Senaste kommentarerna i forumet

över hela ansiktet.
Välkommen i VSÄA- klubben! Vilja på burk, hihi. ;-)

Kramar!!!
/MB

till hejaklacken!
Du har förmodligen letat upp alla blindskär nu? ;-)

Kramar!!!/MB

En hälsning från mej till er som läser här.

Jag har fortsatt fundera på mitt liv och har träffat en kurator som ska hjälpa mej sätta ord på mina snurriga tankar.

Hoppas verkligen att det blir klart med forumet snart så att det blir åtkomligt för fler, för som du skrev Lelas så behövs detta verkligen.

Jag har ett liv och det ska jag ta hand om nu, på MITT sätt.

Ta hand om er!
Kram från tekla.

Kul att du ska på festival Adde! Kanske du ser mig i vimlet, ståendes på ett ben.

Lev idag, imorgon kan det vara för sent, får mig att tänka på en filmreplik, kommer inte ihåg från vilken film det är men; What if this is as good as it gets?
Så känner jag nu. Jag lever. Det är ok. Det räcker inte.

Samtidigt som jag trivs med att vara "bofast", inte flytta runt till en massa andrahandslägenheter, byta boende hela tiden så saknar jag också spontaniteten och förändringen, ut och lifta, träffa nya människor, nya upplevelser. Tryggheten har liksom sitt pris.

Stunder vet jag hur jag ska njuta av livet. Jag trivs bra i naturen, älskar att tälta t.ex. Då kan jag liksom bara vara. Men det är nog så att jag också saknar kickarna. Som Ronja Rövardotter står jag och skriker "fram med lite farligheter!".

Jag försöker tillgodose mitt adrenalinbehov på gymmet och klubben. För nog är det det som jag saknar, adrenalinkickarna och kanske känslan av makt och kontroll i det när man står mitt i ett totalt kaos men ändå tycker sig kunna överblicka allt som händer.

Jag tänker på en vän som målar graffiti som på frågan(inte ställd av mig) "när ska du växa upp då och sluta måla" svarade, "Jag lever bara när jag målar, alltså aldrig, för den dagen jag slutar måla finns jag inte längre". Jag förstår nu hur han menade då, när man upphör med "farligheter" kan man känna sig tom även om man nödvändigtvis inte längtar tillbaka till just det destruktiva som det kunde föra med sig men till kickarna, till klyschan; känna att man lever.

Det är mycket med det jordiska.

har aldrig haft dina tankar på döden, förutom för dryga året sen, men jag har nästan hela livet agerat som det inte finns nån dag efter denna dag. Många är infallen som jag gjort utan nån som helst eftertanke på hur det ska sluta och i alla dessa tokigheter har det gått bra förutom en del ekonomiska smällar. Att inte tänka på konsekvenserna av mitt handlande var väldigt befriande och gav kickar till ett, i mitt tycke, stillsamt liv. Vilket i jämförelse med svensson-livet var allt annat än stillsamt, ständigt nya projekt, ny grejer att testa och, framförallt, nya saker att lära.

Jag har aldrig haft med lagens långa arm att göra, ok, några fortkörningar genom åren men det är väl nästan en merit ??, trots att jag inte är helt vit. Nu var det länge sedan jag klev över gränsen och jag har fått vett nog att skämmas för att jag längtar tillbaka till spänningen. Som beroende sitter ju sökandet efter kickar djupt ner i min själ och det är en personlighet jag inte vill ta bort. Jag trivs med att göra knäppa grejer. Gubben ska på festival i sommar och jag blir chockad när jag ser spelschemat och hur tiderna ser ut !!! Hur fan ska jag orka det ??? Men så har jag ju aldrig funderat förut ?! Ös på bara och så knö in sig i bilen och försöka få lite sömn mellan varven :-))
De som är i min ålder kommenterar : Men det är väl bara unga där ?? Men vad fan...jag är ju mentalt efterbliven eftersom jag supit bort 20 år av mitt liv så jag har ju lite att ta igen ! Ok, tiderna förändras...numera är det vågat att kasta sig ut i en festival när jag tidigare gjorde betydligt knäppare saker men sammantaget så är det inget jag ångrar, allt har gett mig en kunskap och erfarenhet som jag inte skulle ha fått vid köksbordet.

