Senaste kommentarerna i forumet

En ärligens man, någon att se upp till, vilket jag redan gör!
You are one of a kind!
//A

Välkommen in i gemenskapen.
Ta dig tid och läs läs läs.

Se att du med dina bekymmer INTE är unik på nåt sätt what so ever.
Du kommer kunna hitta din historia här bland trådarna och och kommentarena.

WÄLKOMMEN!
Bara att du tagit dig hit är en jättebra bedrift!!!!!

Stanna här, läs kommentera och ventilera dina tankar och funderingar!
Vi är många hjälpsamma själar som traskar längs denna brokiga väg.
Och du, ibland är den extra guppig vägen och det är lätt att trampa snett!
Men det gör inget, på´t igen bara!

Lycka till, glad att du kom hit!
//A

för att kunna hantera nykterheten i längre perspektiv så måste vi lära oss ärlighet, det är grundvalen i vårt nya liv. Vi har ljugit så ofantligt mycket i vårt tidigare liv så vi har nog fyllt vår kvot när vi går in i nykterheten. Och då är det så oändligt skönt att få använda ärligheten fullt ut och få sinnesro på den fronten. Och det är inte så tokigt att komma ihåg vad jag sa förra veckan :-)

Lögnen i det gamla livet drabbade ju både oss själva, vi lurade ju medvetet oss själv om mängden vi petade i oss, och våra nära som vi också lurade på alla sätt och vis.

Och eftersom vi är så fenomenala på att manipulera, både oss själva och andra, så bör vi ha i minnet att när vi tar ett återfall så är det faktiskt med fara för vårt liv. Att mickla med mängder och tider i återfallet gör ju att vi gärna vill förminska det vilket gör att vi inte ser så allvarligt på det som vi rätteligen borde göra.

Jag är själv fruktansvärt rädd för återfall för jag räknar kallt med att jag inte överlever det idag. Och jag räknar min obrutna tid när jag tittar på min nykterhet, jag vill inte ljuga för mig själv.

komma bort från skuld och skam, det är inte uppbyggligt. Det är bättre att se framåt och vara glad för det man uppnått. Till min mans heder måste jag säga att han inte försöker skylla ifrån sej eller dra upp vad jag gjort tidigare. Men det går bättre om jag inte agerar i ilska utan försöker föra fram hur jag känner med nån sorts förståelse av att det inte är så lätt. Blir man anklagad går man ju lätt i försvar. Bättre att förklara att jag känner mej övergiven när han går in i dimman. Det är nog en lång process och inte lätt heller. Hur kan alkoholen ha fått bli en så stor del av våra liv??

Kram och tack för engagemang.

vad du ska - ta hand om dig!
Har du en kopia på brevet? Annars tycker jag att du ska ta en sådan. Kanske du har den i datorn?
Jag blir faktiskt så trött av hur han drar sig undan så jag är färdig att be dig ta barnen och lämna.

Jodå, vi finns kvar här, läser och lyssnar. Och väntar.
Kramar, kramar! / mt

Oj, har aldrig skrivit nåt på ett forum som detta förut och vet inte riktigt hur jag skall börja eller vad jag förväntar mej... Jag är bara så innerligt trött på livet och mina egna lögner när det kommer till sprit och användandet..

jag bestämmer mig för att fästa mig vid två saker

1) just nu känner du att du inte har något nytt har att tillföra. Just nu.
2) du tänker fortsätta läsa här

Du har varit en aktiv del i forumgemenskapen sen 10 januari, 2012 - 21:56 då du steg in i lillablås tråd. Du har gjort en fantastisk resa och tillfört oändligt mycket. Vi har delat mycket. Jag har känt att du tagit ansvar för oss i gemenskapen samtidigt som du gett stort utrymme och respekt. Inte minst har du försett flera av oss med holkar i millionprogrammet:)

Unna dig att ta det lugnt ett tag. Känns fint att du fortsätter läsa! Mycket glad kommer jag att bli för varje ord från dig!

