Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din pepping inför tandläkarbesöket. Jo, då jag gick en match
mot honom i går och jag överlevde. Idag känns det för jävligt men jag är
vid gott mod bara härda ut värken. Nej det går inte längre att ducka undan inför
beslut, problem eller vad det än är. Det är svårt ibland men man måste. Ibland
känner jag mig som en lärjunge inför många grejer, det var ju så himla lätt att fly
undan innan. Varför flydde jag egentligen, klarade väl inte av att se verkligheten
utan alkohol. Tänkte på en baggis i morse när jag stod och dskade, jag har flyttat
bestickorgen till en annan sida av diskstället. Och armen går fortfarande efter några
dagar till det vanliga stället där det nu inte finns en bestickkorg. Vanor menar jag
så svåra att ändra. Varför är jag så förvånad över att det varit och är så svårt att
styra bort från tanken på alkohol. En grundmurad vana som sitter i efter 30 år.
Enkel förklaring men så svår att efterleva inte alls ofta nu men i början.
Idag ska jag till mammas grav och sätta ner lite påskliljor, hon var mitt allt.
Vi fortsätter väl i samma ordning jag, m-m och du. Och alla.
Ha det fint
Konstnären

Grattis m-m bra jobbat. Visst ska du vara stolt och nöjd. Ja, nu får vi ta svårigheterna
som dyker upp i nyktert tillstånd. Var hos min tandläkare igår och det var jobbigt, idag
känns det som jag gått en match i boxning, men jag vann ronden. Stolt och glad var jag
när jag gick hem. Det var ingen lek att sätta in titan i munnen. Men snart kan jag skratta
och visa mina fina tänder. Har lust att flabba en person rätt upp i ansiktet, hon som ringer
till mig alltid på fyllan och som är såå jobbig då. Själv har hon struntat i sin mun.
Nej, nu var jag elak i grunden är det världens snällaste, vet att jag själv var likadan.
Det är sant att vi är nyktra ofta ofta får jag nypa mig i armen. Men vi har fåt jobba hårt och
gör fortfarande för det vi har idag.
Hoppas det går bra för dina nära idag.
Inget vin för mig heller är inte alls sugen.
Kram
Konstnären

att du skriver ner dina funderingar (och din oro?). Jag vet inte om du var på konventet i lördags - man vet ju inte vilka som är där :) - men jag var där och är tacksam över det. Det är alltid lika befriande att höra att JAG kan påverka MIN situation, att JAG kan få det bättre oberoende om alkoholisten dricker eller ej. En av mötesdeltagarna läser det i en text i inledningen av mötet. Även slutorden är så befriande. Om du inte deltog nu så finns ju nya möjligheter. Om man inte vill gå på sin hemort kan man söka sig till ett möte någon annanstans. Min man var på sina första möten i Stockholm just för att närorten är i ett litet samhälle. Det är värt att pröva och känna sig för.

Jag klistrar in dagens Carina Bång till dig "Att hålla fasaden uppe" http://medberoendeinfo.blogspot.com/ och Alanons text "Till dig som är ny" http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Till-dig-som-ar-ny/ Det är konvent i Västerås 26 april - rekommenderas. Kram till dig / mt

Jag förstår inte riktigt vad du menar?
Ja det är jättesvårt att ta steget till förändring men jag hoppas och tror att det ska bli till det bättre i alla fall.
Det jag menar med att ta steget är att jag ska lämna honom eftersom jag inte tror att han någonsin kommer att sluta dricka.

Så bra gjort!

Hej!

Om du ska dricka överhuvudtaget, gör det i sällskap med dina vänner under måltid, vilket du förmodligen gör. Inte ensam, då fyller man bara på glaset igen. Och igen.
Svårt för mig att uttala mig om, vit månad, antal glas, veckodagar, tror det är endast en djupare insikt om vart du är på väg. Ensamhet i sig botas inte av vin, den gör dig ännu mer ensam och ledsen.
Det finns en positivt flöde i att kunna vara ensam, att där vara självständig, kreativ, stark och modig. Det är inte alla gånger jag är modig och stark senaste året har jag levt i kaos.
Varför det är så olika från gång till gång? är att din sinnesstämning kan inte var på topp hela veckan ut. Ena gången kan man lukta på vin och bli full bara av lukten.
/wolf

Usch, har haft en mycket sjuk dotter. Det går över men kommer nog ta litet tid. Snurrig och trött. Jobb som hopar sig. En verklighet som känns overklig. Absolut ingen som helst lust att dricka. Drömmer inte ens om A.

Tack för ditt svar Wolf..... Jo ibland tar jag bara ett glas å d går utmärkt...... Det beror mycket på min sinnesstämning.....tror jag. Det kan mycket väl vara så att det beror på min ensamhet men jag har varit likadan i mina förhållanden.....kanske inte så stora mängder som nu...... Å varför är det så olika från gång till gång..... Ska man sluta helt..? Vit månad? Antal glas? Veckodagar?. Hjälp mig..... Ge mig råd och tips

Hej, Ensammamman!

