Senaste kommentarerna i forumet

LillPer, alla dessa kast hit och dit. Rädda är vi nog för vad vi vill egentligen, och då är ju ett litet rus perfekt för att slippa tänka på det. Kan det vara så?
Vi skjuter upp vår framtid hela tiden, jag har gjort det i 40 år!
ha de
Fenix

Håll dig nykter idag så börjar vi resan samtidigt. ;) Jag kände i helgen att jag orkar helt enkelt inte längre. För mig handlar det mest om ansvaret för min familj och om min fysiska hälsa som stadigt försämras av drickandet. Tror alla måste hitta sin anledning till att sluta.

Har tidigare varit utan alkohol i en månad som längst. De två, tre första veckorna var skit men sen kändes det bättre. Trots det så började jag igen efter en månad.

Men nu är jag redo att börja mitt nya liv. En dag i taget...

Vad tråkigt att höra! Jag har undrat hur du haft det.
Jag tror du måste försöka hitta kraft nu! En förändring måste till. Har du fått någon hjälp? Finns människor runt er som stöd? Ett hem där ni kan få ro kanske är en början?
De har livet framför sig dina barn och kan visst bli lyckliga. Jag tror framförallt att du måste hålla fokus på att göra dig själv lycklig. Mår du bra kommer de må bättre. Många av mina vänner har bara en fungerande förälder och det räcker för att ha ett bra liv som vuxen. Fortsätt skriv av dig!

Kram och styrka till dig!

Vad fint, kräv inte mer än så av dig själv. Du mår som du mår just idag. Pyton och trasig. Är själv lite sloken faktiskt...en sån dag. Sloken och lite semester-tjock men nykter.

Nä, visst blir det ju enklare om vi inte krånglar till det förstås...för oss som betraktare då (i detta fall är ju iofs jag andrahands-betraktare)...

Jag är med på det beslutet

Ja, tack...jag har iofs inte bestämt mig för om det blir fler besök, men har i alla fall fått en del nya infallsvinklar som jag ska fördjupa mig i på egen hand och tillsammans med de kontakter jag har på och utanför forumet. Kram tillbaka:-)

i detta fall kan också vara så enkel som att en langare har försvunnit, svårare behöver man inte göra det.

Och ja, hon är fortfarande aktiv.

i gänget kära vän :-)

Kram ♥

Okej. Jag ska inte dricka ikväll vad som än händer, ska du hänga på det beslutet?

Tack så mycket LillPer och Viktoria för erat pepptalk.

Välkommen du med! Skrev själv mitt första inlägg idag. Inte ännu tagit steget. Men hoppas på god väg. Kram!

Så underbar hoppfylld läsning. Tack!

Jag är totalt trasig i dag och vet inte vad jag känner, tänker eller säger.

Så oerhört knäppt. Jag är nämligen skitskraj för starka vätskor och medel. Helt enkelt en fobi för aceton, klorin, myggmedel, bensin - ja, jag menar VERKLIG FOBI. Och ändå hinkar jag i mig av detta gift! Hur går det ihop? Undrar lite hur alla ni andra kom fram till ert beslut. Skriv gärna och berätta. Skulle hjälpa mig oerhört i min egna kamp.

Oj. Känner igen mig där. Svart eller vit. Inget mittemellan.

Hej Villmåbra!
Jag har sannolikt missuppfattat situationen och dessutom varit sen i mitt svar då rubriken antydde att det var akut. Ber om ursäkt om jag gjort en redan svår situation än mer förvirrad. Du har naturligtvis rätt i att kvinnan/väninnan behöver söka vård för egen del.
Tack för din uppmärksamhet och engagemng.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack kära Muräna, jag har det bra! Har just varit ute på lunch med min gamla mor och mina två barn (Frugan har börjat jobba idag) Det var en god lunch på lokala golfklubbens restaurang. Inte för att jag spelar golf men de har bra käk där. Vad som är slående, i golfrestaurangen alltså, är hur mycket marknadsföring de gör för sin alkohol! Vad jag vet så är det doping att ta sig en hutt före golfrundan, men inte efteråt så klart.
Frestelserna är påtagliga för oss som valt att vara nyktra. Så himla mycket runt omkring som mer eller mindre glamoriserar alkoholen till den milda grad! Det enda egentligen som avskräcker är priserna. Om man inte är som jag då givetvis, att man får ångest och problem med att hålla sig till ett glas.
Jag är så medveten om mitt problem. Det känns i min värld så meningslöst att dricka bara en eller ett av något. Det summerar mitt dilemma ganska bra.