Mullekram!

Putte72, mycket bra jobbat, grattis! :) Själv är jag på dag 36 nu!

Jag gick runt i ett lyckorus första 2 veckorna, och sen när det började avta så märkte jag att det var lite lättare att glömma bort varför man har tagit beslutet. Lite heads-up bara. Då är det bra att läsa igenom sina första inlägg för att påminna sig ...

Tack för att ni peppar mig!
Har börjat undersöka möjligheten att få prata med någon. Inte så lätt att hitta. Alkohollinjen hittade bara det jag själv visste, Al-anon. På deras hemsida står det att de inte vill ge råd om behandlare. Tänkte gå på möte, men det kan dröja innan det passar. Vårdcentralens kuratorer tipsade de om också. Jag hade nog helst pratat med någon som är specialist på just alkohol och medberoende.

Min sambo vill ha massor med bekräftelse nu, jag får nog höra mycket gråt i morgon när jag ska hälsa på. Jag har sagt att jag finns där för honom om han håller sig nykter. Tror att jag ändå ska stödja tankar på varsin lägenhet även om det kan bli en ny flykt för honom.

Kram
Miss K

Och vilken resa... Det gör det så mycket lättare nu när det är lite svårt och kämpigt ibland att kunna gå tillbaka och se att det faktiskt har varit så mycket värre. Och har det varit värre så betyder det ju att just nu är det bättre! Jag kan faktiskt nöja mig med det just nu, de stunder jag inte mår så bra, att det ändå är bättre och det måste ju betyda att det är på väg åt rätt håll.

Kom att tänka på en Allan Edvall-låt, ska se om jag kan hitta den. Här:
http://www.youtube.com/watch?v=3_r0b1cJb6k

Blev också full i skratt över mig själv, hur snedvridet jag tänkte förut, då när jag skrev mitt första inlägg. De första svar jag fick var från Villervalle och Adde, hårda och rättframma och jag tyckte de var så känslokalla i det de skrev. "Menar de på allvar att man inte ska hjälpa någon som går ut utan skor!? Vilka elakingar", haha! Idag vet jag att det är precis tvärtom, att det var av medkänsla det skrev så och det är jag glad och tacksam för. Men ärligt talat så var det nog också nödvändigt, för att jag skulle stanna kvar här på forum, att "brudarna" kom in och kommenterade också, Lelas, MT, trollis m.fl. för att jag skulle kunna ta till mig något över huvud taget. Skönt att det finns så många olika typer här, alla har ju olika sätt att uttrycka sig på.

Nu ska jag ut med hunden och hoppa i lövhögar!

Kram!

Ordnar sig för nu.
Hjälp honom oxå, förklara g dina känslor och hur DU känner.
Jag hoppas för din skull att det blir BRA!
KRAM/A

Jag känner som du skriver Lelas, han har fått sina chanser och möjligheter till att läsa i lugn och ro. Jag ska tala om för honom de närmaste dagarna att jag vill att han ska läsa...
Jag ville bara berätta att jag varit på massage idag. Min rygg, min nacke, min svank och mina skuldror var som cement. Det gjorde så fruktansvärt ont. Mitt i massagen börjar jag gråta hejdlöst, det är så många spänningar som släpper och känslorna kan komma fram. Jag inser hur viktigt det är att jag tar hand om mig nu, att jag satsar allt jag har på att läka både inuti och utanpå.
Ny tid inbokad om 2 veckor.
Nu äter jag lunch och sen ska jag prova sova lite, känner mig rätt så mör och har huvudvärk.

Tack för att ni lyssnar och finns till hands här!

Så rätt Lelas, ang det där hur man tänker. Personlighetsförändringen är ju det som omgivingen märker, och det var också det jag tryckte på när jag talade med min sambo igår kväll.
Han sa i alla fall att han tänker sluta dricka. Självfallet hoppas jag att han menar det den här gången, men jag är ju medveten om att det kan vara så att det är ett löfte som inte kommer att hållas.
Det blir till att ta en dag i sänder.

