Senaste kommentarerna i forumet

Jag kanske inte är en bra "amatör" men om jag förklarar såhär.
Självupplevt och 100% igt .
Jag har en nära bekant som har exakt samma beteendemönster som flygcerts waiko ex.
Hur bra och trevlig som hellst out among public.
Men är sjukt kontrollerande med sina tjejer/kvinnor.
Hans far var exakt likadan och gav min vän grymt mycket spö/stryk under hela hans uppväxt.
Detta gör att jag vet att det sjuka beteendet går i arv. Inte bara hans beteenden, nä om man läser i vetenskapliga tidsskrifter så håller alla med.
Vi ärver vårat beteenden.

Allt jag skriver och berättar är självupplevt men för den delen vill jag inte alltid säga;

-Jag har varit med om.........
Men hädanefter är det väl lika bra att starta mina inlägg med:

-Jag har varit med om en likadan händelse och då ...........
Självklart ställs det inga diagnoser men sunt förnuft norde fungera.

Har hållt tillbaka att skriva detta men känner att många ifrågasätter mina inlägg.
Läs mellan raderna........
/A

Är ny här! Har följt era inlägg i några dagar nu och det har gjort mig starkare i mitt beslut att sluta dricka!
Har hållit på i många år nu och det har bara blivit mer o oftare vardag o helg som vinet kommit fram på bordet.
Orkar inte längre med att dricka så här. Min familj blir lidande o jag skäms inför maken o barnen.
På jobbet mår jag ibland så dåligt så jag mår illa. Min stora skräck är att nån där ska känna att jag luktar alkohol sen kvällen innan!!!
Nu har jag iallafall låtit bli drickat i 6 dagar och det är längre än nånsin tidigare under de senaste 10 åren.
Jag har alltid varit en godisråtta och nu blir det ännu mer sötsaker för att stilla alkoholbegäret!
Är så tacksam för alla era kloka inlägg här och finner stor styrka i det ni framför!!

/L

går det för er? Jag hade en mardröm i natt om att jag blev för full på en fest och jag oroade mig över hur jag skulle klara av att inte bli fullast av alla och det var ett otroligt stresspåslag hela tiden för att behålla kontrollen. Det var bara outhärdligt och jobbigt och sen när jag vaknade så fanns känslan kvar. Och sen insåg jag att om jag INTE dricker ALLS så slipper jag hålla sån jävla koll på andras glas och hur mycket som är kvar och hur mycket jag har druckit och... ja ni vet. Jag kan slappna av då. Om jag INTE dricker. Det låter så oerhört motsägelsefullt och så självklart på samma gång. Slappna av genom att inte dricka!

att fråga efter och ta till dig av andras personliga erfarenheter av missbruk - för visst finns ett gemensamt mönster. Cecilia Svensson skriver i sin bok "Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv" http://vaja.se/affar/ att det är bättre att fråga en med egna erfarenheter än en lärd och det tror jag stämmer. Läs gärna boken, den är bra för att få insikt i missbrukets makt. Igår såg vi filmen Flight som flera på missbrukarsidorna rekommenderat för att beskrivningen är så "sann"... Filmen ger en stark bild av kraften i missbruket och av förnekelsen... och vad man är beredd att ge avkall på så länge flaskan står mellan en själv och livet. Se den! Den passar ju dessutom perfekt till ditt nick:)))

Jag har försökt avhålla mig ifrån att skriva det jag kommer att skriva nu - men jag kan inte låta bli: det är inte möjligt (och inte rätt, anser jag) att (i synnerhet som "amatör") ens försöka sätta en sjukdomsetikett (diagnos) på någon utifrån en annans beskrivning. Däremot kan alla dela med sig av sina egna, personliga erfarenheter och de är alltid "sanna" och värda att ta till sig reflektera över.

Du flygcert jobbar på bra och flyger själv nu. Fortsätt fokusera på dig och ditt liv! Honom kan du inte förändra - men er relation (som ni alltid kommer att ha pga barnen) kommer att förändras. Också en (1) persons hållning påverkar (makt)balansen i en relation.

