Senaste kommentarerna i forumet

..en vecka tar sin ände, och en ny börjar om bara en timme...

Ligger förnöjt i sängen och lyssnar på blåsten ute, det riktigt viner i imkanalerna.
TV'n på väggen skräller av sömdagsdeckaren, tittar lite förstrött men är inte imponerad, det kittlar inte alla mina sinnen, det känns som om jag kan förutse alla händelser, som om jag hade sett den tidigare eller så är det så att all smörja på burken är förutsägbar, eller jag kanske är "smartare" än vad regissören tror om mig som tittare, vad vet jag...

Jo jag vet hur den här söndagen borde ha sett ut OM jag inte hade valt min nya väg, den alkoholfria vägen..
Troligen hade jag knäppt den första stölen när förberedelserna pågått för söndagsmiddagen, sedan gått in på rö'tjutets första glas till middagen, till en mat som hade varit näst intill oätlig för man hade blivit inspirerad av något matlagningsprogram och experimenterat hej vilt vid spisen när man har varit på fyllan, och även om man smakat av maten så har smaken varit så avtrubbad av alkoholen att man fortfarande trott att detta var någon gourmandisk nyhet.
Frugan hade klagat på att det var för salt, ungarna hade ätit av potatisen och satt att det hade varit gott men att de inte var hungriga längre enbart för att inte sårat mig.
Sedan inte fattat att de rensat chipskålarna och godiset till myskvällen, för det är så det brukar vara...
..för det är så det brukar vara...., vilken hemsk tanke, när till och med ovanan har blivit en vana.
De vräker i sig onyttigheter för att man som förälder har lagat "äcklig" mat och de sedan ätit sig mätta på skitmat.

Ikväll ligger jag sängen och tänker tillbaka med ett litet leende, för att jag har brutit med det gamla tankesättet, jag gjorde en förändring..., till det bättre.
Det åt sig så pass mätta ikväll på maten att de knappt orkade röra snasket, ett framsteg minsann.

Helgen innehöll även annat som breddade mitt medvetande, och att jag kände mig trygg i min egna övertygelse att jag svarade servitrisen igårkväll med att det går absolut inte bra med med en lättöl istället för en alkoholfri öl, en lättöl innehåller minst 6 gånger mer alkohol än den sämsta nollbiran på sina 0,5%.
Ge mig en ginger Ale istället, och så var dryckesfrågan inte ett problem längre, mer ett litet mörkt mullermoln över att baren inte hade sett över sitt sortiment av de alkoholfria alternativen, de skulle ju aldrig gå torsk på starkbiran t.ex, eller hur?

Ännu en gång kan jag känna en egen trygghet i min gångna vecka, nykterheten vinner var gång.
Var gång jag dessutom följer min intiution om att alltid somna nykter, så blir dagen efter alltid lite bättre än vad jag som värst kunde ha förväntat mig, en måndag eller inte, upplevelsen blir att alltid gå in i en ny dag med optimism oavsett hur gårdagen såg ut, och problemen kan bemötas som om de går att lösa.
Så var det inte när man vaknade bakis, varje dag var då skit, och de kunde bara lösas på ett sätt, med mer alkohol.

Jo det finns ett annat alternativ till varför jag så lätt hamnade i säng så tidigt ikväll, köpte det tjockaste och det mest underbaraste täcke affären kunde erbjuda i fredags.
Inte undra på att man längtar till sängen då, så härligt att få muffla ner sig under det gosiga täcket när det blåser storm ute.
TV'n står på insomningstimer och nu finns det inget som hindrar mig från att somna, när som helst...
Zzzzzzzz....

Berra

Att prata med någon i min närhet om vad som är och har varit. Det får helt enkelt vara så ett tag till. Jag är hur som helst glad att jag hittat tillbaka hit. Tacksam över allt stöd, intressanta tankar som jag fått ta del av under dom gångna veckorna. Närmare bestämt tre stycken imorgon bitti när jag vaknar! Är overkligt hur fort tre veckor kan gå, i synnerhet när minuterna vissa dagar har kännas som timmar.

