Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner en sådan konstig känsla av befrielse efter att jag skrivit brevet och lämnat över det. På något vis har min själ fått säga sitt och det har lättat så på tyngden jag bär...inom mig.
Konstigt att det kan kännas skönt när det egentligen är något som gör ont och som jag vet kommer att göra honom ledsen. Men jag har kommit till en punkt nu när jag inte kan hålla detta inom mig längre.
Han har ännu inte läst brevet, det gör mig ju naturligtvis lite orolig för jag vet ju att han en dag gör det och då måste jag stå upp för det jag skrivit.
Jag hoppas ändå att han läser det snart.

Igår började jag läsa min tråd från början igen, jag orkade bara första sidan sedan kändes det så tungt så jag får fortsätta någon annan dag när jag känner att jag orkar. Vissa saker jag läste kommer jag knappt ihåg men minnena kommer åter och känslorna likaså. När jag läser ser jag hur sjukt detta är....

Kram där ute!

Även om jag själv inte har svårt för att andra dricker, så tycker jag att man kan kräva respekt för beslutet och det stöd det ger, att inte dricka alkohol. Åtminstonde första tiden..

Egentligen är ju alkohol en väldigt liten bit av våra liv.. Fast i början har man ju så svårt att se det..
Det är precis som om man får ett tunnel-seende, som är inriktat b a r a på det man inte får..

En vänninna till mig klargjorde det här på ett lite märkligt sätt, när hon drabbades av cancer. (hon var den som tröstade alla andra med sin galghumor och levnadsglädje)
Hon sa: Den friska människan har tusen önskningar.. Den sjuke, bara EN...

Så småningom, kommer du att upptäcka ALLT det här som du fortfarande har kvar.. Du har "förlorat" en liten bit av ditt liv, men det finns MYCKET kvar!

Skulle du egentligen vilja byta alkoholen mot något annat av det du har kvar och värdesätter?

Styrkekram! / trollis

Vad häftigt att vi båda tycker lika!! MÅSTE mannen dricka sitt vin? Och "måste" någon det, eller blir grinig om personen inte "får", ja, då kan man ju börja undra hur det står till med DEN personens alkohol-status..inte sant?

Det ÄR svårt vara Nykter många gånger då andra dricker och en HJÄLP när fler väljer att vara nyktra!

Sugen kommer och går! Det är underbart när det gått över!!

Lycka till m!!

Lilja

Längtan efter den falska vännen alkohol..Belöningssystemet i hjärnan måste omprogrammeras och det tar tid.

När jag skakig kom till Alkoholterapeut i april sa han att "efter två månader börjar saker hända med din hjärna"

Han hade rätt! Den där längtan efter Flykten började försvinna och det var underbart!
Likaså att långa perioder inte ha en TANKE på flaskan!!

Under min nyktra tid nu kan jag dock konstatera att det ÄR svårt för mig när andra dricker!
Jag vet att det inte är bra för mig, jag vet att jag inte längre får den goa känslan men jag blir grinig, rastlös, allmänt "off" över att behöva stå ut några timmar vid ett middagsbord då det skvalpas..
Jag BLIR sugen med andra ord...
Men jag hinner tänka på vad som drabbar mig 3 på natten om jag druckit..jag vaknar med oerhörd ångest, svettningar, en oro som gör att jag inte vet vart jag ska ta vägen!

Att då istället vakna utan att vara bakis, visserligen kan jag må dåligt psykiskt ändå men inte på DET viset, koka en kopp kaffe, känna att mitt mående är mitt EGET och inte orsakat av något kemiskt..DET är en skön känsla!

Jag tänker på din man N! MÅSTE han dricka vin till helgen? Kanske vore det lättare för dig om ni gemensamt kunde vara nyktra?

Den nya kärlek jag träffat har helt avstått alkohol många gånger eftersom jag inte dricker...
Det är en väldigt hjälp för det ÄR en viss kamp för mig då han ska ta sig ett glas vin..

Gör nåt annorlunda i helgen! Bio, konsert,planera en resa eller vad som helst! Att vara aktiv är så viktigt i vår kamp mot törsten!

Önskar verkligen att allt går bra för dig!