Flyg vidare mot dina livsmål! Du har visat att du kan!
Kram/ mt

har rekommenderats här tidigare. Såg den med min numera nyktra make igår. Visar kraften i förnekelsen och missbrukets makt.
Och - slutligen - också människans seger över sig själv! / mt

Det är bara vi själva som sätter höjden på hindren.
Men vad ska hända då, vad tänker folk då???
Sanningen är den att folk har så fullt upp med sitt så dom bryr sig inte.

Kommer få en härlig dag idag!
Grattis/A

Nyss hemkommen från fantastisk kväll och spik nykter.
Det känns SÅ BRA!
Det var ingen förutom mitt sällskap som ens noterade att jag inte drack någonting. Efter mycket trugande från senast nämnd sa jag kort och gott att det verkligen blivit för mycket på senaste tiden. En halvsanning kanske men jag var så ärlig jag klarade och det räckte för oss båda.

Jag ser fram emot den dagen / kvällen jag kan göra om detta och vara precis lika "glad, kul och självsäker" som jag tidigare brukat vara på fester då jag haft vinet som närmaste bundsförvant.
Jag är inte riktigt övertygad att det går men nästan. Tänker att nykterister (som aldrig haft problem med alkohol) festar de med och inte lär dem göra det för att de har tråkigt.

Måste dock erkänna att det var svårt att stå emot under de första kanske 2 timmarna men när jag väl var över den tröskeln gick det förvånansvärt bra och jag funderade inte över alkoholen.

Absolut vill.sluta; barnen är det viktigaste vi har, det är sant. Han får höra det ofta. I framtiden; de kommande dagarna f.o.m nu hoppas jag även att han kommer att se det i min handling. Börjar med cykeln i morgon.

Jag önskar er alla den sinnesfrid som jag just nu känner.

/F

Du har redan fått många svar men kunde inte låta bli att skriva ett litet inlägg. Jag vill tacka dig också för att du delar med dig av dina tankar. Tycker du gör ett jättejobb!

Jag har ju skrivit i din tråd tidigare att jag också upplevt en person med liknande beteende under min uppväxt. Eftersom jag inte längre befinner mig i den situationen och saker och ting har ändrats så är det väldigt sällan som jag reflekterar över det längre. Men dina inlägg får mig att minnas hur det var känner igen allt du beskriver nästan exakt. (Kanske låter konstigt att det skulle vara positivt att bli påmind men i nuläget känns det faktiskt så då det har gått så lång tid och jag kan använda minnena till att bearbeta mig själv)

Samtidigt så känner jag så med dig då jag förstår känslan av maktlöshet i din situation. Men du gör som sagt ett jättejobb och har lärt dig att ta hand om dig själv osv. I min situation fanns inga alkoholproblem med i spelet överhuvudtaget, därför har jag ju också svårt att tro att det går att skylla problemet på det. Att det gjort allt ännu värre kanske men inte mer än så.

Bara mina tankar =)

minsann att det är en ny tjej som skriver här :-)
Jag kan nog inte helt koppla ihop hans kontrollerande, nedlåtande, beteende till alkoholen och vad den gör med människor. I viss mån kan jag koppla det nedlåtande sättet med hur jag själv gjorde (ibland) för att få folk att bli osäkra på sig själva och på det sättet vända blicken från mig själv. Men det verkar ju bara vara förnamnet på det "din" alkis gör. Men ändå lika ??? *Same same but different* ??? Jag blir osäker nu när jag skriver ?
Och jag undrade aldrig vem min fru pratade med eller var hon varit, jag var nöjd om hon höll sig borta. Det du beskriver låter inte alls sunt utan som ett väldigt osäkert beteende som kräver totalkontroll för funka i vardagen.