På något konstigt sätt har dom första nyktra veckorna nästan varit jobbigare än att pendla ut och in i ruset, men det kanske är normalt att kroppen kämpar lite extra just nu. Är ju inte så illa trots allt, jag känner, och det har ju en finess i sig!

Ok, min lilla framgång ger mersmak! Tar en dag i sänder, men önskar i smyg att jag haft årets sista fylla. En nykter december....Finns det? Jag har inte haft det sedan jag fick visdomständer i alla fall.

God söndagsnatt på er!

Igår förlorade jag en god vän. Alldeles för ung för att dö.

Jag blir glad när jag tänker tillbaka på alla fina minnen vi har delat bara för att i samma stund bli ledsen över att vi inte kommer kunna skapa några nya. Jag vet inte om min väns död var alkoholrelaterad eller inte, söker mig mest hit nu när jag inte kan sova, för att få tröst. Tänker att den sorg jag ibland känt då jag "förlorat" min alkis till alkoholen är väldigt lik den sorg jag känner nu. Skillnaden är att "min alkis" valde ett liv utan alkoholen, kom tillbaka till mig. Det är jag så jävla tacksam för.

Min vän däremot kommer aldrig komma tillbaka. Döden är så överjävlig på det sättet.

Hur kan någon bara försvinna? Fattar inte.

Vi har suttit idag, pratat, skrattat, delat minnen, gråtit över vår gemensamma vän, gemensamma minnen, delad sorg. Så glad jag är att vi har kunnat göra det (jag och "min alkis), så glad att vi kan ta hand om oss själva, varandra. För livet kan vara fan nog så svårt utan alkoholen, även om till och med jag tänkte tanken idag att jag ville ha ett eller några glas vin men vad fan hade blivit bättre av det? Ingenting. Verkligheten ser fortfarande ut som den gör.

Idag är jag ledsen.

... och det är klart att det å ena sidan känns som ett enormt nederlag/ett misslyckande/en sorg - jag ville också hålla ihop familjen, till varje pris. Men ibland går det inte - det räcker inte att en kämpar.

Bra att du har ett mål!
Instämmer med Mt: glöm inte dig själv. Du är viktig!!
Stor kram!

check bara, hur gick det i fredags? Hoppas allt väl!
//Kramar, Cookie

helt med Adde. Varför skulle du dricka nu? Och varför skulle det fungera nu plötsligt? Eftersom du frågar så svarar jag ärligt vad jag tycker; lär dej istället att det går att leva ett mycket bra liv utan alkohol. Jag tror inte att den som druckit på missbruksvis nånsin kan återgå till normalt drickande. För har vi nånsin druckit normalt? Ids inte chansa på det.

att du gläntade på dörren till vårt rum. Ingen har ju varit här sedan i somras och visst luktar det lite damm och gammalt
men det är sig likt. Rofyllt...
Här har jag haft många lugnande stunder, klappat lånad katt och låtit tankarna samla sig då de irrat
eller varit ledsna nattetid.
Tänder ljuset och sitter en stund. Hade varit fint med en pratstund här ikväll.

Allt gott... Lev väl...

Tilde

frågan VARFÖR du ska återvända till en dålig vana ??

Beroendet är en sjukdom som är kronisk, progressiv och dödlig. Jag kommer aldrig att bli frisk så jag skulle aldrig chansa på att försöka dricka "socialt" eller "kontrollerat".

En frisk person hamnar inte på avgiftning.

