Senaste kommentarerna i forumet

Stagnerat idag, den är inte borta men mindre, idag är inte A något alternativ eftersom barnen kommer hem idag.
Sista halvåret har mitt sötbehov ökat, ätit mkt godis, bakverk osv, framförallt på helgerna men även vardagar. Det håller ju inte, har ju tränat så vikten skenade inte iväg men sista tiden med all huvudvärk så har jag inte kunnat träna, vilket snabbt visar sig på vikten.

Tog ett beslut att börja med LCHF nu 1 januari och detta var första helgen utan godis, var det också en bidragande orsak till att suget blev så stort?, förmodligen, socker och alkohol hör ihop.

Maken skiter jag lite i nu, han får ta tag i sina egna problem, han är vuxen. Behöver han hjälp så får han skaffa det själv.
Jag läser mycket på anhörighetssidorna, det ger mig mycket att även se den sidan av problemet.
Kram!

Bra tips, Markatta. Ska bara ta tag i städning etc här hemma (jag har tusen undanflykter). Alla verkar så upptagna, men jag kan ju fråga ändå.

Jag har fått samtal från mitt ex. I och för sig lugnande att veta att han lever, men han låter likadan som innan, samma svaga tycksyndommig-röst. Har ibland en känsla av att han förföljer och spionerar på mig. Jag är glad att han saknar mig, men måste han ringa 5 ggr i stöten? Har bestämt mig för att bara lyfta luren 1 gång.

Jag brister lätt ut i gråt, som t.ex. om jag hör en alkoholist skrika. Jag är mitt i en sorgereaktion, tror att det är viktigt att jag tillåter mig att vara ledsen. Ser nu fram emot samtalskontakter i veckan.

Kram / K

Tack Victoria.. och alla andra.

...gick förbi Apoteket på vägen och slank in och köpte nikoplåster. Men måste först hasa mej igenom nästa vecka, jobbar bara tre dagar.
Bråttom nu!

Jobba lugnt!
/A

Lunchrasten är snart slut, och mitt jobb går inte så bra ihop med mobilen. Men lita på att jag kommer läsa när jag kan!

Kramar!

Oj, vad kul med så många svar:) ska ta hand om mina ungar en stund, strax tillbaka för att surra lite till med er!

för jag var på väg att lägga till i mitt förra inlägg att jag redan fuskar lite inom LCHF, men att det ju givetvis går sådär om man samtidigt dricker en fem, sex burkar öl två till fyra gånger i veckan... ;-)

Du har nog rätt, Anlijäntan! Men i och med det här beslutet att helt avstå från alkohol ploppar det upp en massa hälsotankar. Även det jobbiga som hände mig gjorde att jag blev ordentligt omskakad i min lilla värld. Livet är så dyrbart och att göra saker och ting för att ta hand om sin kropp och själ varje dag måste på något sätt vända spiralen uppåt. Så tänker jag. :)

Tänker oxå på alkoholkulturen jag har omkring mig. Går vi och hälsar på hos någon på fre-sön så bjuds det nästan alltid på alkohol. Det är så accepterat och naturligt. Om vi grannar hjälps åt med något projekt så dricks det öl och vin under flera timmar. Varför då? Trivs vi inte tillsammans när vi är nyktra? Jo, det gör vi. På vardagarna är det inte på det viset (förutom att jag har smygdruckit innan kvällspromenaden, borstat tänder, druckit vatten, tuggat tuggummi, tagit ögondroppar och pudrat näsan), för då kan man ta en kaffe. Hmm.. Tror jag ska skylla på vikten när det blir grannprojekt nästa gång. *klurar vidare*

Har klurat lite på det där med vikt och snus också, men kommit fram till att det är bäst att ta bort roten till det onda först. A orsakade att jag började röka igen efter ett drygt år, och vikten skenar uppåt av allt öl jag hällt i mej.

Men vänta bara.... ;-D
Kramar!

Allt du gör är bra, och det vet du!
/A

det är en mycket bra idé att ta tag i allt på samma gång, enligt min mening. Jag är en sån där allt-eller inget-person så när jag tog tag i drickandet så började jag med LCHF. Jag vet från tidigare att minskar man på kolhydrater och socker så blir suget mindre. Jag tycker att det passade utmärkt att se till helheten. Jag började samtidigt med semestern så jag hade tid att fokusera på maten och började promenera. Läser man på så ser man att det behöver inte vara svårt eller komplicerat alls. Jag äter yoghurt med bär och nötter till frukost varje morron och tröttnar inte på det. Vill man ha bröd så finns det såna recept också.Jag kan rekommendera Anna Halldins bok "LCHF för kvinnor" så inser man också att man inte behöver äta en massa smör eller annat fett. GI-metoden är en variant på samma tema.
Det fina för mej har varit att samtidigt som jag blev nykter så har jag på knappt 7 månader gått ner 17 kg i vikt. Det säger sej själv att jag har fått ett helt annat självförtroende, ett helt nytt liv! Nu köper jag gärna kläder och det har jag råd med för jag tänker på vad jag skulle lagt ut på vin förut.
Och folk i min omgivning tror att jag inte dricker alkohol pga att jag vill gå ner i vikt men det är förstås bara halva sanningen ändå. Men det kan gärna kollegor och vänner få tro för ingen tjatar eller trugar.
För mej har detta varit ett vinnande koncept. Fråga mej gärna om du vill veta mera.
/Santorini

Gott att se att vi turas om att slinka in och hålla liv i både växter och brasa ;-D
Medan gubben tar in ved, så slinker jag in en stund och bara ÄR...

