Senaste kommentarerna i forumet

Obarmhärtigt lidande, men endå denna kamp.
Ni är kämpar, änglar måste se/känna vilken otroligt fina människor som finns och stöttar.
Kramar med stödjande tankar om ett varaktigt uppvaknande!!!

/A

Hon in dörren för ett år. Ngen gör oss i klungan här bak är det nog Q anli som ligger hygglo
Till. Skit samma, nu draaaaaar vi!!!
/A

alla fina människor som finns här. Stöttar, men skriver också om vikten av ärlighet. Där kommer det svåra. Internet har öppnat helt nya möjligheter att leva ut sina gränslösa fantasier med andra människor, vilket jag tycker i många fall är positivt. Man behöver inte, som Jonas Gardell så utmärkt beskrev i sin tv-serie, längre vara hänvisad till skumma parker och porraffärer för att få kontakt med andra som har samma tankar. Sedan ett par månader till exempel, har jag fått bra kontakt med en kille i min ålder, som också tycker om att klä sig som kvinna ibland. Vi har blivit som ett litet kärlekspar på nätet, och berättar om hur vi vill klä oss, sminka oss med mera. Här finns också hela tiden en undertext att vi verkligen ska träffas IRL, och det skapar spänningar och fantasier som man både vill och inte vill ha kanske. Nu är detta ett forum för alkohol, jag vet det. Men i mitt fall sammanfaller det ofta, mina fantasier och tvånget att dricka.
Nu börjar det bli snurrigt, hjärnan går i spinn. Läser med STORT intresse artiklar och tankar kring HSP, en highly sensitive person, och precis som vid tester om jag är alkoholist, uppfyller jag nästan allt. Känns riktigt bra, eftersom nya teorier om hur känsliga vi är för sinnesintryck kan förklara rätt mycket av vilken människa jag blev och är.
Hur som, tack för er som vill och kan kommentera min situation, och tack för Trollet att jag kan vara kvar i din tråd, ingen idé att byta nu känns det som.
Blink blink:-)
Fenix

Men hon orkade inte.
Så nu är vi tillbaka i respirator och stukade fattar vi att man ska inte ropa så högt, så snabbt..
Det kommer bli en väldigt lång resa.

Men imorgon ska vi ändå fira födelsedag,
För det är helt sant att man måste leva under tiden.

Tack alla ni fina "ljusbärare" <3

Ju fler vi är desto bättre!
Är det jag som har täten just nu?

Det känns helt OK i såna fall, häng med!

LillPer

Verkligen skönt att läsa ditt brev, kära Flygvärdinna!

Jag har sedan massor av år tillbaka varit medveten om mitt missbruk och har nog "aldrig" förnekat det nån gång, nåja nång då och då kanske. Jag har sagt det många gånger till vänner o bekanta, nära och kära. Men de har aldrig fattat, eller velat förstå. De tror jag skämtar, jag är ju så vältränad och duktig på allt jag gör. Men jag vet själv och det är huvudsaken. Jag har ju varit en bra skådis och smugit med skiten rätt många år. Gått i garaget på lördags eftermiddag och "grejat" med hojen, cyklarna, eller bara varit riktigt manlig och sågat en bräda! Samtidigt har jag givetvis haft proviant i ett förråd undanstoppat därute, och det har varit så gött och kreativt, hmm kreativt, att gå där ute och fundera lite med sågen i hand.

Jag har sökt hjälp två gånger hos kommunens missbruks enhet där jag bor. Det har varit givande perioder av terapi och jag hade en helvit tid på tre månader då. Sedan återfall. Nya tre månader vit. Jag känner mig så medveten om vad jag måste göra och vilka tankefällor jag faller ner i. De menar att jag har alla förutsättningar att klara det för jag har skaffat mig verktygen för det. Samtidgt så tappar jag ju hela tiden mina verktyg?

I dag på hem från jobbet hade jag nästan sorg en stund för att inte kunna dricka igen. Det är ju så trevligt med kompisarna och kunderna som hälsar på här i utlandet där jag tillfälligt lever, arbetar och "pendlar" till.