Fungerar också bra en lördag framför tv:n ☕️
Dock somnade jag i vanlig ordning ca 3-3.30 på sen natten/tidig morgonen och har varit tablettseg halva dan.
En sväng till gamla stans julmarknad och NK::s julskyltning har givit dagen innehåll och stor mängd frisk luft. Det blåste ordentligt och jag känner mig urblåst och uppfriskad.
Nu lagar sambon mat i köket ackompanjerad av rock på paddan, han verkar vara i god adventsform.
Hoppas på en skön kväll och en natt med bättre sömn.
Lite kvällsångest lurar i bakhuvudet, som alltid när det närmar sig läggdags.
Varför har jag så svårt att komma till ro, få lugn i sinnet, tyst på alla tankar när jag väl ligger och ska sova?
Jag har inte ens tydligt formulerade tankar längre, det är mer som att en massa tankar och intryck far omkring helt ostrukturerat i mitt huvud utan att jag kan fånga någon av dem till begriplighet. Det surrar och snurrar, brusar som i ett upprört bisamhälle, och jag är på helspänn utan att egentligen veta varför och av vad.

På dagtid kan jag distrahera mig, göra saker som intresserar mig, aktivera mig och fokusera all min hjärnverksamhet till konstruktiva projekt. Jag kan även göra avspännings övningar och mindfulness och lyckas slappna av rätt bra.
Men nattetid är det som att alla dessa redskap blir borttappade och jag har inte längre tillgång till dem.

.

Tack för din kommentar! Bra att du tar dej "ställtid", man kan behöva sätta upp en tidpunkt då man ska sluta. Bara man inte skjuter upp den sen. Har du läst min tråd så ser du att jag samtidigt började med LCHF, lågkolhydratkosten. Det gav mej nåt annat att tänka på samtidigt som jag tror att det faktiskt hjälper mot sug. Men det fina med den kosten var att jag gick så snabbt ner i vikt! Det ger självförtroendet en sån skjuts framåt och man känner att man inte vill förstöra mer för sej. Jag hade drygt 20 kg övervikt så jag vet precis vad du menar med att sitta på balkongen. Jag ville inte åka på semester ens. På 10 veckor gick jag ner 10 kg och det blev stor skillnad. Sen gick jag ner resterande 10 på ett halvår kanske. Nu har jag några envisa kilon kvar men det gör inget. Jag är "normal" för min ålder dvs har lite extra kring magen. Det beror på att jag frossar på godis ibland. Men det ska ha bort det också.

Drick du ditt vin nu under semestern och ställ in dej på ditt nya liv när du kommer hem. Du kan om du vill. Det är såå värt att kämpa lite och jag tycker inte ens att jag kämpat. Med LCHF får man äta sej mätt på god mat, det viktiga är att inte äta för mycket kolhydrater. Bara alkoholen i sej gör det omöjligt att gå ner i vikt så när man lämnar bort den är mycket vunnet. Se fram emot ditt nya liv! Jag ser fram emot att följa din väg dit.

Hur gör man för att ta bort en kommentar som blivit dubbel?

Hur tar man bort en kommentar som blivit dubbel?

1a advent idag och det märks faktiskt här på Kanarieöarna, här finns tomtar och klädda julgranar lite överallt. Solen lyser fortfarande med sin frånvaro och det är ju lite tråkigt. Men jag promenerar en del, läser böcker och läser en massa här på forumet. Tyvärr blir det en hel del alkohol också och det är så synd, för det var ju så här jag inte ville ha min semester. Alkoholen gör att min mage känns svullen och då känner jag mig ännu tjockare och får ännu sämre självförtroende och så gömmer jag mig på hotellrummet och dricker vin istället. Så här vill jag inte ha mitt liv och det är väl bara jag själv som kan gör något åt det.

Nu har jag läst igenom nästan hela din tråd och den har också gett mig framtidstro. Sitter på mitt hotellrum nere på Kanarieöarna, solen lyser med sin frånvaro men det gör inte alkoholen. Med min stora övervikt är det inte kul att visa sig vid poolen, så jag sitter på balkongen och läser här på forumet samtidigt som jag har någon alkohol i glaset. När man är ensam på en sån här resa så kan man ju göra precis som vill och det har jag också gjort.
Nu var jag rädd för hur det ska gå att vara nykter när jag kommer hem, men för varje framgång som jag läser här på forumet, så känns det bättre. Så skönt att ni som har lyckats fortsätter att skriva om hur bra ni mår, det peppar oss som har det framför oss.

