärgård, god mat, hav, båt och klippor i sensommarsol, kantareller,, kräftor, fiska och äta abborrar, fästingbett och en hink med blåbär plockad med yngsta sonen medan vi pratade och skojade om björnen som vi skulle ge våra blåbär till om han hälsade på.

Livet går fort men det är bra och det innehåller så mycket för jag är närvarande. Jag blir less och arg på folk på jobbet, kunder och kollegor som är otrevliga och krävande. Trött och pressad emellanåt. Hinner inte riktigt m barnen som jag önskar. Funderar på vad jag ska ta för nästa steg. Får många erbjudanden, men vill också bara vara i detta, inte ändra något, få stabilitet och skörda frukterna av slit. Modigare och starkare. Sticker ut hakan och utmanar, så vi får se när och om det blir käftsmällar och ånger eller segrar...

Behöver definitivt skapa andrum emellanåt och hitta avslappning. Ligger i sängen fortfarande, fast jag vaknade tidigt ;-) Muränan, tack för din omtanke och hälsning! Vet vad du menar... Den där klippningen som skulle skett för några veckor sedan är fortfarande inte bokad...tur man har långt hår ;-).

Pappersgöra, tomt och hus får knappt någon tid och det grämer mig en del. Ja, ja en sak i taget. Ständiga prioriteringar och sedan inte titta bakåt. Beslut är beslut och det räddar nog mig, just nu OCH en j-la massa självdistans och perspektiv pga av nykterhet och klokhet som kommit av riktigt tuffa erfarenheter i livet...

Livet är mycket bättre utan A! Livet finns och kommer närmare med så mycket att vara tacksam över. Jag tänker på er och hoppas ni också hittar vägen ur beroendet till A och annat skit. Vi kan om vi vill, eller hur.

Kram allihop!

Det var snarare en passning åt mig själv, som lite halvt omedvetet tänkt att "jag, minsann, klarar av att avhålla mig från alkohol - bara jag är tillräckligt intresserad". Men det var ju som sagt ett par år sedan nu och gäller inte längre. Och egentligen var det ingen större bedrift då heller, eftersom jag fortsatte dricka efteråt på samma gamla vanliga alkoholistiska sätt.

Ska jag komma någonstans med min nykterhet så behöver jag samma modus operandi som ... som en överviktig som önskar minska några kilon. Som inte vill hoppa på någon extremdiet och ropa högt i salighet för varje hekto som försvinner. Nej, snarare någon som vill komma in i hälsosamma banor, livslånga. Utan hausse.
Egentligen är jag den typen som gladeligen skulle använda mig av en app som tickar fram varje nykter sekund och minut. En sådan app är säkert suverän när man går på vita knogar och behövs säkert då också.

Ingenting ovan spelar egentligen någon roll. Idag är det söndag och i början av en nykterhet går det alltid som en dans för mig. Därför, brakfylld, kom igen efter någon vecka och notera hur resonemanget går då.

Kram på mig. Och kram på er.

Ja, visst inser man hur lågt man sjunkit när sådant som är otänkbart för icke-alkoholister är en vana. Trycka ut det sista, dricka fast det smakar skit för att få i sig max med A. Dricka tidigare och tidigare på dagen, köra bil inte helt nykter osv. Passera gräns efter gräns...

Hopppas dina jobbiga minnen ger dig styrka i beslutet och nya insikter om vart du vill med livet

Mmmm. Tack gör att ni delar och är kvar här PP och Santorini. Hoppas ni njuter av den fina söndagen!

Hej igen Fenix!
Låter som du kommit till en del insikter medan jag varit borta från forumet. ;-) jag tror du fixar det nu om du verkligen vill. Vanan, Felix, orka bryta vanan i hjärnan. Tar tid.. Kommer på mig själv att längta så efter vin nu ibland men liksom som en gammal invand tanke, inte ett realistiskt alternativ. Det är ju slut.

