Senaste kommentarerna i forumet

till dina 5 månader santorini !!

Att inte vilja dricka.

Men Santorini, men det var kanske inte Harry som skrev kommentaren om att inte dricka Fermet Branca.
Men det spelar mindre roll, eller så var det han som hänvisade till apoteket.
Sak samma, nu är du här. Kommer skriva en bit att tänka på när suget sätter fart!
Ett tips som funkar när suget sätter in.

Spela filmen till slutet, dvs tänk dig i ditt inre hur det var när du drack.

Hur du blev och vilka känslor det förosakade.
Hur du mådde, den dagen då du satte dig här första gången och skrev eller svarade på någon kommentar.

DEN känslan... fånga den och ha den med i din inre film för/i skallen medans du spelar lite längre.....

Hur kunde det gått, vad händer sedan?
Med familj, man barn... Kommer hen vilja ha en fyllkaja, kommer du klara av dina barn FÅR du ha kvar dina barn i ett senare skeede. Eller kommer du bli ensam sittandes i en soffa och klunka vin/öl/sprit i självömkan över att ALLT är så orättvist. Känslan av att alla är emot dig!
Vem kan göra ngt åt det problemet? INGEN annan än du!

SPELA DIN INRE FILM...........

Tänk sedan om detta är ngt du VILL skall hända?

Utan att då behöva berätta för mannen/frun och vänner och bekanta att du inte
FÅR dricka för att då si och så ........
Att du har problem som i vissa fall inte syns utåt. Någonting som sker när ingen ser på, eller får reda på det. Det smygs och göms på alla möjliga sätt/ställen, bara för att kunna dricka lite lite.....

Skit i det, valet är i mina ögon LÄTT!

Du dricker inte för att du inte VILL!!!!
D R I C K A

Sedan har du miljoner med anledningar till att INTE dricka.

Men det är nog bara EN anledning till att du SKA dricka.

För att DU skall kunna belöna hjärnans falska belöningssystem i tron att det gör dig gott.
Men inte ens det är rätt.
Det gör dig inte gott, ingen nytta alls. Även om det finns en tro att det är så sociallt att kunna skvimpa runt med ett glas. Och bara vara.
SPELA FILMEN TILL SLUTET.

Brukar det stoppa med att bara dricka ett glas?
Varför skulle man tvunget bara dricka ett glas? Till vilken nytta?

Detta mynt har endast en framsidas, ingen baksida.

Du VILL helt enkelt inte.
Om du tvekar så läs det du skrev första gången du satte dig här inne.

Spela filmen i huvudet lite längre än till det normala dåliga slutet?
VILL du det skall hända?

Om inte, så vill du inte! dricka. Du får, du kan men du VILL! inte.

//A

Kopierar en bit av det jag skrev till Anli..... det fungerar för mig och det borde fungera på oss alla härinne som har problem med alkoholen.
Men se det inte som ett totalt disaster, det är en krokig och guppig väg vi far fram på.
Upp i sadeln igen!!!!
Du fixar detta.
Skit i the timelimit gör såhär

Ett tips som funkar när suget sätter in.
Spela filmen till slutet, dvs tänk dig i ditt inre hur det var när du drack. Hur du blev och vilka känslor det förosakade. Hur du mådde, den dagen då du satte dig här första gången. DEN känslan... fånga den och den med i din inre film för eller i skallen medans du spelar lite längre..... Hur kunde det gått, vad händer sedan?

Med familj, man barn... Kommer han vilja ha en fyllkaja, kommer du klara av dina barn FÅR du ha kvar dina barn i ett senare skeede.

SPELA DIN INRE FILM...........

Tänk sedan om detta är ngt du VILL skall hända?

Utan att då behöva berätta för mannen och vänner och bekanta att du inte
FÅR dricka för att då si och så ........
Eller att du inte kan,

Skit i det, valet är i mina ögon LÄTT.

Du dricker inte för att du inte VILL!!!! dricka.

Sedan har du miljoner med anledningar till att INTE dricka.
Men det är nog bara en anledning till att du SKA dricka.
För att DU skall kunna belöna hjärnans falska belöningssystem i tron att det gör dig gott.
Men inte ens det är rätt.
Detta mynt har endast en framsidas, ingen baksida.

