Senaste kommentarerna i forumet

ja tänkte skriva lite hur jag känner mig nu

det hart vart prat och sms älska hit o dit.. känns rätt meningslöst med sånna sms..

va tvungen att testa han med att kolla om han ville till mig men han va sjuk o hade velat komma sa han o han hade mått bättre.. mm eller hur fanskapet va ju nykter, klart han inte kan bräcka det han hållt på med. Han har ju alltid vart full när han har vart här. flyttar fram dagarna om sen kanske..

älskar dig nana... o sen ett nytt sms älskar dig

va är det för lek, det är ju helt sjukt... ja en del mår väl bra av att ha en relation i luften.. hålla nåt falskt levande tänker jag...

nu har jag bestämmt mig för att inte svara på hans love sms. jag måste välja att antigen tro på att han älskar mig, men är rädd, o att han är bara svår men att han älskar
ELLER att tro på att han bara säger så, för att handligen finns inte och att han inte är att lita på.

så är det. antigen tror ja på det ena eller det andra. Tror jag på att allt är påhitt då blir det inga mera sms.

tror jag på att han älskar mig så får det vara så här hur länge som helst....

det som gör mig rädd är om det är så att han gör det!!!!att han älskar. tänk sen om jag väljer att han inte gör det o han skickar sms o får inte tillbaka o blir sårad....

jag måste ju välja nåt här. från tvivel till att välja om de är så eller inte.

omedelbart en kram av mig åsså!! Fin video och musik.
Kram, kram
/Fenix

Tack för att ni belyser detta problem. Det är viktigt att prata om och är en stor del i relationens vara eller icke vara. Jag känner igen det du beskriver "hösttrollet", det blir någon sorts maktkamp och belöningssystem. Intressant är iaf att veta att min situation inte är unik, det finns flera som vet vad detta handlar om.
Än en gång, viktigt att prata om. Det är ju skönt att man kan prata om det här när det inte går att prata om det hemma...

Hej Stjärnstoff! Jag funderar lite över, om det inte blivit lite av ett "maktspel" i er relation?
Innan min fd make och jag skilde oss (för över 15 år sedan)hade vi den här problematiken..
Vi hade tyvärr utvecklat ett sorts "prostitution inom äktenskapet", eller "belöningssystem" om man så vill..

Jag tror inte att det fanns så mycket lust, hos någon, utan sex var mer en "maktfaktor"..
Från min sida, för att "få lugn och ro" (få det översökat, så jag får vara i fred några dar..)
Från hans sida, för att antingen visa att han blev tjurig annars, anmärkte på allt jag gjorde eller för att jag skulle få någon form av "belöning" (barnfri kväll med tjejerna etc)

När jag till slut satte stopp, för att jag kände det som att jag bokstavligt skulle gå sönder i både kropp och själ, tog han det som anledning att börja dricka mer..
DEN gången,tog jag steget till skilsmässa. På den tiden var det enklare att hitta en bostad för mig och barnen. Han fick behålla huset.
En skitjobbig tid, men efteråt kändes det som det blev min räddning.
I och för sig, drack jag själv en del på den tiden, men både ekonomi och annat gjorde att jag inte kunde förbli en vinpimplande martyr..(att jag sedan många år efteråt föll i nästan samma fälla, är en annan historia ;-) )

/Trollis/

Sätter mig vid brasan, både i vårt filosofiska rum och RL.
Just nu är det, trots massor att göra, lite stiltje i mitt liv.
Förr var jag rädd för stiltjen. Det brukade betyda "lugnet före stormen".. Idag är jag inte säker på att det är så.
Till helgen, ska vi gratulera en gammal kollega till min man. H*n går i pension och bjuder på middag.
Gubben föreslog att vi skulle ta taxi med motiveringen: Det var ju så länge sedan du kunde dricka vin till maten.
Jag svarade att det inte behövdes, för idag har jag ingen längtan att dricka vin till maten, det går precis lika bra med vatten, om det inte fins annat alkoholfritt.
Det blev en liten diskussion om "artighet", eftersom han tydligen meddelat värdfolket att vi skulle ta taxi. ( de hade erbjudit sig att ordna skjuts annars, med motiveringen att det inte fick plats med alltför många bilar på deras gata)

Ja, sa jag vi kan ta taxi, MEN det betyder inte att jag dricker vin, och jag anser det inte ett dugg oartigt!
Att gubben sedan tycker att det känns kymigt, med en fru som inte dricker, får faktiskt stå för honom!
Jag blir nästan lite full i skratt, över att en alkoholist, skäms över en tillnyktrad alkoholist..

