Senaste kommentarerna i forumet

Ja m-m, det är klurigt och svårt att ta upp detta. Naturligtvis är det även som i ditt fall svårt när det handlar om en kultur som kanske grundar sig lite på att "bra " människor inte dricker. Kanske i vissa familjer är mer uttalat än i andra. I mitt fall är det inte direkt så. Tendenser till problematiskt förhållande till alkoholen finns ju. I grund och botten är säkert anledningen att det är "fult" att dricka. Att smussla och hymla. I till exempel mina morföräldrars värld var det männen som drack öl, sprit och grogg. Damerna när jag var liten smuttade eventuellt på ett glas danskt körsbärsvin. Sedan gick nog säkert mormor och försökte hålla koll på vad, och hur mycket, morfar blandade i drinken. Han hade nog vad vi idag tycker är ett ganska normalt beteende. Ett par drinkar på fredagen. När det var fest lite mer.. gärna till nosen blev lite röd :-) Historier om att hon spädde ut så att flaskan till helggroggen skulle räcka länge. Enda till han beklagade sig och hävdade att groggen inte "tog" som vanligt. Inte konstigt alls när exempelvis vodkan närmade sig några futtiga procent i styrka ;-)

Senare blev även för den generationen drickandet mer och mer jämställt. Men det var ju alltid fult att inte ha spriten under kontroll! Skräckhistorier om någon i grannskapet som hade problem.
När mormor senare blev själv, tog även hon ett glas då och då. När hon var över 80 tyckte hon att hon kunde unna sig det. Fick för sig att det var bra för hälsan, och i hennes läge var det säkert det!

I helgen dök för övrigt - även här - ytterligare två grannar upp för att tacka för hjälp jag utfört under de gångna veckorna. I båda fallen med hjälp av lite bättre rödvin. Man ger ju bort vin till någon som mig (till dom flesta förmodar jag) och det är nästan alltid rött. Vinförrådet byggs således på. Det fina är ju att jag i och med det har något att bjuda på om någon har lust. Det har i alla fall inte jag just nu!

//PP

om allt du säger här m-m. Både att gå ut med kollegor och att äta goda middagar hemma utan alkohol. Man är lite udda på vissa tillställningar men det är ok för mej. Jag känner mej annars också lite udda ibland:). Och hemma är det bara bättre nuförtiden. Maken dricker mycket mindre också numera. Det är absolut bara fördelar med att leva nyktert. Mitt beslut är inte tillsvidare utan jag känner en stor trygghet för att jag bestämt att jag aldrig ska dricka igen. Det är lugnast så. Ingen sorg över det, bara ett vemod över att jag inte slutade tidigare. Ibland. Jag kan oftast inse att tiden inte var mogen tidigare och jag behövde detta för min utveckling.

finns det ett ordspråk som säger. Det kan tillämpas i fall som ditt just nu. Efter semestern, efter, jul, efter helgen, när boxen är slut osv. Samma uppskjutande som vi använder vid bantning också. Alltid på en måndag eller nästa vecka eller efter festen som är bokad. Varför inte sluta NU? Bättre att hälla ut vinet än att hälla det genom kroppen, det gör mindre skada i slasken. Hårda ord kan tyckas men inte desto mindre sanna och jag tror det är sanningen vi behöver få höra här på forumet. Sen väljer man själv.

Du har en lång nykterhet bakom dej. Det visar också att fast man varit nykter länge och vet att man kan sluta så är det alls inte så lätt att göra det igen. Därför anser jag att såna som vi som uppenbart har problem med att dricka lagom aldirig ska få för oss att prova igen. Inte tänka att jag kan ju alltid sluta igen om det blir för mycket. För det är svårare än första gången, jag vet för jag har testat det också.

Så Lexi, varför inte låta idag, eller igår, vara sista gången du drack alkohol?