Men så känner jag igen tankarna och vet att giftet försöker styra mig. Tog det bara lugnt fastän tankarna började komma in på att det är väl tillräckligt bra att vara vit under veckorna, eller vad?
NEEEJ! Det är inte tillräckligt! Jag står ut med suget och inser att det minskar för varje dag. Jag har ju upplevt det tidigare.

Jag är bara lite rädd och svag för de här situationerna när de goa gubbarna kommer och hälsar på mig och kallt räknar med spritfest och sightseeing på barer runt omkring. Fast det är ju jag som alltid är värst, så det är nog inte så farligt att säga som det är och vara riktigt nöjd med det. Men jag vet hur jävla svårt det kommer bli, jag känner mig så vek, hjälp!

Nåväl, jag gick också och tränade hårt och har nu käkat gott och känner mig nöjd och trygg. Är bara av den hyperaktiva typen som inte sover så mycket så jag kommer nästan aldrig till ro. Har otroligt sällan känt att jag är så trött så jag bara måste i säng. Det är lite jobbigt, men sån är jag. Har väl under hela mitt liv sovit gott och tungt en handfull gånger. Det är inte illa det! Som att vinna på lotteri varje gång. Mycket tankar och äventyr som snurrar runt däruppe. Mycket frustration också över saker jag inte kan styra över. Jag vet, varför då lägga energi på det?

I vilket fall som helst så ser jag fram emot helgen då jag kommer resa hem till min familj för tre veckors ledighet. Det är min räddning, trots att några fester är inbokade så dricker jag inte längre då jag är hemma. Men det kommer bli tufft vid vissa tillfällen, det vet jag.

Nu går jag in i dag 6 på fredag och jag känner mig så levande. Det är bara att stå på. Jag är riktigt sporrad om du fortsatt tar rygg på mig! Alla andra som vill haka på är hjärtligt välkomna.

Längtar till fler insipirerande kommentarer från dig, och andra som orkar!

LillPer

stärkande kram till dig syster Stigsdotter! / mt

får du gärna friska upp mitt dåliga minne genom att skriva ner några rader om varför du vill sluta. ;-)

Jag läser och läser, forumet innehåller ett helt uppslagsverk med erfarenheter och livsöden. En del trådar är värre än Sagan om ringen- böckerna vad det gäller mängd att läsa. Det tar sin tid.

Ta hand om dej syster, vänd ilskan dit den ska vara - mot vinet.
Kram! /MB

Andreas, ja grynnorna har varit många, många repor i skrovet har det blivit, men om man envisas med att inte använda sjökort så blir det så. Har nog hittat de flesta grynnorna nu känns det som, och de jag en gång haft bottenkänning på håller jag mej långt ifrån. Hoppas på att kunna tjata mej till sjökort den 30 januari...

Fia, jag tror att man ibland gör bäst i att skilja på sak och person eller hur man nu ska se det. Det är inte du som är dum i huvudet som har svårt för att låta bli sponken, det är sponken som är så bedräglig. Jag har blivit skrämd av tanken på narkotika för att många säger att man blir fast i beroende väldigt fort. Skiträdd för det. Om samma sak sagts om alkohol, hade ingen gått på det heller. Men hela vårt vuxna jävla liv går ju ut på att allt man ska fira ska firas med alkohol. Ingen blir fast. Utom dom man ser på parkbänkarna utanför bolaget. Har jag trott i nästan hela mitt liv... Så det är inte du som är dum i huvudet, du har bara blivit grundlurad av alkoholens försåtliga verkan.

Bli förbannad på vinet i stället för på dej själv.

Kramar till er båda!!!

Ditt inlägg värmer på två sätt;
det känns bra att du tycker att jag skriver klokheter
lika bra känns det att du läser i lugn och ro

Ta det lugnt, ta hand om dig och dina nära och kära!

