Senaste kommentarerna i forumet

Min kille(särbo) sa till mig vid flera tillfällen att jag skulle lugna mig med ölen,,jag drack ju över min förmåga och mycket minnesluckor kom på köpet så att säga.,nu har jag börjat med antabus för lite över en månad sen..han sa snällt och bestämt att jag vill inte ha ett liv och ännu mindre flytta tillsammans med dig när du inte kan stoppa när det räcker så att säga..så nu har jag gett oss mig och barnen en chans till att bryta det gamla...Just nu känns det som det går hur bra som helst, men tanken slår mig..ska jag leva mitt liv på antabus?,,kommer jag fixa det utan dem?..jag trodde aldrig jag skulle behöva kalla mig själv för alkoholist...men dagarna kom allt tätare med en öl i handen och mängden per varje tillfälle ökade med det..Nu vet jag inte hur ofta hur mycket du dricker??..(vilket kanske inte har betydelse egentligen) när problemet i det hela är ett faktum ändå..men jag kände själv långt innan att jag tog mycket mer än vad man borde normalt ...Jag hoppas att det kommer gå bra för dig..och styrka måste man hitta på något annat sätt en alkoholen...//Anni

Dina ord känns som mina egna i det du skrev där...Nu var det ju några år sen,,men nu är jag här.
Och i det du skrev känner jag igen mig själv i...

Jag började med anatubs 19 oktober i år,,och har de senaste två veckorna haft en helt otrolig trötthet och har precis tänk tanken också...om det är antabusen?..trött kan man ju vara i all ära ändå.eller också är det att kroppen kanske rensas ur så att säga?..
Men att ta antabus och inte behöva tänka tanken att man "måste" in på bolaget är såå jäkla gött!!..att bara kunna ta bilen när som helst för första gången är ju det en stor frihet och faktist samma känsla som den dagen man fick körkortet i handen :-))Lyckokänsla!
Jag tar antabus tre gånger i veckan vet inte hur det vanligtvis burkar ordineras?..någon som har på något annat sätt?

Det här är den längsta period jag vart ifrån alkohol(sens jag vart inne i skiten så att säga) och visst rastlösheten var otroligt stoor i början,,och även nu också..så trötthet blandat med rastlöshet är härlig mix :-/..känner någon igen sig där?

Precis hemkommen från utgång med kollegerna från jobbet. Pubsväng med mat och dricka! Supertrevligt! Drack noll%-öl och, trots lite blickar men dock inga kommentarer (...mer än: Jag trodde inte det fanns öl utan någon alkohol?! Jodå, det finns det... Bra, då skall jag beställa det också nästa gång!), så kände jag mig noll%-besvärad. Kändes tvärtom mycket naturligt och jävligt skönt att jag fann situationen (på mitt favvohak, där jag har inmundigat många goda öl genom åren, har även spelat med bandet där en hel del...)så fullständigt odramatisk. Jag tror faktiskt att jag har landat på en rätt bra plats i mig själv, för jag känner mig inte alls rädd för dessa tillfällen, som i all förfluten tid har förutsatt drickande av rusdrycker. Känner snarare en liten kittlande utmaning i att visa att jag står för mitt beslut även när frestelserna eventuellt skulle kunna upplevas som större än vanligt. Och även när det skulle kunna förväntas komma något "tyckande" i samma sammanhang, känner jag faktiskt mig stark och osentimental:

Då var då och nu är nu och allting är bra bra bra; jag tycker om mig själv och mitt liv.
Don't need no drink to think! Don't need no booze to let loose! Don't need no shot to feel hot!

Jag försöker bara vara och låta vara. Bara leva och låta leva. Jag bestämmer över mitt liv. Mina beslut och mina val har ingen annan tillgång till mer än jag, det är mitt och mitt alena ansvar att styra över dem, för det är jag skyldig mig själv.

Så, nu kommer jag tillbaka till er, Trollis och Markatta, om ni är kvar i "Filosofiska". Släng på några pinnar till på brasan! Är där mer kaffe eller ska jag sätta på? Och säg till hunden om han försöker lägga sig i knät på det där sättet! Han är liiite för stor för att fortfarande tro att han är valp...

Tror att han gick in för att boa in sig vid dina fötter. En av hans favoritplatser antar jag. Håll en plats till mig, jag kommer strax. Ska bara hälla upp en kopp java först, sedan fortsätter jag att bluddra på i min egen tråd. Jag tror ändå jag kommer tillbaka sen igen och sitter kvar härinne en stund. Det är ju så underbart meditativt för själen att vistas i detta rum! Ses i min tråd? Klappar du hunden så länge, Trollis?