Ja, vi har ju alla våra föreställningar om hur man beter sig i "alkoholsammanhang". När hur, det sas skulle vara lämpligt att "tacka nej".. Inte minst nu, när glögg-säsongen är inpå knutarna.

Väldigt ofta, blir man ju trugad med ett " men det är så lite procent i det här"..
För min del, säger jag bara: jag tar hellre en kopp kaffe om det finns och påminner om att de aldrig skulle truga på en kopp kaffe till någon som inte tycker om kaffe...("glögg" är ju trots allt väldigt speciellt!)

Tänker på en av mina syskon, som varken dricker öl eller vin. Hen deklarerar helt enkelt: Jag tycker inte om smaken!
(tyvärr gör/gjorde jag det, men idag betyder det att jag kan välja bort)

Idag har jag upptäckt, att jag allt oftare artigt men bestämt tackar nej, till sådant som inte tilltalar mig.
Alltifrån "artighetsvisiterna", till kaffebrödet och alkoholen. Och det känns helt RÄTT!
Ha en bra dag därute!

Du har så rätt så rätt! Det är en belöning... Jag har bara inte tänkt på det så. Men såklart har jag oftast noll lust! Är för slut och har fullt fokus på allt annat. Och- ska tilläggas- visst klagar han hela tiden på att det liggs för lite. Varför är det så? Flera ggr i veckan är väl inte lite?! Jag tycker frågan är viktig för jag tror att problemet finns hos många missbrukspar. Det är ändå viss skillnad från då det inte finns ett missbruk eftersom det finns andra parametrar än just bara relationen.. Hoppas ni förstår vad jag menar- lite svårt att förklara. Jag tycker det är svårt att säga nej till sex när jag inte vill även om han är nykter. Det känns som att jag inte kan komma dragandes med mina känslor när han har fullt upp med att hålla sig nykter..

jag funderade seriöst över ditt inlägg till mig med anledning av mitt svar till Stjärnfall - på hennes fråga i hennes tråd. Försökte förställa mig tonfallet för att förstå vad du riktigt menar och frågar efter.

Blev inte klar över det. Däremot är jag helt klar över att det finns delar i mitt och mullegubbens liv som är helt privata.

Allt gott till dig VV / mt

Falna själar. Med vid gott mod trycker vi
kanske ihop oss och ger varandra en stor
Gruppkram. Kul att få ansikten på alla
otroligt bra, roliga och innehållsrika brev.
All denna visdom under ett och samma tak.
Säger som Danny från "idol"?
,-Amazing!
/A

Är med glädje och viss stolthet jag skriver
9-14-20-7-2-2 och sista siffran ökar!
Idag vill jag inte dricka, idag SKA jag inte dricka!
/A

Klockan är ca 03:50 och jag liger vaken, läser och skriver med mobilen.
Skickar lite ny fräsch energi till er ALLA.
Ni är så fantastiskt duktiga, så smarta och visa.
Fortsätt så!
Kramar
/A

Du är jättevälkommen, .lite som en gammal kändis!
Välkommen tillbaks
/A

Utan att säga för mycket så är du helt klart
Inne i peaken! Du är på toppen av vad man kan önska sig av en tjej!
Spelar du dina kort rätt så ligger hela världen där dina fötter.
Livets bergochdalbana är tuff, men vad jag förstått är DU tuffare.
Kämpa på you are one of a kind!
/A

tack

Tja vad ska jag säga,. du brottas med dina minnesflashar, små små minnesfragment ifrån senaste fyllan.
Och du vet inte vad som är sanning eller inte, vågar inte ens förlita dig på dina egna små fragment som dyker upp då och då, eller om de bara är en förlängning av din fantasi...

VAD HÄNDE EGENTLIGEN???

Nej jag kan inte svara på det, och OM nu någon som var med på kvällen verkligen berättade sina upplevelser, skulle du verkligen vilja höra dem då, och gräva ner dig ännu djupare i ångesten???
Till saken hör att de flesta oftast friserar sanningen, så att den inte ska låta så hård,
hur ska du då kunna lita på att det inte var ännu värre..?

Får du höra någon annans version så kommer kommer du troligen inte att helt och fullt lita på att de har sagt hela sanningen, och i båda fallen, de kommer bara att få dig att må sämre...