Det finns ett ordspråk : Om man tänker för mycket på nästa steg så blir man stående på ett ben resten av livet. Jag har nog aldrig funderat över hur mitt liv ska se ut, jag har nog bara åkt med och tagit del av det som erbjudits mig och helt plötsligt sitter jag här och kan ana livets horisont. Och det har gått alldeles för fort !

Och med tanke på min alkoholism så har jag lärt mig i allra högsta grad att det aldrig är för sent att ändra riktning i livet. Att lämna tryggheten som spriten har gett mig under så många år och kasta mig ut i det helt okända som ett nyktert liv innebär är egentligen ett sanslöst knäppt och ogenomtänkt steg att ta. Där hade jag inte en tanke på konsekvenserna annat än att alternativet var just döden. Idag träffade jag en mycket yngre alkiskollega på träningen, en vän jag inte träffat på ett år. Han hade fått en akut hjärtoperation pga kranskärlsförträngning helt nyligen och vi råskämtade om att vårt blod borde vara så utspätt av all sprit så våra ådror måste vara helt renspolade men ändå så kan vi inte vara säkra. Alltså blev vårt konstaterande för femtioelfte gången : Lev idag, i morgon kan det vara för sent.

Jag gratulerar dig Markatta till din första egna lägenhet !! Jag skickar dig en röd cyberros att ha bredvid sängen i ditt alldeles egna sovrum. Och ett cybertuggben till din trogna hundkompis som väntar på just dig.

Nu drar vi ut på nykterhetens väg.
Du på dag tre, jag kommer efter, du visar vägen!
Du är bäst!
/A

Vad skönt att du vågade fråga :)

Jag äter oxå antabus, känns som det är ända sättet för mig att bryta. Ska fortsätta minst 2 v till, just nu känns det verkligen som jag skulle klara det ändå men jag känner mig själv alltför väl. Det är skönt att inte ha ngt val, att inte kunna dricka.

Det ska nog ordna sig för oss :)

Kram

Jag är oxå färdig! Dag 3 nu!

Nu vill jag inte bara sluta.
Nu SKA jag sluta! Pronto!
/A

Jag gjorde det! Jag har varit på vårdcentralen och ska börja med antabus på Måndag. Känns så skönt att jag vågade berätta, känner mig så glad och lättad! Anledningen att jag måste vänta till på Måndag är att jag måste få provsvar innan jag kan börja.

Ja, jag hoppas det, att jag genom att skriva ner vad jag tänker och känner inte ska kunna undvika och fly. Det har alltid varit det lättaste sättet för mig, att vara ärlig mot mig själv genom att skriva. Som att jag först genom de skrivna orden helt kan sänka garden.

Det slår mig hur mäktigt forum är, har varit för mig. Det är stor skillnad på att skriva bara för sig själv, t.ex. i en dagbok mot att skriva här. Dagbok kan vara bra, man kan ha givande diskussioner med sig själv men för mig kan en dagbok också vara en plats att älta och tycka synd om sig själv, som i det långa loppet inte leder någonvart. En dagbok behöver jag heller inte gå tillbaka och reflektera kring som jag gör här på forum. Här finns ofta någon som säger "stopp" när jag ruschar iväg, någon som ger nya perspektiv, någon med liknande erfarenhet, någon som ger mothugg om jag är helt ute och cyklar, någon som bekräftar. Det jag skriver får konsekvenser för det finns andra människor som läser, vilket gör att jag måste vara ärlig mot mig själv på ett helt annat sätt. Detta är ovärderligt.

För mig räcker det inte med al-anon. Förmodligen hade jag inte ens sökt mig dit utan stöd från forumvänner. Jag har varit medlem här i 9 månader och jag behöver fortfarande det här stödet. Jag känner i detta ilska och sorg över att forum kanske kan försvinna men också en oro, för egen del och för mina forumvänners skull. De jag har och de som skulle kunna söka sig hit.

All respekt till er som kämpar för att forum ska vara kvar, öppna upp igen.