Tycker Villmåbras senaste inlägg är inspirerande. Nå riktig lycka är det vi försöker nå allihop. Alkoholister lite mer än andra kanske...? Då får lära oss hur man kan leva för att nå dit, till trots att vi lever i stressade konsumtions-och informationssamhälle. Jag tror vi medvetet behöver skapa verktyg och utrymme för reflexion, självmedkänsla och lycka i våra liv och helt enkelt träna på det sättet att leva.

Många kramar från mig!

och kram tillbaks!

Det kommer att gå bra, nu först är jag lycklig på riktigt.
Kram
Konstnären

I dag tar jag det stora beslutet, att sluta dricka alkohol! Det finns ingen annan möjlighet för mig. I kväll går jag till AA, jag behöver hjälp hos andra människor. Själv är jag inte mycket att hålla i handen har jag upptäckt. Så oavsett om jag gillar det eller inte, måste jag ta mig till AA regelbundet. Oftast är det en bra upplevelse, men lite tråkigt ibland. Det spelar ingen roll, jag måste gå dit om det ska bli något av min nykterhet. Jag läste Per Holknekts bok, och han skriver i slutet att vad han också måste göra är att gå på sina möten och hålla kursen för att inte hamna snett. Hans stora mål med sin nykterhet är att bli "lycklig på riktigt" som han skriver. Ingen dum målsättning, men det kräver att alkoholen försvinner ur mitt liv. Nu ska jag haka på alla er som kommit mer eller indre långt på era resor.

Stort.

Meningen som du hänvisar till står på sidan 201 i Allen Carrs bok Äntligen full kontroll. Och nu är jag mogen för det beslutet som tas i dag av mig. Jag ska skriva ned den här meningen på en lapp och ha den i plånboken, för Afllen Carr har ju helt rätt: Om du börjar tvivla på ditt beslut så är du en förlorare hur som helst, skriver han. Liksom att med vissa beslut kan man väga fördelar och nackdelar, men i det här fallet finns inga som helst fördelar att dricka FÖRSTÖRELSE, som han kallar det. Jag ser att du tog ditt beslut i oktober 2011 Santorini, och jag har följt dig hela din resa. Du är en stor inspirationskälla och jag vill följa dig i fotspåren även om du är tre år före!

Sen jag började med mina mina antidepressiva pills så började jag drömma igen efter en lång tid av mörker och ångest. Kändes bra till en början. Men allt eftersom jag ökade dosen så blev drömmarna värre och värre. Helt plötsligt så insåg jag att jag drömde om någon av mina stora rädslor varje natt. Tidigare har jag väldigt sällan drabbats av mardrömmar. Tack och lov så tar pillrena udden av den jobbigaste känslan av att bli rädd så det är mer att jag vaknar upp och konstaterar att i natt drömde ditt eller datt. När jag läser på Fass så är en av biverkningarna "Livliga drömmar" och av internet att döma är jag långt ifrån ensam om att få dessa

Jag har den senaste tiden känt mig ganska trött och aldrig riktigt utvilad trots att jag får mina sovtimmar med råge. Antagligen är det så att i och med att jag drömmer så mycket just nu så kommer jag aldrig in i den riktigt djupa sömnen och blir riktigt utvilad. Jag har nu sänkt min dos något igen och hoppas att det ska stabiliseras något. Har bara gått på dessa sedan maj så jag anser mig själv vara i teststadiet fortfarande. Men på det stora hela har de hjälpt mig att se ljuset ur mitt svarta hål. Jag har inte riktigt klättrat ut ur det ännu men jag har en förhoppning om att jag kommer upp någon gång. Det måste jag ha.

inte i min. Äh gjorde fel :)

Jag minns vilken härlig upplevelse det var, stunden då jag plötsligt såg ordet andedräkt som två ord och en andes dräkt.