Åter igen Tack för det fantastiska stödet från er alla!

Hej mulletant!
Jag läser och tar till mig... Samtal, om det som känns svårt att tala om..
Den där tryckta västernstämningen som infinner sig, när man sitter på sin vakt och undrar från vilket håll orden kommer..
Ja, det finns tillfällen när jag själv suttit och vägt orden på guldvåg, för att inte avsiktligt missförstås..
När jag med all önskvärd tydlighet, har förstått att det jag kommer att säga, kommer att göra ont..

är DET, en anledning till att tiga?.. Inte för mig längre, för jag vet att så småningom brister bubblan i varje fall.. Och DET kan vara vid ett mycket olägligare tillfälle..

Men visst, jag har pratat, sedan har jag suttit och "hukat mig".. Väntat på reaktionen.. Ska han resa sig och gå ut (och med hela kroppsspråket visa hur sårad han är)
Eller ska han hitta en svag punkt hos mig att sätta in en ny attack på..?

Jag har nog liksom du, insett att man måste "rensa" i det förflutna (lite av de tankarna tar jag upp i min tråd..) Annars sitter "knapparna" kvar.. Och någon gång, i stridens hetta, kommer vi att trycka på dem..
Vad det är, spelar inte så stor roll, för så länge skulden och skammen finns kvar, kommer vi att utnyttja den och låta oss utnyttjas/manipuleras..
Det ÄR bra, om man kan föra upp vad det än är till ljuset har jag märkt.. De här "tysta överenskommelserna" leder bara till att det växer och blir gamla "familjehemligheter" som ingen törs tala om och som gör att vi går som katten kring het gröt..
Den här "hettan från gröten" har en tendens att sprida sig och vips, börjar man halka tillbaks i gamla mönster..

Däremot, tror jag att har man väl talat ut och lagt något bakom sig, så ska man inte gräva fram det igen och använda det som slagträ..

Det svåraste, för många har jag märkt, är att släppa skammen och att förlåta sig själv. Skammen som gör att man inte vågar titta, för det gör för ont.. (ungefär, som en "bedragare" som hoppar över alla tidningsartiklar om bedrägerier, eller rattfylleristen, som inte vill läsa något om rattfyllon eller olyckor där alkohol varit inblandad)
Våra misstag, skapar många ömma punkter..
lite virriga funderingar... men jag kunde inte låta bli att låta tankarna spinna vidare när jag läste din tråd..
Hoppas att du och din mullegubbe klarar av det sista svåra också.. Ni är ju medvetna om er "bubbla" och jag tror att ni kan stötta varandra när den brister..
Kram /trollis

Hur är det idag? Har du haft en bra helg? Har förstått att du också är en grubblare, något särskilt du funderar kring just nu?

/H

...blir givetvis mycket påtaglig på just måndagar. Krav och måsten ställs i fokus och livet kan kännas rätt oglamoröst. Det är många av oss som har svårt med det alldagliga och tror oss behöva göra livet mer uthärdligt med alkohol. Kanske är det samma för dig?

Problemet är att alkoholen bara ger en artificiell och kortsiktig känsla av välbefinnande. I realiteten distanserar vi oss mer och mer från verkligheten och knyter falska känslomässiga band till en kemisk substans.

Det är vanvettigt eftersom flaskan och dess innehåll är döda ting som aldrig kommer att ge oss det vi egentligen behöver - känslomässig respons. Istället kommer den fortätta ta ifrån oss - ända tills den tagit allt. Till och med våra liv.

Du kommer med all sannolikhet att uppleva perioder där alkoholen drar i dig men om vi hjälps åt så kommer vi klara det här!

Vi håller kontakten!

/H

Ja, vikten vet inte jag heller hur det kommer att sluta med :-/ Visst innehåller alkohol mycket kalorier men just nu äter jag som en häst, och tror inte att balansen hamnar helt rätt när det gäller energiintaget. Men jag tänker att det får väl vara så under de första veckorna.
Men din metod, santorini verkar ju smart, att ta tag i båda sakerna samtidigt, och minska suget. En win-win. Bra jobbat att gå ner samtidigt som du slutade med alkoholen.

