Senaste kommentarerna i forumet

Gav steglitsan beröm som du skulle ha, jue. Så tack, Vickan, för den eminenta "#29"-lösningen!

:)

/brakfylld

... över vårt drickande. Så många som försöker hitta bortförklaringar och ursäkter. Och när man kliver in i nykterhet ska man förklara och "gömma" det också. Det är verkligen kalas att vara människa. Askalas.

Tänker på när en på jobbet frågade om jag var lika effektiv när jag var hemma. Jag undrar vad han hade fått för min i ansiktet om jag svarat: "Nä, när jag är hemma sitter jag bara och odlar min alkoholism."

är rolig om inte annat, man fattar vilken meningslös sysselsättning det är att dricka alkohol. Drygt två år har du varit kvar i ditt beslut, respekt!

Så roligt att höra att det går bra för dig Vickan. Låter som du är "mitt i livet" med allt vad det innebär. Krävande jobb, familj och så många outtalade krav. Jag är imponerad på det sätt du tacklar dina problem och att du också njuter emellanåt. Visst är arbetet viktigt men glöm aldrig att tänka på dig själv mellan varven.

Kram/Tjalle

... att se, förutom de som är inloggade, även antalet gäster som besöker detta forum? Jag tänker som så att gästerna kan finna tröst i att se att andra gäster också gästar Alkoholhjälpen. Man är aldrig ensam om sin situation fast man kan förledas att tro det många gånger. Och själv är jag bara nyfiken på hur många som upptäckt det här stället.

Hoppas Vickan69 ser detta och känner sig träffad av berömmet. Känns liksom så besvärligt att leta upp en människa till och ge samma eloge.

:)

Jag blir alldeles varm av att läsa ditt inlägg. Grattis till dina 11 veckor och till livet. Njut och skörda frukterna, det är du värd. Där du är nu, dit vill jag.

Kram

Tack för glada tillrop Santorini, Muränan, konstnären, Vickan69 och ni andra. Ni ger mig kraft att gå vidare. Idag har jag varit ute och jobbat med kroppen hela dagen. Sågat, burit, krattat, slipat mm, mm. Jag mår faktiskt bra. Har lite svårt att ta till mig det, att det funkar så bra utan alkohol. Jag som inte kunnat gjort ett endaste dugg utan att belöna mig med rikliga mängder A. Jag märker så sakteliga att orken ökar. Gläder mig åt min lästimme innan läggdags. Förut läste jag endast s.k. skräplitteratur men känner att jag nu hungrar efter lite tyngre grejer. Jag orkar på något sätt engagera mig lite lättare.

Stretching låter bra, Vickan69. Jag går faktiskt på gympa en gång i veckan. Det är jag och 25 kvinnor. Lite skämmigt faktiskt men jag försöker koppla bort att jag är enda mannen och koncentrerar mig på ledaren och alla rörelser istället. Jag får röra på muskler jag inte visste att jag hade. Riktigt skönt efteråt även om träningsvärken är lite jobbig.

Jag tycker att jag får vardagen och funka riktigt bra nu. Ett litet aber som jag har framför mig är att jag ska ut på en längre resa om en och en halv vecka. Jag med fru tar bilen ner i Europa och ska bli borta någonstans mellan 1 och 2 månader. Ingen detaljplanering dock. Tillgången på A är naturligtvis betydligt bättre på kontinenten men jag har bestämt mig att jag ska klara detta också.

Trevlig söndagskväll/Tjalle

Yeah yeah yeah. Fin hit och fint dit. Åska är skit.

Brakfylld dear, det var inte jag som introducerade # utan Vickan69. Tar gärna åt mig äran i tid och otid men rätt ska vara rätt :)

Elegant var det hur som helst!

Kanske jag skulle läsa den boken, fast jag har full koll själv nu. Det är intressant ändå att nu och då läsa såna böcker. Du ser att jag tog beslutet i oktober 2011, tja, långt före det var det nog men då hittade jag hit. Tyvärr ifrågasatte jag mitt beslut ett antal gånger men från juni 2012 har jag hållit fast vid det.

Det finns massor av mänskor som är lika åskrädda som du, så jag tror inte det finns någon risk där. Tycker uppriktigt synd om er, för åska är så fint och magnifikt att följa med då man inte är rädd.

Våra vargar ska inte matas med etanol, den saken är klar!

Att med ett elegant "#29" slippa förklara vilken kommentar man egentligen kommenterar. Thank you!

:)

... att du hällde ut, Lexi. Jag klarade inte det i fredags utan var bara tvungen att öppna den förbaskade rosén. Men strax innan elva på fredag kväll bad jag sambon hälla ut skiten då även en liten flaska Jägermeister åkte samma väg. Det kändes bra, lite upproriskt sådär, ingen återvändo (kanske mer på ett symboliskt plan).

Så väl mött, Lexi, och stort lycka till.

:)

/brakfylld

Ok, den härliga känslan varade inte länge. Jag är nämligen sjukt skotträdd vilket innebär att jag är livrädd för smällare, ballonger som sprängs och ÅSKA! Vilket det nu är (i september??!!). Så nu sitter jag och blir rädd när blixten kommer för då vet jag att det kommer en knall.

Vanligtvis brukar jag springa in i badrummet (där finns inga fönster) sätta på mig hörlurar och vänta ut skiten. Men nu tänkte jag försöka hantera det som en vettig människa.