Kramar

markatta - ser du är inloggad. Hoppas du har sovit gott och ser fram emot dagen med tillförsikt:)
Morgonkram / mt

forumet skräp... Ett tu tre gör "dom" som i Grekland, släcker ner:(
Nej, så illa ska vi inte tro men den som vill ha en säker kontaktväg kan ändå registrera sig under sitt nick på facebook i gruppen Alkoholhjälpen. Då kan man nå enskilda via meddelande, eller hela gruppen. / mt

är just att Alkoholhjälpen finns kvar - med 4 "ingångsrutor"; för anhöriga/närstående, för kompis, för unga anhöriga och en internetbaserad självhjälp (ur minnet men ungefär så). Jag får uppfattningen att innehållet i dem har uppdaterats medan forumet lämnats åt sitt öde. Jag tror säkert att Magnus och ev GL som är närmare oss och "mött" åtminstone Adde är positiva också till forumet som en del i Alkoholhjälpen. Det GL gjort är ändock "bara" en utredning som inkluderar förslag, baserat på forskning. Men varken i underlaget eller förslaget nämns specifikt forumet, endast fb-gruppen som ju aldrig tagit fart, och det som nämns finns kvar. Jag befarar att hela alltihopa seglat vidare och att våra kontaktvägar, Magnus och ev GL, är borta från besluten. Tyvärr, jag har varit fullständigt trygg i forumets pågående ombyggnad ända tills jag var i kontakt med Magnus över fb och fick hans svar. När jag tidigare var i kontakt med Pia H så verkade hon ha noll koll gällande forumet. Adde verkar ha mer personliga kontaktvägar - väldigt tacksamt att du använder dem. / mt

"firade" 5 år nyligen så du har nog hittat rätt där, Sorgsen. Gerhard svarade på en direkt, personlig, fråga vid hans genomgång under träffen på GiG om det var alkoholhjälpen han syftade till i sin utredning och svaret var ett klart "Ja, det är det".

Jag har nog bara ögnat igenom självhjälpen en gång i tiden och har nog ingen speciell synpunkt på den annat än att jag hört fler som haft nytta av den. Är man "färsk", vilsen, och inte vet att andra har samma problem så är det en lättnad att se att det inte är ovanligt med denna sjukdom. En sk ögonöppnare typ Prime for Life.

hur du formulerat din innersta rädsla(?) för livet(?). Du har kommit långt i din utveckling till en "hel" människa - längre än många till synes välfungerande människor kanske nånsin kommer. Möjligen blir det lättare att gå till Al-anon nu när du formulerat och synliggjort ditt motstånd? Jag hoppas det eller annars att du har kraft att fortsatt övervinna den destruktiva sidan av dig - den som inte riktigt orkar med...

Kanske du skulle bli förvånad om du fick veta hur många som kan känna igen sig i det motstridiga inre du beskriver så väl. Jag tror att det är många... fast många inte kan klä känslorna i ord som du. Du står på tröskeln till ett liv du har lust och längtan att leva - samtidigt är du omgiven av världens ondska och orättvisor och ett personligt hot. Det är mycket att ta in och ta hand om.

Inte så "bra" svar som jag skulle önska ge dig men vad jag har förmåga till just nu inför natten.
Varma tankar till dig! / mt

...är sant mulletant.
Det du plockat fram är den vidare texten under samma kolumn.
Det står inte specificerat men utredningen menar att vi med statliga medel ska ha ett inetbaserat hjälpmedel.
När jag googlade mig fram hit för snart ett år sen fanns inget annat alternativ som var så seriöst, aktivt och heltäckande att finna.

Alkoholhjälpen skriver på startsidan att de ser till att det alltid kommer finnas tillgång till hjälp över inet.
Den nya självhjälpen gick jag igenom, avslutades med en Magnus? Samma Magnus kanske?

Tittade inte så noga på den tidigare självhjälpen men uppfattade den som ingående och att denna säkert är bra också men kändes väl personlig om man önskar vara anonym. Någon som vet och kan jämföra? Ge en liten generell åsikt?

Sorgsen för utredningens förslag. Jag kan inte se några siffror överhuvudtaget, inte heller sidnummer. Dock, inte heller i denna konklusion finns explicit stöd för just forumet. Jag har blivit skeptisk... / mt

Detta är tidigaste inlägget här, startade forumet då?
Någon som vet?

Inledningen bör väl räcka att nämna?

2.8 Självhjälp via Internet och telefon

Utredningens förslag: Utvecklingen av stöd till självhjälp via Internet och telefon för personer med riskbruk, missbruk eller beroende ska utvecklas för de fyra grupperna av missbruks- substanser: alkohol, narkotika, läkemedel och dopningsmedel. Samordningen av de olika statligt finansierade insatserna ska förstärkas. Staten ska tillhandahålla basfinansiering av nationellt stöd till självhjälp.