Med bästa hälsningar :)

Tack, både Pellepennan och Konstnären för era svar och peppningar att jag ska hålla mig borta från vinet. Det låter på er och på de flesta som är här på Forumet, att det är just här som man hittar det bästa stödet och här som man ska läsa varje dag och kanske också fylla i en del själv om hur det känns just nu.
Idag har jag varit på valpkurs med min underbara vovve och hon är härlig och duktig. Vi har tränat lite hemma också och nu lyssnar hon ganska fint på mina kommandon. Men hon har en fruktansvärd energi och vill att det händer saker hela tiden och det orkar ju inte jag hänga med på. De veckor som jag var helt nykter, så sov jag ju så gott på natten och hade mycket mer energi på dagarna. Dessutom var min koncentration mycket bättre och jag jobbade bättre. Hur kan jag då vara så dum att jag slänger allt det åt sidan och dricker vin igen? Jag trodde att jag var en intelligent, eller i varje fall normalbegåvad, person men jag tycks vara helt dum i huvudet?
För varje gång jag trillar dit igen, så dricker jag mer än innan. Om jag inte tar tag i detta så kommer det att gå åt skogen med mig. Tyvärr är jag en person som tål mycket vin, kan dricka en hel flaska vin utan att någon direkt märker det. Mina närmaste märker det, men inte ytliga bekanta. Dessutom börjar jag dricka tidigt och oftast slutar jag vid åttatiden på kvällen och då blir jag ju aldrig bakis. Men däremot är jag slö efter en natt med dålig sömn och okoncentrerad.
Jag måste hitta på något roligt att göra på sena eftermiddan, kvällen, för det är då det känns som att det enda roliga o mysiga är att hälla upp ett glas vin. Nu har jag vin så jag klarar mig till helgen och just nu känns det väldigt svårt att ge bort det och börja min nykterhet redan imorgon, men kanske är det just det som skulle vara bra?

känner igen mig, och har inte mycket mer att tillägga :)
/m

och en skön sådan. Har haft en lång och produktiv förmiddag, fått undan lite jobb, läst, städat. Ute och gått en långrunda med hunden. Skönt!
Var på after work med jobbet i fredags, och var faktiskt inte sugen alls på alkohol. Drack ett par 0% öl och en alkoholfri drink, som bara smakade saft. Det som är sådär är att inte riktigt ingå i normen, att vara som de andra. I övrigt gick det bra och det var en bra kväll. Känner mig mycket mer närvarande i umgänget när jag inte behöver fundera på hur fort jag dricker i relation till de andra, eller när det är ok att beställa in nästa glas. Nu är det fokus på samtalet med de andra och inte på mig själv och alkoholen. Ny och behaglig upplevelse.

Igår åt maken och jag en god middag, också då med nollöl och en cider efteråt. Känns inte annorlunda mot när vi drack vin tillsammans innan. Han dricker vin eller en whisky någon gång, men inte varje helg och tycker att han vinner på detta också. Våra helgkvällar har på inget sätt blivit sämre av att avstå från alkoholen, tvärtom skulle jag säga. Det var annars en av orsakerna till att jag tyckte att det skulle vara jobbigt att sluta dricka, alla mysiga kvällar med ett glas vin. Det går att göra god mat och duka fint även utan alkoholhaltiga drycker. Jag tycker inte att det väcker något sug alls att dricka ur vin- eller ölglas, snarare tvärtom. Det känns lite mer "som vanligt", men utan baksmälla. Sedan blir det ju inte alls de mängderna som det kunde bli när det var alkohol i. Nu fylls inte glasen på hela tiden.

Det är skönt att dagarna och veckorna rullar på, har gått 3 och en halv månad nu, och än så länge överväger fördelarna med nykterheten solklart alternativet att ens vilja prova att dricka något. Tillsvidarebeslutet rullar på.
Hoppas ni andra härute också haft en bra och ångestfri helg och har ni inte det så hoppas jag att nästa vecka kan börja bättre än den slutat.