Vill.sluta nämner en stad i vilken AA och Al-anons Landsmöte går av stapeln första helgen i augusti, varför inte vika minst en dag till det ? Ett nytt underbart steg till det nya livet :-)

Kram !!

Kommer aldrig hända igen hoppas jag!
Men klappa dig själv på axeln.
Det är en djävla resa du gjort
Beundrar dig!
Du är min favvo i Göteborg kramartill dig!
/A

Mina hypoteser.
Exet och kexet är en väldigt osäker "man" som vet inte vet hur han skall hantera nederlag.
Hur var han i skolan? I mina ögon var han någon som inte stack ut, kanske mobbad, sviken.
Skrev det tidigare, hut är hans förhållande till föräldrarna ?
Hur är han pappa?

Sådana där sjukliga beteenden går i arv.
Han kanske oxå fick stryk hemma?

Vi som gillar spriten, gillar spriten.

Vara med andra är liksom inte det viktiga, trevlig bonus kanske. Men dey är full man vill bli.
Och då är man inte kung i sängkammaren, nä man är KUNG i baren.

Exet är ett psyko.

Pröva att vara kvar här även om det löstse sig för dig.
Du kan hjälpa personer som kommer efter med din historia.
Jag är glad för din skull
/A

Nu när du vänder dig direkt till mig vill jag tacka dig. Blir glad och kommer precis som Adde pröva att förklara ditt ex.

Han är! Sjuk. Inte bara en alkis, nä efter vad du skrivit och berättat så är han sjuk.
Med min amatörpsykologi har det hänt honom något under uppväxten.
Har han bra förhållande till sina föräldrar/far och morföräldrar?

Hans beteende är inte normalt.
Jag själv har inte haft problem med kina tjjer/kvinnor.

Kan även tillägga att jag har varit tillsammans med min fru i 20 år.
Det är inte alltid nedförsbacke och medvind.
-Nä ibland är det en riktig berg och dalbana.
Men ALDRIG att jag skulle slå henne.
Jag har ett brett kontaktnät där jag nämnder massor med tjejer.
Men att ta steget till sängen vore lika med att ge min fru en spark i magen.

Out of order om du förstår...........

I alla svåra situationer skall du för din egen skull tänka:

- Vad kan jag lära mig av det här?

Du gör helt rätt som lämnar, du skall aldrig tveka om något annat.
Och till din "VÄNINNA" or e what so ever?

Fråga henne rakt ut om hon ärligt tror att hans handlande beror på att han är alkolist?
Jag tror inte du varit helt ärlig mot dina nära och kära när du berättat om honom?

Jag tror eller jag vet att du inte berättat allt av rädsla och atr du verkar skydda barnen.

Skit i det, berätta hur DU har upplevt det när han har hotat, slagit, vänstrar och baktalat dig.

Hur han använder era barn som slagträn.

Hur du känner dig förudmjukad och många gånger maktlös.
Tala om för ALLA vilket svin han är.
Berätta för barnen hur pappa gör och be han berätta varför?

Sluta vara den där snälla fromma stimm inte tar plats.
Röjt din egen skull, slå tillbaka med samma
mynt.

Med hänvisning till att du trodde det var så han ville ha det, för det är exakt då han gör.
Nu är du ute på startbanan, flyg flygcert flyg!!!

Blev långt detta, riktigt glad att du vände dig direkt till mig.

Fått en känsla av att inte passa in.
Hoppas det bara är en felaktigt känsla?

Jag kör mitt race, läser allt men skriver mer sparsamt.
Men du flygcert har kommit en bra bit på väg...............
Jag är fantastiskt glad för din skull!
Du har gjort helrätt, men åter igen.
Psykot har grava problem, slå fort han krånglar, tänk!

-Vem ÄGER problemet, är det du då är alla medel tillåtna.

Är det han, ryck på axlarna.
Om det skulle innebära att barnen blir lidande. Inte DITT problem.
Ytterligare en sak att lägga till exets "värdelös konto".

