Senaste kommentarerna i forumet

haft svårt godissug ett tag. Ätit flera dar i rad. Idag måste det vara slut med det, annars går det aldrig om. Jag har också fått riktig baksmällehuvudvärk nn gång, sockret som ger det. Men ingen ångest, tack och lov. Jag tycker att du ska gå och hälla ut ölen så slipper du fundera på dom. Inte bra att ha hemma när man är sugen.

Sorgsen - så bra det kan vara skulle jag tro.
Ha det så bäst som möjligt! / mt

kväll och helgsmål. Ljusen brinner, det vita och San Pios brinner ännu ikväll.
Ett helgonljus brinner länge... Kram, kram / mt

Igår kväll var det filmmys och jag hade köpt plockgodis. Inte för att jag skulle äta, men kanske ville någon annan ha? Ja, jag ville iaf ha, trots goda intentioner.. Jaja, ingen katastrof, men vaknade i natt och var törstig. Trött, hängig och på dåligt humör hela dagen. Jag känner mig bakis! Fast ingen ångest och den tycker jag är den värsta med alkohol! Usch, vad hemskt det är med ångest på natten.
Vidare märker jag av att duracellkaninen är borta i min kropp. Vårt hem ser ut som ett bombnedslag! Jag tycker att det känns jättejobbigt, varför kan jag inte bara släppa prestationsångesten? Vem ska jag vara duktig för? Jag trivs inte i sådan röra som det råder här hemma, så detär väl en förklaring. Tankarna går gång på gång till ölen som ligger i förrådet. Tänker på hur det skulle kännas att dricka några, det känns jobbigt med de där ölen!! Jag ska läsa början av min tråd igen..
Kram från alkoholsugen Morla. (suck)

För ditt svar, jag respekterar ditt beslut. Välkommen tillbaka om du ändrar dig.
Kram!

Ska bli spännande att följa ditt nya liv.
Kram!

Jag har ju lärt mig att det är meningslöst att tala med honom när han har druckit... Det är ju oftast mer givande att tala med en guldfisk just då.
Jag blir ju så ohälsosamt arg när jag ser honom sittandes som en hösäck, sovandes, och oftast med en skål nötter eller något utspritt över mattan. Hade jag inte haft hyfsad impulskontroll hade jag nog slagit honom i huvudet med första bästa tillhygge...

Jag pratar med honom i "små doser", men ska verkligen fundera på att skriva ett brev istället.

Tanken på ultimatum växer. Vi har ett litet barn tillsammans, och det finns inte på världskartan att hans drickande ska få påverka henne!
Samtidigt så handlar det även om hans egen hälsa. Jag är helt övertygad om att han börjar få alkoholskador, vilket är oerhört tragiskt när man inte ens är 40 år.

Jag har funderat på Al-anon, men ännu inte kommit iväg på möte (delvis pga ammande bebis också).

Jag har sagt till honom nu att han borde fundera på att ta en vit månad (han har inte haft ens en vit vecka de senaste 15 åren). Det skulle ju kanske ändå vara en början. Han pratar själv om att han skulle vilja börja träna igen (även det var 15 år sedan...), kanske skulle det också kunna få honom att lägga ned drickandet.
Han tycks dock än så länge inte se sig själv som alkoholist, så hjälp utifrån för hans del tror jag kommer döja ett tag till.

Tack för att ni finns, och för er hjälp! Ni är verkligen bäst!

Kram Grön.

Vad roligt att det går bra för dej med nykterheten! Då går det lättare med det övriga i livet. Jag hänger också med fast jag blev lite efter, 7 månader nu!

...med mer senare...
Tack för att ni läser och tar del, Mammt Blue, mulletant, höst trollet och alla andra...
Svamla fritt! Det gillar jag!
Nu blir det mjölk-och-margarin-shopping!

..efter några veckors arbete.
Mannen har inte druckit en droppe trots att möjligheterna funnits.
Han är mjuk, omtänksam och kärleksfull...underbart!

Mycket kunde inte falla sig bättre i tid, trots allt negativt.

1. Missbruket så svårt att mannen blev uppsagd
2. Möte på behandlingshemmet
3. Lyckades dra med honom till oasen över jul
4. Fick med honom på min jobbresa
5. Hemma igen och behandling väntar

Nu finns vi i lägenhten som varit missbrukets högborg och jag känner oron mola i magen.
Han pratar inte mycket och jag tror "gamla filmer" spelas upp bakom pannbenen på oss båda just nu.
Hur de ser ut hos honom vet jag inte men mina filmer framkallar illamående, rent fysiskt skulle man kunna tro jag ätit något olämpligt.

Han har inget att komma "hem" till mer än sin historia plus ett brev från soc där behandlingen beviljats även i skrift.
(Socdamen eller någon av hennes kollegor hörde aldrig av sig trots att maken lämnade flera meddelanden på svarare! Ynkligt!)

Jag märker att han inte vill prata om alkohol eller situationen, det är helt ok, andra kommer göra det med honom inom en väldigt snar framtid.