Hej Fia!
Jag har läst igenom hela din tråd nu.
Vilken resa!
Jag är djupt berörd av att läsa dina uppriktiga tankar, känslor, funderingar, utbrott, reaktioner, och att se hur du kämpat dig fram till den plats där du är idag. Jag får så många tankar när jag läser, det har nästan varit som att läsa en spännande bok.
Det är ju boken om ditt liv sådant det sett ut, naket och avskalat beskrivet, men alltid med en mycket varm och fin, stundtals väldigt humoristisk ton. Du är bra på att använda språket som ett verktyg och jag tror att du haft stor hjälp i din process av att skriva här.
Du har också väckt reaktioner, känslor och tankar hos andra, och vissa av de människor som följt din resa är själva duktiga skribenter, men framförallt fantastiska medmänniskor, kloka och uppmuntrande. Bekymrade då du dröjer några dagar med ny uppdatering, aldrig dömande om du fallit av.
Jag tycker det är så otroligt uppmuntrande att läsa om ditt nya, nyktra liv och hur du reflekterar kring och hanterar det.
Jag är Uppvuxen med en pappa som inte "lyckats" med någon metod, som liksom präntat in i mig genom sin kamp att den kampen, mot alkoholen, är man obevekligen dömd att förlora. Du är ett starkt exempel på att så inte är fallet. Tack för det!
Jag förstår att oron inför kommande resa är stark, jag förstår verkligen hur lätt det vore att ta "undantagsfall" när man är på semester, det räknas ju liksom inte! Jag hoppas och tror att du kommer att fixa det! Du har gjort ett grundligt förarbete och du har varit öppen mot mannen, givit honom ärliga skäl till varför du inte vill dricka.
ATT du inte vill dricka.
Punkt
Du skriver att du känner dig mer hemma i anhörig trådarna nu.
Jag tror det är där jag ska försöka hitta lite egna svar också. För min problematik handlar nog faktiskt mycket om min pappa!
Tack för att du så ärligt skrivit om din resa, som kanske inte ens såg ut som en resa i början, utan mer som dag 1 gång på gång. När man läser hela tråden och ser hur den ena dagen läggs till den andra så ser manockså en resa som inneburit en härlig personlig utveckling! Jag är tacksam att jag hittade dig!

i mig att läsa om din kamp för att ge dina barn en bra adventstid med förväntan inför en jul som du också tar (ensamt) ansvar för. Helt rätt mot barnen, absolut, men glöm inte dig själv. Du är viktig, för dig själv och för barnen.

Så bra att du talat med vänner och bett om stöd. Visst hade du också en stödjande familj - föräldrar och syskon? Tala med dem också - om du inte redan gjort det, så att du har trygghet bakom dig även den här tiden fram till ju och under helgerna. Det är bra stöd nu när du närmar dig hoppet, eller språnget - om jag minns rätt kände du igen dig i min gamla trampolinmetafor.

Skickar de varmaste och mest kraftfyllda kramar jag har. Det är storm här hos mig så de blåser iväg med full fart... NU! / mt

Kämpa på. Så gott att känna livet och inte ruset!

Tillbringar min söndagsförmiddag i soffan med vinterstudion som sällskap. En vana jag la mig till med för några år sedan när festerna och evenemangen stod som spön i backen på lördagarna. Då var vinterstudion ett bra sällskap till bakfylleångesten och petandet i frukosten, tankarna på att jag måste ta mig upp och göra något vettigt kunde dämpas av att det i alla fall var något bra på tv'n. Idag är det högst frivilligt (jag är intresserad av skidåkning), och jag har inget dåligt samvete över att jag hänger här. Men tanken på hur jag tänkte då, att när evenemangen (längdskidor, skidskytte, alpint och kanske något annat emellan) avlöste varandra så var söndagen räddad. Då kändes inte bakfylleslappandet lika meningslöst och oföretagsamt. Ja ja, fram till nutid.