Det finns alltid en liten besvärande tagg någonstans som gör att vi tappar kontrollen. Du har en dotter. Du har vänner, men det verkar som om du dricker ensam? Jag skulle göra antagandet, att du är på god väg att titta lite för djupt i vinflaskan.

Varför kan du inte läppja på ett glas vin till maten? och du nu älskar vin, varför inte köpa ett riktigt 3000 kr vin och bara titta på flaskan?

Jag är också ganska ny här i forumet, c:a 14 dgr. Mitt råd till dig är, att gräv upp det som gnager i dig. titta och vrid på det, är det ekonomi/bostad/eller att du inte har någon varm hand som smeker dig på kinden?

/wolf

Hej Izzy!

Stegen/steget blir svårt att ta, eftersom du inte vet vart vägen (förändringen) för dig?

/wolf

Jag vill inte ge dig några plattityder som att det ordnar sig, förrän du har hittat en rutin/disciplin varje dag. Det räcker med 30 minuter. Med disciplin menar inte jag militärisk pricka i led, utan översätt gärna disciplin med en handfast rutin varje, helst motion.

Personligen använder jag mjukövningar på madrass och där i, dessa övningar andas jag medvetet dvs att vara medveten om sin anding, som är så självklar för oss. Jag vet, det kan ta veckor/månader innan du hittar rätt träningsform. Pröva att bara gå en runda. Du behöver inte vara i ett klassificerat övningscentra, friskis&svettis.
Den handfasta rutinen, ger dig såsmåningom en mer hållbar tillvaro.

Våga tala om för din läkare att alkohol finns med i bilden av din övriga medicinering. Alternativ kan du ju överväga att inte ta SSRI läkemedel?!
Det är väl bättre med en levande själ som lider än en själ som lider av apati?
/wolf

Visst är det så att vi har ett eget val men varför ska det vara så svårt att ta steget??
Har känt mig så ledsen och låg i helgen och funderat på hur vi har det och när det ska bli en förändring.
För den måste ju komma, det går inte att ha det så här resten av livet!
Jag känner mig i alla fall glad när jag får umgås med mina flickor, de ger mig glädje!
Ja visst är det lite komiskt att det är vi som blir nykterister fast det inte är vi som har såna problem!
Man kan ju skratta åt eländet ibland:)
Kram

så vänliga ord. Vi gör forumet tillsammans och jag är tacksam för att få vara med som en del i gemenskapen. Kram / mt

kul med ett avtryck från dig. Fick fundera en stund över vad du ville säga... vet inte om jag hängde med.... Jag menar inte att man ska stanna i en relation för att man kan förstå missbruk eller destruktivt beteende som orsakat av tidigare trauman. Jag är bara tacksam över att min fina man:) Han har för övrigt haft mycket sorg och smärta-svärta i sitt liv men har bevarat sin goda själ trots det. Kram till dig fina du! / mt

och tack för din hälsning! Har varit in och kikat i din fina blogg. Allt gott och kram tebax:) / mt

jag kan, jag vågar!!! Heja dig flygcert som vågar, vill och kan! Åtminstone har du redan vunnit dig själv:) Fina, fina du! Kram / mt

Japp så är det, du är en förebild och även jag har satt stort värde på din erfarenhet.
Att det kan finnas en konstig magkänsla kvar efter så lång tid kan jag förstå,
och det gör gott att veta det, så jag kan göra mig förberedd inför den nyktra framtiden.

Jag har ju tänkt att den ska få förbli just så, nykter!

//PP

Vill passa på att önska dig välkommen in i värmen!
Är nog ingen vidare ledsagare när det gäller kopplingen
mellan alkohol och andra psykiska problem, men är säker att
du kommer att få många svar!

Häng i, häng på!

Lycka till!

//PP

Är så glad för din skull idag M, och du ska se att din styrka gör att dagen även med din förälder går bra!
Du får fira lite i dig själv och i känslan av att du har uppnått så mycket.

Stor kram

PP

Du ska se att det går, och hur du ser på oron om hälsan etc. kommer att förändra sig över tid!
Lycka till i "jobbet" för det är faktiskt exakt det det kan handla om den första tiden.
Du grejar det, om du har bestämt dig, och med den viljestyrka du nu visar.
Så länge du inte tar glaset så går det åt rätt håll!

Lycka till!

PP

Tänker på dig, min fina cybervän, min räddare i nöden, min stöttepelare, och också min "partner in crime"...
Ta hand om dig, du behöver tänka på vad som är viktigt för dig, hur du mår. Det känns på många sätt som att du vet hur du ska tänka/tycka/göra i din relation, men du är också tydligt påverkad och skadad av ditt medberoende och det tror jag inte att man riktigt förstår förrän man börjar bli fri från det... Även om man vet så är man liksom omedveten?! Du är viktig och jag förstår att du på många sätt älskar maken, men man får inte behandla någon så som han behandlar dig!