Okey, vad spelar sanningen för roll för dig just nu, hjälper det dig i ditt beslut om att sluta dricka på ett tag, oavsett vad som sägs..?

Skulle du kunna gå runt till alla och säga ...förlåt...förlåt, det var inte meningen..?
Troligen inte, du skulle vara ångestfull och hela scenariot skulle nog bara kännas konstigt,
för alla parter...

Pussas, det gör min fru på alla, kvinnor likväl som män när hon är på fyllan, men det betyder inte att hon lämnar mig för någon annan, hon pussas av glädje och att hon älskar dem hon är med, alltid.
Grovhånglat har jag aldrig sett henne göra med någon annan, flörtat på ett oskyldigt sett, ja!
Allting finns i lite olika kulörer, även andras upplevelser, svartsjukan ligger i ens egna osäkerhet.

Om du vänder på det, och försöker göra någonting positivt av din ångest för tillfället.
Finns det någon eller några grejor du skulle kunna få ut av det?

Ångesten är destruktiv, men också ett väldigt kraftfullt verktyg, den kan få dig till att ta livsavgörande beslut, kanske aldrig mera dricka???
Att dricka mindre har vi alla som oftast sett gå i stöpet, vi vet hur vi förändras av alkoholen, vi dricker mer än vi hade bestämt oss för innan, och sedan händer det grejor...

Alltså är inte dricka mindre en lösning eftersom alkoholen får oss per automatik att dricka hämningslöst, kanske inte varje gång, men man hamnar i någon sorts falskt förtroende om att man har kontrollen efter att haft kontrollen en, två ..tre gånger...men sedan?

Shit happens?, japp det gör det, hela tiden...
Men känns det inte helt meningslöst att hela tiden upprepa dem gång efter annan???
Att aldrig ta lärdom..

Man kan borsta bort ångesten som tynger ens axlar likt vanligt mjäll, och säga..ja ..jag var ju full.
Känner flera av mina vänner som aldrig skäms över vad de har gjort på fyllan, det bara är så..
Men har de inget samvete alls, jo, men med allt som har med alkoholen att göra, förlåts automatiskt..
Det ligger på något sätt ingrott i deras förhållande till alkoholen, den räknas inte..

Jag anser att du skall vända kraften i ångesten till något användbart istället..
Jag ska bättra mig på det här och det här, och sätt tydliga gränser, tider hållpunkter etc...

Du vet inte om du har haft sex eller inte, och nu har du dessutom dåligt samvete inför din pojkvän.
Och det kommer du att få ha så länge du inte berättar det för honom...
Ska du berätta, JA för din egna skull, så att du kan släppa det och gå vidare....
Kommer han att förlåta dig, tja det vet du när du har berättat det..
Är det värt det?, det vet du först efteråt, men att knipa om det under lång tid kan vara värre...
Sätt hans kärlek till dig på en prövning, för du vet ju inte ens om du var otrogen eller inte?
Och han kan heller inte vara säker på om du var det eller inte...

Vill han lämna dig, kanske inte kärleken var så stark att den tålde en prövning...
Och om ni klarar av den, så kommer du nog att minnas den med allt obehag att du aldrig mer vill vara otrogen igen, men du kommer för en lång tid vara den misstänkta och få det uppnystat gång efter gång för att du en gång valde bort honom.

Men sex är inte allt, livslång kärlek med äkta åtrå smäller nog mycket högre, på sikt.
Ärlighet varar längst, även om den gör tillfälligtvis ont

Jag vet var du går igenom, det är PRECIS samma känslor som fick mig att totalt lägga av med drickandet, för jag orkade inte med detta eviga dividerande om vad som hade hänt, eller inte...
Fantasin är ibland starkare än verkligheten, och används den fel som vid t.ex bakfyllan,
så gräver den djupa sår i själen som tar lång tid att återhämta sig ifrån, det är inte värt det!

Sinnesro fick jag efter det att jag visste vad som verkligen hade skett varje helg, och nästa...
Ångesten höll på att förta' mitt liv, den var uppsvälld som en jättestor luftballong med korg nog att kunna ta ett tiotal människor, känslig för kastvindar, och den var oberäknelig när det stormade..
Idag är den som en skrynklig barnballong, och den går lätt att hålla stången i en hand..
Om man klämmer på den dyker det upp någon enstaka bubbla här eller där, men farlig är den inte längre.

