Senaste kommentarerna i forumet

så härligt att läsa om dina erfarenheter!
Fenix

för majonäsen! Det är lätt att halka:-)
Fenix som lägger sig i...

man inte ska räkna dagar, veckor etc, mer än som en anledning att ge sej själv beröm. Av samma anledning är det förmodligen ganska oklokt att slå ner sej själv i skorna och börja om på dag ett för en kvälls återfall. Vet inte själv hur jag skulle reagerat, men för en känslig, orolig själ kan ju ett glas folköl vara tillräcklig anledning för att braka igenom totalt och straffa sej själv.

Finns mycket att fundera på. Skönt att ha er gamligar kvar här, ni har fortfarande inte glömt varför ni är här, och det är nog det som är det viktigaste av allt.

Allt gott till dej, Berra!/MB

tremånaderskrisen.
Varför åker så många dit på det?

I det yrke jag har varnas man också för tremånaderskris, mest för att det är då man tror att man kan.

Vad det gäller beroende finns nog den möjligheten också, man tror att man kan, vaksamheten släpper och pang så ligger man där.

Men det finns nog ytterligare en anledning, nämligen den att man lägger sej redan från början, man vet så förtvivlat väl att den krisen kommer och suckar bara uppgivet med armarna utsträckta och ger upp. Eller att man tar den allmänna kunskapen om tremånaderskrisen som förevändning att få vila lite i sin kamp, skämsfaktorn är ju inte så hög om man gör som många andra, följer strömmen.

Vill förstå det här, för även om jag denna gång inte haft en kris, så kommer ju fler, vid 6 månader kommer nästa statistikkris etc, och jag vill mota olle i grind. Stackars Olle förresten som aldrig får komma in nånstans...;-)

Jo det känns som om livet har vänt för dej, jag anar en stor optimism och framtidstro!

Gulligt av dej att skriva på min sida, jag svarar här. Allen Carr har en stor poäng i sin bok, den om att man från första början ska vara glad över att man slutat, och inte ifrågasätta det beslutet man tagit. Läs gärna boken igen och dra paralleller nikotin - alkohol, i stora delar är det samma sak, förutom just att man blir så korkad av alkohol, omdömet försvinner ju.

Nu ska jag hoppa upp på min räkmacka och glida vidare i livet! ;-)

Kram!/MB

Jag är tillbaka! Senaste året (sedan jag försökte sluta för första gången) har varit en match som heter duga. Har klarat 97 som max. Nu senast blev det 69 dagar. Och sen föll jag dit igen. Har nu börjat om räkningen och ligger på dag 9. Den här gången ska jag bannimig klara det här. Har gått på möten varje dag. Har blivit rekommenderad att gå på 30 möten på 30 dagar, så det har jag hållit mig till nu. Jag känner mig också så vansinnigt trött!! Småvimsig i huvudet, på något sätt. Är det normalt?

Alau

blir så glad för din skull!

En jättesmiley till dej, och grattis till de 40!
Kram/MB

Ville bara säga att den sista länken som Mulletant tipsade mig om var mycket bra, för mig iallafall.
Jag tänkte idag på att mina tankar och min insikt ändrat inriktning sedan jag började skriva här.
Börjar se klarare på saker även om besluten är svåra. Känner så väl igen mig i den psykiska misshandeln som finns både på TUVA-forum och länken ovan. Jag har väl aldrig tänkt i banorna att JAG skulle kunna vara misshandlad. Faktiskt är det ju så.... Sorgligt men sant.
Tänker alltid att det finns de som har det värre..
Vill också säga, till min sambos försvar, att han har aldrig varit fysiskt våldsam mot barnen. Heller egentligen inte varit mera arg än andra föräldrar- jag är ju också arg ibland. Dock tror jag att de, precis som jag, inte känner att han är att räkna med- att lita på.
Tack för alla litteratur-tips.
Kram till alla som kämpar.

...jag tänker. Jag klarar mig, oavsett vad. Bara jävligt tungt detta och jag har inte gjort mig förtjänt av hans otrevlgheter.
Tack för omtanken. Orden här inne ger så mycket. Tack!

och mannen på AA-möte. De senaste veckorna har han varit på många möten och jag ser att han på djupet går in i stegarbetet och i traditionerna. Han har ett fysiskt illabefinnande just nu, pga en kronisk sjukdom som är aktiv, och vi har också haft en tid med sorg över sånt som finns i livet om än tillbaka i tiden. Möjligen lever också han i medvetenhet över att det är ett år sen återfallet - det avgörande, det har vi inte talat om. Ändå, trots dessa utmaningar upplever jag stor närhet.