Själv har jag inte den motivationen just nu, tänker som sagt att det får bli ett senare problem. Hänger kanske på ett viktforum om ett halvår.... :-)

/m

Bra att du och maken pratat! Tror att det är bra med någon form av yttre kontroll, som gör det svårare att falla tillbaka. Visst är det skönt med känslan att kunna köra vilken tid som helst... Inte behöva vara orolig om det är för tidigt på morgonen eller fm.

Även träningen, det är ju svårt att träna om man antingen är bakis eller har druckit....

Bra jobbat!

/m

Det är väl självklart att räkna oavbruten nykterhet, för annars är det inte oavbrutet.
Man kan liksom inte vara Nyktert Alkolist lite ibland när det passar.
Det är antingen eller.
Så om man skall vara riktig så dra du av tiden FÖRE mars.
Lite från mig, men rätt skall vara rätt, lurerskan där!
Men jag gillar dig endå!
Kramar........
/A

Det glädjer mig att du klarade dig igenom helgen, redan nu har du kommit en bra bit på vägen.

Själv är jag på min 16:e nyktra dag sedan senaste återfallet. Helgen var mycket bra, jag spenderade den med min fru och mina två små pojkar. Familjen gör det betydligt lättare att leva nyktert - de är verkligen värda att kämpa för.

De senaste två åren har jag dock tagit ett antal återfall under perioder då jag varit ensam. Det var därför jag kände att det var viktigt att påpeka riskerna för dig eftersom du befann dig i en liknande situation i helgen.

Mitt nykterhetsarbete framöver kommer att fokusera på att undvika återfall i fortsättningen. Jag ser fram emot att vi stöttar och hjälper varandra i vårt arbete!

Vi håller kontakten!

/H

i din tråd och är så imponerad av hur du har kämpat för dina barn och dig själv! Vilken resa!

Tror att du har mkt att tillföra fortfarande.

/m

Du får komma med vilka bortförklaringar du vill, om du inte hinner/orkar skriva här.. (känner själv, att man inte alltid är på "hugget")
MEN, Du får banne mig inte förminska dig själv!(visserligen är vi alla "kärringar" på forumet och "kvinns" har ju en förmåga att ständigt be om ursäkt för att de finns till ;-) )
Att du skriver HAR VISST berydelse!
DOMPA, med sin cirkus har betydelse.. För många av oss, är forumet en familj.. ALLA räknas!

I en familj, kan man varandras repliker, vi har ju hört det förut.. Men, vi hör det ju gärna igen, just för att vi "känner igen"..

Sedan behöver man ju inte alltid vara så aktiv.. Det finns stunder, när både ork, tid och inspitation tryter.. Men som sagt, utan betydelse, blir vi aldrig..

Kram /trollis

Jag har undrat så hur det har gått med dig..
Inget uppbrott är lätt. Man sörjer! Mest sörjer man nog den "framtid" man drömde om.. Det där att bli gamla tillsammans..

Men innerst inne, tror jag att du har förstått, att den kanske ändå ligger bakom dig idag..?
DU kan aldrig ändra på hans förhållningsätt eller få honom att sluta dricka om han inte själv väljer..

Genom att inte ställa några krav, accepterar du ju att han dricker, så det finns egentligen inga andra val..

När man står med konflikten inpå sig, så tycker man allt bara tornar upp sig, men du ska veta, att det finns mycket mer ork i en människa, än man tror!

Det är inte DU som är misslyckad! Det är inte DU, som väljer alkoholen istället för familjen..
Vem vet, kanske är det här ett sätt för honom, att slippa "ta på sig skulden".. DET, är nämligen mycket vanligare än man tror.. Ingen vill ju "bära hundhuvudet", även om man innerst inne vet att man betett sig på fel sätt..