Lilja-kram

Måste din man dricka vin till maten den här helgen? Vet han om vad du kämpar med?
Jag tycker inte att man kan kräva att någon annan ska avstå alkohol för min skull, men kanske lite som solidaritet just i det här skedet, för att få en bra start på resan.

Vi hade en helvit helg förra veckan, var också vår första barnlediga helg, jag trodde det skulle bli jättesvårt, och visst var jag sugen, men det gick klart över förväntan. Men det var skönt att inte maken hällde upp vin till sig, det måste jag erkänna.

Vad säger han?

/m

Fy fasen för den duktiga flickan-ärlighet är det som ger psykisk hälsa!

Kramar till dig med önskan om KRAFT att ta itu med din dag!

Lilja

Jag ska verkligen försöka att ta en eller några dag i taget och inte fokusera för mycket på framtiden just nu. Förra veckan var lite enklare då jag hade mina barn. Sonen åkte till pappa i måndags och imorgon åker dottern till pappa. Idag ska jag åka och veckohandla och förr har det alltid inneburit ett besök på systembolaget och bunkra upp inför helgen. Jag har alltid skyndat mig hem på torsdagen för att kunna ta det där första glaset vin som sen blir ett till och ett till. Nu blir det första helgen utan barn sen jag bestämt mig för att inte dricka mer. Ser inte fram emot helgen. Är jätteledsen för att jag inte kan ta ett glas vin till maten. Får istället titta på när min man tar ett glas vin (som han själv får åka och köpa för jag vägrar gå in på systembolaget för tillfället). Jäkla skithelg! Ser fram emot måndag så att den kan vara över (inte ofta man längtar till måndag).
Vill tacka alla för er omtanke och era tips. Det betyder väldigt mycket när man känner sig så ensam och skör. Kramar till er alla

Skönt att se att du är kvar och kämpar, det känns tryggt!
Kram,
Lilja

Hej igen din fighter!! TACK för ditt stöd, jag var tvungen att dra på munnen på åt din manliga kommentar.."vem orkar skoja så länge.." om att våga hoppas på att en man menar allvar..

Jadu, det är väl nån gammal tagelskjorta man ska bära att man är van att livet är fullt av svårigheter och man blir livrädd för att våga hoppas på att det goda kan vara för oss..kanske bäst dricka så man mår dåligt igen...sådärjag..nu känner jag igen den gamla jobbiga känslan!

Men som du säger Dompa! De nyktra dagarna finns kvar i kroppen och har gjort en SÅN nytta! Ett annat sätt att förhålla sig till verkligheten!

Hur mår du själv idag?
SKickar dig en varm novemberkram!

Lilja

Hoppar in och önskar dig många nya russin.. ;-D
Tycker det är härligt att läsa dina funderingar, de peppar mig ;-)
Morgonkram / trollis

Ja du, dessa skyhöga krav på sig själv och den fasad av kompetens (till viss del sann, till viss del falsk) som man kämpar febrilt för att upprätthålla!Nu vaknar jag varje morgon och försöker innan de destrukktiva tankarna kommer "JAG ÄR VÄRDEFULL, jag är värd må bra".

När jag började känna att jag dignade under mitt nya jobb, att jag inte orkade, greps jag av desperation. "Jaha, nu klarar jag inte det här HELLER!" Och nya förhållandet? Ja HAN kommer ju att sjappa när han ser att här finns minsann problem..
För grundtesen är på nåt sätt att jag kan bara älskas om jag är perfekt, glad, kompetent, lyckad.
Men han har varit kvar trots att jag inte riktigt är så underbar som jag var i början..

Som du så träffande skriver Tilde, hur du försöker släppa den DUKTIGA biten hos dig själv, för att på så sätt få till stånd ett bättre möte med människor, ett mer ärligt?

Jag känner så väl, så väl igen mig i vad du beskriver...känslor av otillräcklighet..

Men alla månaders nykterhet och en mans kärlek har gett resultat. Nu kan jag mer sansat tänka att det viktigaste ÄR den psykiska hälsan och nykterheten och då får jag inte utsätta mig för att vara så perfekt, varken du eller jag Tilde!

Önskar dig en fin nykter dag och frid i sinnet!!