Jag känner en helt annan medvetenhet om medberoende idag - än för... ja, när har den kommit? Den har bara växt fram genom det jag själv gått igenom och kanske framförallt genom de personer jag fått följa här.

Nu går jag ut en stund i solen... kanske skriver mer under helgen.

Allt gott till er som läser, lev väl! / mt

för kramarna Framtidsdrömmar - och massor tillbaka! / mt

att kärleken och tilliten (det som finns kvar) läcker ut...

Å andra sidan vet man ju inte... vilket helvete han (eventuellt) genomlider. På det sättet är det bra att du har den långa tidsplan du har. Då behöver du heller inte tvivla på ditt beslut om det blir så att gränsen är nådd i slutet av sommaren.
Ta hand om dig, var rädd om dig... varma kramar! / mt

..väljer att inte ta striden för denna helgen. Ska jobba tidigt imorgon och från måndag kommer jag vara bortalängre period.
Han har ett antal flygresor inbokade för komma till mig då. Vi får väl se hur det blir med det. Nu är det status quo.
Jag kör mitt över helgen. Han hänger på när och om han vill. Flyget är bokat och han packar just nu. Vad han inte vet är hur mycket som är inbokat, han har visat noll intresse så vi får väl se vad som händer. Har inte berättat eftersom han sagt jag ska låta honom vara ifred. Det gör jag också. Tyst med underliggande irritation är hans sinne. På AA är det andra tongångar, det är ju bara bra, men han spelar bara ett falskt spel inför dem.
Fortsätter det så här så går jag. Mycket jobb fram till augusti, sen min semester och utvärdering! Rimlig tid för se förändring också.

Just nu kom han och var mjuk i rösten, ville informera sig om antal klädbyten. Utåt måste det ju se bra ut...hmmm...
Kärleken sinar...

för bra att du har förmågan att skriva... så att du får syre. Det måste vara tärande att leva i denna berg- och dalbana som du gjort ganska länge nu... Vill du verkligen ha honom med dig i helgen?

Jag får den uppfattningen att han behandlar dig som en trasdocka... lever helt utifrån sina premisser - utifrån sitt mående i stunden, utan förmåga att sätta sig in i hur du har det. Ta hand om dig och var rädd om dig! Kramar, kramar / mt

...en egen reflektion.
Det att jag skrev här gjorde att stegen i trappan känns lättare.
Bara ville skriva ner det. Kanske en liten vink till dem som läser men inte tagit steget till skriften. Det gör skillnad,o orden tar mig inte ur situationen men ger lite mer syre runt mig.

att "tillfället gör tjuven" stämmer tyvärr, min rökande sambo glömde ciggen hemma igår...
Men jag kan ju i alla fall vara glad över att jag inte rökte mer än tre, sedan fick de bada innan de åkte i soppåsen. Andra misslyckade avslut har slutat just så- jag har kapitulerat direkt och fortsatt röka. Nu vill jag inte ge upp.

Adde, tack för varningen, jag ska lägga dina återfallssiffror på minnet, kan vara väldigt viktiga siffror att komma ihåg. I det fallet är ju redan hjulet uppfunnet, onödigt att lägga mer tid på att förstärka den statistiken.

Jag är en marathonlöpare på mer än ett sätt, jag håller redan på att bearbeta två möjliga återfall i preventivt syfte. Min sambos 50- årsfest i december, och min egen i januari 2015. Så långt fram sträcker jag mej. Dessa två kalas är svåra att hantera då de förmodligen i vanlig ordning dränks i alkohol plus att det kommer bli en hel del över. Vi har för många år sedan konstaterat att vi inte kan ha sprit hemma, men det är nog svårt att undvika då, men jag är förberedd... Hihi, jag tar nog det här på allvar i alla fall!

Dina ord om en irl-kram gör mig rörd. Tror du vet hur mycket jag behöver en lång sån, en uppriktig och förstående.
Tyvärr kan jag nog inte räkna med att kunna komma ifrån nästa helg, särskilt inte nu när jag fick dessa dagarna oväntat ledigt.
Den tiden måste ju tas igen någonstans. Men jag hoppas och vill!

Lycka till i ditt och ger en varm kram till dig

Jag läser och tar till mig, som vanligt TACK!
/A

hoppas verkligen att jag får ge dig en irl-kram nästa vecka !!!
Till dess en cyberkram ♥

...var härlig.
Andra visade andra sidan och jag känner mitt hopp försvinner.
Jag analyserar inte men lever ju i det som sker. Mannen måste ha någon störning psykiskt!