Igår var jag och maken och botaniserade bland systembolagets alkoholfria utbud. Kom ut med klirrande kassar och det kändes nästan som förr i tiden... tänkte att den som ser mig nu tror inte att jag är alkoholfri... Tänkte recensera lite av det vi provade:
- Staropramens alkoholfria öl - helt ok, kommer att köpa den igen
- Fentimans ginger beer, ingefärsöl (som jag tycker är jättegott). Små snygga flaskor som man inte alls behöver skämmas för. Mycket gott, kanske lite sötare än de är med alkohol i.
- Natureo rött vin. Smakade vin, och inte bara druvjuice (vilket det väl egentligen är), inte som ett rött vin med alkohol, men gott till maten.

Sen köpte vi ett rosébubbel som jag kan återkomma till och en lagrad julmust i en snygg flaska. Som Pellepennan skrev så är ju priset en glad överraskning, 175:- för alltihop.

I övrigt tycker jag att det ger så mycket att läsa här, om andras liv och sätt att hantera sitt liv utan alkohol. Ofta är våra tankar ganska lika, och det är synd att det ska vara så svårt att prata om detta i verkliga livet. Jag brukar ofta tänka att livet har tagit mig hit, där jag är genom att jag gjort en massa icke-val, dvs har flutit med och bestämt mig utan att ha tagit medvetna beslut. Klart att jag ibland fattar medvetna beslut, men ofta handlar det om att halka iväg på ett bananskal åt ett håll som man kanske inte tänkt. Detta med att avstå från alkohol är så mycket tvärtemot jag kan komma bananskalslivet. Ett högst medvetet och kanske ett av de viktigare besluten jag tagit på länge. Det beslutet, å andra sidan gör att jag fattar en massa mindre beslut och ibland halkar iväg i nya riktningar. Kan inte låta bli att vara nyfiken på vart det ska ta mig... en intressant resa, med många bra saker och en del jobbiga. Många känslosvängningar som är svårt att hänga med i ibland.

Ja, det var lite söndagsfilosoferingar. Snart ut i friska luften och få en dos av dagsljus och sol, och inte bara titta på andra människor som är aktiva utomhus :)

/m

Hej på er!

Söndag förmiddag och jag har varit ute på en promenad på en timme. Blåsigt, men soligt och riktigt skönt.
Tankarna fladdrar under tiden omkring hit & dit som vanligt.

Nu halkade jag in på hur jag alltid tänkt den senaste tiden.
Jag är som person en som funderar mycket på vad som eventuellt kan hända i framtiden, både bra och eventuella dåliga saker.
Några exempel:
- Om jag bara köper den där nya prylen för min hobby så kommer jag att bli så mycket bättre!
- Vad skönt när jag kommer hem i kväll och har tagit de där glasen Whisky!
- Bilen låter konstigt, fy f_n, vad dyrt det kommer att bli!

I samtliga fall infinner sig en känsla i samma ögonblick som jag tänker tanken, bra eller dålig...

De senaste veckorna har jag ju lyckats "programmera om" skallen till att fokusera på hur bra det ska kännas när jag vaknar och INTE har druckit (tack Berra).
Om man lyckas med detta vad gäller alkoholen, borde det väl gå att applicera på det mesta? Eller?
Är det så att det "bara" gäller att jobba med sina tankar, vara vaksam på dem, vrida fram och tillbaka på dem, ge dem tid tills det blir "rätt" i skallen?

Flummiga funderingar på Första Advent. :-)

Ha en bra/skön vecka alla!

Buzzz

Ja, dina reflektioner är definitivt en hjälp framåt! Ofta hakar vi upp oss på svårigheterna, och vill identifiera oss med dem som har det lika svårt som en själv, men i det här läget tror jag att det bra att lyfta hakan och blicken lite och försöka se hur livet kan se ut i framtiden, ha en målbild som jag kan översätta till mitt eget liv. Mig hjälper det mycket att läsa tankar och reflektioner från er som har kommit längre än jag, plocka lite här och där och lägga till mina egna nya erfarenheter för att på det sättet komma vidare. Tack!