/m

då vi berört ett svårt område i våra liv. Tassat på tunn is. En ganska tyst förmiddag och sen talade vi... och det var skönt även fast den svåra knuten, den tilltrasslade härvan, finns kvar oförändrad. Och, än en gång ... ett sådant "samtal" - både tystnad och utbyte av ord - skulle vara ogörligt i närheten av alkohol. Att närma sig det obekanta... det välbekant obekanta kräver full sinnesnärvaro. Inte kontroll. / mt

att läsa... Men det är så sant och så rätt: vad gäller honom är du maktlös. Han måste ta makten i sitt eget liv. Ta väl hand om dig. Kram / mt

åka dit... Kunde inte stilla min oro. Åkte dit med U, han sov djupt men var vid liv i alla fall :)
Han hade tömt hela burken med lugnande, tagit tre sömntabletter och en karta med en annan sorts lugnande, båda mycket milda sorter...+tre starköl. Han hade nog ramlat i trappan, var svullen i hela pannan och ögonbrynen, blåsvart över ena ögat, munnen och käken svullen och benen och båda knäna fulla med blåmärken. Han mindes ingenting. Jag ville skjutsa in honom till beroendecentrum akut, men han ville bara sova så det fick vara ok så. Jag tog med lite saker som jag behöver och åkte "hem".

Tycker så synd om honom...han har verkligen ingen. Inga riktiga vänner, bara fyllekompisar, ingen familj... Jag har så mycket mer än han, jag kommer att klara mig bra. Är maktlös, kan inte göra något för honom. Jag kan vara hans vän, men jag varken kan eller vill ta något ansvar för honom. Men jag vill kunna hjälpa och stötta honom... Men jag vet inte om jag kan det om jag samtidigt ska kunna resa mig själv...

Läste ditt inlägg i Lexis tråd om att du berättat för din mamma och responsen (eller bristen den...) också. Fascineras över hur ovilliga vi kan vara att ta till oss saker som känns svåra. Försvarsmekanismer som förnekelse är uppenbart starkt rotade. Starkt av dig att berätta, trots att utfallet inte blev så givande. Själv skulle jag aldrig i hela mitt liv kunna säga något till mina föräldrar. De är så gott som nykterister (pappa tror jag aldrig har varit på bolaget) och mamma dricker väldigt lite. Alkoholproblem är det värsta som finns i deras ögon. Huamej,trillar man dit är man inte mycket värd. Då det finns alkoholism i släkten har jag fått höra om detta i hela mitt liv, hur lätt det är att trilla dit osv, och den ton jag hör från min mamma när hon beskriver någon som har problem, eller gudbevars varit onykter, ja det är som att prata om någon som är grovt kriminell och inte värd att kosta på någon medkänsla eller nyanserad tanke. Kanske gör att det blir ytterligare skamfyllt att prata om... när man blir matad med de värderingarna?
Ja, vad vill jag säga med detta? Vet inte, men det var reaktionen som kom upp. Och att det inte är lätt att få stöd av vänner och familj - antingen pga att de själva har problem och då inte kan/vill se det man själv har, eller att de inte har egna alkoholproblem och då är det nog väldigt svårt att förstå hur det kan uppstå, och hur svårt det kan vara att bryta mönstret.
Ha en bra dag, och hoppas att dina runt-omkring-problem löser sig på bästa sätt.
/m

Visst är det skönt med nattsömnen. Även jag sover hårt och gott om nätterna. Och tiden som helt plötsligt känns som att den räcker till mer än bara återhämtning, att inte behöva komma tröttare till jobbet på måndag morgon när när man gick hem på fredagen.
Vardagsnjutning!
/m