Någon skulle kanske kunna kosta på sig att kalla mig tråkigt, men ett lätt pris att betala,
när jag i själva verket mår så himla mycket bättre...
Jag behöver inte dricka för att göra någon annan till lags, jag är nykter för min egna skull..
Ingen större berg&dalbana i känslolivet på konstlad väg, jag har kontrollen, alla veckans dagar.
Jag vet vart mina blåmärken kommer ifrån, är det ett för högt pris?

Sätt dig ner och låt ångest-tyngden på dina axlar ramla ner på din rygg,
och ge dig en knuff framåt istället...

Skriv massor av små brainstormade ihopvikta lappar med för och nackdelar med ditt alkoholintag, lägg dem i en burk och spara dem ett litet tag framöver, glöm bort dem och ta sedan fram dem när du känner att motivationen sinar, och lär dig att återminnas alla hemskheter, jag kallar dem känslo-minnen.
Lägg dem i två högar, bra med alkoholen, och dåligt med alkoholen, vilken hög får mest lappar???

Se det som en livserfarenhet rikare, och välj ett annat spår..
Historien kan du inte ändra på, det som har skett det har skett...
Men framtiden har du all möjlighet att kunna påverka, redan nu..
Och du behöver inte ens följa någon annans spår, du kan skapa din egna stig efter det som gör att du mår bättre, oavsett vad andra tycker och anser, du är viktigast, här och nu!

Stå upp för den du är och ibland måste man ta till hårdhandskarna och vara storasyster/bror över sig själv, och lyfta ur en i sammanhang som man inte mår så bra av...

Du kan t.ex tvinga dig att dricka ett glas vatten varje gång du får en ångestattack, varje gång!
Och till slut flyttas tankarna till en utspänd mage och ett evigt kissande...
Det psykiska får en fysisk smärta istället, vilket kan göra att kroppen inte vill tänka på dem,
den minns nackdelarna med att tänka dåliga tankar, funkar inte på alla..
Men bara känslan av att man spolar ut/bort dem kan kännas förlösande...

Men som svar på frågan om när du kan förlåta dig själv,
kanske den dagen du förstår konsekvenserna av ditt egna drickande,
men inte när du har kontrollen, utan när du har förlorat den...

Och det är svårt att ställa sig upp, innan man ens har fallit....

Okey, det här blev ett långt inlägg, förlåt!
Men jag ville visa att jag bryr mig om dig och att ditt inlägg berörde mig..

Berra

Verkar hon vara, det är inte många som vågar hantera sorg. De flesta blir rädda och undviker ämnet, skönt att hon finns i era liv nu ffa som du själv säger för barnens kommande ev problem. Du kan känna dig trygg att en stabil människa finns hos dem.
Glad att du uppskattar min ärlighet, det är självklart jobbigt att skriva om men om jag inte är helt ärlig med vad alkoholen ställt till med i mitt liv så är jag rädd att jag kommer gå tillbaka. Jag har ju slutat förr men aldrig med denna ärlighet om hur det påverkar inte bara mig utan ffa barnen och då har jag börjat igen.
Så för mig är det livsnödvändigt att vara helt ärlig ffa inför mig själv.

Skönt att du ser en ljusglimt, men det är ok att vara ledsen. Jag kunde i flera år känna sorg av och till över att det inte blev som vi trodde när vi träffades samt att barnen inte fick växa upp hela vägen med mamma och pappa. Saker förändras, människor förändras och det är väl det som är livet, vi kan bara veta nuet, framtiden kan vi bara gissa oss till. Och tur är väl det.

Kram på dig!

i kväll från jobbet och tog mig till AA. Ännu ett härligt möte, och den kraft som finns där mellan människor som vill varandra väl kan jag gärna kalla gud. Den känslan av lugn som man får av att kliva in i lokalen och när man går därifrån är något alldeles särskilt. Om det är gud, så ok för mig. Man behöver ju inte vara religiös för det. Känns nu så färdigt på något sätt, jag behöver aldrig mer testa om det går att dricka, jag kan inte dricka och få ett bra resten av mitt liv och det känns bara bra att tänka och känna så. Jag har också anmält mig till konferensen, känns rätt läskigt att kanske träffa flera av er som jag lärt känna via tangentbordet de senaste åren. Hoppas ni kommer så många som möjligt. Ska vi ha en strut på huvet med namnet på eller hur ska vi känna igen varandra?
Stjärngossen Fenix;-)

Känner jag igen, men det kom när barnen var små. Nu var det flera år sedan det visade sig. Inte så konstigt eftersom de är rätt stora, nu blir mammamonstret mer ledsen och besviken snarare än arg. När jag tänker efter så var det överhuvudtaget flera år sedan som jag blev sådär riktigt arg. Är jag helt avtrubbad? Jag kanske inte bryr mig så mkt längre. Hmmm konstigt egentligen.

