Senaste kommentarerna i forumet

en månad är ju en så bra start, jag blir avundsjuk som vanligt. Fast jag hade sju månader för ett år sedan!
Det fantastiska med det här forumet är att man blir påmind, uppmuntrad och deppad, hela tiden och det är väl ungefär så livet är:-)
Fenix

jag tackar verkligen för att du tar dig tid att fundera och reflektera över mina inlägg. Jag är ju själv oerhört kluven över mina tankar och handlingar, men tror allt mer att det har med alkohol att göra. Pratade mkt ikväll med min fru om vikten att vårda och bry sig om naglar, händer och fötter och vi hade en bra diskussion om detta. Hon visste också att man ute i vårt kära EU (?) så använder män nylonstrumpor och bryr sig mer om manikyr än här uppe i Norden. Så kanske hon känner på sig mer än vad jag anar om min natur. Får närma mig försiktigt.
Hur som, alkohol dödar alla försök att bli sann,
Fenix

Jag vet att en månad känns som mycket längre. Men det spelar ingen roll. Jag tror att efter tre månader så rullar det bara på och man tänker inte så himla mycket på det som man gör den första tiden. Tror att det är därför man upplever tiden som lång.

Det är lätt att hänga upp sig på dagarna och vilja att de ska gå snabbare, man vill samla på sig så mycket man kan. Vi får nog bara ta det med ro, försöka slappna av och fokusera tankarna på annat.
Tiden gör sitt oavsett.

Träning är superbra.
TRE Timmar!
Respekt mannen!
Sjukligt eller inte, vi är alla olika. Jag tycker att det är mer sjukligt att glo på TV i tre timmar på nåt man ändå inte gillar. Eller sitta framför Facebook och leta efter ett liv man inte har. Livrädd att missa en bild, ett samtal, att inte vara med. Ett syntetiskt liv. Det tycker jag är riktigt sjukt.
Här finns ett beroende av helt annan typ.

Ta du dina långa promenader så länge du mår bättre av det, men försök vila emellanåt.

Själv har jag varit på en god middag med tre nära vänner. De drack vin, jag vatten. Men huvudsaken är att det var roligt och trevligt och jag kände verkligen gott hopp.

Nu kör vi vidare Tjalle, och alla andra som hakar på!

Ha en riktigt god helg.
LillPer

Sambon är på väg in i dimman, men jag slipper åtminstone se på. Bara hoppas att jag hinner somna innan han kommer och lägger sej, han låter som ett sågverk med svårartade driftstörningar redan efter två öl. Inget konstigt alls att han är trött och grinig hela helgerna. En vacker dag kanske han inser orsaken till tröttheten, deppigheten och oförmögenheten att ta sej för något. Jag har nämligen upptäckt det själv...

Håller på att tugga mej igenom Berras tråd, finns mycket matnyttigt i den.

Tack Berra. När jag orkat tröska mej igenom hela tråden fram till nutid så ska du få veta det. Men det tar några dagar till, är bara i maj 2010... ;-)

Välj rätt väg där den delar sej vänner, den ena vägen bär åt helsike med huvudvärk, lätt illamående, ågren och en bortkastad dag, den andra vägen leder till harmoni och lugn och ro, ork och tålamod...

Kram vänner!

Sammanfatta av forumet, jag blir glad av dina rader.
Trevlig helg önskar jag er!
Kram

Kan vi inte få slippa suget någon gång. Men du är trygg i beslutet och stabil i din nykterhet så suget har ingen chans. Så känns det för mig igen också, men önskar att man kunde komma till ett stadium där alkohol inte betydde någonting för mig. Lär väl aldrig hända :).
Trevlig helg!
Kram

på nedre våningen. Jag ser att han mår så gott efter att ha varit på AA. Jag har bäddat ner mig med radion och två nya böcker - bara att välja. Katten är med också ... låg färdigt i sängen och väntade. Minus 23 på utsidan - brasa och varmt inne. / mt

Jag var nästan i botten innan jag kunde ta i mot hjälp.Det är svårt att erkänna sig svag när man alltid varit stark flicka. Sök hjälp igen men var helt ärlig denna gången. Många kramar Kalla

Tjalle, fan vad nice.
LillPer och Anli jagar tätt bakom, jag kommer lite
Du är grym Tjalle!
/A

Jag tror att många av oss är allt-eller ingetmänniskor. Vi avstår hellre än nöjer oss med ett glas om vi vet att vi inte kan få mer. Jag gick tidigt i säng i början när jag hade sug, träning är säkert bättre. Vad som helst är bättre än att dricka.

Tänker på hur jag försökt göra mig av med så kallade energitjuvar i mitt liv, eller rättare sagt hitta sätt för mig själv att låta så lite energi som möjligt gå åt till dem. Jag har tidigare skrivit om energitjuven på mitt arbete som jag (o)hanterade genom att få ett utbrott på och skrika ointvålade ord till. Kanske inte bästa sättet men effektivt var det. Stämningen på jobbet är mycket trevligare nu.