Nånting som ofta slår mej är hur lugnt och stressfritt det är att inte behöva se till att ha alkohol hemma. Jag minns det som en ständig överhängande oro att ha för lite kvar. Att skaka boxen och inse att det här kommer inte att räcka för att jag ska känna mej nöjd (=bli full). För på slutet räckte det inte med fredag och lördag, jag ville gärna ha tillräckligt kvar även på söndan och det var ofta lite si och så, särskilt när mannen också drack för mycket. Man kunde ju inte köpa hur många boxar som helst heller. Sen gick det alltid köpa öl och cider (om jag vågade köra bil) men då får man dricka ganska mycket för att få ruset. Knycka whisky av mannen kunde jag också om nu han råkade ha nåt kvar. Blanda med kaffe i en mugg. Sedan vetskapen om att jag måste våga mej in till systemet i början på veckan och handla mer och skämmas. Faktiskt så var tankarna ständigt kring alkoholen. Så mycket energi och tid som nu frigjorts till bättre saker. För att nu inte tala om pengar.

Jag har druckit en hel del, dricker varje dag, ibland tidigt på morgonen efter nattskiftet. Har sökt hjälp för två år sedan på beroende, har varit nykter i sex veckor. Trodde att jag kunde hantera mitt drickande och dricka lagom socialt på fester och middagar, men trillade dit igen.
Förra veckan har jag deltagit i ett AA möte, känslor som undergivenhet, ångest, sorg mm... kom fram. Man sitter där och lyssnar och blir ledsen, tårögd. Jag undrar om det är rätt väg eller bör man ta till andra lösningar när beroendet är så mäktig gentemot viljan.

Suget kommer snabbt, men nu är det mindre sällan. Jag tycker ändå att du är duktig
du har ju klarat många vita dagar. Jag har provat AA men det var inget för mig så jag
var kanske 2 ggr. Men det är säkert bra för många. Jag har klarat tack vare detta forumet.
Min hund har hjälpt mig otroligt mycket och att jag denna gång hade en järnvilja att
inte falla ner igen. Men utan forumet kan jag fundera på om det hade gått. Men du skaa
veta att jag är på min vakt. Mannen har druckigt denna helg och jag har sett båda stark-
sprit och vin som jag tycker mycket om. Har inte bekommit mig något inte minsta sug.
Tyckte bara han blev löjlig och gaggig, och sentimental. Han la ner skiten idag och jag
har ställt krav på honom, han är mycket medveten om att en dag blir till flera numera.
Precis så var jag. Undrat denna helg om det är något fel på mig som inte vill ha, men
det är ju trots allt underbart. Det där med låna av grannar och gud vet vad är jag väldigt
välbekant med. Men i slutänden måste man ju inhandla till dom man har lånat av och lite
extra till sig själv.
Det är väl inte fel med beroendeenheten
Du är stark och jag önskar dig en bra dag
Kram
Konstnären

steg aktiviteten redan vid lunchtid - visar sig även via de medberoende som har ångest över dem de lämnat. Fy f-n vilket lidande alkoholen skapar. / mt

Läste ditt inlägg i Konstnärens tråd. Välkommen tillbaka! Nu åker tråden din upp, så att du ser den lite bättre igen :-)

Du har ju samlat ett gediget antal nyktra dagar under dom sista månaderna, (nästan halva tiden), och det i sig är starkt jobbat. Du om någon av oss, har ju en lååång nykter tid i bagaget sen tidigare, och vet att det går. På´t igen Lexi! Klandra dig inte själv!

Vi är alla olika i sättet att hitta strategier hur vi vill göra. Jag har oftast tänkt, "snart", "bara idag med", "efter boxen som finns hemma", "när boxen är slut", "lite nedtrappning med folkisar"... Därför har jag när jag läst om dina väntetider innan försök, läst in mina "egna" erfarenheter. Att jag har haft det lika jobbigt under dom faserna som när jag druckit utan att ha för avsikt att sluta. Det finns ju en uppsjö av möjligheter att få tag på alkohol om vi accepterar att falla för "rösten". Det är svårt att få hjälp att möjligheten inte finns.