Kom ihåg, att gränsen för hans "fria vilja" (att t.ex. dricka sig idiot-full) går vid gränsen för DIN fria vilja (att han ska vara nykter)

Han kan aldrig hävda, att enbart "hans vilja" ska råda i förhållandet.. Vill han fortsätta att dricka,(utan att inse att det ÄR ett problem som HAN kan lösa) så får han det, men utan familj..

Styrkekram /trollis

Din röst får inte tystna!

Den har varit ovärderlig för mig. Du har varit en av de viktigaste rösterna, för att inte säga vännerna,härinne, som jag fick ett omedelbart förtroende för och som jag värdesätter enormt mycket. Jag älskar att läsa om cirkusen och jag värdesätter din rättframma ärlighet och klarsynthet så jävla mycket och jag vill att du ska känna dig så viktig och värdefull som du är i mina ögon!
Jag förstår om du inte har tid eller att du prioriterar annat, du har ju en hel del att stå i! Men du får aldrig tro att du inte är viktig eller att du inte skulle göra någon skillnad, för din röst härinne har bidragit till en förändring av MITT liv och mitt tankesätt. Och det är väl ett bevis för att din röst härinne är med och påverkar liv i en POSITIV riktning, vilket för mig är det mest värdefulla en människa kan bidra med för en annan.

Du är en av mina människor, glöm inte det!

JÄTTEMANLIG JÄTTEBAMSEBJÖRNKRAMM!/NM

En skapligt lugn helg, där maken var lite ledsen över att hans barn inte hörde av sig.. Det var ju Fars-dag..
Jag tror att han fortfarande har lite dåligt samvete över sitt beteende när de var yngre (har förstått att han drack en hel del även då)
Blandat med ilska över att de använde honom som "hålet i väggen".. Dvs utnyttjade hans dåliga samvete och rent ut "plockade honom på pengar". Suck...
Det får mig att titta på alla dessa konstiga knappar vi trycker på hos varandra.. Både medvetet och omedvetet..
Där vi försöker ge vandra skulden för något, för att själva dra nytta av det..
Där vi själva urskuldrar våra brister, fel och misstag med ett jamen han/hon gjorde.. Istället för att erkänna: Jag gjorde fel, jag gick för långt.. jag dabbade mig..

Det i sin tur, gör att den andre, får knappar att trycka på hos mig.. Det dåliga samvetet över vad man än gjort (handlat för mycket, spelat, druckit i smyg, whatewer..) gör att vi inte vågar sätta ner foten, utan blundar och allt fortsätter som förut..
Alternativt, utnyttjar vi vår "vetskap" om den andres brister på samma sätt..

JA, det ÄR obekvämt att ställa saker på sin spets! Här har vi pratat om det där med "gamla synder" och bestämt, att sådant vi pratat igenom, inte ska tas upp igen vid nya konflikter.
Vi kan aldrig slå varandra i huvudet, med saker som skett, inte använda det som argument i nuet..
Om vi ska kunna ställa krav på varandra, så måste vi börja på en ny ruta! Annars är vi snart inne i samma gamla hjulspår igen..
Vi måste förlåta varandra, inte för att vi godkänner handlingarna, men för att vi ska kunna gå vidare som ett VI.. (ett nytt vi, en ny framtid, ett nytt liv..)
DET betyder inte, att vi slutar prata med varandra.. Vi måste fortsätta att prata, för hur ska vi annars kunna påverka vårt nya liv? Hur ska vi annars veta, hur den andre vill ha det och vad man känner?

Men det absolut viktigaste, tror jag är att vi slutar SKÄMMAS! Att vi slutar skämmas över, vad vi än gjort i det förflutna!
Om vi fortfarande skäms, så har det förflutna fortfarande "tummen i ögat" på oss.. Och då kommer det alltid att dyka upp någon som utnyttjar vår skam..
Och då är det faktiskt vår egen skam, som manipulerar oss, för att vi tillåter det!