Vidare till en "vän" som jag började ifrågasätta vilken roll denne ville att jag skulle ha i vår vänskapsrelation, förutom att agera psykolog(alltid lyssna), låna ut pengar, vara hundvakt o.s.v. Jag kände inte att jag fick något tillbaka av den relationen, var alltid trött efter att vi setts. Denne vän frågade aldrig hur jag mådde, vad som hände i mitt liv och när jag försökte berätta något så hade denne varit med om något sååå mycket värre.

Då jag tröttnat på att agera slasktratt och tydligt klargjorde att jag också har känslor och tankar och att jag inte bara kommer sitta och lyssna, jag kommer också ha åsikter om vad som sägs, vill du inte ha mina råd så är det ju ingen ide' att du pratar med mig så kom martyren fram. Denne stormade ut med ett "jag fattar att jag inte är välkommen här" och efter ett, från min sida, obesvarat sms med en förfrågan om att låna pengar, så har jag inte hört ett ord.

Jag har sprungit på den här personen på stan några gånger, utbytt några artighetsfraser men vi har gått från att vara nära vänner till att vara bekanta. Det slår mig att vi nog egentligen inte har känt varandra på flera år, bara liksom kört på i minnet av hur mycket kul vi hade i början av vår vänskap.

Läste en klok krönika av en 19-årig tjej, har den inte kvar, men hon skrev något i stil med att "jag gör mig hellre av med några relationer än förlorar vänskapen till mig själv". Wow, tänkte jag, den som hade haft den insikten som 19-åring.

Forum verkar ju på sätt och vis som slasktratt, många "skriver" av sig här, man har liksom rätt att gnälla. Skillnaden är ju att IRL så kan man inte alltid styra över hur mycket man orkar ta in och finnas där för sina medmänniskor, plötsligt kanske man får ett telefonsamtal mitt i natten från en vän som mår dåligt, när man själv inte är tillräckligt stark för att hantera detta. Här kan man välja när man har energin till att gå in och läsa och kommentera, något jag fått anstränga mig för att begränsa själv då jag märkt att det tagit för mycket energi av mig.

Missförstå mig rätt, oftast blir jag glad då en vän uppsöker mig då denne behöver stöd och mår dåligt och ibland så behöver man bara få prata av sig. Men om telefon och ringklocka är tysta under stunder som det faktiskt också är bra så upplever jag det inte som en givande vänskap. Det där amerikanska "for good and for worse"(ja, jag är en sucker för romantiska komedier) vill jag ska gälla både i vänskap och i kärleksrelationer.

Vart vill jag komma med detta? Jag vill nog ge mig själv en påminnelse om att jag är på rätt väg och att allt inte bara blir bra bara för att jag droppar alkisarna, medberoendepersonligheten sträcker sig liksom över de flesta relationer i mitt liv och det är ett mönster jag mår bra av att bryta. På alla plan.

Just idag mår jag bra.

Kram på er!

Har nu hållit mig vit i exakt en månad. Det känns som mycket längre. Suget är definitivt inte borta och är naturligtvis värst när helgen närmar sig. Känner mycket igen mig i vad ni skriver om att antingen leva extremt sunt eller extremt destruktivt. Idag har jag varit ledig och kört ett tretimmars träningspass. Var egentligen helt slut efter detta men med min rastlösa själ kunde jag inte låta bli att gå ytterligare en långpromenad. Nästan ett sjukligt beteende måste man nog säga.

Nåväl, en månad är en bit på vägen och med varandras stöd vandrar vi vidare på den förhoppningsvis nyktra vägen.

Trevlig helg
Tjalle

Fredagseftermiddag, trappar ner lite på jobbet. Det är lugnt. Nöjd med veckan. Och så, PANG, kommer suget, längtan efter att komma hem och öppna en flaska vin! Nog är det ju själva f, jag som är helt införstådd med att jag aldrig ska dricka alkohol igen. Att jag är jättenöjd med det beslutet. Men nånstans i hjärnan finns kopplingen förstås kvar; fredag, koppla av, njuta av ledigheten, dricka vin.

Nåväl, det ska jag INTE, jag har kommit för långt bort från det, som tur är, det är ingenting som sker från tanke till handling. Så var det förr när jag försökte sluta dricka. Jag hade allt klart för mej och så på fredan styrde stegen av sej själva till systemet. Autopilot. Nu är den urkopplad och filmen börjar spela så jag ser att det inte är roligt så länge. Men nog önskar jag att jag inte skulle vara sugen på det alls utan att förståndet helt skulle ta över från reptilhjärnan. Ha en skön nykter helg alla! Vi ska inte dricka alkohol.