Jag själv har berättat för min egen mor (som är pensionär, och gärna tar ett glas för mycket till och från) att jag beslutat att "var vit ett tag". De var i november. I december berättade jag för henne att jag den "sista tiden" har druckit för mycket och av fel anledningar. Jag berättade att jag skulle fortsätta vara vit över Jul och Nyår. Trots det kom frågan vid ett antal tillfällen om jag inte ville ha en "liten glögg" eller så. När jag besökte henne på Nyårsdagen hade hon en flaska bubbel kvar, och frågade om jag inte ville skåla in nya året med henne och pappa i efterskott? Jag tittade på henne och frågade: ÄR DET NÅGOT DU INTE HAR FATTAT!? Jag du vet, vi kan vara lite "jobbiga" mot våra föräldrar även om vi blivit vuxna :-) Jag har sagt: - du gör som du själv vill, men jag har sagt att min nyktra perioden fortsätter. Hon har sagt att hon är förvånad över att jag nu berättat att det varit för mycket för min del. Att jag har varit "bra " på att dölja det i så fall. När hon säger så, så känner jag att det är kvalificerat skitsnack! Hon ville inte se, på grund av att hon inte ibland vill se sig själv. Jag har ju frågat varför jag ex. hittar BIB:ar i torktumlaren. Är ju ett annars märkligt ställe att förvara vin. Berättelsen är menad som exempel på att man inte alltid kan få hjälp från sin omgivning att hålla sig nykter.

Det kommer kanske inte ens att fungera om du nu går över med hela din veckoranson du sitter på, och dumpar det framför dörren hos din granne, och skriker HJÄLP MIG! Du förstår nog vad jag vill säga med det ;-)

Skönt att du är tillbaka!

//PP

(förlåt - känner att jag är lätt ironisk och det är faktiskt inte meningen) ... Det är ju bra att han äär ärlig. Nej, finns väl ingen anledning i världen att du ska åka till honom och ha sex. Förstår att du kan känna dåligt samvete - men du kan inte ta över hans ansvar för hans liv. Var tacksam - och det är du säkert - för att du och abrnen har mänskliga resurser omkring er! Kram, kram / mt

om du känner att vill, eller behöver/borde, åka dit. OM du gör det - och inte lämnar det till U eller väljer nån annan väg - gå inte dit ensam! Gå tillsammans med U om möjligt. Hans liv är inte ditt ansvar. Med all respekt, kram, kram / mt

Pratade nyss med U som är hans dotters mamma. Hon ringde för att höra om jag haft kontakt med honom senaste dygnet. Jag pratade med honom igår förmiddag och då var allt lugnt, som det varit de senaste dagarna. Hon berättade att han hade pratat med honom under eftermiddagen och att han då druckit sprit och tagit tabletter, vilken sort visste hon inte. Hade varit så nere och pratat om att han inte har några vänner, familj mm, att han inte orkade leva längre. Hon och hennes sambo hade åkt hem till honom lite senare men då hade han inte öppnat och sen har hon inte kunnat få tag på honom. Jag har lovat att hon ska få en av barnens nycklar under dagen så att de kan åka dit och gå in då de bor nära. Men nu blir jag jätteorolig! Tänk om något har hänt? Tänk om han inte bara ligger däckad och sover djupt, vilket var min första tanke? Usch jag vet inte om jag står ut med att inte veta... Hans telefon är avstängd. Får så dåligt samvete. Jag tror att jag måste åka dit. Fixar inte att inte veta...

Fick ett första SMS i morse kl.8 från min ex-sambo. Han undrade om jag ville träffa honom. Han är hemma själv då eftersom barnen sovit hos mormor med sina kusiner och jag har jobbat nätter. Jag fick genast en obehaglig känsla och frågade honom vad han hade för ambitioner med att träffa mig. Han ville kramas och kanske lite till,fick jag till svar......... Skrev att jag inte fixar det. Då svarade han; vi kan väl bara ha sex- jag lovar att vi inte ska prata- snälla kom!!
Det svaret fick mig absolut att välja att inte åka dit. Tänk om han hade sagt att han ville prata med mig- då kanske jag hade övervägt att åka dit. Tänk så nära det var att jag åkte dit bara för att behaga honom- men jag stod på mig och valde en annan väg.
Jag tänker inte vara han trasa. Hur tänkte han? Han vet ju att jag vill prata men det kunde han inte erbjuda...
Han är så ensam och jag har så dåligt samvete för att han är det medan jag har full stöttning av vänner och familj. Varför har jag dåligt samvete?