Oavsett så hade jag en bra gårdag, trots att det skaver inuti. Mannen är sjuk, det är tydligt, och den ende han har runt sig utöver de stunder han är på AA är mig.
En person ringer honom ibland men honom pratar han mest negativt om inför mig. Jag har aldrig mött någon som är så genomsyrat elak. Mot sina AA-bekanta är han mycket klok och vänlig. Han dricker inte och verkar skötsam gentemot efterbehandlandet men större bitterhet och syra har jag aldrig stött på i mitt liv.
Han dricker inte, pch det är ju bra, men han har inget som "utsätter" honom. Inget umgänge, inget jobb, inga åtaganden. Mina släktingar söker sig inte till honom pch jag gjorde en total felbedömning i att vara kvar i lägenheten men honom över dessa "bonus"-dagar.

Han mamma är totalt fjärran från verklighheten och han är oförskämd även mot henne. Förnekelsen hos henne är skrämmande. Hörde tidigare av exet att hennes man, makens far, behandlat henne så...herre gud, säger jag bara...om ni dessutom visste vad hennes arbetsuppgifter varit blir man ännu mer skrämd. Hur blind kan man bli???

Nu mot nya mål och jobb. Tur jag har ett fungerande liv bland normala, levnadsglada människor!

Läser ikapp i trådarna och kommer smälta dessa dygnen under kommande vecka.
Får se om han tänker följa med mig över helgen, verkade så-förvånar mig.

Kram till alla som behöver

Jag har nu berättat på jobbet att jag inte dricker. Inga detaljer utan mer att jag har druckit färdigt, har alkoholism i familjen.... Det är så härligt, och jag känner mig så stolt över vem jag är. Blev utbjuden på middag av jobbarkompisarna för att fira min 40-års dag. Skålade i Cola, skrattade mycket och åt gott. Tog bilen hem och sov så gott och vaknade pigg och alert. Nästan bäst av allt är innan det är fest. Att slippa det här förhandlandet med sig själv. Hur mycket ska jag dricka, hur mycket kan jag inte dricka, ska jag klara det den här gången osv osv. Nu är det så enkelt, åk dit, var där så länge det är kul och ta sedan bilen hem. Skönt!

Ni har ju startat redan och alla har väl fallit några gånger. Så starten är gjord. Jag hade min bästa sommar på många år förra sommaren när jag väl bestämde mej att sluta dricka i början av juni. I år finns alla förutsättningar för att det ska bli ännu bättre. Min nykterhet är trygg och väl inkörd, jag har klarat av det mesta en gång redan utan vinet: grillsäsongstart, midsommar, semester, julfest osv. Stugpremiären återstår men inga risker att jag dricker nu för att fira den. Nu är jag 19 kg lättare dessutom och riktigt snygg tycker jag själv:) så jag kan ha baddräkt och tajta kläder utan att skämmas. La om kosten gjorde jag men ALKOHOL innehåller massor av kalorier så tar man bort det försvi ner plufsigheten. Jag tror på er, Årets grupp.

det förfärliga att få dela din, flygcerts berättelse om hur man kan förändra sitt liv!

Du, flygcert, du gjorde det! ... fast du var så rädd, ja skräckslagen... och nu kan din erfarenhet visa på en möjlighet för andra. Det är stort!

Kram till er alla / mt

- dubbelt / mt

som äras bör - det här tipset kom via Adde:)

Tack för goda ord! Det fantastiska här på forumet är att vi hjälper varandra - på olika sätt och i olika frågor. Det är befriande att ingen här är definierad som vare sig hjälpbehövande eller hjälpare/expert. Här är vi inte tyngda av förutbestämda roller... vi är mänskor som delar och bidrar med våra erfarenheter och kunskaper på lika villkor.

Jag har fått så mycket hjälp och stöd här - det är bra om det jag har att bidra med är till hjälp för någon... Själva jobbet måste ju var och en göra, och genomlida själv.

Jag ska kolla in "nätterapin" - har inte gjort det än. Det är bra att kunna pröva och se vad som känns rätt - vad som känns "rätt" kan också förändras med tiden. Känner du till tuvaforum? En bra sida som jag tipsat om många gånger http://www.tuvaforum.se/ Det kan vara svårt att inse vad man faktiskt lever i, och finner sig i - och ännu svårare att säga det högt... man blir avtrubbad och tillvand. Då är det bra med input utifrån.

Önskar dig en bra helg! Fortsätt söka och sätta ord på dina sinnesintryck; vad du ser, hör, doftar/luktar... vad du känner, behöver, önskar och vill. Allt det, din upplevelser, känslor, tankar, behov och önskningar äger du rätten till! Börja i tanken och skriv gärna - börja meningarna med ordet "jag" - ett ord som uttrycker både att det är "jag" som hör, ser, upplever, känner, tänker, behöver och att du tar ansvar för dig och ditt liv. Det här är inget litet jobb - och inte lätt. Men livsviktigt:)

Lycka till, kram, kram / mt