Skrev till Maria i hennes tråd att jag tyckte hon skulle höra av sig till dig och att ni kunde gå och ta en fika och göra era tjejgrejor ihop!
Verkar som du skulle behöva något
som bryter vardagen.
Utan A........

Hör av dig till Maria om inte annat så bara för att "surra" lite.

Kramar Dottrami.............
/A

Och andras av er fantastiska tjejers barn tycker.
Och tänker så blir jag än mer övertyga

Maria du hade rätt om att det är rätt väg att gå.
Sedan har du även ett härligt score record.

Låter som du skulle högra av dig till Döttrami alt
Stigsdotter. Boka in en fika och bara va som ni tjejer kan.
Skön läsning om alla saker som händer.

Du Maria är min ledstjärna här.
Bara för det skall jag köpa lite god äppelmust och göra en smarrig middag tror jag.
Kram vännen!
/A

Men på något sätt så måste jag ju fira att det är ett år, jag måste tänka ut någonting. Tror det är viktigt att ge sig själv kredit och berömma sig själv när man uppnått ett mål. Jag är oftast inte bra på det, men vill bli bättre. Jag kommer däremot direkt att köra mot 2 år, kan inte börja dricka nu, det går bara inte. Vill inte svika barnen och kanske inte mig själv heller, jag mår ju bra av detta.

Kram!

fast du inte gör det, men beteendet är exakt detsamma. När vi drack så var det ett sätt att skita i allt och inte ta ansvar, bara fly undan i dimman och låta allt bara vara. Nu gör du samma sak fast utan alkoholen, klart varningstecken och återfallet är inte långt borta om du inte uppmärksammar detta tror jag.

HALT- jag behöver dig!

Kram!

Kram på dig!

tänker på din arbetsgivare. Som redan har gjort sig av med 2 drinkare. Att du inte kommer att få stöd där. Bäst att bara hålla tyst tror jag. Inte låta dem veta. Du vill inte hamna i min sits. Väldigt kränkande och hemskt törstgivande. Men nu är ju reträtten spärrad för ännu 2 dygn. Någonstans innerst inne så inser jag ju att allt är mitt fel. Mitt drickande har eskalerat och att skylla det på någon annan vore fel. Samtidigt ser jag ju omvärlden. I varje tv-serie dricks det men i varje reklamfilm ser man bara vackra lyckade människor. Det blir svårt att pussla ihop. Var glad att dina frifräsare tänker själv. Jag har en systerdotter som gör exakt det motsatta. Modell, Stureplan och bara allmänt rädd. Då blir jag arg igen samtidigt som jag ser det yngre jag. Var också oerhört korkad. Vet inte riktigt vart jag vill komma syster min. Bara skriver. Tror att du kommer att klara skidresa och födelsedag bra. Kanske med antabus eller utan. Om beslutet har blivit tillräckligt förankrat. Så här ibörjan får vi nog räkna med vissa snedsteg.

Kram Fia

- lämnar en kram och sänder en tanke till dig.

...känns det som. Eller kanske straffa ut mig. Jag måste ta alla varningssignaler här på jobbet på allvar. Blir fråntagen arbetsuppgifter, sköter mig inte. För första gången i mitt långa arbetsliv har jag kommit ihop mig med chefen. Har jag alltid hållt igen tidigare eller är hon bara för mycket? Fast jag vet ju att hon till stor del har rätt...

Allt känns för mycket just nu och jag bara går omkring och orkar inte bry mig. Försöker jag få andra att fatta beslut åt mig bara för att jag inte ids ta tag i allt själv? Är så emot min uppfostran och principer att bete mig på det här sättet så varför gör jag det? Tänk vad lätt det vore att dricka, fast jag vet ju att det inte hjälper det allra minsta. Om jag gjorde det nu så tror jag att det skulle gå snabbt utför. Det är långt kvar tills jag kan fira en ettårsdag.