Jag beslutade att sluta dricka efter en fest med för mycket alkohol och en veckas efterföljande ångest. Det höll ett par månader. Jag drack måttligt, ett eller två glas, vid några tillfällen och tänkte "Asch, det är nog inte så farligt", blev jättefull vid ett par tillfällen och fick förstås ångest igen. Nu är jag uppe i nio dagars ångest efter en fest då det inte fanns nåt stopp. Jag har pratat med en vän som var med och han säger att jag inte gjort bort mig på något sätt. Jag har minnesbilder av att jag sagt olämpliga saker men som Berra beskriver högre upp så vet jag inte vad som är fantasi och verklighet. Jag fantiserar ihop att jag sagt sånt jag absolut inte vill ha sagt och så är jag övertygad om att det hänt. Men det kanske det inte alls har? Och ångesten eskalerar. Jag tror i alla fall att jag kommit en bit och att det vore till hjälp att se detta som ett bakslag, på vägen till ett nyktert liv. Problemet är väl, som för så många andra här, att jag vill kunna ta det där glaset vin i sociala sammanhang. Jag klarar inte det i situationer där det finns mycket alkohol eller andra som dricker. Jag ställer väldigt höga krav på mig själv, så höga att jag aldrig kommer kunna leva upp till dem. Jag ska vara så perfekt hela tiden vilket leder till ett ständigt ifrågasättande av mig själv. Jag bryr mig för mycket om vad andra tänker om mig... Tack Berra och ni andra för en inspirerande tråd. Jag dricker väldigt sällan men på fester går det överstyr. Jag dricker för mycket vid dessa tillfällen helt enkelt. Nionde dagen med ångest och det känns som om den kommer hänga kvar. Jag är så besviken på mig själv. Som om jag måste förstöra detta fina liv jag har. Så destruktivt. Jag har problem med alkohol. Eller?

God morgon Konstnären! Vad jag är avundsjuk på dig som klarat att hålla dig borta från alkohol så länge. Själv har jag ramlat dit IGEN. Klarade bara 3 veckor, sen kom suget över mig så snabbt och jag klarade inte av att stå emot. Har aldrig något hemma, men snälla vänner/grannar lånar så gärna ut en box när jag frågar. Jag har nämnt för dom att jag dricker för mycket och vill och behöver sluta helt, men dom tror inte på det. Verkar som om människor som inte har några problem absolut inte förstår hur det är när man inte kan låta bli det.
När jag då ramlar dit och lånar en box, så "måste" jag ju åka till affären och köpa en ny box tillbaka och när jag ändå är där, så köper jag nu några stycken boxar så att jag har för en vecka eller så. Så mina återfall handlar inte bara om en kväll eller två, det blir alltid minst en vecka. Nu har jag vin hemma så det räcker över nästa helg och min plan är att jag häller ut det som eventuellt är kvar på lördag kväll. Så brukar jag göra, för där på kvällen är man så övertygad och då är det lätt att hälla ut det. Och på söndag får jag inte tag på något och efter en dag utan alkohol, så brukar det gå bra några dagar igen. Får väl också prata med mina vänner/grannar att nu har jag bestämt mig för att inte låna någon mer gång. Då tror och hoppas jag att jag inte frågar efter något framöver.
Har du klarat att lägga av alkoholen helt på egen hand? Eller har du fått hjälp någonstans ifrån? Jag har sett att i min kommun finns en beroendeenhet som man kan få hjälp av. Funderar lite på att kontakta dom i veckan för att få lite stöd och hjälp därifrån.
Önskar dig all lycka med din nykterhet och hoppas att jag snart kan säga detsamma om mig själv.