Har just föreslagit vi ska ge oss ut en sväng, han vill följa med :)

Kram på er alla!

att du är tillbaka här! / mt

Det var inget svar.. Bara ett av dina sårade farväl ;-D

Vilken styrka du och gubben sänder ut, kramar till dig//Kalla

Var tvungen att ta en paus från denna sida ett tag, löser andras problem mycket lättare än mina egna :-) Mitt nya jag fyllde 1år den 1 januari och så mycket har hänt, men nu börjar en ny spännande resa och jag hoppas att jag blir bättre på att skriva här, för jag kommer behöva stödet. Så styrka, kramar till er alla

Jag ser att forumet är inget för mig .
Jag lämnar er, tack!
/A

eftermiddag med kära barnbarn och älskad man / mt

Du har fortfarande inte svarat på min fråga../ ht

Men vad vill du då? Vad vill du ha hjälp med från forummedlemmarna? Vad är skillnaden nu när du säger att du inte längre vill sluta dricka, bara förändra ditt drickande, från när du började skriva här och för bara några dagar sedan då du hade din club vit 2013?

Vad är det som händer i ditt liv, utanför forum, som gör att du ändrar dig hela tiden? För jag vägrar tro att det är forum som fått dig att ändra bana, alla som skrivit har stöttat dig till att sluta dricka.

Var ärlig med dig själv och var ärlig mot oss med vad du vill ha hjälp med. Annars riskerar vi alla som skriver till dig här, som bryr sig om dig, att hamna i ett medberoendemönster där vi kämpar i motvind med att försöka hjälpa någon som inte vill ta emot vår hjälp.

Fattar du inte att när du ständigt hotar med att lämna forum så är du ute med håven, någon nappar och skriver att "jo, stanna kvar här andreas, du är bra!", för att vi bryr oss om dig och vill hjälpa, så får du den bekräftelse du behöver och kan bara släta över de problem som du tidigare uttryckt att du behöver hjälp med, svarar aldrig eller sällan på obekväma frågor, att det blir som en typisk missbrukar/medberoenderelation?

Därför drar jag mig ur din tråd nu. Jag blir för påverkad av det här. Självklart önskar jag dig lycka till med att ta itu med det du nu behöver ta itu med.

/Markatta

Vill bara skriva lite snabbt och tacka för all positiv energi som finns här.
Jag vet att jag inte kan göra nåt men bara få skriva ner det och få respons känns så skönt.

Idag förklarade han lite för mig varför livet känns jobbigt för honom nu och det kändes ju lite skönt att han i alla fall kan förtro mig med lite av hans liv.

Idag är det flaskan som gäller för honom så jag får fundera ut något jag kan pyssla med ikväll så han kan ha sin "kompis" för sig själv.

Tack igen och sköt om er alla!!

Kram tekla

Y Du får mig att ännu tydligare förstå hur ila jag gör mina närmaste.
Jag vill FÖRÄNDRA mitt drickande.
Vet att ett vitt 2013 är kört..........'
Men som dy så fint påpekar Markatta, jag vill inte sluta helt.

Förut ville jag det, men nu har det hänt d saker som gör att jag tror....nej!

Du är så klok och vis, du och trollmorsan och mt är
några RIKTIGT goa brudarna här!
Kramar/A

Vad tråkigt att höra, tekla.

Denna ständiga pendel mellan hopp och förtvivlan... Vi är många som vet hur det är att vara mitt i den.

Du undrar varför det skall vara så svårt att sluta dricka... Ja, det kan man verkligen undra! Men, det enkla svaret är väl: för att alkohol är en stark drog, trots att den har en socialt etablerad särställning i vår kultur.

Var rädd om dig!
/H.

Ha en fantastisk kväll nu!
/A

Hej igen Grön!
Jag vet hur det känns att han en gubbe som somnar i soffan, och som inte går att prata med om det här. Men, jag vet också att det går att vända!

Jättebra att du har börjat prata med honom. Var han nykter eller onykter när du pratade med honom häromdagen? Det kan vara i princip omöjligt att nå fram när alkoholisten är onykter, och lika omöjligt att ens hitta ett tillfälle när han är nykter...

Ett sätt som jag och några andra här på forumet har testat är att skriva ett brev. För mig blev det en bra lösning eftersom jag kunde formulera mig medan jag hade tankarna igång, och så fick maken läsa det när han var mottaglig. Kanske kan det vara en modell för dig också?

Ja, jag har funderat väldigt mycket över det här med gränser och ultimatum. Det finns en hel del att läsa i min tråd (Vägen vidare) om det, om du vill.

Kram!
/H.

Hej Framtidsvännen!

Jag bläddrade lite bakåt i din tråd här, och fick syn på vad du skrev i augusti (den 16:3) i fjol:

"Jag har iaf bestämt mig för att börja stå upp för mig själv, börja tro på mig själv och älska mig själv igen. Om detta är att vara egoist så måste det få bli så."

Jag tänkte bara påminna dig om den känslan... Kram!
/H.

Du vet att jag gillar dig, tycker du är en fantastisk psykolog..... Eller jag hoppas du förstår.
När du skriver och FÖRKLARAR så är det:
Ja då kan det vara, kanske hmmmm.

Jag har sagt det förut och återigen.
Hammaren på spiken.
Åter igen, jag känner att det är tungt ibland.
Riktigt tungt imellanåt.

Vet inte om forumet är rätt för mig då jag verkar reta up en del?

Droppen var när jag får folk att inte fokusera på att förändra sitt drickande.

Jag vill inte bidraga till det.
Du morsan är en av flera som jag på riktigt ser upp till. Vi kom väl hit ca ungefär samtidigt.
Jag vill så mycket. Och det fixar vi på MÅNDAG!

Aldrig att du skulle be om ursäkt, du är mitt lilla bustroll ju.
Tar tag om dig och ruffsar dig i håret så löven far.....
Återigen
TACK!
/A