Vad händer med de sista 2 ölen?, häller ni ut dem? Bäst att ha tomt hemma, eller hur?
Filmen var bra, rekommenderar den. Tänkte på din situation några gånger under filmen, fanns några liknelser.
Kram!

Hoppas det blev det och att du tankade lite energi och glädje av dina kompisar.
Kram!

http://www.youtube.com/watch?v=i5tJvY_P9vg

Alla kramar tages emot..

Jag har också anmält mig, tycker det ska bli jättekul med konferens och att få träffa er.
Har nu varit på bio med mamma. När filmen var slut så frågade jag vad hon tyckte om den. -Varför kommer ingen Pierce Brosnan in i mitt liv?, utbrast hon. Håller med henne, kanske inte Pierce men något liknande skulle jag också önska.
Det var en bra film, inte som jag förväntade mig, rekommenderar den!
Gjort lite julklappsköp nu nätet, tack och lov för det, slippa trängas i Stockholmsbutikerna.
Kram på er!

Hallå! Det går bra här fortfarande. Närmar oss jul och funderar på en helt vit jul! Brukar visserligen faktiskt även tidigare vara en tidpunkt då jag inte brukar dricka mig onykter mycket beroende på egna minnen från barndomen. Men ändå har julen innehållit julöl, någon snaps och så. Funderar på att skippa det helt för det är så onödigt. Låta den bli vit både för mig själv och barnen.

Du har fått GÅVAN att kunna känna och analysera (inte alla förunnat),en känslomänniska är du och du LEVER. Jag tror det är bra på sikt att fundera och ta emot de (jobbiga) känslor som rusar in. Ska läsa mer här de senaste inläggen, men måste iväg nu.

Kram på dig Dompa...
från den andra i relationsgrubblartråden här bredvid.

Tilde

Först av allt vill jag Tacka för er input. Framför allt av er som gått igenom samma förvirrning själva. Jag ska suga på de karamellerna och återkomma.

Nu till Rivjärnet: Min magkänsla sa rätt när jag tänkte "Henne ska vi ha". Sitter och grubblar när hon slänger in ett par nytvättade jeans och säger - Nu vill jag se Fiesole! (Förort till Firenze, men kanske är förort fel ord då ni kanske tänker Bandhagen typ. Som det säkert är mysigt i, drog bara till med ett namn i tunnebanekartan. Fiesole är vackert. " Ett rum med utsikt" spelades delvis in där). - Men åk dit då...förlåt mig, givetvis är du ledig idag när jag är hemma...svarar jag. - Nej, du ska med, hundarna ska med, jag behöver en guide (F vet vilken historiefan jag är och spelar på det). - Nej, det regnar! - Men ta regnjackan då...jag kör!

Så blev det R, Fisalisa, Miss Pudis och jag i Fiesole. Fyra timmars mestadels tyst promenad. Sen köper hon glass... - Nej, jag ska inte ha! - Men ät den bara... (på finska, det enda språk R behärskar. Översätter andemeningen) Jag suger på min glass. Sorgen är INTE över, men jag ser ett liv efter den Sen pratade vi om uppbrott och skilsmässor.

Hon är BRA denna kvinna som kommit in i våra liv. Hon kan backa och hantera sorg. Nu känner jag mig ännu mer förvissad om att jag gjorde ett bra val. Hon ser saker ( har levt med en alkoholist ett tag) och jag känner tillit. Vågar tro att den dagen när jag jobbar och ngn onge kommer hem med psykbryt så kommer hon att hantera detta galant. Antagligen mkt bättre än jag...men den bjuder jag på.

Jag är fortfarande ledsen...men jag fattar att eventuella ljus kommer att skönjas!

Nu blir det hundrunda...igen!!!

När jag fick papperet i min hand vid min skilsmässa så reagerade jag likadant. Jag förstod ingenting, det var ju jag som drev igenom skilsmässan så varför reagerade jag så när det var definitivt.??
Det är en sorg över det som varit, det som aldrig blev och ett misslyckande.
Men tillåt dig att sörja, det går över. Du verkar ju klar över att du vill detta.
Kram på dig!

för era värmande ord!