Min kära mamma meddelade att hon inte kommer trots allt. Hon har inte gott om pengar just nu. Jag är förstående. Hon bor en bra bit bort. Min mamma är en missbrukarpersonlighet och vad jag förstår det som, så spelar hon rätt mycket. Hon har börjat dricka ofta också, men det har hon tagit under kontroll. Jag känner på kvällen när jag ska gå och lägga mig klumpen i halsen. Magen känns som den är full av papper. Hjärtat värker. Jag kan inte koppla av. Sömnen är som bortblåst. Jag är urusel själv när det gäller ekonomin. Har svårt att spara, men spelar inget. Jag tänker mig mamma som en fjäril. Jag springer efter henne och precis när jag tror att jag har fångat henne, fladdrar hon iväg igen. Pappa är inte heller så bra med pengar. Han är mer manjana, manjana typen (tilde-tecken saknas på plattan). Jag fick betala hans biljetter sist. Vi har inte heller pengar i överflöd. Vi saknar tryggheten kring oss med barnvakter osv. Det känns svårt när mina föräldrar inte kan hjälpa till. Jag har sagt så många gånger att de är de enda jag har tillsammans med min syster. Vi har verkligen inga andra. Syrran har förvisso ett kontaktnät av vänner. Låter jag bitter? Inte menat så. Ledsen.

Sover som en gris numera lägger mig vid tiotiden och vaknar sex, det blir
många timmar sammanhängande. När jag drack var jag vaken varannan timme
nätterna igenom, så detta snusande är guld värt. I början visste jag inte
vad jag skulle hitta på när jag var ledig. Tyckte det blev så mycket tid över.
Man måste ha lagt hur mycket tid som helst på A. Planeringen tog sin lilla tid.
Jag var alltid tvungen att veta att jag hade till dagen efter var ju så rädd
för ångesten. Men jag har funnit nya vägar, läser mycket gick ju inte innan då
jag inte kom ihåg vad jag läst. Övar och övar i boken Hemligheten att det går
att vända det negativa till det positiva. Och det går efter lite träning.
Idag mörkt som faan och regnar vad är detta för vinterväder. Och morgonrundan
med hunden är min idag. 8 dagar till 5 månaderssträcket, då blir det en egen fest.
Ska inhandla lite smått och gott, men herr grön får inget besök av mig. Kassörskorna
på systemet undrar nog vad jag har tagit vägen. Tror till 100 procent att man var
under deras lupp. Men det gör mig inget idag.
Önskar alla en skön morgon
Konstnären

önskar jag er alla mina forumvänner. Tack, tack för kramar och hälsningar, de värmer och ger hopp!

Det är stillsamt på forum just nu men det brukar vända... någon hade gjort observationen att aktiviteten stiger söndag-efter-lunch... Kan nog stämma, de stora vändningarna kommer efter storhelger och semester - det lärde jag av Adde för länge sen och det verkar hålla streck. Det som också håller i sig är att det är rätt få medberoende som hittar hit, eller åtminstone registrerar sig - och än färre som håller taget. Orkar hålla taget - så antar och tänker jag. För några veckor sen tänkte och skrev jag att medberoende är så trötta... och de som återfinner eller hittar sitt "eget" liv ska lära sig och ägna sig åt att leva det:)

Mitt liv är lugnt nu - både i glädje och sorg. Förvisso möter jag, och vi båda, alla sidor av livet fortfarande. Den stora och avgörande skillnaden är att nu kan vi möta livet tillsammans eller var för sig både i glädje, i motgång och i tunga stunder.

Söndagskram till er mina forumvänner, fånga dagen med allt gott den för med sig ... Länge sen jag tänkt på deviserna i ord- de som mycket annat har blivit en del av mig... Tre av dem kommer till mig just nu -så jag delar med mig till dig som läser: En dag i taget / Det viktigaste först / Lev och låt leva...

Ja: Lev! Lev ditt liv och gör det nu! Kram / mt