Tack för att ni frågar. Jag vet inte om jag kan hjälpa er så mycket, men om jag kan så är jag glad för det. I vårt fall, menar min vän terapeuten, handlar det inte om en äktenskaplig kris utan om en identitetskris. Frun har nämligen som medberoende undanhållit sin egen identitet i flera år, och det är denna kris som drabbat henne när alkoholen plockats bort ur ekvationen. I hennes fall har hon sett hur hon vid en separation skulle kunna råka ut för ödet att bli ensam och olycklig som sin mamma (som sumpat sina bästa år genom att ha varit tillsammans med ett par alkisar), vilket fått henne att, inte tveka, men spy ironisk galla över. Terapeuten poängterade dock att hon redan har skapat en avbild av sin mamma, och att denna insikt troligtvis kommer att sänka henne rejält. Han varnade mig skarpt för att på egen hand försöka konfrontera henne med detta, och han sade också att jag absolut inte får pressa henne med kärlek och löften om framtiden, för då försvinner hon: "Hur ska hon kunna vilja ha dig när hon inte ens vet vem hon själv är? Hur ska hon kunna veta vad hon vill ha alls?" Det enda jag kan göra är att finnas där som stöd och hoppas på att hon med tiden ser att hon har kärleken right there...om hon kommer att vilja ha den vill säga...

Som ni förstår, det här har alltså inte bara med fruns känslor och besvikelser att göra. Enklaste utvägen för mig vore ju att bara lägga ner, inse att mina chanser är som att vinna på Lotto, bara gå vidare och låta henne komma till insikt med tiden. Men vad fan, när det gäller kärlek, och chansen att få tillbaka henne hur liten den än må vara, så ger jag inte upp utan lämnar hoppfullt in en kupong. =)

Imponerad av dig, vad starkt av dig att säga som det är, och du ser det blir ingen stor grej.
Bra gjort!
Natti, natti

Jag känner att jag klarat av en milstolpe.
Står på snabbköpet, eller coop extra och botaniserar bland de alkoholfria ölen.
En kompis kommer upp bredvid mig och morsar.
jaha, här står du, säger han.
-Ja, men fasiken att dom inte har MarieStads alkoholfria påpekar jag.

Vadå, har du gått och blivit nykterist, frågar han?
Nä så är det väl inte harklar jag mig.

Bara det att jag har ju fel i mitt huvud, börjar jag dricka lite då skall ALLT drickas upp.
Jag har inga problem med alkohol, men jag funkar inte ihop med alkoholen.

Så jag finner ingen idé med att dricka, då är jag helldre utan.
Blir så mycket bättre då.

jaha, säger han. Jag brukar inte dricka i veckorna men på fredagkvällen är det trevligt med en liten whisky.

-ja, det är det, men det slutar ju inte där, säger jag.

ALLT skall drickas upp, det är det som är felet.
Så då skiter jag i allt.
Det är liksopm inte värt det!

Ja så kan det kanske vara säger han....

-SKITSAMMA, faaaan vad jag är bra!
Så är det och imorgon skall jag inte dricka, imorgon vill jag inte dricka!
Nu är jag asatrött.
Natti natti los lobos!
//A

Den är skön känslan som fyller en med värme ..........
Så skön så man vill förstärka den lite lite till. AAaaaahhhhh, bara ett glas till........
Så känner man efter, nä. Jag KAN gå och föra ett samtal ...... ett glas till.
En öl, mmmmmmmmm
Så säger frun, nu räcker det!
-VA???????
Jag har ju knappt druckigt nåt.
Nähä säger hon, visar två tomma vinflaskor....... sex ölburkar och ett halvfullt glas med whisky.

-Inte druckit nåt!
Kanske lite, men jag är snäll ju.
Bara att glömma, så brukar det bli i slutet på min film där jag är huvudrollsinnehavare.

Och varje gång man dricker är man tillbaks på ruta ett.
Visst varsegod pröva. Det kan gå, du kan få roligt eller trevligt.
Men lite kaxigare att ha trevligt och roligt UTAN diverse alkohol i kroppen.
Man slipper undra om man gjort bort sig, man har en bättre sömn ALLT blir bra.
Är det värt känslan av att fyllan värmer i bröstet?
Du vet efter 0,6 promille är alkoholen verkningslös.
Du bara eldar för kråkorna.
MITT första mål är att idag skall jag inte dricka.
Idag vill jag inte..................dricka.
Jag önskar er lycka till!!!!
kramar!//A

överens Villervalle - både människor och relationer är unika. Och jag försöker undvika att ge råd.