Nej nu bäst logga ut och jobba.

ny tablett i magen! Nej lite skoj var det väl MB men säkert lite allvar också. Jag tror visst att jag kan bli obstinat och arg på lördag när jag eller mannen själv har ansvar för det lilla pillret. Mardömsscenariot är att han dricker men jag ska till mitt piller. Men vi får ta det på lördag. Idag är jag med i leken. Tänker att detta ska gå bra. Fast jag är så van. Efter ett par nyktra dagar så börjar jag tänka att det var väl inte så farligt? Så jag kan se en fight på lördag. I så fall ska jag försöka trycka upp mitt piller i skärmen så du får det. Nu väntar arbetsförmedlingen. Idag ska jag få lära mig att skriva ett CV. Förnedringarna tar aldrig slut. Jag är 49 år gammal. Vad får af att tro att jag inte kan skriva ett CV? Men har man som jag a-kassa så gäller det bara att hänga med i stolligheterna. Fast jag blir ju arg. Som vanligt.

Fia

God morgon - till en ny dag när Törnrosa andas och antagligen håller ni på att ta in (igen) vad som hänt och hur livet ser ut. Jag minns hur fint du skrev, att om det här går bra... är allt möjligt. Det är det egentligen varje dag.
Önskar dig och er omkring en fin dag! / mt

att ni ska ta upp drickandet, porrsurfandet, det obefintliga sexlivet och att ni har svårt att nå fram till varandra när ni försöker prata. Så himla bra att du tagit upp det med honom ... och han sa inte nej. Det är ju inte meningsfullt att sitta av mer tid för att gå som katten kring het gröt - fram med det bara! Ni är ju där för att få hjälp att hitta vägar att lösa era svårigheter - så att ni kan leva bra med varandra eller lämna varandra på ett så bra sätt som möjligt. Hej dej!!! Kram / mt

Knepigt med gubben din, men jag är näst intill säker på att även han kommer dra ned på mängden alkohol tack vare att du gör det.
Tycker du är stark och fokuserad.

Klapp i ryggen my Mama och spark i baken!
Du styr kryssaren med bra fart mellan grynnor och skär.
Kramar/A

Hej igen!

Jag tänkte på en sak gällande att få dåligt samvete för att man tänker på annat när en närstående har det svårt.
Som andra har skrivit så är det mänskligt. Och så det måste vara tänker jag.

Låt oss säga att du tar en olja (ekologisk sesamolja är läkande och lugnande!) och masserar valfri del av hennes kropp. Låt oss säga hennes underben (fötter är underbara men kanske är hon kitslig). Under tiden pratade du om ditt liv, stort som smått, din rädsla för hennes tillstånd, din frustation kring vardagen. Jag är övertygad om att hon hör dig och känner dig. Syftet är att ta kontakt med henne på ett vardagligt sätt. Kanske bra?

När jag tänder ett ljus för henne så tänker jag inte på henne hela tiden. Det är syftet som räknas. Jag tänder ljuset för hennes skull och det brinner i timmar utan att jag lägger ansvaret på mig själv om det brinner eller slocknar. Jag tänker också på annat.

Syftet igen. Du börjar massera hennes henne, men flyter iväg med tankarna, du diskar hemma men tänker på ett föräldramöte. Dessa tankar betyder inte att du inte bryr dig; det är syftet som räknas.

Syftet är det fina. Syftet räcker. Sen att man flyter iväg med andra tankar är helt som det ska vara.

Så diska på, tänk på, var på.
Det gör helt ok tänker jag.

Jag har er i min bön i natt, sen somnar jag.

Hälsar Andas (som har svårt att somna)

...natten och mitt i processen!

Givande!
Kompetent!
Informativt!
Utvecklande!

Vi gråter och skrattar, ger och tar!
Ser fram emot morgondagen och ännu mer till fredag kväll med maken!

Kram på er alla

att det går bra för dej. Jag själv hoppas på att få antabus utskrivet så småningom.

Fortsätt gärna skriva här, jag tycker det känns som en stor hjälp att kunna följa alla fantastiska människor här.

Kram! /MB