19 dagar idag va, klara helgen och så har du tre veckirs obruten nykterhet, det är klart mer en moi, jag har försökt sedan oktober men icke.
Lat och dum och har dessvärre inte förmågan att
säga till papogojfaaaan när den dyker upp.

Idag tackade jag ja till ett bröllopi augusti och bokade sedan hotellrum en bit därifrån.
Knepigt, men det finns taxi.........
Men vafaaaaaan, vi tar ju bilen JAG kör.
Bara att äntligen få in tänket är så otroligt skönt.

Hur går det för dig, jag flåsar i nacken vännen!
Åkte hem och sov efter jobbet idag, satt på Astrid Lindgrwns barnsjukhus igår.
Sov nada, hoppar gymmet idag, behöver det värmande fläsket........
Fy faaaan vad kallt det var ute!
/A

Av att du blundar och väntar på katastrofen. Du har träffat ett antal psykologer och beteendevetare men har det varit på samma sätt som med familjeterapeuten att de ställt frågor och fått dra ur svaren?, för isåfall så förstår jag att du inte tycker att det har hjälpt. Eller har du lagt upp allt ärligt på bordet men ändå inte fått ngn hjälp?.
Jag tror din panik kommer att släppa så fort du tar ett beslut, och var ärlig mot chefen, berätta att det är jobbigt hemma, de flesta chefer förstår sånt, och acceptansen för att du kanske inte presterar på topp just nu ökar.
Kram!

Förlåt Stigsdotter, men jag fick känslan av att du liksom blundar och väntar på katastrofen..
Vi är ju oftast vana att göra så, när det känns obehagligt.

Försök att se det som att det blir annorlunda, istället för att "det blir sämre".. För vi vet ju inte hur framtiden blir?

Om "chefen" är tuff mot dig, så kanske du kan säga något i stil med "Jag har lite problem i min relation för tillfället (mer än så behöver man faktiskt inte säga)Inga detaljer..men det förklarar lite varför du kanske inte är på topp direkt..
Det kanske kan ge dig lite andrum på jobbet i alla fall?
Kram /trollis

...jag tror Trollis sätter fingret rätt på't där: jag närmar ett beslut, nu måste något hända och det kan nog säkert vara så att det är panik jag känner och som gör mig lite handlingsförlamad. Fast jag flyr inte, det är skillnaden mellan då och nu, nu står jag här mitt i, visst, jag agerar inte och på så sätt låter jag allt vara men jag vill slita mig - det är väl därför det känns som det är panik hos mig. Samtidigt så tänker jag på det man säger inom AA att inga stora förändringar under det första nyktra året och så blir jag lite stressad över det för nu med mitt nyårsdagsglas har jag ju skjutit fram den årsdagen igen.

Fast igår tänkte jag på de kvinnor här på jobbet som gått före mig: först har de skiljt sig sedan har de bytt jobb. Om jag skiljer mig nu så kan jag ta tag i jobbet sedan tänkte jag. Jisses, det känns som om jag trampar i tuggummi här, hopplöst. Egentligen gillar jag ju denna arbetsplats, fast ibland känns det så meningslöst. Hallå 40-årskris?

Skulle gärna gå iväg och prata med någon men vet inte vem, har träffat ett antal psykologer och beteendevetare nu och det känns bara som slöseri med tid på något sätt.

Hej Stigsdotter!
Jag tror att du närmar dig en sorts "point of no return".( utläser lite panik mellan raderna, som gör dig handlingsförlamad på något sätt)

Kanske är det så att du på ett omedvetet plan vet att du måste ta ett beslut, du helst vill slippa..?

Ja, nu yrslar jag, som Dompa skulle säga..

Kan inte råda dig, bara skicka en tröst och styrkekram!/trollis

Hej Kalla! Kloka ord om kampen..
Förut gömde vi problemen i alkoholdimman och som du skriver, så har de inte försvunnit..

Det är upp till oss att försöka lösa dem och jag ser att du har gjort valet att göra det utan "bedövning".

En stor styrkekram på vägen!
Allt gott/ trollis

Kan du inte gå och prata med någon, du ropar ju på hjälp. Ibland är det så mycket lättare att tala med någon som inte är nära//många kramar Kalla

Att hålla sig nykter är ett långt projekt, efter att ha klarat året så kom en konstig tomhet. Mål är ju bra, men tror att nästa mål måste vara väldigt klart och att det är viktigt att ladda genast.

Ser ett mönster hos många av oss att vi trott att alkoholen var det enda problemet, vilket blir ett jobbigt uppvaknande. Nu när man skall njuta och dimman har skingrats så kommer en massa andra problem man måste reda ut.

Mitt råd är att ta den hjälp som finns att få någon att tala med, både när det gäller er själva och förhållanden.