/SL - Om det skulle vara ngn här som känner mig vet de garanterat med detta inlägg vem jag är :)

Jag är inne på min andra nyktra dag. Ja, igår räknas kanske inte för då var jag bakis...
Håller med Vickan i vad hon säger och kommer samtidigt att tänka på den här historien om indianen och vargarna.

"En gammal indian berättar för sitt barnbarn om ett gräl som pågår inom honom. Han säger att konflikten står mellan två vargar.

Den ena vargen är full av avundsjuka, sorg, ånger, girighet, högmod, självömkan, skuld, bitterhet, mindervärdighet, lögner, falsk stolthet, överlägsenhet och egoism.

Den andra vargen är full av glädje, fred, kärlek, hopp, ärlighet, ödmjukhet, vänlighet, välvillighet, medkännande, generositet, sanning, medlidande och tro.

Barnet tänker efter en liten stund och frågar sedan sin morfar:

"Vilken varg vinner?"

Den gamle mannen svarar honom:

"Den varg jag matar."

Hej Lexi!

Starkt att du tagit kontakt med beroendeenheten och att du hällde ut resterna. Du har gjort det förr och jag är övertygad om att du kommer göra det igen. Heja dig!

Kram

Visst har jag haft det bra och visst har jag suttit mycket ute i solen i sommar. Och massor av härliga promenader med vovven. Men men, varje kväll har jag druckit mitt vin och trots flera försök att få slut på det, så klarar jag bara i bästa fall några veckor men lika ofta bara några dagar. Dålig sömn, okoncentrerad på dagarna vilket medför att jag gör ett dåligt jobb, dålig självkänsla och absolut inte viktnedgång (vilket är nödvändigt för mig).
Nu kände jag att jag behöver hjälp att få ett slut på detta och har kontaktat beroendeenheten i min kommun och jag ska dit på ett första möte på onsdag. I morse kände jag att jag hade fått nog och hällde ut det som jag hade kvar och idag känner jag mig väldigt glad o stolt över det. Förhoppningsvis kommer jag att klara att låta bli vinet om jag får hjälp från professionella människor.
Nu ska jag gå in i din tråd och läsa hur det gått för dig.
Kram

Smyger in här med ett hej. Ett varmt ett.
/brakfylld

Jag tror väldigt mycket på att tänka på vad som gör en tacksam. I perioder har jag summerat ett par saker varje dag som gjort mig tacksam. Ofta handlar det inte om världsliga ting alls utan kan vara att jag inte ätit godis, hade ett riktigt bra samtal med en vän som lyfte mig eller att jag kände mig fin. Dessvärre har jag inte disciplin nog att fortsätta skriva dagböcker under längre perioder men jag brukar ofta tänka tacksamhetstankar efter något som gjort mig just tacksam. Jag är dock fullt övertygad om att ju mer man tänker på tacksamhet (och ännu hellre skriver upp det), desto mer kommer man se de ljusa och fina ögonblicken under dagen. Om man har sagt till sig själv att skriva upp tre saker man är tacksam över kommer man aktivt leta efter händelser och företeelser som gör en välmående och därmed också registrera dem bättre.

En vän till mig som bor långt borta var i Sthlm under helgen, jag fick ett par timmar med henne idag, känner mig så oerhört tacksam att ha henne i mitt liv och att vi är duktiga på att ses och hålla kontakten trots det långa avståndet mellan oss.

Sen är jag tacksam över att hamnat här, tänker på detta forum och människorna här mer än man borde egentligen men så är det kanske i början?

Puss på er!

Jag slutade helt med alkohol år 2000 och höll upp i sju år och hade lärt mig att leva så och tyckte inte det var något konstigt med det. Så började jag på en ny arbetsplats där man ansågs som en tråkmåns om man inte drack alkohol. Vid kick-off och andra företagsfester beställdes det bara in öl o vin, det ifrågasattes aldrig om någon inte drack alkohol. Som ny på jobbet tänkte jag den dumma tanken att "okej, jag tar väl lite vin, det kan ju inte vara så farligt". Ville ju inte sticka ut och vara en tråkmåns. Det fungerade i flera månader, men rätt var det var så satt jag där ensam hemma med mina vinboxar igen och nu har det varit hur svårt som helst att komma på rätt köl igen. Så en gång alkoholist, alltid alkoholist och man kan/ska aldrig mer smaka en enda droppe alkohol.

Jag har min tråd i "Dricker jag för mycket" när jag egentligen ska ha den i "Förändra sitt drickande". Det har jag ju vetat i flera år att jag dricker för mycket...

Kan man flytta sin tråd till "rätt" forum?

Härligt och grattis Tjalle!
Stretcha och gör typ yogaövningar så stelheten går över. Min nacke också stel mycket och länge. Vet inte om det är för jag känner, rester av tiden med A eller spända muskler. Tror vi ska ge oss tid och röra på senor och leder och slappna av...

Kram

... bottnar väl ändå i någon slags kärlek man har till sig själv någonstans? Jag har brottats mycket med det där. Att inte vara värd. Och därför har mina tidigare ansträngningar att förändra drickandet bara tagit avstamp i min rädsla för att förlora min sambo, låt oss kalla honom för Lucas. Utan Lucas, ingen brakfylld, för då skulle jag strax dö av övergivenhet och ensamhet, allting genomdränkt och söndermarinerat och nerpissat av sprit.
Så kan man ju inte hålla på. Det håller ju inte. Jag vill förändra mitt drickande eftersom jag är rädd om mig själv. Punkt. Och även om jag inte känner det riktigt så, så är det dithän jag vill komma. Och då får jag väl fake it til I make it.