/m

Rolig läsning på söndagsförmiddagen!

Ja, det är väl så att när man gör ett sådant här beslut om livsstilsförändring så ger det en gungning i hela ens jag. Värdera - omvärdera nästan allt. Kanske inte heller så lätt för de nära att hänga med i ens tankar och funderingar, man gör det ju inte ens själv...

Ha en bra dag, och jag säger som mulletant, lita på katterna :)
/m

Ja, förstår dina tankar, detta att allt handlar om mig och mina bedrifter på den alkoholfria fronten. Det är väl en av orsakerna till att forumet är så viktigt, att få skriva ner och få bekräftelse av andra som förstår känslan. Och också att det är viktigt att prata med någon om det IRL också. I alla fall för mig.

Låter som att du är en bra bit på rätt väg i alla fall, roligt att läsa!
Jag och maken var förresten inne på bolaget och handlade alkoholfritt igår, ska skriva en liten recension i min tråd :)
/m

Är faktiskt lite nyfiken, och rädd, för hur man ska reagera när det kommer till situationen när man har alkoholliknande drycker i glaset. Vill ändå utmana mig själv lite, och har tidigare känt att jag kan bli starkare av att utmana mig själv. Sätta "honom" - ni vet han som snackar strunt - på plats!

I fredags besökte jag därför mitt lokala systembolag. Det är en butik där faktiskt ett par unga i personalen är jätteduktiga. Det jag menar är den unga generation av anställda som faktiskt har ett genuint intresse, och faktiskt stor kunskap om dryck. Nåväl, jag är ju en välkänd kund i butiken, så när jag nu kom in efter att ganska länge hållit mig därifrån så frågade en av dom mest hjälpsamma killarna: Tja! hur är läget, letar du efter något speciellt? Min första impuls var att svar ungefär så här:

Jodå, ganska bra faktiskt, och ännu bättre om jag slipper se din nuna så ofta! :-)

Men det sa jag inte...Bra! sa jag, vet du var det alkoholfria veteölet står? Han pekade mot en annan hyllsektion, och så var det inte mer med det! Eller var det det? Jo det var det. Det var inte inbillning att jag såg att han reagerade. Som ett tyst samförstånd. Jag kände att han visste, och jag tror han kände att jag visste att han visste...

Så med tre flaskor (som passade i matkassen) och 37 spänn fattigare lämnade jag butiken. 37 spänn.. krockade lite i huvudet, menar du växel på en femhundring? Nej tack, jag behöver inte kvittot, släng det!

Nåväl, ibland tror jag att "världen snurrar" kring det här med PP och Alkoholen. Så är det naturligtvis inte. Det är som när man förlorat en nära anhörig. Man tycker att världen bara borde stå stilla, att omgivningen borde fatta det fruktansvärda som hänt. Så är det ju inte! I centrum möter man alla påsbärande, förväntansfulla, festprissar. Så kommer det att vara framöver. Att PP har alkoholproblem är inget som förändrar världen. Förutom MIN egen lilla värld förstås!

Den världen är idag på förmiddagen ganska bra! Väcktes av barnen tidigt. Dom babblade om den stundande premiären av adventskalendern. Att orka hinna med en frukost innan 08.45 en söndag känns fantastiskt! Nu ut i solen!

En fin dag till er alla därute!

att du är nyförälskad! Det kan man bli ibland i sin gamla gubbe! Jag hoppas att ni hittar tillbaka till varandra för jag tycker det låter som att ni verkligen älskar varandra och att han är en bra man. Lite vilsen naturligtvis över den nya Fia som han inte känner igen och som blivit lite "svår":) Men han är snäll skriver du, han slår dej inte och han är generös. Han älskar dej. Goda egenskaper allihop. Och man får tänka lite som så här (nu berättar jag inte vad du ska göra utan hur jag tänkt); var hittar man den perfekta mannen? Vem är förresten perfekt? Jag? Nej långt ifrån. Jag dricker inte alkohol längre men jag har andra "fel" att reta upp sej på. Min man vill absolut inte att jag ska börja dricka igen. Jag har "hotat" med det nån gång när jag varit trött på honom för att han druckit för mycket. Jag har sagt att när jag själv drack så brydde jag mej inte om att han var full men det är knappast en lösning att jag börjar dricka igen? Nej, det tycker han inte!