Bara le och fråga

-Men hur tänkte du nu?
Lös problemet

Blev en bit detta.
Ha en bra kväll nu, du är mitt val. ALLTID!!!
/A

Ja, du Adde, vilken samvetsfråga va... ;-)
Blir så glad av att ni tagit er tid att svara mig, men blir också så ledsen - fy faaan, j-a alkohol. Jag vet att många dricker och klarar att göra det utan att det går överstyr, men hjälp vad jag ser, hör och förstår att det är problem för många. Och ändå fortsätter så många att se det som något fiiiint. Jag kan dricka ett glas vin numera, vilket jag aldrig gjorde när jag levde med sambon, men det händer sällan och jag har en oerhörd respekt för alkohol och vad det kan ställa till med...

Adde, jag förstår det du skriver, men hoppas att det är ok att jag frågar lite mer:
med kontrollerande så menar jag så som min sambo gjorde - han blev ofta arg om jag pratade med andra män, han tyckte att jag flirtade med män om jag log, skrattade eller tittade på dem och kunde då få myyycket skäll, han ifrågasatte ofta varför jag var borta så länge om jag träffade en kompis (det kunde ibland räcka att jag var borta under 2 timmar, resa inräknat) och ifrågasätta om jag träffat en man istället, han lämnade mig titt som tätt och kom inte hem förrän upp till ett dygn senare och så fick jag veta i efterhand att han bott på hotell (men idag, med tanke på hans porrvanor så vet jag inte om han åkte hem till någon av sina sex-kontakter eller om han faktiskt bodde på hotell - han har aldrig betalat kort för alkohol, hotellnätter eller liknande och jag litar inte på hans ord i detta), han kunde bli vansinnig för att jag sa fel sak; tex att jag inte berömde något han monterat eller så i tillräcklig utsträckning, om jag sa emot om han pratade illa om någon så blev han arg för att jag försvarade dem, han kunde bli arg för att jag åkte till fel affär osv osv. Det förekom ofta hot om att han skulle ta livet av sig och så försvann han och stängde av mobilen och kvar satt jag som ett nervvrak. Han har anklagat mig för, och berättat för andra, att jag slår barnen, att jag är sinnessjuk mm.
Jag kan förstå det som du skriver - att kontrollera för att få styra att alkoholisten ska få dricka. Det beteendet kunde jag också se hos sambon, men det jag beskrivit ovan upplevde jag alltid som att han hade en sida som var "psykiskt sjuk" - han ser sig som att han är bättre/mer värd än tex hantverkare för "han har minsann universitetsutbildning" (och jag som kommer från en lastbilsfamilj ingick då och då i hans bild av dåliga yrken), att han gör så bra saker att han alltid förtjänar beröm, att han har rätt att göra det han gör för att han gör så många andra fina/bra saker...

Tack Adde, för bra ord "för att få egen sinnesro kan man förlåta och gå vidare med sitt egna liv" och att du bekräftar att du ibland ångrar saker du gjort på fyllan - min exsambo påtalar ju fortfarande ofta att han inte gjort fel, vare sig sexkontakter, alkoholintag, hot osv - han menar att om jag tycker att han gjort fel så är det fel i mitt huvud och då får jag ta tag i det...

Tack igen, Adde! Jag beundrar dig. Jag förstår att dte måste vara ett oerhört stort och många gånger påfrestande jobb att bli nykter på allvar. Jag hoppas att du kommer att leva ett långt, härligt liv trots din kroniska sjukdom.

Mammy Blue, jag vill säga som Markatta: var stolt över att du kan erkänna! Du vet ju att det var fel och genom att erkänna det så kan du ju undvika att göra om det! Tack för att du står upp för dig, och för att du svarar mig!