Du vill helt enkelt inte.

Om du tvekar så läs det du skrev första gången du satte dig här inne.
Spela filmen i huvudet lite längre än till det normala dåliga slutet?
VILL du det skall hända?

Om inte, så vill du inte! dricka. Du får, du kan men du VILL! inte.

Älskar att du fixar detta om och om igen!!!!!!
Det är du som HAR turen, tur att du kom hit, annars hade jag aldrig fått träffa och växla ett par ord med dig Sessan!!!!!!

DU GER! TUR....... I LOVE IT!
//A

Du har rätt i det här med ödmjukhet.. Många av oss, kan nog kännas vid att vi blir lite som "nyfrälsta".

Vi vill så gärna göra skillnad, trots att vår nynykterhet är väldigt skör..

Kanske tar vi chansen att få "känna oss" en smula bättre..?
Och som du skriver, slippa titta på de där viktiga bitarna..?!

Jag är så oerhört imponerad av er, som i flera år varit här på forumet. Som fortfarande har tålamod med oss "färskingar"..

Jag förstår, om en del tvärsäkra uttalanden från oss, får ett att le igenkännande..

Jag BJUDER på det!

TACK för att ni fortfarande orkar!

kram /trollis

Först och främst Grattis till ditt beslut och de 5 månaderna!

Jag förstår din besvikelse... Vi som också är medberoende, har ju vårt hopp kvar. I alla fall, om vi inte lever i en ständig "jämmerdal"..
När våra "alkies" sedan tar ett eller ett par kliv bakåt (i våra ögon sett) i utvecklingen, så blir vi både ledsna och besvikna..

Ta du och ta ett samtal, det verkar som om tidpunkten är den absolut rätta för ett "snack" ;-)

Styrkekram / trollis

Om du oroar dig över att gå upp i vikt nu när du slutat med alkoholen.......
NÄ, så energität som alkohol är så kan du med GOTT samvete PROPPA i dig allehanda ting utan att oroa dig över en liten viktökning.
Det du äter till det elller när du dricker lägger sig direkt på dina fettdepåer i och med att lever som ansvarar för fettförbränningen koncentrerar sig enbart på att förbränna alkoholen så fort du äter eller dricker ngt som innehåller alkohol.

Ett tips som funkar när suget sätter in.
Spela filmen till slutet, dvs tänk dig i ditt inre hur det var när du drack. Hur du blev och vilka känslor det förosakade. Hur du mådde, den dagen då du satte dig här första gången. DEN känslan... fånga den och a den med i din inre film för eller i skallen medans du spelar lite längre..... Hur kunde det gått, vad händer sedan?
Med familj, man barn... Kommer han vilja ha en fyllkaja, kommer du klara av dina barn FÅR du ha kvar dina barn i ett senare skeede.
SPELA DIN INRE FILM...........

Tänk sedqan om detta är ngt du VILL skall hända?

Utan att då behöva berätta för mannen och vänner och bekanta att du inte
FÅR dricka för att då si och så ........

Skit i det, valet är i mina ögon LÄTT.
Du dricker inte för att du inte VILL!!!! dricka. Sedan har du miljoner med anledningar till att INTE dricka.
Men det är nog bara en anledning till att du SKA dricka.
För att DU skall kunna belöna hjärnans falska belöningssystem i tron att det gör dig gott.
Men inte ens det är rätt.
Detta mynt har endast en framsidas, ingen baksida.

Du vill helt enkelt inte.
Om du tvekar så läs det du skrev första gången du satte dig här inne.
Spela filmen i huvudet lite längre än till det normala dåliga slutet?
VILL du det skall hända?

Om inte, så vill du inte! dricka. Du får, du kan men du VILL! inte.