För mig är den motsats du noterar varken konstig eller förvånande - jag tänker att den har just med närvaro eller frånvaro av intimitet att göra. Att "ligga" på ett gott sätt är så mycket mer än att ligga. Jag tror du vet vad jag menar. Lev väl! / mt

från mig oxå och tack för musiken! / mt

Som jag skriver i min tråd ang. beroendet.
Två veckor tar det innan den största fysiska abstinensen försvinner. Sedan tar det ca 8 veckor innan tankarna rent fysiskt försvinner. Det är tiden då du konstant tänker på A. Efter 8 veckor är den fysiska abstinensen nästan helt borta.
Den psykiska abstinensen komet aldrig försvinna.
Den kan triggas igång när som.
Detta kan vara värt att veta, så fort vi som inte klarar att dricka socialt kan inte dricka alls.
Även om vi vill, det kanske funkar en två ggr, men då koncentrerar vi oss oxå! HELA tiden .
Trist jag vet, tråkigt...... NÄ varför då?
Kom igen nu, vi fixar detta. Ni är bäst ever!
Kramar med kindpussar!
/A

På axeln och undrade om jag inte skulle ha ett par starköl tills ikväll.
Sugen javisst, men NEJ!
SLUTA NU, ikväll vill jag INTE dricka.
Ikväll SKALL JAG inte dricka!
Önskar mig och alla vänner lycka till.
/A

jag vill sitta med dig vid brasan!

Vad fånigt det där med artigheten. Vem skulle bli förolämpad över att någon tackar nej till ett glas vin? Kanske om din mans kollega själv har odlat druvorna för din skull, plockat dem, trampat runt på dem med sina bara fötter, svettats och blåst glaset till flaskorna och sedan buteljerat vinet med en en hemmagjord etikett som det står "Till Hösttrollet" på... Men då kan ju din man åtminstone koka bort alkoholen åt dig... Men jag antar att det är köpevin och inget annat.

Själv är jag vegetarian sedan länge. Blir jag bortbjuden till någon som inte vet om det så säger jag bara till och erbjuder mig att fixa med mig något vegetariskt alternativ. Bland äldre generationer kan de ibland tycka att "man åtminstone kan smaka på maten" då brukar jag bara säga att jag kan lukta på den. Genom lukten kan man ju avgöra hur det smakar... Jag har sett på krogen att vissa av de yngre när de beställer in shots med starksprit måste hålla för näsan för att överhuvudtaget få ner det...

Kram!

blir väldigt nyfiken på det du skriver Medardus. Jag instämmer i det som Framtidsdrömmar skriver: skriv mer om du orkar, jag som är i din frus sits vill gärna höra mer!!!

Kram och lycka till.
N

Jag är den sortens person som inte kan lägga ut eller berätta om min historia i allför stor dimension, jag kan inte gå in på det största djupet inför en publik... än i allafall...

Även om ni är den mest suveräna publiken, vilket jag känner att ni är <3 <3 <3

Dock... så himla värdefullt att få era reaktioner. Dompa... Jag tar till mig av "när luften tar slut" tänket... Det ligger väldigt mycket i det du skriver.

Jag är så envis bara och vill så mycket... tror alltid att det ska lösa sig.

jag känner precis so du gör. Jag vill också kunna dricka som andra kan göra. Det är gott och kul med vin, men tyvärr farligt för mig då jag inte kan dricka "måttligt". Har sagt till mig själv att jag har ett uppehåll och att jag eentuellt börjar igen vid pensionen, vill ju ha en trevlig ålderdom ;-). Nej jag skojade bara. Allt blir så laddat för mig när jag säger aldrig mer därför säger jag uppehåll. Jag tror att det är bra att leva på som vanligt och lära sig att det är bara tacka nej till alkohol. Nej tack, jag mår inte bra av att dricka vin. Punkt slut. Vi kan göra allt vi vill och känner för utom att dricka måttligt. Kanske går det att lära sig, jag vet inte för mig verkar det kört så jag kommer att tacka nej till alkohol i fortsättningen för att det inte är bra för mig. Men gott är det och den sköna känsla som omsluter en efter ett glas vin ska jag inte förneka. Men nej tack!

Kram/ C

att det inte alltid är så enkelt att ge råd i samlevnadsfrågor eftersom varje relation är unik och det var därför jag var lite syrlig i min kommentar, men samtidigt ser jag ju här att när det skär sig i en relation så stryker intimiteten med först. Det konstiga är att man kan läsa att en del forumsdeltagare tänder på att supa till och gå på krogen valsa runt i sänghalmen medan det är det motsatta i ett förhållande.