Markatta. Tack.
Jag blir så tårögd av dina ord "Du lämnade precis i rätt tid för du lämnade när din gräns var nådd och du hade inte haft råd att vänta in hans eventuella tillfrisknande". Jag trodde ju att vi skulle elva hela livet ihop, jag trodde att allt skulle lösa sig om bara tiden gick, jag trodde ju att jag skulle kunna hjälpa honom med min kärlek - men så blev alla de där dagarna fler och fler; de dagarna som jag gick igenom hela dagen och trodde att jag inte skulle överleva en sekund till. Jag höll ju på att gå under.

Det är ju så sant: "Alla alkisar använder inte våld och alla kvinnomisshandlare är inte alkoholister" - men jag tror ju egentligen att min exsambo har både missbruksproblem och något psykiskt...

Kram till er, så många kramar!!

vanligt håller jag med Markatta.
Att skämmas kommer man inte långt med, gjort är gjort och det absolut bästa du kan göra för att återvinna förtroendet är att vara nykter med alla sinnen i behåll och väl fungerande. Barn förlåter snabbt och har stora hjärtan med kärlek och det bästa vi kan ge dem är vår närvaro. Kom ihåg att lasta av dig din ryggsäck Mammy så kommer du in i matchen igen :-)
Kram ♥

Härlig läsning, antar att Isac är din son.
Även han kommer bli glad och lycklig!
Du är än så länge hans idol.
Var en sådan där kul rolig förälder som du kan vara.
Skit i vin eller öl till grillkvällen eller vad det nu var.
Säg tack men nejtack med hänvisning till att du skall hjälpa din son med lite grejer imorgon.
För att du lovat.
Det man lovar håller man. Speciellt BARN.
Alla kommer förstå och se dig som en bra ansvarstagande förälder.
Du är inte en ful ankunge, du är på väg att bli en svan......
Visa atr barnen är det viktigaste du har, förklara även för Isac att han är så viktig för dig för det kan du aldrig säga för sällan.
Kram i sommarkvällen, du fixar detta!
/

även om ditt ex kanske någon gång i framtiden kommer lyckas ändra sina destruktiva beteenden så betyder det ju inte att du nu lämnade för tidigt. Du lämnade precis i rätt tid för du lämnade när din gräns var nådd och du hade inte haft råd att vänta in hans eventuella tillfrisknande. Det är möjligt att han har betett sig som han gjort p.g.a. sjukdomen alkoholism men det är ju också en oerhört "smittsam" sjukdom som du drabbades av på olika sätt. Hade du stannat hade du inte kommit så långt i ditt tillfrisknande som du gjort.

Dessutom är alkoholism och våld i nära relationer inte samma sak. Kanske har din vän som sa så inte tillräckligt med kunskap om de olika områdena. Alla alkisar använder inte våld och alla kvinnomisshandlare är inte alkoholister. Självklart minskar impulskontrollen i.o.m. alkoholintag och det blir svårare med känsloreglering. Men har man ett så invant mönster av, vad jag förstått mest psykisk misshandel, som ditt ex har så räcker det inte bara med att sluta dricka. Han måste också söka hjälp för sin våldsproblematik. Men som allt annat så ligger det ju hos honom att vilja en sådan förändring och söka upp en mansjour och absolut inte ditt ansvar att gå och vara rädd och vänta/hoppas på att han ska bli bättre.

Du gör det som är bäst för dig och du verkar göra det jävligt bra nu!

Kramar!

att våga berätta! Det är ett steg i rätt riktning för att kunna göra upp med skammen. Att man gör allt i sin makt för att bli en bättre person mot sig själv och andra och därmed se till att man inte gör samma misstag igen, är ju långt mycket mer effektivt och hållbart än straff.
Var stolt Mammy!

Det känns som om jag spenderar nästan varje ledig minut inne på sidorna här.
Läser runt eller skriver själv.
Då är det väl så, och hellre här och virrig än i dimman.

Jag tycker så mycket om att läsa, framförallt om alla er som har lyckats så bra, men även ni som kämpar. I det känner jag min mindre ensam, inte lika dålig eller konstig. Det är skönt. Tack.
Jag behöver det verkligen; dela.