Läste vad jag har skrivit och vill förklara mig, de två ting jag ej ville skriva är inte pinsamma ting, bara två saker som säger för mycket om vem jag är för den dom redan känner mig.

efter ångesten,stressen och oron.Efter den jagade känslan av att allt är bråttom och på väg.Och inte hinna och inte orka med.
Men den finns inte där mer.Satt allt hos honom eller skapade vi den känslan tillsammans?
Idag står härlig Söndag på schemat med kulturella besök och paltkokning med sonen och hans flickvän.
Tur i skogen med hundar och korvgrillning.
Vad mer kan man önska en härlig Septembersöndag?Jo en nykter karl att hålla i handen.
Men han är inte där och just idag gör det faktiskt inget alls.Känner mig stark och glad.

Tack för era tankar. Ja det blir verkligen person angrepp. Ska verkligen försöka tänka på ditt sätt ullabulla.
Planer aeromagnus nej har
Inga än men det kännas som att jag måste bestämma mig snart. Vet inte riktigt varför det känns så just nu men det gör det. Jätte läskigt! Jätte svårt ! Jätte stort ! Och jag är livrädd inte för vad han kommer att göra utan för vad som då kommer att hända.

Hällde ut drägget ur ett gammalt lådvin, som någon lämnat i kylskåpet på stugan. Faan vad det luktade vedervärdigt. Det där skulle jag helt säkert ha druckit upp förr, antagligen litet motvilligt, men i all fall "man får ju inte slösa med...". Där fick jag en grej till på min varningslista (om jag nån gång försöker börja dricka moderat).

- Om jag någonsin får för mig att gammalt illaluktande lådvin skall hällas i strupen och inte i vasken (eller kanske såsen), så är jag way over the line.

Nu måste jag vila lite och tänka på att jag är 95 år. Började städa eftersom att Nisse kommer hem idag och han gillar inte stök. Det gör väl inte jag heller men jag är inte lika känslig på den punkten som han är. Jag är sugen på korvgryta sen du skrev om det, så himla gott med senap och ett glas mjölk. Mormor gjorde så god korvgryta alltså.

Kram.

och nu blev jag plötsligt så sval att det känns som att alla fönster står på vid gavel :)

.

Tack, jag har ringt dem redan faktiskt.

men fann ingen....

vidöppen.Precis som jag minns honom från de första åren tillsammans.De sista åren har han slutit sig på så många plan så att han till slut varit nästan helt otillgänglig.Säkert har också jag backat,men det känns ju alltid tydligare det partnern gör.
Han är också väldigt skakig nervös och stressad.Antingen har han nyss druckit och håller på att gå ur abstinensen.Eller så är han nervös att träffa mig.Det spelar egentligen ingen roll.
Jag kände idag för första gången att jag kan se på honom,älska honom och låta honom gå för det är det enda jag kan göra i nuläget.Var han är på väg,vilka tankar han har om sig själv,drickandet och om oss och vår ev framtid bär han med sig.
Det delar han inte med mig och tidigare har jag liksom krafsat ur honom ledtrådar vilket har varit frustrerande för oss båda.Nu iakttar jag mer och det känns riktigt bra.En liten del av mig väntar och väntar på telefonsamtalet från honom som inte kommer.
En längtan efter det som varit.
Men den andra faktiskt större delen av mig har haft en alldeles förträfflig dag trots besöket.Jag ska fortsätta hålla fast vid mitt nollkontakt.
Jag mår så mycket bättre av det och det lägger bollen hos honom vilket ger mig avslappning och frihet.

Igår fick jag en lägenhet och idag berättade jag. Han fortsätter tycka att allt är mitt fel. Ja, jag har min beskärda del i ansvaret. Men han begär att jag ska veta vad han tänker utan att han säger något och ser inte det omöjliga i detta. Ja, jag är en snackemoster och tycker om att vända och vrida på saker, men mest för att jag ska förstå och kunna förändra. Har svårt att förstå hur detta kan vara så fel. Nu är det gjort och han får ha sina åsikter.