VV

Kan du inte bekriva mer i detalj vad du menar med de olika "resorna". Det var ett intressant inlägg du skrev och jag blev lite nyfiken på hur du menar på djupet.
Jag/vi befinner oss i samma situation som er fast ändå långt ifrån eftersom jag inte tagit det stora klivet ännu dock händer mycket inom mig just nu. En stor skillnad är också att min sambo VÄGRAR prata med mig och vill inte söka hjälp för sina alkoholproblem. Vi har helt enkelt kört fast och jag känner och vet inom mig att jag inte vill leva så här och att en separation är för mig oundvikligt om inget händer...
Snälla, om du orkar, skriv mera...

MVH Framtidsdrömmar

Anel, precis som du så vill jag inte gå bort och jag vill inte heller ha gäster hemma.
Du har nog rätt i att man måste ge det/sig själv mer tid. Man har väl jäkla dåligt tålamod...

Kramar N

Äntligen har jag pratat med någon som kunnat peka ut problemet på ett bra sätt. En riktig terapeut som ifrågasatte mina motiv samtidigt som hennes dilemma blev tydligt. Frun var dock inte med om denna session eftersom jag tog kontakt med en i min professionella bekantskapskrets. Jag beskrev dock "ärendet" så objektivt som möjligt och jag fick inse ett och annat. Svaret har jag nog haft hela tiden när jag läser igenom min Golgata-vandring...tålamod, och att det inte alls handlar om mig utan om henne och vem hon är. Jag kan dock (om hon vill) välja mellan att vara med på hennes resa eller ställa mig vid sidan av. För det är smärtsamma insikter som väntar. Men det kan det vara värt. Och under tiden måste jag förstås jobba med mig själv. Fan, det här scenariot var det ingen som varnade mig för när jag en gång i tiden tog min första fylla för att imponera på tjejerna...

Snälla prova inte på fredag. Jag har provat ett antal ggr
2 ggr gick men suget efter det vill jag inte ha tillbaka.
Vi är ju olika förstås.
Grattis till 52 dagar jag är impad.
Ha det bra
Anel

NyMan, tack för dina peppande ord. :) jag kommer nog låta bli alkoholen på fredag. Jag vet inte om suget skulle komma tillbaka om jag prövade en gång, lite nojjig över det. Men even om jag skulle kunna dricka bara den gången så känns det ändå tråkigt att bryta mitt rekord på 52 dagar. Sen är det vansinnigt skönt att kunna ta bilen hem istället för att åka buss eller sova över någonstans.

Hej Nilali

Känner som du ofta nu deppig tom glädjelös, skall det alltid
vara så här när man är nykter. Eller så tycker jag synd om
stackars mig som inte får dricka A. För jag längtar efter vin,
men stått emot lite mer än 2 veckor.
Nilali jag tror det hör till att man blir lite konstig man är
van att gömma allt i A-dimmorna.
Tycker du verkar vara en stark kvinna. Det är umgänget med vänner
som är det värsta tycker jag men det kanske släpper med tiden, vi
får nog ge oss mera tid. Jag tycker du var jättestrong på middagen,
vet ej om jag klarat att lyfta en drink till läpparna och låtsas dricka.
Just nu önskar jag att jag skulle kunna dricka max 3 glas vin på fredag
och 3 på lördag. Men det får vara har testat ett antal ggr., och det gick
2 ggr, sedan var det rakt fall. Det är ju inte värt sedan att dras med
en enorm ångest. En sak har jag märkt med mig själv jag vill inte gå
på bjudning just nu och vill inte ha någon hemma heller.
Kanske novembermörkret gör sitt till eller är det bara A-jävulen som
spökar, jag skulle kunna krossa honom under mina bara fötter om det bara
gick. Jag måste oxså lägga om mitt tänk som nykter.
Mycket bla bla idag
Vi fixar detta
Kram
ANEL

A, har varit inne och läst en del i din tråd och du kämpar på något otroligt. Vad som än händer så reser du dig bara igen. Hur lyckas du vara så positiv? Var får du den kraften ifrån? Jag är imponerad!

Har bägge mina barn denna veckan och det gör dagarna lättare. Fullt upp med körningar hit och dit. Läxläsning, följa dottern till alla möjliga öppet hus inför gymnasievalet. Får inte mycket tid över till djupa tankar. Fick ett extremt fint sms av min dotter igår där hon berättade hur mycket jag betyder för henne och att hon är så glad att jag alltid finns där för henne när hon behöver mig. Det gjorde mig extremt glad och såklart en skjuts i rätt riktning.

Kramar N