103

Tack MB för ditt både påminnande men också glada inlägg :)
Gläds med dig över den vilja och flyt du har nu! Fortsatt skön semester! :)

Läste i en annan tråd här ikväll. MB tror jag det var som skrev om hur hjärnan slutade fungera efter lång tids drickande. Kände igen mig mycket i det! Det är också en av de saker jag uppskattar allra mest nu. Att känna att jag kan vara skärpt och fokuserad.
Det går bra nu för tillfället och försöker mer aktivt än tidigare använda mig av alkoholhjälpen. Framförallt dagboken där. De andra övningarna räcker kanske inte helt till. Eller är kanske delvis till för de som inte fallit så djupt ännu.
Men som sagt att faktiskt lägga ner lite tid på att fundera över A även då det känns relativt enkelt har jag kanske inte gjort tidigare. Hoppas det ska hålla mig på banan denna gång :)
Vill verkligen att min favoritårstid ska försvinna i en enda dimma.

En fin sommar alla!

och jag är så glad för din skull och har ju hela tiden läst och fått styrka från dig. Jag känner din energi i allt du numera skriver och det ger också mig energi. Tack för att du delar med dig.
Kram från Tilde

nedan inkopierade avsnitt du avser Adde? Jag får inte fram hänvisningar i texten men det här verkar stämma. Tyvärr nämns inte forumet alls - A-hjälpen, A-profilen, självhjälp via KI och facebookgrupper ja. Och det finns ju kvar. Jag vet inte... men för mig verkar det som om Magnus som ansvarig för sidans underhåll också är "lurad"... Nog skulle det sitta rätt med ett klart uttalande här på sidan - vilket Magnus också skrev att han bett om. Fult känns det, nonchalant.

Tidig upptäckt och intervention
SOU 2011:35
Forskning visar att många personer med lindrigare former av alkoholberoende har minst lika stor
nytta av självhjälpsprogram som terapeutledd behandling. I Sverige har det under senare år
utvecklats vissa självhjälpsprogram för personer med alkoholproblem tillgängliga via Internet.
Exempel på statligt finansierade initiativ är Alkoholhjälpen och Alkoholprofilen, vilka drivs av
Folkhälsoinstitutet respektive Systembolaget. Det finns också stöd till självhjälp via telefon, bland annat Alkohollinjen, vilken drivs av Karolinska Institutet och finansieras av Stockholms läns landsting
och staten via Folkhälsoinstitutet.

När det gäller missbruk av dopningsmedel finns Dopingsjouren vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Genom Dopingjouren kan personer med egna missbruksproblem och anhöriga få
information om konsekvenser av dopningspreparat och enklare råd. Verksamheten finansieras av staten genom anslag från Socialdepartementet och Kulturdepartementet.

Antalet personer som använder nämnda informationsmöjligheter och stöd till självhjälp har ökat över tid.

Utredningen bedömer att stöd till självhjälp via Internet, och även i vissa sammanhang gruppsamtal via facebook, samt telefon är ett viktigt komplement till mer traditionella former för rådgivning
och behandling genom personliga möten. De nya formerna för stöd till självhjälp kan sannolikt också bidra till att vården når fler socialt etablerade personer med missbruk eller beroende, inte minst gäller detta de 330 00 personerna med alkoholberoende.

Utredningen anser att det också bör finnas motsvarande stöd till självhjälp för personer med missbruk eller beroende av läkemedel, narkotika och dopningsmedel. I linje med detta har utredningen i kapitel 6 föreslagit att det nya nationella kompetenscentret för läkemedelsberoende respektive dopningsmedelsmissbruk ska tillhandahålla information och råd, bland annat via Internet. När det
gäller narkotika finns relevant kunskap, men organisering och finansiering har hittills inte varit möjlig att ordna. Det borde till exempel vara möjligt att ansluta stöd till självhjälp till en befintlig beroendemottagning. Mot bakgrund av att stöd via Internet och telefon är distansoberoende bör en dylik stödverksamhet vara en nationell resurs och lämpligen finansieras av staten.
Det finns också ett behov av att bättre samordna de olika statligt finansierade insatserna. Detta bör vara en uppgift för den i kapitel 10 föreslagna nationella samordnaren

Härlig läsning MB! Grattis! / mt