På det stora hela, när jag ser tillbaka på det 1,5 år som gått sen jag slutade, så är vårt gemensamma liv mycket bättre. Min man försöker. Han dricker mycket mindre i alla fall. Han har ett stressigt jobb som chaufför, då kan han inte dricka nåt. Så när han kommer hem vill han varva ner med alkohol. Ok, det är trist för mej som saknat honom under vecka om han går "in i dimman" när han kommer hem. Då är jag lika ensam eftersom jag inte gillar "byfånen". Men oftast nu så blir det inte för mycket. Sen har han lediga veckor och då går det bra. Jag kanske måste acceptera att han behöver rensa skallen på lördan?

Sen det här med resor, ja det är en svårare sak. Jag var lite fundersam då vi åkte på semester för ett år sedan, all inlcusive dessutom. Kändes lite som "slöseri" att inte dricka då. Men jag har testat det förut under tidigare nykterhet, att tänka att en semesterresa är en isolerad händelse, man kan dricka då och när man kommer hem återgår man till vardagen. Det gick inte. Det förstörde allt jag byggt upp för åratal framåt. Gör inte det. Men jag hade en fantastisk, "minnesvärd" vecka senast utan alkohol. Jag drack soda och det gick så bra. Till min stora glädje drack maken väldigt måttligt också. Det var inte som vid tidigare resor att vi ibland var packade redan på eftermiddan. Usch.

Jag önskar verkligen att du hittar en bra lösning!

När man skriver ur hjärtat om sina egna erfarenheter då brukar det också vara till hjälp för andra. Jag är så tacksam för dom förebilder som träder fram och berättar, t.ex My Skarsgård, och dom som vågat skriva böcker om sina erfarenheter. Även Holknekt som jag brukar återkomma till, han har förstärkt min övertygelse att det inte går att börja dricka "normalt" igen när man är en missbrukspersonlighet. Han höll upp närmare 10 år när han trodde att det skulle gå att dricka igen. Nu hade han visst problem med att hålla byxorna uppe också men det hänger säkert ihop:). Där spriten går in osv...

Jag sätter mej också ner som du Mulletant och vet inte vad det ska bli. Har en tanke som jag vill utveckla och sen blir det nästan som en spökskrivare. Måste skriva på min dator så inte stavningsförslagen ställer till det. Det är jättebra för processen att skriva ner sina tankar. Det kan jag rekommendera. Sen läser jag aldrig tillbaka i min egen tråd.

Det som jag känner är det viktiga att arbeta på och som hänger ihop med att låta andra göra sitt, det är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan dricka. Det är dit vi måste komma och det går. Kanske inte automatiskt men om man inte jobbar på det, då blir det vita knogarnas nykterhet. Då har man svårt att se andra dricka, man blir frestad. Men när man kommit så långt att man ser nykterheten som en förmån då bryr man sej inte längre om vad andra dricker eller gör. Och dit når man om man dagligen tänker på alla vinster man får av nykterheten. Det biter bättre än att tänka på nackdelarna men för all del, visst behöver man minnas dom också.

Jag kan ärligt säga till mej själv nu att jag vill inte dricka alkohol. OM jag skulle kunna dricka "normalt" så skulle jag nu ändå välja nykterheten. Varför måste livet innehålla alkohol för att vara ett bra liv? Absolut inte! Jag äter bra och tar hand om mej på bästa sätt och min kropp behöver inte ta hand om alkoholen längre. Det gör också att jag kan hålla vikten utan problem. Ännu en fördel. Och folk i min omgivning har till fullo accepterat att jag är så här. Man ser fördelen med att jag alltid kan köra bil!

Fia jag ska svara i din tråd, intressanta likheter som sagt!

Ha det bra!