Älskar att du fixar detta om och om igen!!!!!!
Du är prinsessan!
//A

Jag klarade inte av att ge mig den present som jag önskade, dvs 3 mån utan alkohol. Det har gått bra i 1 mån och 10 dagar, men igår när vi firat kalas i familjen och det fanns en halv flaska rött kvar när gästerna åkt... ja helt plötsligt satt jag och drack rödvin, öl och lite wiskey... Jag undrar vad som hände...Vi har haft alkohol hemma hela den här perioden och det har inte varit något problem för att jag har varit så bestämd. Jag har inte skrivit något på forumet på länge, men har ofta varit inne och läst för att hämta styrka. Man förstår hur lömskt det är med alkohol, för ju längre tiden gått kan jag ju inte förstå att det är jag som har skrivit att jag har alkoholproblem och har börjat planera för att få dricka i typ dec. Jag vet ju dock hur det kommer att sluta och ändå kan jag inte ta till mig det. Jag förstår att det är det som är kruxet för många. Och så går det ju så bra när jag inte dricker, jag mår toppen på alla sätt och vis och... Nu sitter jag vid datorn och dricker mousserande, ska på släktkalas senare under dagen...Jag låg länge i morse och tänkte att jag inte ska ta någon återställare, jag ska härda ut, men vid första tillfälle i morse smet jag ned och öppnade en flaska... Jag vet att jag måste börja om jag menar misstag gör man, men det känns inte så bra just nu...

Det är precis så det blir, när vi inte talar klartext, utan förväntar oss att folk ska bete sig på ett visst sätt..
Vi håller väldigt hårt på "outtalade sociala koder", för att sedan bli tysta och tjuriga om vår omgivning inte följer dem..

Vi måste nog lära oss, att vår omgivning inte består av tankeläsare..
Ett klart uttalat budskap, behöver inte vara elakt, men ska heller inte kunna missförstås..

Ha en underbar söndag allihop! kram /trollis

Tack för ert fantastiska stöd!

Har ägnat en stor del av morgonen till att läsa tidigare inlägg. Det är ibland läskigt hur mycket man känner igen sig i vad andra skrivit, samtidigt som det känns fint att veta att man verkligen inte är ensam i detta.

Jag ska ta mig i kragen och sätta ned foten. Hans prioriteringar har fått fortgå på tok för länge, och jag kan inte utsätta mitt barn för den personen han är när han dricker. Nu ska jag ge mig ut på en lång promenad och samla tankarna.

Stor kram till er alla.

till dig i regnrusket. Jag har tittat på sommarpratarna. Tack för alla tips och råd du ger mig på vägen...

Till dina 5 månader, det är fantastiskt bra gjort. Hoppas du är riktigt stolt över dig själv idag!
Ja, vad säger man om makarna. Helt klart är det en förändring för dem också, men jag förstår att du var arg igår för det var inte ok, hoppas han tar sig en rejäl funderare över sitt eget alkoholbeteende.
Önskar dig en bra söndag idag!
Kram

Känns som att du har helt rätt......
Det har börjat rulla nu, jag känner det.

att när en rörelse kommit tillräckligt långt går den inte längre att stoppa.
Kram / mt

Ta det lugnt; Gör det enkelt; En sak i sänder; Det viktigaste först; Lev och låt leva och (Endast genom Guds försyn)...
Just nu är du den viktigaste:) ! Ha en fin dag! Kram, kram, kram! / mt

Jag känner att jag kommit en bit påväg. Jag blir så berörd av andra som beter sig som jag gjort. Jag pratade med en vän igår, som också har en man som dricker förmycket, och hon är så medberoende...Det bara lyser RÄDDA alla andra om henne. Hon är världens finaste människa och jag tycker så mycket om henne. Jag orkar just nu inte ta mig an henne till 100% eftersom jag är mitt uppe i mitt eget men jag hoppas att jag kan peppa henne framöver. Jag ser så mycket hos henne som jag själv är men som jag nu tror att jag börjar få upp ögonen för.

Igår kom jag hem efter jobbet. Sambons grogglas stod på köksbänken och det dracks sedan minst en grogg till innan han gick och lade sig. Jag känner mig totalt nonchalerad, inte värd att respektera eller försöka förstå. Som han sade i telefonen till mig i fredags "du är så jävla dum i huvudet" när jag tyckte att det var konstigt att han ännu en gång åker til sin hemby och inte talar om att han ska stanna över natten pga att de ska ta reda på älgkött. Jag är alltså dum i huvudet bara för att jag ifrågasätterm han agerande.."du är så jävla dum i huvudet, vad är det som har hänt med dig egentligen"? Detta är hans ord... De gör ont och det blir flera sår. Det känns som att han verkligen inställt sig på att provocera mig med sina groggar, bara för att han inte ska hamna i underläge och att jag minsann inte ska tala om för honom hur mycket han får dricka.
Jag orkar inte med kampen mera, känner mig bara tom. Han har fortfarande inte läst brevet. Jag blir bara mer och mer stark i mina känslor kring det jag skrivit.