KRAAAM och tack!
Lilja

Mina kära forumsyskon har precis skrivit om allt det jag tänkte skriva, så jag bara sällar mig till kören.. "Spela filmen till slutet"
Och det är som Lilja skriver, svårt innan man kommit fram till ett "Jag vill inte dricka"..

Innan dess stoppas man av ett : "Jag FÅR INTE dricka"..

Det stadiet, kallar vi för gå-på-vita-knogar.. Och det är ju så, att det som är förbjudet, oftast är det som är mest lockande.. och naturligtvis det som är mest frustrerande..

Jag tror säkert att många av oss skulle kunna "ransonera" vårt drickande på sociala tillställningar, men, så kommer det där stora MEN..
Vi fortsätter efteråt.. Vi halkar tillbaks någonstans där vi iinte vill befinna oss.. Någonstans i bakhuvudet, påminns man också om hur jobbig den där första tiden utan alkohol kan bli..

Styrkekram /trollis

Och Välkommen till forumet!
Du har börjat om, bara genom att komma hit och erkänna att du nått en gräns..
Ring Alkohollinjen, för jag tror att du kan behöva prata med någon som verkligen förstår!
De som svarar, har själva varit där, så de kommer att ge dig handfasta råd..

Försök att dricka vatten, ta något mot huvudvärken (för jag antar att du iinte mår så bra...)Försök ÄTA något.

Det är som du skriver, ingen mening att leta ursäkter eller bortförklaringar.. Du kommer inte framåt genom att titta i backspegeln!

Häng kvar här på forumet, läs trådarna och skriv om du orkar..
/ trollis/

Vilken fin beskrivning NyMan!
Du har så rätt, i vår värld existerar inte det ena, utan det andra.. Utan sorgen skulle vi ju inte veta vad glädje var..
Om vi aldrig tillät oss att ha tråkigt, skulle vi ju inte veta hur det var att ha roligt..
Utan mörkret, skulle vi inte hitta till ljuset..

Men inte ens det kompaktaste mörker är för evigt.. Det behövs bara ETT enda litet ljus, för att skingra det!

Så jag säger som så många före mig i historien: Förbanna inte mörkret. Tänd ett ljus!

Ja, jag tror att du klarar utmaningarna (det är de som får oss att växa!)och fortsätter att vara ett föredömme för dina barn.
Jag tror att du också har fått klart för dig, att barn inte gör som vi säger, utan som vi gör ;-D

Fortsätt du att älska det som är "själen"/essensen av din far! Det är vi alltid fria att göra.. Jag tror att du vid det här laget har förtått att skilja mellan person och handlingar/beteenden.

Och jag tror också, att ditt sätt gör skillnad, både för dina barn och för dina kommande barnbarn..

Morgonkram /trollis

Idag och du kommer fixa det bra. Välkommen hit!
Tycker också du ska berätta för maken, det minskar även risken för återfall.
Om ingen vet, gör det ju inget om du skulle dricka. Vis av erfarenhet vet jag att det är så man börjar tänka när suget sätter in.
Lycka till!

Tack så hemskt mycket för "Tillsammans", förstår inte hur jag kan ha missat den?..

Tror att jag ska försöka lära mig den och sjunga den rakt igenom alla tjocka och hårda lager av jävlighet som tynger och trycker min far. Någonstans långt därinne vet jag att det finns en själ som lyssnar, det gäller att röra vid den.

Lång Jättekramm!/NM

har varit lugn!
Det du beskriver är skrämmande och låter som psykisk misshandel. Jag upprepar Lelas råd här ovanför, sök hjälp hos dina kontakter!
Gör det idag! Jag klistarar in en länk till Tuvaforum

http://www.tuvaforum.se/

Styrkekramar! / mt

till dig min vän! Hoppas allt är väl med dig, att du fick bra hjälp och stöd hos doktorn.
Vi finns kvar här och om du tittar in ser du att det vimlar av nykomlingar.
Instämmer med Dompa: Hör av dig när du hinner/orkar/vill. Kramar / mt

tillbaka Lilja! / mt

Kunde ge tusen förklaringar men i grund och botten är det bara Jag, Och just nu räcker jag nätt och jämt till. Faller...

En fantastisk beskrivning av livet ... Tack NM för den.