Jag har kommit en liten bit, men hamnar i dalar då återfallet är så nära att jag är rädd flera dagar efteråt.
Så till er alla styrka, kramar //Kalla

Jag vill att det ska vara högt i tak, så länge man inte ger sig på någon med personliga påhopp!
Vi ska kunna diskutera allt mellan himmel och jord, för jag tror inte att det finns bara EN anledning till att vi är alkies.

Vi är individer och våra liv består av en mängd olika delar...
Kanske har jag en tanke om, att om man börjar titta på alla små bitar och lär känna sig själv, så kommer det fram sidor, som man själv "gömt undan".

Och det kan visa sig vara sådant man själv tyckt har varit "skämmigt", men inte väcker så ont blod hos andra som man inbillar sig ;-D

Jag tror att de flesta människor har drömmar och fantasier (som inte nödvändigtvis behhöver ha med sex att göra)som man funderar över om man vågar leva ut..

Vissa fantasier, mår kanske bäst av att få vara fantasier, andra kan man överväga att pröva, med risk naturligtvis att det blir en besvikelse..

Fast å andra sidan, vet man inte vad man gick miste om..

Eftersom ni båda verkar vara inne på samma linje, kan ni ju träffas och se om ni gillar varandras sällskap i RL också.. Fast ni behöver ju inte ha någon brådska..

Kanske behöver du också titta på om detta triggar ditt sug efer alkohol, så att risken finns att du tar ett återfall?

Kanske har det att göra med att du velat "dölja" den här sidan för dig själv och att du varit van att göra det med hjälp av alkohol?/ trollis

Gott att se att det går bra på dryckesfronten.
Att vara utan jobb är inte kul och tyvärr är du inte ensam om det heller.. Jag förstår att oron för den ekonomiska situationen tär..
Massor av kramar! / trollis

den senaste tidens oro har lagt sig. En ny fas tar sin början, vävs ihop med det som redan är och finner sin form.

För två år sen när jag började skriva var forumet min fristad i universum där mina tankar hade utrymme att sväva högt och fritt och ta plats. Stämningen var ... god är för fattigt - stämningen var en helt ny upplevelse för mig... Jag hittade min plats i anhörigdelen där Lelas och jag hade tagit våra första steg bort från medberoendeträsket (det ordet kom senare) fast på olika sätt. Alexandra, ledsen, barbalala, curry och ... vad hette hette hon med sagonamnet (måste kolla sen) levde i aktiv kamp med missbrukare ... - kanske där som Framtidsdrömmar, flygcert och Sorgsen är idag - många fler steg på och var med en kortare bit på vägen. Lillablå hade lämnat - flyttade, målade, odlade på balkongen och kämpade .... Mie och märta hade hunnit längre...

Adde, Berra och Fenix fanns med från början. Jag hittade själsfränden viktoria... och vana och Pia - de är nyktra nu... och käraste Stigsdotter som har det jobbigt - du kändes som en medsyster från barndomen redan i den första raden i din tråd. Måne och denial - huspoeterna... måne tittar in ibland. Kämpar... Vid nyår för ett år sen kom santorini, kalla och Maria42. Många av oss har bostadsrätt i en personlig holk i Dompas miljonprgram.

Forumvärlden har varit i obalans några gånger längs färden, vridit och vänt sig i våndor men alltid lagt sig rätt igen, hittat balanspunkten... Två prinsessor har vi välkomnat till världen och vi har varit och är ljusbärare för en Törnrosa.

I somras blomstrade kollektivet och Nynykter skapade Filosofiska rummet som blev en fristad mitt inne i forumet. Där trivs jag ännu... Där står ljusen som lyser för Törnrosa och de omkring henne.

Rummet i rummet i gränslandet som trotsar tid och rum.

När jag tänker på kollektivet påminns jag om TP - som kom in samtidigt som jag fast genom en annan dörr - så fint att du lämnar en hälsning ibland. Så många har kommit och lämnat utan att vi vet vart ni tog vägen... både missbrukare och medberoende.

Forumet är en fristad av ett annorlunda slag.
En plats där jag aldrig är ensam men äger tid och rum. Här och nu. Där och då - som nu.

Igår tittade jag på det vitmelerade ljuset i blå skålen, det kommer att lysa kvällar och morgnar hela vårvintern. Det har blivit Törnrosas ljus och skålen kommer att fortsätta påminna mig om henne. Det är lite kvar på botten i San Pios ljus - det står på spiselkransen och jag vågar inte tända det längre utan uppsyn. I tanken ger jag det som är kvar till Törnrosa.

Vilken tung väg ni gått och många utmaningar finns kvar... jag hoppas ni fortsättningsvis ska möta bästa expertis och mycket empati längs vägen. Livet är ofattbart stort. Kram, kram / mt