Snart är "helgerna" slut och på sätt och vis är det skönt att få komma in i vanliga hjulspår igen.

Hemma har alkoholkonsumtionen varit lägre än på länge för mannens del. Han är tröttare (fick nog en släng av min förkylning)men på något sätt gladare..

Nu är jag nyfiken på vad det nya året har med sig..

Kram på er allihop!/ trolis

Låter precis som jag! Snusar också, och äter massa onyttigt nu, kanske som ersättning för vinet? Måste lägga av! Känns Dock känns det svårt att skuta med allt nu? Jag fokuserar på alkoholen, sen att äta bra och snuset får jag tag tag i senare, när det andra känns lite mer självklart.

Kram Anli

Gå ned i vikt.. Det vill jag också göra. Nu har jag varit nykter i en vecka och jag tänker mycket på vad jag gjort med min kropp gällande alkohol. Nu funderar jag oxå på allt annat som slinker ned i mitt svalg. Jag snusar oxå. Just nu känns det som om jag vill göra en helrenovering, men det kanske inte är så klokt? Har någon några erfarenheter av att sluta dricka, gå ned i vikt och sluta snusa samtidigt? .... Jaha, nu skrattar jag när jag läser mina egna ord. Här kommer "sup"erkvinnan och ska göra allt samtidigt!! Men i alla fall, är det verkligen en dålig ide? Skriver bara vad jag tänker på. Ha en fin dag alla fina!

stilla och vackert i solljuset. / mt

är också Ringen, Härskarringen. Såg en del av Sagan om konungens återkomst igår (i den dåliga stämningen) och tänkte direkt att kokosnöten = ringens kraft och makt över människan. De stora symbolerna i livet genomsyrar allt och finns överallt...

Har inte sett Fanny och Alexander på ett par år och känner att det måste bli repris - nästa jul kanske:) hur livet ser ut då månntro? Tänker ofta på det kloka fru Ekdahl (Gunn Wållgren) säger: Det man inte blandar sig i behöver man inte dra sig ur. Så är det - och en skön konst att avväga när man ska handla och när man ska låta vara.

Nu ska jag njuta av sol, blå himmel, lätt hjärta och förväntan inför en trevlig eftermiddag med nära vän till oss båda. / mt

Lisa Ekdahl, Ebba & Didrik och Kärlekens lov...

http://www.youtube.com/watch?v=XGJVPzHkBp8

Didrik är 12 och lillsyster Ebba är 9...

Ebba kastar en hastig blick på sin storebror.
- Mm, svara Didrik
Hon är tyst ett ögonblick. Hon samlar sig.
- Didrik... säger hon. Jag skulle vilja fråga dig om en sak...
- Mm, svara Didrik.
- Vad är kärlek?
Didrik slutar spela. Han ser sin spegelbild i det blankpolerade pianot.
- Hur känns det? Kärlek? frågar Ebba allvarligt. Är det liksom varmt och ljust?
- Mm, svara Didrik.
- Och så vill man vara med den man tycker om precis hela tiden?
- Mm, svara Didrik.
- Och drömmer om den på nätterna också kanske?
- Mm...
- Och så vill man ge bort allt man har.
- Mm, svar Didrik och ett ljus far över hans ögon.
- Då vet jag vad kärlek är.
(Herrström, Christina: Didrik. 1989)

På mina ord nu, vill få det att bli rätt, inte! Dumt och stötande på ngt sätt.
Vet liksom inte, återigen får jag höra att jag är som ett barn, inte som den vuxna karl som jag "borde" vara.
Okej, kanske jag inte passar in i forumet (är det en offerkofta som åker på?), jag spelar kanske i fel liga.......
Skitsamma viltet som, jag trivs här, gillar några mer och några inte alls, och en del lär jag mig tycka mer och mer om.
Inte för att jag tror på Blomstreande kärlek, men det finns så otroligt myckret gott här.

Jag är stundom överallt och ingenstans....... Men jag är här.
Känslan av att inte spela u samma liga bygger på(tror jag) vilken livserfarenhet man har.
Vad man har i sin ryggsäck, vad man har med sig från livets resa.

Min har varit fartfylld, snabb, explosiv och även kantad med träning gym osv.
Men även utav våld, uppgörelser och drabbningar.
Men den röda tråden (om jag själv får tycka det) har varit att jag är snäll och schysst.
Jag har försökt att passa in, velat passa in.
Men gång efter annan trampar jag snett. Svårt att passa in i mallen. Första är när jag koommenterade den upprätttade hiarkin och forumet. Fel, fel fel ljöd
En samstämmig kör.
Jag går på reträtt och hukar mig. Jag har gjort fel.