Ljuset & Mörkret, Sorgen & Glädjen, Skratten & Gråten, Det Ljuva & Det Bittra, Livet & Döden.
Den ena existerar inte utan den andre - så är det och bara. Det är verkligt och på riktigt.
Orden och insikten vrider om ett varv djupt där inne. Jag har i mitt arbete mött det du beskriver både om din far och när anden lämnar kroppen. Att besluta sig för att möta livet i hela dess vidd tillsammans med de som finns nära är nog det finaste sätt jag kan tänka mig att tacka ja till livet som den gåva det är. Tack för att du delar.

Tillsammans är ett fint ord och ett gott tillstånd. Tove Jansson & Erna Tauro (mest kända för Höstvisa) har gjort en sång som heter just Tillsammans. Jag har skrivit texten i min tidigare tråd där jag skrivit in en del av mina närmaste dikter & texter. Måste söka fram den och klistrar in

Vi går runt, vi går runt om varandra och dagarna vandrar med oss.
Vi vet ingenting alls om varandra och vad vet de andra om oss?
Vi vet inte vad tystnaden gömmer, var de förlorade vännerna finns.
Vi är rädda för allt som vi glömmer och hoppas på allt som vi minns.

Vi söker och finner väl ständigt
och det är ju många som tror
att vägen blir längre och längre
till den plats där de lyckliga bor…

Kom till mig och låt oss tillsammans försöka att tro och förstå
att all världens vind är densamma men varmare om man är två.

Låt oss göra en måne av silver och en underbar krona av guld
och ett drama med rytande lejon och ett tåg – för effektens skull!
Det är mera än låtsas och leka för du kan vara alldeles viss
om att riktiga rosor är bleka mot en handmålad rosenkuliss.

Tove Jansson

har ju den finessen att man kan läsa dem eller lyssna på dem, värdera dem - passar detta mig eller inte? Reflektera, ta dem till sig eller inte, det är ju helt valfritt :-) själv är jag duktig på att spotta ur mig goda råd till höger och vänster utan att för den skull nödvändigtvis inse att jag skulle kunna ha nytta av att följa några av dem själv.... Fortsätt att ge goda råd, trollet och fortsätt med glada tillrop, vill.sluta. Känns bra med båda delar.

/m

Tror att du kan vinna mycket på att berätta, åtminstone för maken. Det är, om man får stöd utan skuldbeläggning, skönt att kunna vara öppen och släppa fasaden hemma. Det är ju tillräckligt att hålla den uppe överallt annars i livet.... :/

/m

Återigen, tack alla ni underbara som tar er tid att skriva!! Går ofta in och läser trådar här, och som många säger så hjälper det mkt!

Santorini, ja det är ju nästan komiskt...undrar om man blir mindre full på dyra viner :) Fattig blir man åtminstone om man håller min takt!

Ankan1, modigt och bra gjort att berätta för dina närmaste! Jag hoppas kunna fixa det själv (dag 3 nu), just nu känns det bra. Jag är så motiverad. Men faller jag tillbaks så blir även jag tvungen att berätta. Och jag vet att de skulle stötta mig, vet inte varför jag inte berättat tidigare...troligen skam och förnekelse (tänkt att SÅ himla illa är det nog inte...men det ÄR det inser jag nu.

Kram på er alla!
Anli

Men vännen!! Vad ledsen, och rädd, jag blir! Gumman!

Och dessutom: jag blir förbannad på karlsloken som gör så här mot dig! Fy 17 vad fult att använda dottern som gisslan för att pressa dig!

Du behöver hjälp med detta, flygcert. Nu. Inte "en dag" utan nu. Det här är en situation som är farlig för dig, och för ditt barn!

Du kan ringa
http://www.kvinnofridslinjen.se på 020-50 50 50, dynget runt
eller
https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast på 112 (begär jourhavande präst), mellan 21 och 06 varje natt

Och du listar ju en hel rad med kontakter som du redan har. Ring din advokat! Ring socialen!

Eller, ring polisen! Du kan faktiskt göra det, du har tillräckliga argument för det. Ring!

Jag har dig i mina tankar, och i min aftonbön, ikväll. Du är inte ensam. Kram!
/H.