Stora kramar

Blir alldeles varm i hjärtat av er!
Sorgsen och mt- mina livräddare och stöttepelare, Adde - tack för alltid så fina ord, yogi, en likasinnad och som förstår....

Jaa, hur gick det? Advokaten hade minsann inga tveksamheter... Självklart kan han inte säga hur det går, vad det blir av det, domar eller så, men han ansåg det klart att det fanns flera saker att gå på i utlåtandet! Och - jag känner mig stark!!! Jag backar inte, som jag gjort så ofta förr... Jag har varit i kontakta med ex-sambon och där blev det som vanligt - jag är sjuk i huvudet och behöver vård, jag ska sluta hitta på elaka saker om honom, han har varit lite småarg ibland men bara med rätta och jag känner inte honom längre så jag har inte med hans humör att göra, det är jag som styrt hans liv, hotat och skrämt och nu vill han inte leva så mer och nu får det räcka med att jag utsätter barnen för alla mina hemskheter...?! Ja, i korta drag ungefär så... Det blev ganska många, välformulerade fraser om hemska mig och fina, bästa honom. Och för en kort sekund tänkte jag "hjälp, gör jag fel nu, det kanske är jag som är knäpp", men det gick över rätt snabbt. Så nu blir det en stämning, gulp... Det låter hårt "stämning", men jag vill i alla fall känna för min och framför allt för barnens skull att jag i allafall gjort allt jag kunnat, även om det slutar med fortsatt växelvis boende så har jag försökt. Men, det svider att tänka att han kanske kommer framstå som att han klarare a tt ta hand om barnen och är fantastisk... Men, nu är nu och jag kan inte tänka så långt framtiden, jag kämpar här och n u, och nu ska jag snart gå ut och fixa i min härliga trädgård, en ledig dago ch solen skiner, fåglarna kvittrar och blommorna är ljuvliga och, ja, ni vet - jag har mitt eget hus, jag kan!!!!!!
Kramar till er alla

Tack för tipsen. Att skriva och läsa mycket här har ju verkat vara en framgångsfaktor för många av er så jag tänker hänga på och skriva och läsa så mycket jag bara kan. Lite ovant i början kanske men skönt att helt anonymt erkänna att man inte har kontroll utan har fastnat i ett värdelöst beteende som bara skapar ångest och problem. Men det känns ju så himla läskigt att tvingas vara i sina oroskänslor och lära sig hantera stressen utan det där förhatliga bedövningsmedlet.. Men just nu, just här har jag bestämt mig att det är det absolut viktigaste jag någonsin kommer att göra i mitt liv. Det får bli hur jobbigt det vill och det får ta fen tid det vill, jag kommer bara att flyta med och koncentrera mig på en sak. Inget första glas!!!

Jag hade lite olika strategier. Jag försökte planera in saker på de tidpunkter jag visste att suget skulle finnas, fredagsem/kväll t.ex. Jag bokade träningspass kl 18 på fredagskvällen, eller åkte och handlade (långt från systemet), eller något som krävde bilkörning. När suget blev sådär nästan övermäktigt pratade jag med min man eller stängde in mig på toa och läste här. Jag var nära att bryta några gånger de första veckorna, och hade nog inte klarat mig utan att läsa och skriva så mycket som jag gjort här.
Du kan - tro på det!!
Lycka till,
/m

sedan jag drack mitt sista glas vin. Kan knappt fatta att det är sant, och att det gått så bra. Det har verkligen hänt mycket under de här månaderna, både när det gäller känslorna inför alkohol kontra nykterhet och när det gäller andra saker med mig själv. Känner nog egentligen inget sug alls efter alkohol nu, mer tankar som dyker upp, som kan påminna om att visst skulle det vara gott... men de försvinner snabbt.

Pratade med en kompis i telefon i lördags, som blev märkbart påverkad av vin under samtalet (pratade länge). Känns sådär att tänka att jag förmodligen också låtit så, då och då. Fått sakta av på ordflödet för att hinna hitta rätt ord, och uttala bokstäverna rätt. Hon hade inte samma syn som jag på vinsten med att avstå...

Det blir inte så mycket firande idag, ska iväg till en av mina föräldrar som blivit sjuk, och ska läggas in för operation. Jobbigt, både pga sjukdomen, men också för att relationen inte är så enkel och definitivt inte stärker min självkänsla. Förr hade jag såklart kurerat självkänslan både före och efter besöket med vin men den möjligheten finns ju inte nu, så det är bara att bita ihop och hålla ut. Tufft att känna så inför sin förälder, men jag är väl knappast ensam, dessvärre.

Men stolt och nöjd över mina sex månader är jag, och inte heller idag blir det något glas...
Ha en bra dag alla ni därute,
/m