Idag är det fars-dag. Jag och barnen fixade presenter och kaffe på säng innan jag åkte till jobbet. Jag gör detta för barnens skull, jag känner INGENTING. Det jag känner igen är de andra fars-dag dagarna genom åren. Dessa söndagar har alltid inneburit bakfylla i olika grad och jag har haft dålig magkänsla pga osämja och bråk kvällen innan då jag varit besviken och ledsen.

Jag fortsätter läsa igenom min tråd. Har kommit till ett inlägg där jag skrivit att jag skulle ha gjort något åt min boendesituation under sommaren 2012......Detta har jag inte gjort. Jag har alltså svikit mig själv. Måste ladda och se framåt. Jag längtar efter min massagestund i morgon, det var faktiskt ganska länge sedan jag såg fram emot något.

nämnde i ett TV-program igår att han numera inte dricker alkohol. Är han en tänkbar "talare" på den kommande träffen? / mt

Bra jobbat vill.sluta!! Vad härligt att papegojan fick på käften :)! Det ska min oxå nästa ggn!

Tack ni andra! Självklart har jag den allra bästa anledningen att låta bli, dvs barnen! Fast inte ens det mest självklara är enkelt ibland. Jag gör allt för dem! Så det är väldigt konstigt att jag inte kan låta bli att dricka t deras skull. Vill återigen säga att de inte sett mig aprak, vingla omkring, sluddra etc men skulle jag fortsätta dricka så kanske det är en tidsfråga..vill ju sluta innan det går så långt!

Eftersom jag inte vill berätta för ngn problem för ngn, inte ens mannen, så finns ju barskåpet där...välfyllt. Och han kom hem m 2 flaskor vin i fredags.. Han tar gärna en öl/glas vin emellanåt fast på ett kontrollerat sätt, "normalt" och bara ibland. Men jag sa faktiskt i går att jag tycker vi låter bli att dricka något om det inte är ngt speciellt. Han tycker ju att jag dricker för mkt (även om han inte har en aaaaaning om hur mkt), så han sa -Visst, vi spar vinet till lördagar. Så nu har vi bestämt det, vilket underlättar för mig. Sen kan jag ju hoppa lördags vinet såklart, men det förenklar ju för mig om inte han heller tar sig ett glas vin till maten.

Drack mina glas vin igår. Sa sen stopp!! (krävdes kraft) och gick och gjorde mig stort gäng mackor som jag sen mulade i mig framför tv'n. Så denna morgon känner jag mig faktiskt inte bakis utan mest PROPPmätt :)
Är lite rädd att gå upp massor i vikt, känner hur jag bara under denna vecka ätit galet mkt för att ersätta suget m ngt. Fåfängt att tänka på vikt, jag vet! Men har kämpat så galet många år med vikten och framför allt tankar på mat som upptar sjukt mkt tid (lättare ätstörningar skulle jag våga påstå). Är lite rädd att det problemet kommer bli mer tydligt nu när jag inte får fokusera på alkohol längre. Visst, inte alls lika stort problem såklart. Men har mått rätt dåligt över den biten med.
Nä, får ta tag i det oxå...äta bra OCH sluta dricka...hu, känns omöjligt! Men ska gå!

Kram på er/ Anli

jag känner värmen av din kram! Jag gläds så över att du rör dig i riktning mot att ta hand om dig och ditt liv! Så fint du har skrivit till Grön - visst är det fantastiskt hur vi kan hjälpa varandra. Och att vi hjälper oss själva genom att hjälpa andra!

Kram, kram till dig! / mt

att du skulle skriva ett svar till Grön. Du vet så väl vad det handlar om och du beskriver det så bra! Du har kommit långt sen februari när du skrev ditt första inlägg här.

Kram till er båda! / mt

Jag vill bara skicka en varm kram till dig Mulletant. En varm en som värmer i regnet...