För övrigt är det som det brukar vara. Snabba kast mellan hög glädje och grått mörker om vartannat.
Svårt på morgonkvisten med att tänka rätt. Jag bestämmer mig ofta för att jag borde flytta härifrån och skilja mig, leva ensam, göra verklighet av drömmarna jag har.
Senare på dagen undrar jag varför jag tänkte så? Morgonen därefter är det samma sak.
Jag har dock lärt mig att inte ta några beslut på morgonen, inte vara så impulsiv och drastisk. Det blir sällan bra.
Det är riktigt jobbigt. Jag tror att mitt uppbrott från alkoholen har gjort mina svängningar värre. Men jag hoppas att det stabiliseras ju längre det går utan A.
Annars är jag jävligt illa ute.
Just nu motiverad och fylld av glädje och positiv energi.
Nä, nu ska jag ut och måla, sedan kakla, sedan springa, sedan måla lite igen.....sedan sent i säng, troligen.
Kram
LillPer

Hej Väninna. Vilken fin omtanke du visar din vän och hennes dotter genom att ta ställning till vad som är möjligt och rimligt för dig, samt att du söker eventuella råd och ideer här på forumet. Då det finns oro för barns väl är ett generellt råd att ta kontakt med socialtjänsten i den aktuella kommunen, detta för att möjliggöra att såväl din väninna som hennes dotter kan få det stöd de behöver. Kanske du kan föreslå din väninnna att söka kontakt själv.
Vänlig hälsning Li-Lo
Alkoholhjälpen

Heja dig! Jag är "ny" här från och med idag. "Ny och ny" - har skrivit mina allra första inlägg men har läst här som en dåre periodvis. Är så imponerad av er alla! Och känner igen mig i så mycket. Skönt att inte vara ensam.

Hur är läget idag?

Rädslan för att börja titta på mitt liv i backspegeln är jobbig. Det som är gjort kan jag inte göra ogjort. Men jag kan i alla fall göra annorlunda i framtiden. Bli en bättre hustru, bli en bättre vän. OM jag lyckas skippa alkoholen. Ångesten lurar bakom varje krök.

Jag har ett litet hopp inom mig, att jag ska klara detta. För ungefär ett år sedan rökte jag min sista cigarett. Det var inget egentligt beslut. Jag bara ville inte längre. Och ser ingen anledning med att röka en ända gång till i livet. När jag då lyckats med denna ståndaktighet borde jag väl även kunna lyckas med att skippa alkoholen. Men suget där är nog starkare. Jag tror inte på att dricka mindre. Det är då enklare att avstå helt. Då är det ju bara så. Känner inget som helst tvång från människor runtomkring att dricka när vi ses. Snarare skulle de nog vara gladare om jag lät bli. Men vad är det med det här och alkoholen. Ju mer jag insett mitt eget problem desto mer har jag sätt att det är massor av människor som har problem.

Jag började dricka i 14-årsåldern... mycket, men la sedan av kring 16 år och drack inget förrän vid 22-årsåldern igen. Efter dess har det bara eskalerat. Insåg nog redan i 30-årsåldern att det här skulle komma att bli ett problem för mig. Är nu 46. Tror det började med någon slags självmedicinering då jag alltid pendlat mycket upp ooch ned. Min man dricker också - lite för mycket - men har långt bättre koll än jag. Vi har pratat om att sluta dricka helt. Han är inte riktigt där. Han kan tänka sig att inte dricka när vi är själva, men vill gärna ta några öl i sällskap med andra. Hur som, jag kan inte besluta för honom. Endast för mig. Det är bara mitt beslut. Jag har druckit på morgonen, gömt öl och vin, druckit på jobbet, kört bil påverkad. Gjort i stort sett allt dumt man kan göra. Så varför fortsätta dricka? Dessutom blir jag bara deprimerad och får inget vettigt gjort. Med detta i beräkningen: hur dum kan man egentligen vara när man ändå fortsätter dricka? Det är en lömsk sak man har att göra med.

Tack snälla, snälla Villmåbra för ditt svar. Får tårar i ögonen. Har läst så ofantligt mycket här. Periodvis sträckläst årslånga trådar. Insett att ni som är här vet vad ni pratar om. Känt igen mig i mycket. Och funderat. Jag tror - hoppas att jag kommer fram till den där dagen då jag faktiskt gör ett ärligt försök. Inte helt där ännu. Men hoppas, snart. Så många diskussioner inne i mitt huvud.