Tiden går och jag passar inte riktigt in i mallen.
Ser jag inte hur jag beter mig, postar jag allt utan eftertanke? Ja, ibland eller ofta hör jag det. Skriver från hjärtat och det som dyker upp i huvudet.

Vissa gillar när man gläds och pushar.
Men är det korrekt? Vet inte...............
Men är det fel?

Mig kan man visst inte säga det minsta till, för då kan man få en verbal kulspruta i ansiktet.

Nä, så skall det inte vara, var kommer det beteendet ifrån?

Om jag säger så här, det är inget jag lärt mig bakom ett skrivbord.

Jag vet att jag varit med om en del, gjort massor.
Försöker inte ge sken av att vara en bättre person
Ingen offerkofta, aldrig. Ta den afv mig

.har gärna vardagliga reflektioner om ditten och datten. Det som slår mig nu är att jag med min hjärnskade agerar på ett visst sätt.

Jag sabbade höger hjärnhalva, samt en kraftig sträckning på hjärnstammen.
Ni kloka kan ta reda på vilket försämras vid dessa skador.

Jag vill INTE älta, vara en grinig gubbe.
Det finns själv utnämnda griniga gubbar här endå.
.
Men det vill jag inte säga gör få är jag kränkt osv.

-Nä, inte alls jag bryr mig inte.
Jag vet vad jag har, jag vet vad en del har och vad en del vill ha.
Men svårt att passa in i "mallen".
Men som ofta efter livets hårda..........
Ensam ÄR stark.
Ni som orkat läsa, fyra gånger redigerade jag bort de felstavningar jag såg.
Chipp chipp!
/A

I

och så rätt. Från början till slut. Pussar och kramar också dagligen och sover numera helst tätt intill - det sista har kommit helt av sig själv - var bara en trevlig och oväntad upptäckt:)
Söndagshälsningar med sol! / A

"passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå" Lisa E

det är nog kärlek. (Känner du till Ebba och Didrik? Böcker och TV-serie från 80-talet nånting...?)
Att få uppleva djup kärlek är nåd.

Tack Dompa - du har så rätt och jag känner alltid - ja! - att du menar väl.

Relationskonfrontationer är oundvikliga när man lever nära, visst är det så, och i bästa fall för de framåt. Jag tror att vårt trassel handlar om vardagsfrågor (speciellt en) som vi måste klargöra) i skuggan av medberoende och missbruk och att konfrontationen är ett steg på vägen till befrielse och frihet. Vardagsfrågor... typ som att viktorias man inte förstår att man kan hänga en ny tavla där det råkar finnas en spik:) Strukturella frågor och dess djupare betydelse och konsekvenser.

Det finns ingen Al-anongrupp i min närhet och igår saknade jag den som jag inte har tillgång till. En plats med människor som upplevt detsamma, att dela med. Därför är forumet livsviktigt för mig för att öka min medvetenhet om medberoendets ansikte och uttryck. Tack alla som med era olika berättelser bidrar till mitt tillfrisknande.
Samtal pågår... för framåt och läker det som varit trasigt, gått sönder. / mt

Vad ska jag fylla resten av mitt liv med? Det är tankar som rör sig i mitt huvud sedan en liten tid. Nu, väl förankrad i nykterheten och något läkt efter en traumatisk tid och stor sorg, finns utrymme att börja så smått och försiktigt tänka framtid. Hur vill jag ha det, hur ska jag/vi välja för att må så bra i livet som möjligt, ha roligt, minska oro och stress över sådant vi faktiskt kan påverka. Har börjat se vilka tillkortakomanden jag har som är hinder för harmoni i livet och kärleksfulla relationer (något av det viktigaste) börjar också göra något åt det. För just det, det hjälper ju inte att bara vara medveten om de egna bristerna, självinsikt är gott men handling krävs ändå för förändring. Precis som i beroendeproblematiken och du-och-jagproblematiken, förändrar jag något av det jag gör ger det svallvågor. Nu ska jag pussa och krama min man minst en gång om dan, vilket väll kan anses som en av de lättare "åtgärdena". Och trevligare. Måste också vara vaksam på varför jag gör vissa val, för att det gör mig gott eller för att det ingår i bilden av att ha det gott? Lycklig eller lyckad...
Klyschigt kanske men det hjälper mig mycket i arbetet med att inte bara vara livsduglig utan faktiskt kunna leva ett liv där innehållet är av bestående värde (blusar och soffor har tex sällan bestående känslomässigt värde) att tänka "vad skulle syrran ha valt att göra i den här specifika situationen om hon fått leva". Jag är tacksam för den lärdomen, trots att den naturligtvis kändes onödigt dyrköpt.

Skrev mitt bludder samtidigt som du postade igen. Skönt att det har rätt upp sig...redan. Det är nog kärlek ;-)/R