Idag tränade jag för första gången utan alkohol i kroppen, känns bra.
Vad beträffar den kommande bjudningen i kväll tänker jag helt enkelt säga att jag inte vill dricka.
I morgon ska jag försöka hjälpa Isac med cykeln, han har bett så länge och för första gången på jag vet inte när så har jag vågat säga " i morgon" för jag vet att jag kommer vara pigg, ha ork, våga vistas ute på gården bland andra föräldrar.
Det gör ont att skriva det och samtidigt så är lite av smärtan lycka. Lycka över att jag vet att jag så gott jag kan är på väg åt rätt håll för både hans och min skull.

/F

nu mår jag illa.
Ja, jag har slagit barnen på fyllan. Örfilar, några gånger. Inget jag är stolt över... :-(

Skäms som en hund nu...

vilken samvetsfråga :-)

När jag var aktiv var jag absolut kontrollerande och det hände absolut att jag ignorerade resten av familjen om det inte gick min väg. Skrikit, som ett barn som inte får sin vilja igenom....ja. Hotat...aldrig (eller slagit). Inte heller var andra kvinnor intressanta, min dam fanns i flaskan. Däremot ljög jag hur mycket som helst bara det passade mina syften.
Mitt första och största intresse var ju att ha sprit hemma i tillräcklig mängd och tid att dricka den. Och tid är ju ett vidsträckt begrepp...!

Skönast i nykterheten var nog upptäckten att jag inte behövde kontrollera familj eller omvärld för de skötte sig ju rätt bra utan att jag styrde. Jag behövde inte planera hur mitt liv skulle se ut framöver för jag hade ju inget behov att planera fyllorna och den tiden det tog att ta sig ur dem.

Man kan nog inte ursäkta grejer som en alkis gör på fyllan men för att få egen sinnesro kan man förlåta och gå vidare med sitt egna liv.Och där är Al-anon ett mycket bra hjälpmedel. Idag kan ju jag se att en del jag gjorde skulle jag inte ha en tanke på när jag nu är nykter men jag kunde ju inte agera annorlunda med den kunskap och den situation jag då befann mig i. Och den ångesten som nu i efterhand kan komma tillbaka för grejer jag gjort är så otroligt viktig att jag får ur mig, exvis på ett AA-möte, för att jag ska klara att gå vidare. Om jag inte tömmer min ryggsäck kommer jag att även i nykterheten att agera precis som jag var full = Torrfylla. Jag var ju tvungen att inse att allt som hände mig var resultatet av mina egna val och inget som jag kan lasta andra för. Du frågar om vi blir arga ? Jag vet inte om jag förstår frågan rätt men idag blir jag inte arg på en full person för jag vet hut det var för mig....MEN !! Jag blir vansinnigt förbannade på dem som misshandlar och tar till våld för då drabbar det så fysiskt andra oskyldiga människor men ofta är dessa misshandlare blandmissbrukare som spårar ur och behöver tvångsvård. Och jag kan bli galen på gubben i hatt som kör som en idiot i cirkulationsplatsen :-))) Men det går över och är glömt i nästa sekund :-))

Jag har en kronisk, dödlig och progressiv sjukdom men jag har en möjlighet att kontrollera den genom att inte dricka och att lasta av mig grejer som dyker upp och som får mig ur min sinnesro. Sjukdomen finns hela tiden i mig, jag blir aldrig frisk, men den dagen jag slutade dricka så fick jag tillbaka mitt liv. En väldigt billig och smärtfri medicinering :-) Idag är jag väldigt försiktig med vad jag petar i mig, det är inte svårare än att som jordnötsallergiker kolla sin mat. Jag dricker inget med alkohol i, absolut inte 0,5 % ens, jag törs helt enkelt inte chansa för om jag går igång igen så kommer jag att starta på samma mängd som jag slutade på och öka kraftigt därifrån för att så att säga komma ifatt. Jag kommer inte att överleva ett sånt race.