När vi fick vårt första barn och 1½ år senare vårt andra (de är idag 10 och 12 år) så trodde jag att allt skulle bli bra. Han skulle sätta familjen först och se ett annat liv bortom fester och "kompisar", jag skulle kunna rädda honom från det destruktiva förhållande han hade till flaskan. Detta skulle lösa sig av sig självt, man mognar ju och inser vad som är viktigast här i livet när man har familj.....Eller...?
Nu sitter jag här idag med en stor sorg inom mig att min familjelycka inte blev som jag önskade och hoppades, att min och sambons kärlek tillvarandra inte har växt sig starkare med åren snarare tvärtom och att vår familj nu håller på att rämna.
Jag har under åren skrikit, gråtit, varit förtvivlad, hotat och vid några tillfällen även slagit honom på armarna i ren desperation över att få honom att lyssna där mina ord tagit slut. Ibland har allt detta hjälpt, i kortare stunder men det har alltid återgått till överdrivet drickande. Detta har "varit mitt fel" i min sambos ögon. Jag har försökt vara snäll, laga god mat, funnits tillhands, intalat mig själv att jag överreagerar, ställt upp på sex (fast jag egentligen inte velat, för husfridens skull), bett om förlåtelse trots att jag bara uttryckt min förtvivlan och oro.. Listan kan göras lång.
Jag vill med detta inlägg berätta att jag känner igen din känsla. Det har tagit mig alldeles förmånga år att förstå att jag inte kan göra något åt hans alkoholberoende om han själv inte vill, detta har blivit på bekostnad av mitt eget välmående. Jag har skrivit på forumet sedan februari-12 och jag har kommit en bra bit påväg till att hitta mig själv igen. Det är inte lätt, vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och dö, för att slippa inse att vår tid är över, det går inte att reparera som dagsläget nu är. Jag har fortfarande lång väg kvar.

För din och barnets skull; stampa ner foten itid, uttryck din oro och dina känslor/behov i tid. Låt det inte bara rulla på. Känn efter hur DU mår och vad DU behöver och vad som gör DIG ledsen och förtvivlad. Försök prata med honom om detta, låt det inte bara rulla på. Det blir inte bättre om man inte diskuterar och tar tag i problemet. Jag vet, för jag har provat. Tystnaden är den värsta.
Jag säger som alla andra. Läs i olika trådar- det hjälper dig att sortera tankar och ibland kan man också "förstå" det sjuka i olika beteenden. Hoppas att det hjälper dig en bit på vägen.
Lycka till!

för att du förmedlade detta som Sven Melander sagt. Så självklart och så bra. Det betyder mycket för mej att sk kända människor delar denna verklighet. Det blir lättare på nåt konstigt vis. Som om man är med i nån sekt, "Vi som inte vill dricka alkohol". Typ, som ungdomarna säger:) Det börjar bli ganska många nu som helt självklart inte dricker alkohol. Varför skulle det vara så konstigt egentligen? Säger jag mej.

ut i det okända... är svårt, som trollis skriver.
Jag hade en flash back igår mellan kl 15-16, kunde se hur det var för två år sen och talade med mannen om det. Skrev om det i min tråd på morgonen idag. Konstaterar att jag minns enskilda bilder som inte hänger ihop... så var det då och vägen till steget ut var lång.

Tack för att du så generöst delar med dig!
Önskar dig en fin dag! Kram / mtA

Tittar in lite snabbt denna söndagmorgon...
Dompa, har väl egentligen redan satt ord på mina tankar..
Funderar lite på om det är den gamla "skammen" som får oss att "inte välja"?
..Som får oss att inte vilja blotta oss i hur illa det är..
Du är modig Stigsdotter, som vågar utelämna en sån här bit. Skammen är inte din, men vi människor funger ju som så, att vi skäms mer för våra närmaste, än för våra egna misstag..
Altså gör vi allt för att dölja... T.o.m. för oss själva..
Du vet redan att du kommit till vägs ände, och att det bara är beslutet kvar.. Hoppet, ut i det okända..
Precis som för oss andra medberoende, förstår jag hur svårt det är att ta "hoppet", beslutet, som ändrar så mycket i våra liv..
Jag kan inte, lika lite som någon annan här på forumet, råda eller besluta åt dig, bara säga att jag förstår din vånda..
Kram trollis