Det känns helt klart som att du är på helt rätt väg i ditt liv och jag hoppas du fortsätter att dela med dig av dina framgångar !

Kram !!

Igår pratade jag med en bekant och hon berättade om alkoholism... Hon sa att många av de saker som min exsambo sagt/gjort bygger bara på hans sjukdom alkoholism och att när han är frisk så kommer han inte vara sådan längre... Och då tänkte jag direkt "jaha, så jag lämnade för tidigt..."... Men det är ju inte möjligt: bara för att man har en sjukdom så kan man inte hota och skrika, ignorera och lämna, hålla på med andra kvinnor osv... Jag förstår att det, precis som alla andra sjukdomar, ger olika symptom på olika människor, men jag förstår inte - kan man ursäkta hans beteende med att han var sjuk?
Och nu när han är nykter och på många sätt verkar må bättre, han fortsätter ju ändå emellanåt med sina utbrott, att jag är sjuk, att allt är mitt fel...
Adde och vill.sluta? Jag vet att ni läser här ibland (och jag läser hos er, men orkar inte riktigt skriva - känner mig för berörd och faktiskt lite avundsjuk på att ni jobbar på, till skillnad från min sambo innan jag lämnade...), men blir ni arga? Har ni gjort sådant som min exsambo gjort - hotat, skrikit, ignorerat, kontrollerat respektive, hotat barnen?

Jag funderade också på alkoholfritt tills idag då jag läste Mammy Blue och Santorinis inlägg ovan.
Jag skippar det nu. Tack för era kloka råd ni som gått vägen före.
Sissan, efter ditt inlägg om fläder och mineralvatten så har jag fått någonting nytt att prova. Tack för det.

Vi ska fixa det här!
/F

Sissan, MB och Santorini,
Absolut Sissan, i morgon är en ny dag vi kommer att gå till mötes fulla av energi!
Ja i krig (iaf detta) är allt tillåtet. Måste dock erkänna att det är lite jobbigt när jag tänker på figuren. Å den andra sidan är inte alkoholen helt utan den heller.
Även om magen känns aningen jäst så är det inte det samma som full av jäst dryck.
Känns konstigt att vara så pigg när klockan är kvart i nio. Sonen snusar sött.
En ny form av rastlöshet som jag ska lära mig hantera.
Tv - nej
Bok - nej
Det pirrar i hela kroppen.
(Men jag är klar i knoppen hö hö...)

Läste någon stans här på sidan att rött vin kan fungera som en antidep. i början? Jag kan ingenting om det men om det stämmer (och jag har ingen anledning att misstro) så har jag ytterligare en pusselbit.
För mig är det nästan uteslutande rött som gäller vilket jag övergick till i samband med att jag slussades ut från min medicin just mot depression.

Nej, ska klura ut någonting / ett sätt att slippa pirret, bli normalt trött. Men först och främst ska jag försöka komma på någonting bra att säga på grillkvällen i morgon, läsa runt lite här, peppa mig själv. Är ännu inte redo att helt öppet tala om mitt problem med alkoholen. Frågan är om någon någonsin blir det; helt beredd att ta första steget utan ångest, rädsla och allt annat som hör där till? Lite som att bli förälder för första gången, när är man redo? -När man blir det, och inte ens då, det är någonting man lär sig, växer samman med.
Hur som, den fighten blir inte i morgon.
Efter det ska jag skriva ner allt jag drömmer om, vad jag vill uppnå. En positiv peplista att fokusera på när suget, ångesten, sorgen eller ledsamheten sätter in.
Rörigt? Ja, som mitt huvud.

Sov gott!

att hålla mej från choklad och glass! Inte bra om man vill gå ner några kilo till men å andra sidan är det sååå mycket bättre än vinet så det får vara ok tillsvidare!
Ha det så trevligt!

kärlek och när man vill slippa dricka är alla medel tillåtna! ;-)
Ha en trevlig fredagskväll och en ännu trevligare lördagsmorgon!

Kram!
/MB